"Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila."

Så står det i evangeliet enligt Matteus kapitel 11, vers 28.
Och hur vilsamt skulle det inte vara om man tog till sig det som står i samma evangeliums 6:e kapitel:

Se på himmelens fåglar, de sår inte, de skörar inte och samlar inte i
lador, men er himmelske fader föder dem...
,,, gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.

Femtonde
söndagen efter Trefaldighet
ETT ÄR NÖDVÄNDIGT

I Matteusevangeliets 6:e kapitel säger alltså Jesus att vi inte ska bekymra oss för morgondagen.
Gör vi något annat ?
Bensinpriserna blir snart ännu högre, med tanke på vad händelserna i Syrien kan orsaka i arabvärlden.
Kolesterolet är högt, undrar hur det kommer att gå med min hälsa?
Och så vidare...

Det är precis som om oron för framtiden stillas av materiellt samlande också. När det borde vara tvärtom, att vi i oroliga stunder stillar oss med Böckernas bok – Bibeln.
För om vi lever rätt och verkligen omvänt oss i frälsningens ögonblick, då är döden porten till det verkliga livet.

Och väl där – i himmelen – är jag säker på att vi med ett skamset leende tittar tillbaka på tiden på jorden och på allt onödigt man gjort, och säger:
- Hur dum får man vara: Hur kunde jag finna nöje i en massa våldsamma actionfilmer, hur kunde jag riskera himmelens härlighet för ett TV-program med HD-kvalitet?

Så i september 2013 frågar jag mig själv: Varför struntar du Harry inte i Broadchurch och Maria Waern-deckaren och slår upp Bibeln i stället. Där finns de goda nyheterna.

HARRY HOLM
Den 6 september 2013

--------------------------------------

Evangeliet enligt Lukas kapitel 22, vers 24 - 27:

Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. Då sade han till dem: ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare.

Fjortonde söndagen efter Trefaldighet
ENHETEN I KRISTUS

SOM JAG nämnde i en tidigare betraktelse har jag sedan tonårstiden
betonat ett ord lite extra när jag varit med om att unisont läsa
trosbekännelsens ord ”Jag tror på en helig allmännelig kyrka”.
Jag brukar demonstrativt säga ”Jag tror på EN helig allmännelig kyrka”.

PÅ SAMMA sätt försöker jag se på mina kristna bröder och systrar. Jag ser dem som kristna, obeoende av deras församlingstillhörighet. För jag är inte den som ska döma vem som är mer kristen än någon annan.

DET ÄR vad jag vill betona inför denna söndag. Och så vill jhag be:
Käre Gud, min far i himlen, Du som i Jesus vill göra oss till ett, styr bort
oss från lusten att döma andra kristna, för att göra det är ett hån mot Din kärlek. Ge oss kristna den enhetskänsla som gör att vi – även om vi är i olika församlingar – tillsammans följer Din kyrkas herde, Din son Jesus
Kristus. Amen.

HARRY HOLM 2013 08 31

 

---------------------------------------

Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då
blir ni er himmelske faders söner...
(Matt. 5:44)

13:e söndagen efter Trefaldighet
MEDMÄNNISKAN

Lär man sig, genom övning, att inte vara bitter, så är det ett steg på vägen. Men svårt är det att lyda dagens bibelord. ”Älska era fiender...”
Alla tycker vi ibland att vi utsätts för orättvisor, för svek. Någon man litat
på gör en illa, på ett eller annat sätt. Den personen ska man älska, säger
Jesus.

Att ”be för dem som förföljer er”, är lättare, tycker jag. Men att älska sina
fiender... Då får man ta i. Och det ska gå, det också.
Man får, som jag skrev inledningsvis, börja med att inte vara bitter. För
din bitterhet lider du mycket mer av själv än vad den gör som du är arg
på.

Kanske måste vi i alla fall börja vår övning, i konsten att vara
medmänniska, på ett ännu enklare plan. Detta genom att fundera på om
vi till och med är kärlekslösa i vår behandling av människor som aldrig
gjort oss något ont.

Bara tre verser längre fram, i Matteus 5:47, säger Jesus:
”Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då
något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?”
Det är klart att jag blir glad när jag ser någon från vår församling ute på
stan, hejar och kanske till och med får en kram, som härom dan.
Men jag försöker vara en glatt hejande person också på andra Arbogabor, alla kategorier.

Kärleksfullhet, i ord och handling, vänlighet och hjälpsamhet, borde vara
utmärkande drag för oss som vill kalla oss kristna.
Men är vi det?
Det har ute i samhället funnits en bild av oss att vi i stället är mer skickliga i att kärlekslöst döma andra människor.

Sådant gillar inte Jesus. Han kunde visserligen riva i ibland. Men det var
inte sällan mot dom skriftlärda eller mot andra som trodde att dom var
särskilt fina på något sätt.
Och Jesus drog sig inte för att vara tillsammans med allt från procentare
till glädjeflickor och andra så kallade syndare. Han sade dessutom att
Gud älskade dom.

Det är dags att fråga sig själv:
– Vilken kategori ligger jag närmast? Rövarna som slog och sårade?
Eller samariten som försökte läka såren?

Jag ber:
Käre Gud, lär mig att leva för andra och lär mig att älska utan hänsyn till
vad min medmänniska gjort mig eller någon annan, så som Du älskar
oss genom Jesus Kristus. Amen.

HARRY HOLM
2013 08 23

 

-------------------------------------

HELG IGEN och därför kommer som vanligt en betraktelse här i spalten.
I Lukas evangelium, kapitel 13, vers 10 - 17 står det:

En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud.
Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.” Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?”
Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

NU ÄR DET ännu lättare att glädja sig över att det inte finns något hinder för den som vill göra gott även på en söndag. Den gamla lagen (Gamla Testamentet) har nämligen efter ingripande av högsta instans (Jesus) kompletterats med nya "lagparagrafer" (Nya Testamentet)

SÅ HÄR beskriver Paulus det i 2 Kor. 3:16:

”Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte
är bokstav utan ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.”

DET ÄR nu dags för 12:e söndagen efter Trefaldighet, med ämnet
Frihet i Kristus i de flesta kyrkor.
Det är förstås att älska Honom men också att älska sig själv, åtminstone
så mycket att man får den rätta ärliga vilja att älska andra på ett påtagligt
sätt. Dvs också genom gärningar.

DET GÅR att läsa sig till mycket, om vett och etikett, om teologiska termer
och bibeluttydning. Men vi som har Kristus i oss behöver förhoppningsvis inte råplugga Bibelns bokstav.
Vi känner, vad Kristus i oss vill att vi skall göra exempelvis för människor
vi möter.

ANDEN ÄR på ett sätt en blygsam person, säger inte mycket men visar
oss ändå rätt väg. Och när vi gått den vägen, och resultatet blivit på olika sätt upprättade människor, då vill inte Anden ha vårt tack. För hans
inställning är: Allt fokus på Jesus.

MOT OVANSTÅENDE bakgrund skriver jag idag om detta med Ande och
bokstav.
På hösten år 57 satt Paulus i Makedonien och skrev sitt andra brev till den församling han grundat i Korinth. Där hade det dykt upp ”evangelister” med andra inställningar än vad Paulus hade, ja de kanske till och med hade försökt ”ta över” församlingen.
Också lite mot den bakgrunden kan vi se hans rader i detta brev.

INNAN DET som är dagens bibelord ovan, så skrev han:
”En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle
förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej,
min förmåga kommer från Gud.” (2.Kor. 3:4-5)

BIBELORDET längre upp i spalten slutar med meningen ”Ty bokstaven dödar, med Anden ger liv.”
Och som det står i det citerade kapitlets 17:e vers:
”Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet.”

JAG BER:
Käre Gud, lär oss att med ansvar använda den frihet Du ger oss genom
Jesus, så att vi med ord och gärningar lever ett kärleksfullt liv, till Din ära, och så att vi respekterar och vårdar det Du skapat – inklusive våra medmänniskor.
Och Gud, låt hela mänskligheten få den frihet som Dina barn har, vilka –
som det står i en sång – befriats från syndens slaveri. I Jesu namn,
Amen.

HARRY HOLM 2013 08 16

--------------------------------------

SÅ VAR DÅ Arboga Medeltidsdagar över för denna gång, det 25:e året. Och vilken folkfest det varit. Jag tror aldrig jag sett så många tillresta, bekräftat av att av parkerade bilar upptagna ytor aldrig varit fler och större.

TÄNK VAD många som slitit före och under evenemanget, ideellt eller för att få in några kronor. Knallar och de lokala butikerna har visat sina framfötter och vädret har för det mesta varit med på noterna.

ALLT BÖRJADE för över 25 år sedan då Stig Eriksson varit på Gotland och upplevt medeltidsdagarna där. När han kom hem från ön var han eld och lågor och och tyckte att det här verkligen var något för Arboga.

HAN SAMLADE ihop representanter för studieförbunden i stan och presenterade sin idé.
Att den idén föll i god jord kunde man konstatera även under de 25:e Arboga Medeltidsdagar som nu är över.

HARRY HOLM 2013 08 12

 

---------------------------------------

Elfte efter Trefaldighet
Din tro, ditt hopp

I Sankta Karins kapell vid Dragmansgatan i Arboga trodde och hoppades människor redan på 1300-talet. (BILDEN tagen från Örtagården av Harry Holm)

I STÄLLET FÖR BIBELORD
vill jag idag börja med en psalmvers:

Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar
växer din tro, ditt hopp.
Psalm 254

SOM OVAN låter en av verserna i Lewi Pethrus sång ”Löftena kunna ej
svika”. Och detta att titta upp mot stjärnhimlen, ut i universum, är ändå
bara en av otaliga faktorer som stärker din tro.

ATT UNIVERSUM är oändligt, det fattar inte hjärnan – som envisas med att
undra vad som finns utanför universum... precis som jag har svårt att greppa detta med evigheten.
Men även det blir lättare när man tror på Gud.

ÄVEN OM universum skulle ha skapats med en stor smäll, The Big Bang, så måste ju något ha funnits där det skulle smälla.
Och det måste ha funnits någon kraft som gjorde att det small. Vi kallar
den kraften för Gud.

EFTERSOM Han därmed fanns före universum – och säkerligen också
därefter – så är han evig.
Denne evige Gud har skänkt oss möjligheten att tro, på detta och på
andra små som stora under.
På köpet har vi fått frid och glädje, och ofta hälsa.

JAG HAR träffat många – och läst om ännu fler – människor som med
hjälp av bön i tro blivit friska.
De har genomgått ett helande som fått läkare, inte sällan med en plötsligt frisk persons röntgenplåtar i handen, att gapa förvånat.

VID GUDSTJÄNSTEN i Sankta Karins kapell i Arboga på söndag kl 11, kommer jag att berätta om Sankta Karin, dvs Katarina (den Heliga Birgittas dotter).
Hon var då, under 1300-talet, känd för att i tro kunna lägga händerna på människor så att de blev friska.
I Bibeln har troende människor uppdraget att göra likadant också idag, år 2013.

BE TILL GUD i Jesu namn - det hjälper
Mitt råd om du har bekymmer med hälsa eller annat, be till Gud att han
löser allt till det bästa. Redan detta att be gör att det känns bättre, har
jag märkt.
Och Han kommer att lösa allt till det bästa, om du när du ber verkligen
tror att Han ska göra det.
Han löser ditt problem, kanske inte direkt och säkert inte som du tänkt
dig utan oftast på ett smartare sätt.

NÄR MAN säger om en kompis att ”honom tror jag på”, så betyder det att
man litar på den människan.
När jag säger att jag tror på Gud, så
betyder det att jag litar på Honom och på att Han hjälper mig.
Måtte också du, kära läsare, få både glädje och nytta av trons kraft.

HARRY HOLM
2013 08 09

--------------------------------------

SÅ ÄR DÅ Medeltidsdagarna igång igen. Och jag får åter anledning att imponeras av alla de personer - avlönade som oavlönade - som med Arboga i hjärtat arbetar för staden och för kommunens bästa.

DE ÄR MÅNGA och jag skulle kunna låta några representera alla dessa goda krafter, inte minst alla dem som med sina resurer (frivilligarbete och / eller pengar) kämpar för Arbogas nutid och framtid.

MEN VALET av personer, exemplen, blir för svårt. Det är så många som kämpar på, ideellt som i sin näring, så att jag skulle få gå och gräma mig att jag kanske inte nämnde den och den Arbogabon.

DET JAG skulle vilja göra är att berömma den som hörde av sig - och berättade om Arbogas medeltidsdagar - för Eric Blix och P4 Extra härom dagen när programmet, signalerat, hade ett inslag om medeltidsdagarna på Gotland. Om det nu var någon som gjorde det...

SÅDANT LÖNAR sig. Jag brukar hoppa på sådana tåg, sådana chanser, när jag har tid. Det är så lätt att slänga iväg ett e-mail.
(Jag älskar e-post, därför att man skriver när nan har tid och läser när man har tid, också därmed minskar risken för fel och missförstånd.)

EN LÖRDAG talade Lisa Syrén, i Ring så spelar vi, om att det var Jokkmokks marknad. Jag mailade att det också var marknad i Arboga denna första lördag i februari. Och att både ordet Arboga och ordet Jokkmokk betyder åbåge.

DET NAPPADE redaktionen på och jag har fått vittnat från butiksägare i stan att det kom extra många till marknaden - och därmed till butikerna - den dagen, efter denna gratisreklam i riksradions mest avlyssnade program.

HOPPAS att fler gör sådana enkla insatser. För det gäller att sätta Arboga på kartan. Gång efter gång. Eller hur?

HARRY HOLM 2013 08 07

--------------------------------------

”Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade
staden stått kvar än idag,”
Matteus 11:23

Förspillda tillfällen - trots alla nådegåvor

Jag har i illustrerade böcker och i TV sett ögats och synnervens
förunderliga funktion.
Med ögonen har jag stirrat upp mot natthimlen och försökt förstå
oändligheten.
Jag har sett blommor växa upp genom hård asfalt, myror som burit på
bördor många gånger tyngre än dom själva.
Ingen har lyckats att vetenskapligt förklara för mig hur hjärtat kan
fortsätta att slå dygn efter dygn. Men ett under är det.

NÄR JAG - som i Arne Möllers böcker (se längre ner i spalten) - har upplevt människor komma upp ur drogmissbruk och ur misär av olika andra slag, för att bli glada, lyckliga, friska, omtänksamma
medmänniskor, då fattar jag i alla fall en del av frälsningens makt.
Ja, tänk så många under det finns runt omkring oss. Dagligen.

MEN TROTS alla dessa underverk så degar de flesta av oss omkring i
någon sort invand andlig onyttighet. Vi jäktar och jobbar på, javisst. Men
med vad?
Hur prioriterar

JAG HAR även i år valt ett ämne för den 10:e söndagen efter Trefaldighet
som inte står för idag i den nya evangelieboken, men som. gällde –
sedan 1983 – och hade rubriken "Förspillda tillfällen".
Det känns just nu, efter semester och sommarlov, innan nystart i skola
och arbetsliv, som om vi svenskar behöver tänka efter och ha en speciell
botdag. Så för mig hade det gärna fått vara samma evangelietext som
förr i våra kyrkor denna helg.

NÅDEGÅVORNA behöver vi för att kunna se framåt, för att kunna betjäna andra människor, för att kunna trösta, för att kunna lära andra vad vi själva fått lära oss.
Vi behöver nådegåvorna – och framför allt användandet av dem – också för att bygga församlingar.
Men närmare 7 miljoner av de människor som redan är med i någon av svenska kyrkans församlingar deltar ju inte i det kyrkliga livet, varken genom regelbundna gudstjänstbesök eller
genom att använda sina gåvor för att få medmänniskor att leva mer i Jesu efterföljd.

SÅ DET VI behöver, det är omvändelse. Det vill säga: De tidigare
allvarliga texterna på 10:e söndagen efter Trefaldighet borde ha fått stå
kvar. Och då med sin glasklara rubrik Förspillda tillfällen.
Genom att rannsaka sig under det temat, kan var och en av oss kanske
nå den bättring som Gud skulle glädjas över.

FÖRSPILLDA tillfällen. Tänker jag efter bara lite, så kan jag komma ihåg
otaliga sådana:
Alla gånger jag – på fysiskt eller andligt sätt – kunnat hjälpa en medmänniska men i stället försvarat mig med det falska uttrycket:
– Jag har inte tid.
Falskt? Jovisst. För jag fortsätter att betona, att den som säger "Jag har
inte tid" egentligen menar "Jag anser något annat viktigare". Och när jag
säger det, då är det att strunta i vad den Helige Ande just viskat eller ropat till mig.

ATT INTE lyssna på Anden. Enligt Luther är Andens verk att han kallar, församlar, upplyser och helgar.
Att inte lyssna när Anden kallar, utan komma med det barnsliga
– Jag ska bara...
Att inte ställa upp med de andra när Anden församlar.
– Jag hoppar över gudstjänsten den här söndan, måste plocka av
vinbärsbuskarna.

ATT SE BORT när Anden upplyser.
– Det där bibelordet gäller ju inte mig.
Att vara nöjd som det är när Anden vill helga.
– Vi har det ju så mysigt i våran församling där alla känner varann, och
förresten kanske jag generar grannarna om jag ber dom följa med till
cellgruppen.

ALLT SÅDANT är synd mot den Helige Ande. Och det är i klartext att vända ryggen åt Gud.
Dessutom är det, åtminstone hos mig, tyvärr ett vanligt beteende.
Den 10:e söndagen efter Trefaldighet, tänker jag därför år efter år fortsätta med 1983 års version, det vill säga med temat Förspillda tillfallen. Så att jag får välbehövliga tankeställare. För omvändelse behöver vi alla. Då och då. Inte minst jag.

JAG BER:
Käre Gud, tack för Dina löften, som gör att jag kan be Dig förlåta mig för alla förspillda tillfällen. Herre, lär mig att lyssna när din Ande kallar eftersom han talar om vad Du vill att jag ska göra, och hjälp mig så att jag på rätt sätt tar vara på den tid Du utmätt åt mig här på jorden. I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM 2013 08 03

---------------------------

 

_____________________________

EN GAMMAL HÖRNA MED EN SORTS PROGRAMFÖRKLARING