BIBELORDET

" Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det."

Johannesevangeliet 14:14
_____________________________________________

VID ÅRSSKIFTET
Vägen till Fadern - bönen

Jesus hade tvättat lärjungarnas fötter, han hade pekat ut förrädaren
Judas Iskariot och han hade gett oss det nya budet, att vi skall älska varandra. Han hade också förutsagt Petrus förnekelse, innan han höll
det så kallade avskedstalet och berättade om vägen till Fadern.

Då betonade han värdet av tron på Jesus Kristus.
– Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. (Joh. 14:12)

De gärningarna Jesus hade gjort var inte småpotatis precis. Och ändå ger han sådana löften om vad vi som lärljungar ska kunna utföra. Gränserna tycks bara vara de gränser vi själva sätter, genom att vi inte har tro nog att i Jesu namn utföra exempelvis helande och annat gott av det slag han gav exempel på under sin jordavandring.

I avvaktan på att vi i större utsträckning, i Jesu namn utför tecken och under, får vi väl fortsätt att ägna oss åt att be.

Vi som är lite mer aktivt kristna har ju platser och former där vi berättar för varandra om hur bönen hjälpt oss i de mest omöjliga situationer.

För fem år sedan genomlevde vi ett årsskifte i de mentala svallvågorna efter Sunamin.
Sedan dess har det varit fler katastrofer, i större sammanhang men också för enskilda personer. Och det kommer tyvärr att fortsätta vara så att människor drabbas av onda händelser.
Därför är det viktigt att vi berättar även för dem som står utanför församlingarna om bönens makt och kraft.

Det skall inte behöva vara en över hundratals svenskar framrusande flodvåg för att få många tusen ovana bedjare att vända sig till Herren, det skall räcka med att vi var och en berättar för andra om de resultat böner fått i våra egna liv.

När så något sorgligt har hänt oss, då får vi söka tröst i gemenskap med andra och med Gud.
Då får vi be, i kyrkorna och i enskildhet, om kraft att orka leva vidare, att leva vidare för dem som fortfarande lever.

I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM
Vid årsskiftet 2009-2010

--------------------------------------------

JULEVANGELIET

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.
Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.

Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem,
för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,
och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.
Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta."
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.
När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade.
Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Lukas evangelium 2:1-20

-------------------------------------------

Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd;
hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet.
När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande.
Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.
Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig?
När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd.
Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse."
Då sade Maria:
"Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig...”

Luk 1:39 - 48

FJÄRDE ADVENT
Mammornas möte – och deras söners

Dagens bibelord beskriver det tillfälle då Jesus och Johannes Döparen för första gången var i samma rum. Båda var fortfarande i sina mammors magar men de levde och inte minst Johannes visade det genom att så att säga sparka en hälsning.

De två träffades nog inte så mycket efter denna gång men de möttes vid ett viktigt tillfälle många år senare, det vill säga då Johannes döpte Jesus.

Men den här helgen handlar inte predikningarna i landets kyrkor i första hand om dessa båda huvudpersoner. För det är en sorts Mors dag, fjärde söndagen i Advent. Bibelordet berättar om prästfrun Elisabet som blivit med barn så sent i livet att allt hopp i den vägen egentligen var ute.
Men det handlar idag mest om Jesus mamma, en enkel kvinna av folket... i alla fall i hennes egna ögon. För som svar på Elisabets hälsning utbrister Maria (enligt Lukas 1:46):
– Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare; han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Glad gick hon alltså i väntans tider. Och just nu får vi, som vandrar på Arbogas gator ett par tusen år senare, be till Herren att han hjälper oss att bortse från materialismens, speciellt i denna årstid, totala dominans för att i stället koncentrera oss på göra som Maria, vänta på Sonens ankomst.
HARRY HOLM
2009/12/19

_____________________________________________________

Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.
Mark. 1:15

Andra advent: Guds rike är nära

Om ”Riket som kommer” handlar det, den andra söndagen i advent. Till Jesus vill jag nu ropa orden jag läst på caféernas servetter:
– Välkommen åter!

Men så tänker jag:
– Kanske, Herre, att Du skulle vänta ett tag. För det är så många som ännu inte hört om Dig och så väldigt många – inte minst här i Arboga – som hört Ditt namn men inte fattat.

Er befrielse närmar sig
Bibelordet ovan är en tröst för många kristna, inte minst för dom som får lida för sin tro.
Runt om i världen är det många som får göra det.
Du som kan gå in i kyrkan utan ångest, utan att Du får svårigheter, utan att man skall fängsla eller döda Dig , är bättre lottad än 3 miljarder av jordens innevånare.
Så visst är vi priviligierade, även på det sättet, vi i Arboga och Sverige.

Motigheterna
Trots det känns det motigt ibland. Lite slängar om verklighetsflyktens Knutby-församling får man tåla, speciellt som det saknas paralleller till det kristna livet i Arboga, där ex.vis pingstförsamlingen inte ens har en pastor.
Men målet för församlingsarbetet, för varje kristens tillvaro, är att få så många som möjligt att förstå det fina med att tro på Gud och leva så likt Jesus som man klarar.
Så mest motigt känns det för att det går så trögt med den så kallade evangelisationen, speciellt som Herren vill att alla ska vara omvända när han kommer tillbaka.
Men han tröstar oss genom att – bland annat i Bibelordet här ovanför – säga ungefär så här:
– Deppa inte! När jag än kommer, så kan ni vara stolta över vad ni har gjort för mig.

Det som vi gjort
Vad vi har gjort för honom, det vet han. Vi behöver inte räkna upp de gånger vi
har hjälpt”en av dessa mina minsta bröder”, vi behöver inte lista hur många arbetstimmar vi ägnat åt projektet att göra alla folk till lärjungar.
Med andra ord behöver vi inte – när riket kommer – redovisa våra gärningar i någon sorts dubbel bokföring på en cd-rom. Vi som redan är omvända och dom som snart ska bli omvända står vid det tillfället redan i Livets bok.
När Jesus kommer tillbaka räcker det att vi har omvänt oss, att vi tror på Gud och att vi inför andra stått och står för att Herren är vägen, sanningen och livet.
Och att vi dessutom levt upp till vår insikt:
Att det enda som håller i våra egna liv, i Arboga kommun och i världen är
Kärlek i stället för egoism.
Amen.
HARRY HOLM
2009/12/06

______________________________

"Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."

Lukas evangelium, 4:e kapitlet, 18 och 19 versen

Ett nytt Nådens år från Herren
Adventspredikan om ankomster

Ett nådens år, står det om i Bibelordet ovan. Ja nu är det här, ett nytt Nådens år från Herren. Kyrkoåret börjar med första söndagen i Advent, då vi ser bilder av hur Jesus tas emot som en kung när han på en åsna rider in i Jerusalem.

Men när fler än vanligt nu går i kyrkan, och vi sjunger kända psalmer – och ljus och gemenskap gör allt positivt – så får vi inte glömma allt det andra som hände Frälsaren.

Åsnan i Matteus 21:7 och i Lukas 19:30 symboliserar i och för sig ödmjukhet och fred. Men också kungavärdighet. I Sakarja 9:9 förutsägs konungen som ska komma ridande på en åsna.
Det som berättas i Matteus 21:8. är ett av några få ställen i Bibel,n där Jesus härlighet blir erkänd redan under hans jordeliv.
Folket bredde ut sina mantlar på vägen, för att – som deras tradition var – visa kunglig respekt. I 2:a kungaboken 9.13 gjorde folket likadant framför Jehu när han nyss hade smorts till kung av Israel.

I Matteus 21:4 förklarar sig Jesus frimodigt som kung och folket tar jublande emot honom som en kung.
Men den positiva, glada bilden av en jublande folkhop som strör ut palmer och brer ut kläder, måste vi komplettera med det som sen väntar.
Samma folkmassa som jublar här, böjer sig några dagar senare för grupptrycket och för den politiska makten och sviker Jesus. Hosianna-ropen kommer att bytas mot "Korsfäst, korsfäst!"

På nåt liknande sätt är det väl också i våra liv, eller hur? Mitt i glädjen och ljuset träffas vi av sorgen och mörkret. Det vet vi och därför lever du som jag i ständig osäkerhet om vår egen framtid.
Men ju närmare Gud vi lyckas komma, desto mindre betyder det att vi inte själva kan styra allt som händer i våra liv.
Gud har oss i sin hand. För det nya Nådens år som nu börjar har Han – som alltid – en plan för var och en av oss, även om jag med min begränsade hjärna ibland först långt senare brukar fatta hur fantastiskt bra Han har tänkt ut det.

Och vare sig vi har oss själva att skylla eller drabbas av oväntade, oförutsebara bakslag, så finns Jesus där för att ge oss sina läkande ord –  och för att ge oss hopp om en bättre framtid, med och hos Honom.

Lika säker som jag är på att vi har en vän i Jesus , lika viss är jag om att han kommer tillbaka en dag.
Men alldeles för få i Arboga vet vems ankomst vi väntar på, vem Jesus är. Kan det bero på att till och med jag, som aktivt troende, inte känner Jesus sådär riktigt ordentligt ?
Att jag inte har nått fler Arbogabor än jag har med buskapet om Jesus, att jag inte vänder mig till honom mer än jag gör för att få råd och ledning,
kan det bero på att jag inte alltid kommer ihåg vad Jesus kan, vem han är?

Jag vet inte. Och jag vet absolut inte hans nästa ankomsttid – vilket får mig att fundera på vad vi troende ska hålla på med medan vi väntar på honom. Vad ska min agenda vara fram till den yttersta dagen?
Det har jag legat och funderat på vissa kvällar. För när jag har svårt att somna brukar jag inte räkna får, jag talar hellre med Herden.

Eftersom Advent alltså betyder ankomst, så kände jag en kväll att jag idag – den fösta advent – borde tala om tre saker:
Vem är han vars ankomst det handlar om? När kommer han tillbaka? Och Vad ska vi göra medan vi väntar på hans ankomst?

VEM ÄR HAN som kommer?
Vem är det vi väntar på? Det får vi veta redan i Gamla testamentet. Där står det att Kristus är Klippan i öknen, mannat från Himlen, molnskyn på dagen och eldskenet på natten.
Han är offret, tempeltjänsten, översteprästen och templet.
Han är Herrens lidande tjänare i Jesaja. Han är Hesekiels gode herde. Han är den fjärde mannen i den brinnande ugnen.
Genom hela skriften förekommer han.

I Gamla testamentet finns profeterna, gamla allvarliga män, som talade om för folk vad som komma skulle.
Det känns bra att kunna citera Jesaja, när han i 9:e kapitlets andra vers skriver så här:
"Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus."
När det ljuset föddes till människa, i ett stall i Betlehem för drygt 2.000 år sedan, då infriades Jesajas profetia, och detta på ett så långsiktigt sätt att också vi – som vandrar i mörkret i Arboga i advent 2009 – får ledas och värmas av det ljuset. I evighet. Amen.
Inte ens ateisterna och dom så kallade humanisterna kan undgå att den här tiden på året hamna i det kärleksfulla skenet från den historiska person dom vill få alla att förneka.

Jesus är alltså Uppfyllelsen av Gamla Testamentets profetior
Gamla testamentet förebådade och profeterade om det nya som skulle komma.
Och han kom. Och sen verkade han på jorden.

Vem är han?
Vi har fått lära oss vem Jesus är, genoms Bibelns berättelser om vad han gjort och vittnesbörden om vad gott han gör än idag i människors liv.
Men vi har också fått lära oss vem han är, genom dom namn han har i Bibeln.

Jag såg och hörde en gång Daniel Viklund läsa från ett papper där han hade listat dom flesta av Jesu namn.
Daniel Viklund läste rätt snabbt från listan och blev allt mer fylld av härligheten i namnet Jesus. Eller i det här fallet N a m n e n Jesus.
Jag ska räkna upp lite från en motsvarande lista som jag har gjort för mig och som ger en del av svaren på frågan
Vem är Jesus?

Vi vet av Bibeln att Han är
Räddaren
Den som har makt att förlåta synder
Brödet som ger evigt liv
Den som uppväcker döda
Den som stillar stormen
Vägen till Gud
Förebedjaren
Den uppståndne

Jag är, sa Jesus själv.

Han sa också att han är
Grinden till fåren
Den sanna vinstocken
Den gode herden
Uppståndelsen och livet
Livets bröd
Världens ljus
Vägen, sanningen och livet

Jesus är
Trovärdig och sann
Kungars kung
Herrars Herre
Enligt Bibeln är Jesus också
Apostel
Tjänare
Förmedlare
Sonen
Davids son
Guds son
Guds helige
Guds lamm
Josefs son
Israels konung
Lejonet av Juda stam
Människosonen
Immanuel
Ordet
Den Sanne
Morgonstjärnan
Messias
Herren
Frälsaren
Den förste och den siste
Den levande
Det trofasta och sanna vittnet
Skaparen
Kung Davids arvinge
Lammet
Herden
Kristus

--------

Kärt barn har många namn och ingen är oss kärare än Jesus – ingen har så många namn som han.
Ändå finns det idag, efter 2000 år, massor med människor som har missat vem Jesus är.
Missat att han finns och att han är förebildernas förebild, som dött, uppstått och rest upp till himlen, men som än idag ändå hjälper, botar och befriar människor som ber till honom.

Glädjebudet om honom vill jag ge till alla när det är första Advent. Jag vill berätta om vem Jesus är, inte minst för dom arbogabor som inte är aktiva i någon församling, men som skulle tro om dom bara visste.

Nu tändas tusen juleljus,
på jordens mörka rund...
och visst är det stämningsfullt och visst ökar antalet kyrkobesökare markant de närmaste veckorna, jämfört med vanliga söndagar.
Men hur är det annars i advent för en vanlig Arbogabo?
TV, Lidl, jobb, TV, V75, Systemet, TV, Överskott, Hockey, arbetsförmedlingen, bilen, däckbyte, Expressen, TV etc.
Till detta rutinschema kommer nu stressen med klappköp och allt som har med kommande storhelg att göra.
Då är det långt till julefrid och vintermörkret djupnar även inom människor.

Men hur var det Jesaja uttryckte det i 9:e kapitlets andra vers?
"Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus."

Jag vet hur det är att vara i mörkret, jag vet hur mycket ljusare det blir om man tar Den Stora Lyktan i näven, om man tar Jesus i handen och låter Honom och Hans ord leda en i nedförsbackar som uppförsbackar i livets starkt kuperade landskap.

Så mycket vet jag i alla fall om vem Jesus är.
Och därför måsta jag be:
Käre Gud, vi tackar Dig för att Du lät Din son bli människa. Vi tackar Dig för ljuset som strålar från Hans ord och från Hans gärning.
I Jesu namn, Amen.

Nästa fråga om Jesus:
NÄR KOMMER HAN TILLBAKA?

Advent betyder alltså ankomst. Det finns flera advent, fler Jesu ankomster. I sin första ankomst kom han till sina egna och hans egna tog inte emot honom (enligt Joh.1:11). Han kom ödmjukt ridande på en åsna (enligt den kände berättelsen i Matt 21:6-9).
Han var som en människan, fast utan synd. Många missade honom då. Många missar honom idag.
Men nästa advent, nästa ankomst, när Jesus kommer nästa gång, då kommer alla att märka det. Och känna igen honom.

Även om just nu allt omkring oss handlar om Hans första ankomst – när vi firar julen – så får vi inte glömma att tänka på hans återkomst vid domedagen.
I Johannesevangeliet 5:24 står det:
Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Falla under domen, ja.
Domedagen kan alltså ingen missa, då blixten lyser från öster till väster och himlen och jorden flyr för att ge plats för en ny bättre värld.
Nästa advent, nästa ankomst, när Jesus kommer nästa gång, då måste alltså alla att märka det. Och känna igen honom.
Men när ska det ske?
När kommer människosonen i hela sina härlighet?

Uppenbarelseboken, den sista delen i Bibeln, ger ledtrådar om vad som kommer att hända. Den boken är skriven på ett sorts kod-språk, eftersom situationen för de kristna på den tid den skrevs var så farlig.
Lärda teologer har kommit med sina tolkningar.
Jag är inte lärd men tror mig ha förstått en del av det här.

När är den yttersta tiden? Nu, tror jag.
Exemplen som stämmer med Bibelns texter, och inte minst med Uppenbarelsebokens beskrivning av den yttersta tiden, är allt fler.
Tecknen är alltså många.
Av texten om det knoppande fikonträdet, en bild av Israel, förstår vi att den generation som lever när Israel återskapades (1948) är den generation som kommer att få se Jesus komma åter. Jag hör till den generationen.
Så vi är i den yttersta tiden.

I 2:a Timothierbrevet 4:3 står det ”Det kommer en tid då människor inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar".
I Norge skulle en nationalpark invigas nu i höst och en kristen musikgrupp var inbjuden att medverka. Men ni får inte sjunga om Jesus, sa en representant för det norska miljödepartementet.
I Malaysia får den indonesiska kristna populära sångerskan inte sjunga sången Allah peduli (Gud har omsorg), eftersom lagen där förbjuder icke-muslimer att nämna Gud som Allah.
Turkiska regeringen har sagt nej till att öppna den enda kristna kyrkan i Tarzus, i Paulus födelsestad alltså. Och ändå verkar Turkiet välkomnas i det kd-fyllda EU.

EU ser många, inte minst Holger Nilsson, som ett tecken på att vi är i den yttersta tiden. Och det är inte bara det att antalet stjärnor i EU-flaggan stämmer med Uppenbarelseboken.
I Uppenbarelseboken står det också att det inte ska finnas pengar längre: Man ska i den yttersta tiden betala med ett märke man har på handen eller i pannan, säger Bibeln.
Redan 2004 började man i vissa länder injiciera chips under huden på folk, hudstället skannas sen när man betalar för nåt.
Det kontantlösa samhället är på god väg hos oss också. Nu har Stockholms lokaltrafik infört s k åkkort, man behöver inte ens ta det ur fickan.
I flera svenska kommuner får barnen inte ha skolavslutningar i kyrkan.

Men det finns en tröst, även i den yttersta tiden, ty vem är Jesus enligt Uppenbarelseboken?
Hans namn i Uppenbarelseboken är
A och O, början och slutet,
Gud
Den allsmäktige
Den förste och den siste
Den levande
Det trofasta och sanna vittnet
Skaparen
Kung Davids arvinge
Lammet
Och
Herden – den herde vi ska tala med i stället för att räkna får när vi har svårt att sova.

VAD SKA VI GÖRA MEDAN VI VÄNTAR på Jesus snara ankomst?

Hur var det det stod i 2a Timothierbrevet?
Jo i 4:3 står det
”Det kommer en tid då människor inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar".
Vi är i den tiden nu, tycker jag. Vi är i den yttersta tiden. Och Gud vill att alla människor ska bli frälsta innan domedagen. Så det börjar bli bråttom. När vi nu är i den yttersta tiden, är det hög tid att uppfylla denna Guds vilja också av omtanke om våra vänner och släktingar.

Den som förklarat sig tro på Jesus som Guds son och ber om förlåtelse, finns uppskriven i Livets bok – alla andra kastas enligt Uppenbarelseboken i Den brinnande sjön.
I och för sig inte är det inte djävulen som där ska plåga ofrälsta människor, det är inte den onde som har makten där, han blir själv fjättrad där. För Gud har makten också över den brinnande sjön. Men ändå, dit unnar vi ingen människa att komma.

Det är allt fint att vi har Jesus, Han som älskade oss så mycket att Han dog på korset för våra synders skull. Och vi kristna vi älskar Honom tillbaka, tror och följer honom, och... då är väl den brinnande sjön inte vårt problem?

Jo, tänk att det är det! Vi vill ju att fler än vi själva skall bli räddade, vara frälsta och slippa helvetet. Inte minst grannar, släktingar, människor som vi tycker om, förstås.
Och egentligen också alla andra. För det vill herden, han vill inte ha några förlorade får.

Sånt känns det viktigt att tänka på denna söndag, då ett nytt kyrkoår börjar.
När det gamla året slutat och det nya börjar idag så kan det vara dags att göra en sån där årssummering som kommunalråden brukar ha i lokaltidningarna någon månad senare.
Som kristen kanske man vid dagens årsskifte inte minst bör fråga sig:
– Vad har jag gjort de senaste tolv månaderna för att få fler medmänniskor att förstå det fantastiska, det fina och det fördelaktiga – även på lång sikt (evigheten) – med att försöka följa föredömet Jesus?
För sådant – evangelisering i stort och smått – är församlingarnas, därmed också dom enskilda kristnas, uppdrag här på jorden. Evangelisering, genom hur vi är och vad vi gör.

När jag för min del gör en sån summering, känner jag mig som ett barn som har gjort något ofog och som inför sin pappa inte kan göra annat än sucka och säga:
– Förlåt Far, jag ska försöka göra bättre ifrån mig i fortsättningen. Till att börja med under det Nådens år som nu börjar.
Tack käre Jesus för att du är vårt ljus i mörkret, tack för att du snart kommer tillbaka till oss för gott, tack för att du gav oss Helig Ande som ska visa oss hur vi ska vara och vad vi ska göra i väntan på din ankomst. Vi ska prisa dig då och fram till dess, som folket gjorde när du en dag för 2000 år sen kom inridande i Jerusalem. Jesus, vår kung, vi älskar dig. Amen.

HARRY HOLM 2009 11 29

______________________________

Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Joh 5:24

Domsöndagen – kyrkoåret slutar

Ännu ett kyrkoår går mot sitt slut. Och den 22 november är det Domsöndagen. Ett ord med hotfull bismak.
Det handlar om domedagen. Uppenbarelseboken, den sista i Bibeln, skall kunna ge ledtrådar om vad som kommer att hända den dagen. Men den boken är skriven på ett sorts kod-språk, eftersom situationen för de kristna på den tid den skrevs var så farlig. Lärda teologer har kommit med sina tolkningar.
Jag är inte lärd men tror mig ha förstått en del av det här.
Domedagen kan ingen missa, blixten lyser från öster till väser och himlen och jorden flyr, för att ge plats för en ny bättre värld.
Det torde minst sagt märkas.

Den som förklarat sig tro på Jesus som Guds son och ber om förlåtelse, finns uppskriven i Livets bok men alla andra kastas enligt Uppenbarelseboken i Den brinnande sjön. Där ska inte djävulen plåga ofrälsta människor, det är inte den onde som har makten där, han blir själv fjättrad där. För Gud har makten också över den brinnande sjön.
Och vi har Jesus, han som älskade oss så mycket att han dog på korset för våra synders skull. Och älskar vi honom tillbaka, tror och följer honom, då är väl den brinnande sjön inte vårt problem?

Jo, tänk att det är det! Vi vill väl att fler än vi själva skall vara räddade, frälsta och slippa helvetet. Inte minst grannar, släktingar, människor som vi tycker om.
Och egentligen också alla andra.

Sådant är det hög tid att tänka på denna söndag, då ännu ett kyrkoår går mot sitt slut.

Kyrkoåret är inte är i fas med den vanliga almanackan och första advent börjar det om igen, i kyrkorna. Som i det världsliga året bör det för kristna just denna söndag, i år den 29 november, vara en sorts nyårsafton, dvs dags att göra en sån där årssummering som kommunalråden brukar ha i lokalpressen någon månad senare.
Som kristen kanske man först av allt bör fråga sig:
– Vad har jag gjort de senaste tolv månaderna för att få fler medmänniskor att förstå det fantastiska, det fina och det fördelaktiga – även på lång sikt (evigheten) – med att försöka följa föredömet Jesus?
För sådant är församlingarnas, därmed också de enskilda kristnas, uppdrag här på jorden.
När jag för min del gör en sådan summering, känner jag mig som ett barn som har gjort något ofog och som inför sin pappa inte kan göra annat än sucka och säga:
– Förlåt Far, jag ska försöka göra bättre ifrån mig i fortsättningen.

HARRY HOLM 2009/11/21
_______________________________________________

”Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet?”

2:a Kor. 13:5

Håll er vakna!

Det är söndagen före domsöndagen, kyrkoårets näst sista söndag alltså. Inte minst den dagen är det läge att tala om vaksamhet och väntan. Och att minnas, att Jesus uppmaning ”Vakna” inte bara gäller lärjungarna utan alla människor.

”Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet?” står det alltså i 2:a Kor. 13:5.
Gud är kärleken. Jesus har visat oss vad kärleken är, hur den ultimat utövas. Och eftersom vi tror på kärleken, tror på Jesus, så tror vi också att han ska komma tillbaka en dag, eftersom han – som är Sanningen – har sagt det.
Och då gäller det att vara beredd. Att hålla sig vaken fram till den stunden.
Att hålla sig vaken är då detsamma som att hålla sin tro levande, i teori och praktik.
Vilket också betyder att man ska hålla sig vaken på så sätt att man inte går på dom många olika felaktiga vägvisningar som finns idag. Att till exempel vara vaksamma mot församlingsledare som tror sig vara förmer än andra kristna, vare sig de är pastorer i Knutby eller i USA.

För att klara detta gäller det först och främst att vi har hjälp av hela treenigheten, av Fadern, Sonen och Den helige Ande.
Vi ber till Gud att han av barmhärtighet ska hålla oss vakande i tron på honom, att Jesus ord och handlingar i Bibeln ska vara vår facit och att den hjälpare Jesus gav oss vid himlafärden (Den helige Ande) ska frigöra oss från skadlig påverkan så att vi klart kan se vad vi ska göra och inte göra. Så att vi inte tror att vi är vakna när vi egentligen går i sömnen, eller så att vi inte bara sover fram till Jesus återkomst, utan håller oss vakna.

I vår vardag vet vi att det är lättare att hålla sig vaken när det är ljust än när det är mörkt. Så det gäller att ha lampan brinnande, vår livsgärnings lampa – där kraften och ljuset ska komma från Jesus och från Guds ord i Bibeln.
Vi måste ta vara på evangeliet när det förkunnas, eftersom varje vecka, varje dag, ja varje sekund av jordelivet kan vara den sista.

"Himmel och jord ska förgå men mina ord ska aldrig förgås", säger Jesus.
Dom som säger sig inte tro, förlitar sig på vetenskapen. Vetenskapen, som vi vet ändrar sig hela tiden. Det som där är sant idag, är fel i morgon.
Men de som säger att Jesus ord är gammaldags och omoderna, de har knappast läst Bibeln – om dom ens har den.
För i motsats till vetenskapen så har ju Jesus ord och policy hållit sig i 2000 år, utan att behöva revidering.
Hans ord kommer att stå kvar även den dag jag nämnde tidigare, det vill säga på Den Yttersta Dagen.
Vi vet inte när tiden är inne. Så: Låt oss vara på vår vakt och hålla oss vakna – så att vi, på olika sätt, också kan väcka andra.
I Jesu namn, Amen.

** HARRY HOLM 2009-11-14

_______________________________________________

Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull, ty härlighetens ande, Guds ande, vilar över er.

1 Pet 4:14

22:a söndagen efter Trefaldighet
Frälsningen... och Lisa Syrén

Vi som har mött Frälsaren och frälsningen, tror att Bibeln är Guds ord.
Det var därför rent av kränkande, det Lisa Syrén sade i Ring så spelar vi, i radions P4 vid 7.20-tiden på lördagsmorgonen.
Hon läste ur en tidning, att var femte präst i Svenska kyrkan i Västra Götaland tänkte vägra att viga homosexuella.
Det jämförde hon med att man arbetade med rullbandspelare när hon började på radion och menade att hon, trots det, inte krävde att radioprogram fortfarande idag skulle spelas in på rullbandspelare.

Jag är frälst och jag tror att Bibeln är Guds ord. Och som troende kunde jag denna lördag inte låta bli att reagera. Så jag sände ett e-mail till redaktionen för "Ring så spelar vi".
Det lät så här:

När Lisa vid ca 7.20 idag jämförde Bibelns ord med inspelningsteknikens utveckling, var det en nedvärdering av kristen tro som gjorde mycket ont i de hundratusentals troende svenskar som lyssnar på Ring så spelar vi. Oberoende av deras inställning till homovigslar. Det bör hon få veta.

Harry Holm, Arboga
harry@holm.tf

En tröst är det som det handlar om i dagens bibelord. Att vi är saliga när vi skymfas för vår tro. För då svävar härlighetens ande lite extra över oss denna lördag.

Att alla troende inte kan tycka lika om allting, det är naturligt. Men det är lika naturligt att alla kristna tror på Jesus som vår frälsare, flerfaldigt förebådad i Gamla testamentet även om det nya testamentet är den nya lagen som Jesus gett oss. Kärlekens lag.
Det är därför ett hån mot oss kristna när vår tro, som i radion idag, blir liknad vid en uråldrig rullbandspelare. Det kan vi troende vara eniga om, även om det finns mångfald inom ramen för kyrkans enhet.

På försommaren ser jag uppe i Härjedalen inte sällan tjäderhönor med sina små ungar, farligt nära trafikerade vägar. Det verkar som om denna skogsfågel inte inser faran av framrusande bilar. Ute i skogen däremot, där samlar en skrämd tjäderhönan sina ungar under vingarna, vare sig de vill eller inte.

Jag väljer att befinna mig i eftertänksamt lugn ute i skogen. Jag vägrar att följa den breda vägens värld, där många har så bråttom att hänga på vad som modernt att Guds ord krymps till höstlöv som kan fladdra bort vid första populistiska vindpust.

Så här säger Jesus i Matt 23:37:
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.

HARRY HOLM 2009 11 07

_____________________________________________________

”Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.”

Matt. 5:4

Allhelgonahelg – om att fridfullt sörja

Med sorg men också med vackra minnen kommer vi speciellt den här helgen ihåg de nära och kära som gått bort från detta jordeliv.
Just i år fick den här helgen för mig en alldeles extra, nästan chockartat aktuell dimension, i och med att min vän, den kloke och gode revisorn och gitarristen Nils-Arne Johansson – inte ens 60 fyllda – hastigt lämnat oss. Mina tankar går till hans familj, som aldrig kommer att glömma just den här allhelgonhelgen.

Alla har vi våra minnen av våra kära just nu. Därför önskar jag att ljus på gravarna och andaktsfullt liv i kyrkorna skall få prägla veckoslutet.
Men under senare år har det amerikanska halloween-firandet börjat störa friden.
Halloween betyder egentligen Alla helgons afton (ordet kommer av All Hallows Eve). Motivet för firandet med dödskallar och skelett och pumpor kan – i grunden och psykologiskt sett – vara detsamma som vårt svenska mönster att denna helg tänka på dem som gått bort.
Men som Halloween visar sig, stör detta firande min Allhelgonahelg.

Att vänja sig vid döden
Båda sätten att fira är sätt att försöka vänja sig vid tanken på döden.
Men detta att skrämmas, att klä ut sig till lik, skär sig väldigt mot vår svenska tradition med stillhet, ljuständning på gravarna och minnesstunder i kyrkorna.

Halloween och de sörjande
När man tänker speciellt på dem som under året mist en anhörig, när man ser Allhelgonahelgen som ett tillfälle för dem att leva ut sin sorg i andakt och eftertanke, då känns kommersen och skrämsel-effekterna helt fel.
Men jag förstår att det är roligt för barnen att få klä ut sig och knacka på i grannsakpet.
Och kommer det några vänligt leende barn, utklädda som änglar, och ringer på dörren. Då ska dom få ordentligt med godis.

HARRY HOLM
2009/10/30

-------------------------------------------------------------------------------

Sjung till Guds ära, lova hans namn,
hylla honom som rider på molnen!
Herren är hans namn, jubla inför honom,
de faderlösas fader, änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.
Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka,
men upprorsmännen får bo i öknen.

Ps 68:5-7

20:e söndagen efter Trefaldighet
Att leva tillsammans

Vi människor är egentligen dåliga på att leva tillsammans.
I familjerna till exempel. Det finns massor med trasiga familjer och trasiga familjer ger vanligen trasiga barn. Även i ”hela” familjer är det svårt att leva tillsammans, stress och riktiga eller inbillade krav gör att det saknas tid för barnen och för varandra.

I församlingen är många fullt upptagna av verksamheten, som Owe Lindeskär var inne på i sina bibelstudier i Pingstkyrkan i Arboga i går kväll. Det skall städas och det skall sammanträdas, i fastighetsråd och andra organisatoriska församlingsenheter, högtaleriet skall fungera, musik skall engageras, planeras, utföras etc. Tiden för att bygga och sköta relationer blir en bristvara, relationer med andra människor, relationen med Gud.

I staden är vi inte heller tillsammans som vi skulle kunna vara. Människorna umgås mest gruppvis, kolleger med kolleger, grannar med varandra, församlingsmedlemmar med andra församlingsmedlemmar. Det blir en stad fylld av folk som på olika sätt är innanför och utanför.

I vårt land, Sverige, är vi inte heller så bra på att vara tillsammans. grupperingar blir det också där. Storstadsbor contra landsortsbor, Svenskar versus invandrare. Makthavare mot folkmassorna. Rika och fattiga. Och ett land där det t o m inom kristenheten skapas bestämmelser som gör att normlösheten blir en norm.
Ser vi oss om i världen, oftast via den för många största guden, TV:n, så speglas mest osämja mellan människor – politik och krig – och vi människor lyckas inte ens leva tillsammans med vår natur, med ödesdiger miljöförstöring till följd.

Receptet är mitt i bedrövelse enklare än man kan tro:
Se på Gud! Vår familjefar. Vår pappa. Eller mamman ( enligt Lina Sandells originaltext till Blott en dag ”samma moder hon dock bliver”)
Gud kan vara mönsterpappa för varje familj.
Han älskar sina barn och ställer upp för dom. Men han sätter också gränser och struntar i att ge bönesvar när han vet att det finns något bättre vid horisonten än vad barnet bölar och tigger om.

Vår far Gud lyssnar alltid på oss barn. Herren letar reda på oss när vi gått vilse. Han tröstar oss när vi är ledsna.
Om en far och mor är så, då kan vi leva i harmoni i familjen.

På samma sätt kan Gud vara mönsterborgmästare för varje stad.
Han älskar stadens invånare och ställer upp för dom. Men han sätter också gränser och struntar i att ge bönesvar när han vet att det finns något bättre vid horisonten än vad olika grupper av invånare skriver insändare och tigger om.

Skall vi kunna leva bra tillsammans behöver förstås också Reinfeldt och FN-chefen se på människorna i sina stora familjer, dvs på svenskarna respektive världsmedborgarna, som Gud ser på oss människobarn.

Han lyssnar ju alltid på oss barn. Han letar reda på oss när vi gått vilse. Han tröstar oss när vi är ledsna.
Om en landsfader eller en FN-chef är så, och detta smittar på alla andra, då kan vi leva i harmoni i världsfamiljen. Tillsammans. Hur olika vi än är.

Speciellt om vi kristna lyckas sprida våra välsignelser vidare, och berätta för alla vi möter, om föredömet Jesus – Guds son – det mönstersyskon vi alla önskar likna och vara tillsammans med.

Amen

HARRY HOLM 2009 10 25

_______________________________

EN SÅN KONSERT I NYHEM!

Ernie Haase and the Signature Sound sjöng i Nyhem i tisdags (20 oktober) och kommer åter till Sverige den 13 februari.

Tidigare har jag suttit framför TV:n och sett videoupptagningar av de här konserterna. Ännu fler gånger har jag – oftast i datorn – njutit av kortare avsnitt via Kanal 10, Norgevision och Nornet (där sångerna t.o.m. svensktextats). Och lyckotårarna har runnit mången gång, inte minst på grund av kvaliteten i röster och framträdanden, av glädjen och hängivenheten och av tron på Herren – som lyser igenom i allt, även i humorn.

Så fick jag då uppleva detta ”live”, levande. I Nyhemshallen i tisdags kväll.

Legendaren Bill Gaither med hustru Gloria, Gaither Vocal Band med otrolig stämsång. De friska pojkarna i Ernie Hasse and the Signature Sound – och i flera sånger alla dess stjärnsångare tillsammans. Femstämmigt, låter det ofta som och med röster som går högre än vi kan tänka oss, innan de höjer igen. I stämmor.

Janet Paschal, numera fri från cancern, applåderades välförtjänt.

Och altrösternas altröst, Lynda Randle, bilden ovan – sjöng förstås ”God on the Moutain”.
Den blinde pianisten Gordon Motes drog på i sina uptempo-solon så att inte ens Per-Erik Jonsson, Kingen och Robert Wells sexhändigt hade kunna nå höjderna av musikalitet och svängighet.

Och hela tiden lufsar Bill Gaither, 73, runt på scenen i sin tröja och sina bekväma byxor, precis som vi är vana från alla Homecoming-program vi sett. Eller också sitter han där på en stol och njuter av de andra artisternas prestationer, som en sorts välvillig tomtefar för alla musikaliska nissar och nissor.

När han sedan leder oss 3000 i publiken i "How Greath Thou Art" – bilden ovan – och framför allt i "Amen", känns det som om plåttaket i hallen förvandlas till en öppen himmel och Allsång på Skansen med mångdubbelt fler deltagare förpassas på skalan ner till en myggfjärt i en snusdosa.

Vi skrattar åt den sjungande ståupparen Mark Lowry. Vi rörs av Gloria Gaithers berättelse om hur USA såg ut för 38 år sedan. Vi gillar Buddy Greens mångsidiga munspels-spel.

Solomässigt är det David Phelps som skiljer ut sig. När han sjunger starkt och högt från operan Turandot reser sig publiken. Jag knuffar hustrun i sidan och säger att det är bra, men att Hansåke Dahlgren skulle göra det minst lika bra. Och ändå är han från Kungsör...
Tidningen Dagens recensent Per-Johan Thörn skriver om Phelps att
”han tar sig ännu högre. När rösten rent logiskt borde spricka är det lika mycket kvar”
och slutar hela artikeln med orden
”När David Phelps lovsjunger tror jag att änglarna jublar lite extra.”

Det tror jag att dom gjorde hela kvällen. När 3.000 personer samlas i Jesu namn för lovsångens skull. Då står dom nog till och med upp och applåderar. Änglarna.

Text och foto: HARRY HOLM oktober 2009

*

Du kan lyssna på David Phelps i ”No More Night” på

http://www.youtube.com/watch?v=6vX3HHtytDo

Och på mina favoriter Ernie Haase and the Signature Sound på

http://www.youtube.com/watch?v=z2A95BwGbYo&feature
=PlayList&p=B700F425C49A7D07&index=0&playnext=1

_____________________________________________________

Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.

Luk. 24:50-51

Den 19:e söndagen efter Trefaldighet
Att i tro ta emot av välsignelserna

Det handlar om trons kraft också i dag, när jag kände att jag skulle skriva en del om välsignelsen.
Efesierbrevet inleds med lovprisning (Ef 1:3):
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen,

Den lovprisningen säger att Jesus har välsignat oss med all den välsignelse som finns i himlen, alltså inte bara viss välsignelse, utan all välsignelse.
Det skulle ta oändligt lång tid att räkna upp alla välsignelser Han har för oss, alla våra områden har han välsingat, både det andliga och det vi kallar materiella.
Och det står att han HAR välsignat oss – och då hänger det bara på att vi accepterar det och i tro tar ut av det.
Sprider vi sedan vår välsignelse vidare till andra, så fylls vi hela tiden på med nytt ur Guds oändliga förråd av välsignelser.

Att välsigna betyder att föra över kraft och liv på en annan människa.
Och först med att göra det var Gud.
När Han hade skapat människan sa Han sina första ord till oss. Han började inte med att förmana och sätta upp regler och ställa krav, Han började med att välsigna människan.
Så här står det i 1 Mos 1:27-28:
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.
Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden."

Det visar att Gud redan från början förklarat att vi inte bara skall ta emot välsignelse, utan att vi också ska ge välsignelsen vidare. Vi är redan från början skapade att bära frukt. Att välsigna.
Att på det viset föra över kraft och liv till andra människor.
Gud vill att vi skall lyda hans önskan att vi ska vara välsignande människor.
Och då står det så här i 5 Mos 28:2-6:
Alla dessa välsignelser skall nå dig och komma över dig, när du lyder Herren, din Gud:
Välsignelse över dig inne i staden och välsignelse ute på åkern.
Välsignelse över de barn du får, den skörd du bärgar och de djur som föds, kornas kalvar och tackornas lamm.
Välsignelse över dina korgar och dina baktråg.
Välsignelse över dig när du kommer och välsignelse över dig när du går.

Gud sätter inga gränser för sin godhet, sina välsignelser.
Synden, som en tid stoppade välsignelserna, tog Jesus på sig på korset.
Därför är vi alltså skapade – och återskapade – för att bära Guds välsignelser, i allt vi är och gör.

Att vi är välignade betygades vid Kristi Himmelsfärd.
Det står så här om himmelsfärden i Luk 24:50-51:

Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.

Alltså: När Jesus fördes upp till himlen välsignade han oss, med lyfta händer.
Han har ännu inte tagit ned dem.

Halleluja.
Amen.

HARRY HOLM 2009-10-18

________________________________________________

”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.”

(Ur Markusevangeliets 10 kapitel, 14:e vers)

TACKSÄGELSEDAGEN

VÅRA HEM

I våra hem och i våra kyrkor tar barnen plats och det ska dom göra. Jag kan förstå den som kommer till vårt andra hem, till Guds hus, för att söka lugn och stillhet och som då störs av barnen som springer omkring, kryper omkring, tappar kollektslanten gång på gång och så vidare.
Men då gäller det att tänka på att vi inte främst är samlade för vår egen skull, utan för Herrens skull. Och för den som vill dämpa sin upprördhet över bullriga barn i gudstjänstlokalen, finns det ett bra recept.
Det är att slå upp Bibeln och läsa Mark. 10:13-16.
Där står det så här:

Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

Det bibelordet kan vara bra att ha med sig alltid, även i våra hem. För barnet är det viktigt att känna tryggheten av att vara en likvärdig del av familjen, att bli sedd och inte undanföst, när vuxna samlas och har sina samtal. Likaväl som det är bra när de små får vara med och baka eller laga cykeln, och göra det lilla de kan, så är det ett värde i att de har en plats åtminstone som lyssnare även när De Stora småpratar eller har mer allvarliga diskussioner, föräldrar emellan eller med gäster.

Jag beder, delvis med hjälp av svenska psalmbokens böner:

Käre Gud, lys upp våra hem med Din kärlek. Låt hänsyn, hjälpsamhet och gästfrihet råda. Var med oss i vår ensamhet liksom i vår samlevnad med andra. Gör våra hem till trygga platser i en otrygg värld, så att dessa våra hem kan vittna om Dig och Din kärlek.
Hjälp oss att göra något även för de hemlösa. Genom Jesus Kristus. Amen.

HARRY HOLM 2009 10 09

_______________________________

”Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp.”

Ef. 6:11

Den helige Mikaels dag
TRONS KRAFT

På fredagskvällen, alltså igår när detta skrevs, lyssnade vi till Daniel Viklund, frälsningssoldat från Västerås (numera).
Han predikade över temat "För Gud är allt möjligt" och "För Gud är ingenting omöjligt".
Ju längre livet för oss, desto fler exempel får vi kristna i våra egna liv på att detta verkligen stämmer.
Mirakler, både stora och små, kantar vår vandringsväg. Och det särker tron mer och mer.
Och de kraftgärningar vi själva försöker oss på lyckas – i proportion till hur stark vår tro är.

Vi talade om trons kraft och om Guds rustning, i en mindre grupp en kväll och gillade verkligen detta tema. Vi läste bland annat Efesierbrevets 6:e kapitel, 13:e - 17:e versen:
”Ta därför på Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt.
Stå alltså fasta, spänn på er sanningens bälte och klä er rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred.
Håll ständigt trons sköld framför er, med den ska ni få den ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.”

Det är inte bara för frälsningssoldater – som Daniel Viklund – som det här är ett passande bildspråk. För alla kristna ligger det oerhört mycket i liknelserna.
Inte minst vid motgångar har man nytta av Guds rustning, då trons kraft gör att man mer har kvar hoppet om en bättring, i vad det nu vara må som krånglar.
Och jag gillar den där bilden med trons sköld, att hålla upp inte bara mot generella pikar mot kristenheten, utan också när frestelser av skilda slag bombarderar den enskilde troende.
Sanningens bälte? Jesus är sanningen, javisst. Men tänk vilken panggrej det är att alltid försöka tala sanning. Då står man där rak i ryggen och kan inte beskyllas för lögn: Och så bekvämt: Den som ljuger måste alltid komma ihåg sin lögn så att han eller hon inte säger något annat nästa gång. Den som håller sig till sanningen behöver aldrig fundera över tidigare repliker, det är bara att tala ur hjärtat.
Ibland är man osann för att man inte vill såra. Men det kan också vara fel sätt. Som en filosof sa:
– En sanning gör ont en kort stund, en lögn svider hela livet.

Frälsningens hjälm gör – om allt är som det ska – att vi tänker rätta tankar. Och oroas man över att det ”bär iväg” med funderingarna ibland, då finns Andens svärd där: Bibeln.
Det är bara att läsa den och få svaret: Vad skulle Jesus ha gjort i denna situation?
Om inte annat blir svaret: Ta på dig skorna! Villigheten skor, viljan att gå ut i världen – exempelvis i Arboga – och förklara för människor vilket härligt liv det går att leva efter en omvändelse, som kristen, med trons kraft, i Guds rustning.

En av de förnämliga effekterna av att ha blivit kristen är den kraft som det innebär av att be i tro.
Jag tycker mig ha märkt att ju starkare tro man har på att det man ber om ska bli verklighet, desto snabbare och bättre förverkligas ens önskan.
Det där leder till att man till slut liksom går i ständig bön.
Också i det sammanhanget hittar jag en rad i samma kapitel som vi varit inne i tidigare.

I Ef 6:18 står det ”Gör det under åkallan och bön och be i er ande varje stund.”.
Så jag ber: Käre Gud, styr våra hjärtan genom din Ande, så att vi förstår att rätt använda den rustning Du gett oss, till både försvar och anfall, till både skydd mot det onda
och till att sprida kunskapen om det Goda, Din son Jesus Kristus, Amen.

_____________________________________________________

Se på himmelens fåglar, de sår inte, de skörar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem...
,,, gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.

Ur Matteusevangeliets 6:e kapitel

Femtonde och sextonde söndagen efter Trefaldighet

ETT ÄR NÖDVÄNDIGT = LIVET EFTER DÖDEN

I Matteusevangeliets 6:e kapitel säger alltså Jesus att vi inte ska bekymra oss för morgondagen.
Gör vi nåt annat ?
Bensinpriserna blir skyhöga? Hur ska vi då klara alla resor till gamla faster Ida i Enköping med flera?
Kolesterolet är högt, undrar hur det kommer att gå med min hälsa?
– Idag är det soligt!
– Idag ja.

Det är i samma kapitel som Jesus säger: "Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl."

"Du kan ingenting ta med dig dit du går", heter det i visan om en fattig trubadur.
Och i Guldgrävarsången talas klartext:
"Man slåss om torvorna, i dagens strid som förr, och ser ej stackars Lasaros där utanför sin dörr, blott för sin skatt. och så blir natt.
Då knackar döden på, vem kan väl hjälpa, vem? Den rike mannen måste gå från gods och vinning slem. Men Lasaros, han får gå hem."

Många visor finns alltså på temat och vi har sjungit dom men texten går liksom inte in. Det är precis som om oron för framtiden stillas av materiellt samlande. När det borde vara tvärtom, att vi i oroliga stunder stillar oss med Böckernas bok – Bibeln.

Det handlar i båda sångerna ovan om Livet och döden. Eller ska vi säga Döden och livet. För om vi lever rätt och verkligen omvänder oss i frälsningens ögonblick, då är döden porten till det verkliga livet. Och väl där – i himmelen –  är jag säker på att vi med skammens rodnad, eller kanske bara med ett gapskratt, tittar tillbaka på tiden på jorden och säger:
Hur dum får man vara: Hur kunde jag finna glädje i en massa våldsamma actionfilmer, hur kunde jag riskera himmelens härlighet för plasma-TV?

Får jag vara påflugen nog att komma med ett råd: Strunta i Kronér och/eller Adam Alsing.
Slå i stället upp Bibeln. Och läs!
Gärna Matteus 9:18-26.

** HARRY HOLM
September 2009
______________________________________________________

Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.

(Johannesevangeliet 17:21)

Fjortonde söndagen efter Trefaldighet
ENHETEN I KRISTUS

Som jag nämnde i en tidigare betraktelse har jag sedan tonårstiden betonat ett ord lite extra när jag varit med om att unisont läsa trosbekännelsens ord ”Jag tror på en helig allmännelig kyrka”.
Jag brukar demonstrativt säga ”Jag tror på EN helig allmännelig kyrka”. Och om jag skriver ut det skulle jag kunna sätta ett komma på ett strategiskt ställe, så att det blir ”Jag tror på en, helig allmännelig kyrka.”

När vi för några år sedan hade ett möte på Uskavi, en dag gemensam för Arbogas baptist-, missions- och pingstförsamlingar, skulle det handla om ett eventuellt samgående. Jag ledde mötet och hade samlat ihop en lång rad bibelställen (och kristna sånger) som talade om det viktiga med kristen enhet. Men då var jag blåögd – eller hade tro – nog att anta att de tre församlingarna hade samma bibelsyn.

Men samgåendet dröjde. Och så backade pingst ur, med motiv att en av reglerna för den blivande storförsamlingen inte stämde med Bibelns ord. Sedan försenades samgåendet baptist-mission av mer formella, samfundsregler. Men det kom man runt och nu har sedan något år Arboga en gemensam församling av missionare och baptister i Arboga. Arboga frikyrkoförsamling, med Örtagårdskyrkan som jordisk hemvist.

Efter Uskavi har jag tänkt vidare. Även om det nu skulle finns ”stadgar” som även pingstförsamlingen kan acceptera, så är det inte säkert att det hade varit rätt ekumenik eller ”enhet i Kristus” om alla tre församlingarna hade gått samman.

För om alla tre församlingarna var för sig de senaste åren har haft sjunkande medlemssiffror, så är det inget som säger att inte det sammanlagda antalet frikyrkomedlemmar i Arboga kommer att fortsätta sjunka även efter samgåendet.
Om man inte plockar fram ett radikalt nytt sätt att arbeta.
Och det skulle man, med nuvarande resurser, kunna göra ändå i var och en av dagens två profilerade församlingar. Som i alla fall kan samarbeta, de visat sig klara så bra hittills.

För om jag fattat rätt så är det i princip inte genom att göra färre församlingar, utan genom att bilda fler församlingar, som Herrens rike ska breda ut sig.

Dessutom får vi inte blunda för att ”kemin” inte alltid stämmer.
Om en frikyrkomedlem nu inte trivs i den ena av Arbogas två traditionella frikyrkoförsamlingar, så kan han eller hon söka sig till den andra – i stället för att annars gå ut i kylan.
Vilket är viktigt, speciellt som jag förstått att svenska kyrkan inte är ett alternativ för många av de Arbogabor som vant sig vid frikyrkans mer karismatiska och mindre ritualstyrda gudstjänster.
Jag är tacksam att det finns åtminstone två frikyrkoförsamlingar och svenska kyrkan i Arboga, vilka utgör arbetsgrupper i Guds församling i Arboga och gör att varje Arbogabo bland dessa tre församlingar borde kunna hitta någon kristen gemenskap som passar.

Jag vill be:
Käre Gud, min far i himlen, Du som i Jesus vill göra oss till ett, styr bort oss från sådan splittring som är ett hån mot Din kärlek, och ge oss kristna den enhetskänsla som gör att vi – även om vi är i olika församlingar – tillsammans följer Din kyrkas herde, Din son Jesus Kristus. Amen.

HARRY HOLM 2009 09 12
______________________________________________

Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner...
(Matt. 5:44)

13:e söndagen efter Trefaldighet
MEDMÄNNISKAN

Lär man sig, genom övning, att inte vara bitter, så är det ett steg på vägen. Men svårt är det att lyda dagens bibelord. ”Älska era fiender...”
Alla tycker vi ibland att vi utsätts för orättvisor, för svek. Någon man litat på gör en illa, på ett eller annat sätt. Den personen ska man älska, säger Jesus.

Att ”be för dem som förföljer er”, är lättare, tycker jag. Men att älska sina fiender... Då får man ta i. Och det ska gå, det också.
Man får, som jag skrev inledningsvis, börja med att inte vara bitter. För din bitterhet lider du mycket mer av själv än vad den gör som du är arg på.

Kanske måste vi i alla fall börja vår övning, i konsten att vara medmänniska, på ett ännu enklare plan. Detta genom att fundera på om vi till och med är kärlekslösa i vår behandling av människor som aldrig gjort oss något ont.

Bara tre verser längre fram, i Matteus 5:47, säger Jesus:
”Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?”

Det är klart att jag blir glad när jag ser någon från vår församling ute på stan, hejar och kanske till och med får en kram, som härom dan.
Men jag försöker vara en glatt hejande person också på andra Arbogabor, alla kategorier.

Kärleksfullhet, i ord och handling, vänlighet och hjälpsamhet, borde vara utmärkande drag för oss som vill kalla oss kristna.
Men är vi det?
Det har ute i samhället funnits en bild av oss att vi i stället är mer skickliga i att kärlekslöst döma andra människor.

Sådant gillar inte Jesus. Han kunde visserligen riva i ibland. Men det var inte sällan mot dom skriftlärda eller mot andra som trodde att dom var särskilt fina på något sätt.
Och Jesus drog sig inte för att vara tillsammans med allt från procentare till glädjeflickor och andra så kallade syndare. Han sade dessutom att Gud älskade dom.

Det är dags att fråga sig själv:
– Vilken kategori ligger jag närmast? Rövarna som slog och sårade? Eller samariten som försökte läka såren?

Jag ber:
Käre Gud, lär mig att leva för andra och lär mig att älska utan hänsyn till vad min medmänniska gjort mig eller någon annan, så som Du älskar oss genom Jesus Kristus. Amen.

HARRY HOLM
2009-09-05

_______________________________

”Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.”

2 Kor. 3:6

12:e söndagen efter Trefaldighet
Frihet i Kristus – även genom Anden

I de flesta kyrkor talar man denna söndag om Friheten i Kristus.
Det är förstås att älska Honom men också att älska sig själv, åtminstone så mycket att man får den rätta ärliga vilja att älska andra på ett påtagligt sätt. Dvs också genom gärningar.

Det går att läsa sig till mycket, om vett och etikett, om teologiska termer och bibeluttydning. Men vi som har Kristus i oss behöver inte råplugga ens Stanley Sjöbergs och Ingemar Helmners utläggningar i Hemmet Vän.
Vi känner, vad Kristus i oss vill att vi skall göra exempelvis för människor vi möter.
Anden är på ett sätt en blygsam person, säger inte mycket men visar oss ändå rätt väg. Och när vi gått den vägen, och resultatet blivit på olika sätt upprättade människor, då vill inte Anden ha vårt tack. För hans inställning är: Allt fokus på Jesus.

Mot ovanstående bakgrunden skriver jag idag om detta med Ande och bokstav.

På hösten år 57 satt Paulus i Makedonien och skrev sitt andra brev till den församling han grundat i Korinth. Där hade det dykt upp ”evangelister” med andra inställningar än vad Paulus hade, ja de kanske till och med hade försökt ”ta över” församlingen.
Också lite mot den bakgrunden kan vi se hans rader i detta brev.

Innan det som är dagens bibelord ovan, så skrev han:
”En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.” (2.Kor. 3:4-5)

Dagens bibelord slutar med meningen ”Ty bokstaven dödar, med Anden ger liv.” Det för mina tankar också till dagens fundamentalister, de bokstavstroende som dödar oskyldiga människor i tron att de följer sin guds ord.
Om de – i stället för att blint följa bokstaven – lyssnat till Anden, till kärlekens röst, så hade de känt direkt att det var mot även sin guds väsen att skada och döda andra människor.

”Bokstaven dödar, men Anden ger liv.”

Och som det står i det citerade kapitlets 17:e vers:
”Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet.”

Jag ber:
Käre Gud, lär oss att med ansvar använda den frihet Du ger oss genom Jesus, så att vi med ord och gärningar lever ett kärleksfullt liv, till Din ära, och så att vi respekterar och vårdar det Du skapat – inklusive våra medmänniskor.
Och Gud, låt hela mänskligheten få den frihet som Dina barn har, vilka – som det står i sången – befriats från syndens slaveri. I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM
2009/08/28

_____________________________________________________

I STÄLLET FÖR BIBELORD
vill jag denna dag på året ha en psalmvers:

Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar
växer din tro, ditt hopp.

Psalm 254

Elfte efter Trefaldighet
Så växer din tro, ditt hopp

Som ovan låter en av verserna i Lewi Pethrus sång ”Löftena kunna ej svika”. Och detta att titta upp mot stjärnhimlen, ut i universum, är ändå bara en av otaliga faktorer som stärker din tro.
Att universum är oändligt, det fattar inte hjärnan – som envisas med att undra vad som finns utanför universum... precis som jag har svårt att greppa detta med evigheten.
Men även det blir lättare när man tror på Gud.
Även om universum skulle ha skapats med en stor smäll, The Big Bang, så måste ju något ha funnits där det skulle smälla.
Och det måste ha funnits någon kraft som gjorde att det small. Vi kallar den kraften för Gud.
Eftersom Han därmed fanns före universum – och säkerligen också därefter – så är han evig.

Denne evige Gud har skänkt oss möjligheten att tro, på detta och på andra små som stora under.
På köpet har vi fått frid och glädje, och ofta hälsa.
Jag har träffat många – och läst om ännu fler – människor som med hjälp av bön i tro blivit friska.
De har genomgått ett helande som fått läkare, inte sällan med en plötsligt frisk persons röntgenplåtar i handen, att gapa förvånat.

Vetenskapen måste snart kapitulera totalt och – ateisterna om inte annat först genom kvantfysikens landvinningar – erkänna tro och bön som påvisbart fungerande krafter som står stadigt i eviga principer.

Be till Gud - det hjälper
Mitt råd om du har bekymmer med hälsa eller annat, be till Gud att han löser allt till det bästa. Redan detta att be gör att det känns bättre, har jag märkt.
Och Han kommer att lösa allt till det bästa, om du när du ber verkligen tror att Han ska göra det.
Han löser ditt problem, kanske inte direkt och säkert inte som du tänkt dig utan oftast på ett smartare sätt.
När man säger om en kompis att ”honom tror jag på”, så betyder det att man litar på den människan. När jag säger att jag tror på Gud, så betyder det att jag litar på Honom och på att Han hjälper mig.
Måtte också du, kära läsare, få både glädje och nytta av trons kraft.

HARRY HOLM
2009 08 21

_______________________________

”Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar än idag,”

Matteus 11:23

Tionde söndagen efter Trefaldighet
Förspillda tillfällen, så tack för nåden

Jag har i illustrerade böcker och i TV sett ögats och synnervens förunderliga funktion.
Med ögonen har jag stirrat upp mot natthimlen och försökt förstå oändligheten.
Jag har sett blommor växa upp genom hård asfalt, myror som burit på bördor många gånger tyngre än dom själva.
Ingen har lyckats att vetenskapligt förklara för mig hur hjärtat kan fortsätta att slå dygn efter dygn. Men ett under är det.
När jag har upplevt människor komma upp ur drogmissbruk och ur misär av olika andra slag, för att bli glada, lyckliga, friska, omtänksamma medmänniskor, då fattar jag i alla fall en del av frälsningens makt.

Ja, tänk så många under det finns runt omkring oss. Dagligen.
Men trots alla dessa underverk så degar de flesta av oss omkring i någon sort invand andlig onyttighet. Vi jäktar och jobbar på, javisst. Men med vad?
Hur prioriterar vi? Vad är det vi missar?

Gammalt fint ämne
Jag har idag valt ett ämne som för den 10:e söndagen efter Trefaldighet som inte står för idag i den nya evangelieboken, men som. gällde – sedan 1983 – och hade rubriken "Förspillda tillfällen".
Det känns just nu, efter semester och sommarlov, innan nystart i skola och arbetsliv, som om vi svenskar behöver tänka efter och ha en speciell botdag. Så för mig hade det gärna fått vara samma evangelietext som förr i våra kyrkor denna helg.

Visst behöver vi nådegåvorna – och framför alt användandet av dem - för att bygga församlingar. Men närmare 7 miljoner av de människor som redan är med i någon av svenska kyrkans församlingar deltar ju inte i det kyrkliga livet, varken genom regelbundna gudstjänstbesök eller genom att använda sina gåvor för att få medmänniskor att leva mer i Jesu efterföljd.
Så det vi alla behöver, det är omvändelse. Det vill säga: De tidigare allvarliga texterna på 10:e söndagen efter Trefaldighet borde ha fått stå kvar. Och då med sin glasklara rubrik Förspillda tillfällen.
Genom att rannsaka sig under det temat, kan var och en av oss kanske nå den bättring som Gud skulle glädjas över.

Förspillda tillfällen
Förspillda tillfällen. Tänker jag efter bara lite, så kan jag komma ihåg otaliga sådana:
Alla gånger jag –  på fysiskt eller andligt sätt – kunnat hjälpa en medmänniska men i stället försvarat mig med det falska uttrycket:
– Jag har inte tid.
Falskt? Jovisst. För jag fortsätter att betona, att den som säger "Jag har inte tid" egentligen menar "Jag anser något annat viktigare". Och när jag säger det, då är det att strunta i vad den Helige Ande just viskat eller ropat till mig.

Att inte lyssna på Anden
Enligt Luther är Andens verk att han kallar, församlar, upplyser och helgar.

Att inte lyssna när Anden kallar, utan komma med det barnsliga
–  Jag ska bara...

Att inte ställa upp med de andra när Anden församlar.
– Jag hoppar över gudstjänsten den här söndan, måste plocka av vinbärsbuskarna.

Att se bort när Anden upplyser.
– Det där bibelordet gäller ju inte mig.

Att vara nöjd som det är när Anden vill helga.
– Vi har det ju så mysigt i våran församling där alla känner varann, och förresten kanske jag generar grannarna om jag ber dom följa med till tillväxtgruppen.

Allt sådant är synd mot den Helige Ande. Och det är i klartext att vända ryggen åt Gud.
Dessutom är det, åtminstone hos mig, tyvärr ett vanligt beteende.
Den 10:e söndagen efter Trefaldighet, tänker jag därför år efter år fortsätta med 1983 års version, det vill säga med temat Förspillda tillfallen. Så att jag får välbehövliga tankeställare. För omvändelse behöver vi alla. Då och då. Inte minst jag.

Jag ber:
Käre Gud, tack för Dina löften, som gör att jag kan be Dig förlåta mig för alla förspillda tillfällen. Herre, lär mig att lyssna när din Ande kallar eftersom han talar om vad Du vill att jag ska göra, och hjälp mig så att jag på rätt sätt tar vara på den tid Du utmätt åt mig här på jorden. I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM 2009 08 14
_____________________________________________________

”Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort.
Om ni inte har varit trogna ifråga om den ohederliga mammom, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?
Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?
Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

(Lukas 16:10-15)

Nionde söndagen efter Trefaldighet
FÖRVALTARSKAP

Visst gillar jag pengar. Mest bekymmer i det sammanhanget orsakar bristen på dom.
Så, gott om slantar gör mig gott. Tycker jag. Och än så länge har jag inte märkt att min kärlek till Herren har minskat när jag någon enstaka gång haft slantar så det räckt till räkningarna och dessutom blivit lite över.

Men budskapet i dagens bibelord är glasklart. Man kan inte tjäna både Gud och mammon.
Så jag måste fundera lite närmare på ordet tjäna.

– Ju mer pengar jag tjänar, desto mer kan jag offra till församlingens verksamhet och till exempelvis mission.
Verkar argumentet bra?

Det tycker knappast Herren.
För repliken ovan pekar på att man för den kristna verksamheten bara använder överflödet, det som är över.
Och ordet offer betyder faktiskt att man försakar något. Och det gör man ju inte, med inställningen att ”nu tjänar jag lite mer så nu kan jag ge lite mer till kyrkan”.

Ändå är det inte så enkelt, som att alltid ge mer än man har.

– Sälj allt vad du har, sa visserligen Jesus till den rike ynglingen.
Men han sade det inte till alla. Det var till exempel helt OK i bröllopshuset i Kana, att ge ut pengar för att hålla gästabud.

Att ställa in en familjefest för att i stället ge pengarna till kristen verksamhet, det låter ädelt. Och det vore ett offer.
Men frågan är om denna försakelse gjorde givaren till en glad och god människa.

Likadant är det med det mer eller mindre uttalade kravet att ge tionde, vare sig man är pensionär med 5.000 kr i handen i månaden eller en välavlönad nybliven ams-direktör med 150.000 kr i månaden.
För pensionären kan tiondet kännas som ett tvång. Och tvång ger ledsna människor. Och det är inte bra, för Gud älskar en glad givare.

Jag tror att det viktiga kan sammanfattas så här:
Det är inte fel att tjäna penningar men det är fel att tjäna penningen.

Så jag ber , Gud, gör mig klok och trogen, trogen att tjäna Dig och min nästa, lär mig att sköta mina uppdrag och mina pengar och ge mig uthållighet i det. Skydda mig så att jag, med eller utan pengar, dyrkar Dig och inte mammon, I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM 2009 08 08
______________________________________________________

”Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt.”

Matteus 7:14

Åttonde söndagen efter Trefaldighet
ANDLIG KLARSYN

I Bergspredikan talar Jesus i klartext och i liknelser om hur vi människor bör leva. Folket där på plats var överväldigade av hans undervisning, berättar Bibeln, för ”han undervisade med makt och inte som deras skriftlärde”.
Så slutar sjunde kapitlet i Matteusevangeliet. Sedan gick Jesus ned från berget och stora folkskaror följde med honom.

Detta Matteusevangeliets sjunde kapitel börjar med orden ”Döm inte, så blir ni inte dömda.” Så här utsätter jag mig för en risk när jag idag skriver lite om Benny Hinn...

Här finns också uttrycket om att man ser flisan i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget. Och det tröstesrika ”Be så ska ni få”.

Men jag tänker idag på ett par andra saker i kapitlet.
I 13:e versen uppmanas vi att gå in genom den trånga porten och välja den smala vägen. Mot den bakgrunden blir det extra svårt att betrakta vissa förkunnare som trovärdiga. Jag tänker bland annat på Benny Hinn, som betalade 70.000 kronor per natt för en hotellsvit, med förklaringen:
– Jag har bara en kropp att använda för Gud och jag vill därför inte låta Guds verk hindras av brist på vila.

Av egen erfarenhet vet jag att man kan vila i betydligt billigare nattkvarter.

Med min gamla rostiga Volvo i bakgrunden kan det kanske tolkas som avundsjuka, men den går bra på norrländska fäbodvägar – och jag är nog inte ensam om att tycka att det förtar trovärdigheten i förkunnandet när en kollega till Hinn har en Merca för 700.000 kronor plus sex andra bilar. Samt en Rolex-klocka för 300.000 kronor.

Tankarna går då av sig själva till Matteus 7:13. ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar.”

Och nästa vers, dagens Bibelord, sitter som en smäck:
Ett uselt träd bär dålig frukt.
Kostsamt lyxliv i stället för att dela med sig av sina tillgångar till de fattiga, det rimmar dåligt med det budskap Jesus vill ha spritt. En Rolex-klocka eller en bil för tre kvarts miljon, det är lätt igenkännbara exempel på den dåliga frukt som berättar om ett uselt träd.

Dessutom är det helt onödigt med materiell lyx. Det ger ingen lycka,
För att gå den så kallade smala vägen, att vandra med Jesus och så mycket som möjligt i hans anda, det är inte så jobbigt.
För mig känns det faktiskt som en bred väg, om jag jämför med tiden innan jag beslutade mig för att följa Jesus.

Jag ber:
Käre Herre, låt Din Helige Ande visa oss vad som är sant och rätt. Använd oss i Ditt verk och ge oss den kraft och insikt som behövs för att vi ska klara det uppdrag Du gett oss.
Gud Fader, led oss på livet väg och låt Din Andes kraft lysa oss närvi stundtals famlar i mörkret. I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM 2009 08 02

_______________________________

Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ut ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom."

Matteus 17:5

Sjunde söndagen efter Trefaldighet
KRISTI FÖRKLARINGS DAG
Jesus förhärligad

Tips och råd från vänliga människor, det får vi titt som tätt. Det kan gälla allt från yrkesval till lämplig krydda i maträtten.

Men ett bättre råd än i dagens bibelord, det finns inte.
– Lyssna på Jesus, sa Gud.

Bibeln är som ett korsordslexikon i livets stora ordfläta.
Låser det sig, är det svårt att hitta en lösning, då slår jag upp Bibeln och ser vad Jesus gjort och sagt. Och så försöker jag smittas av Herrens inställning.

Vad sker då? Jo, då går allt ihop, då stämmer det både i lod och våg, i med- och motlut i livets berg- och dalbana.

Så,jag ber:
Tack Gud för att Du på förklaringsberget visade vem Din son är. Hjälp mig att alltid se ljuset omkring honom. Och låt Ditt ord visa oss vägen genom vår – i många avseenden – mörka värld, så att vi alla hittar till målet: Ett liv med Jesus och himmelens härlighet.
I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM
2009-07-26
_______________________________________________

När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: ”Jag skall följa dig vart du än går.”

Lukas 9:57

Sjätte söndagen efter Trefaldighet
EFTERFÖLJELSE

Att följa Jesus. Att i alla fall försöka vara som Han var (kärleksfull men ändå skarp när det gällde), göra som Han gjorde (bota sjuka och förkunna kärlekens Gud) och säga som Han sa (alltid de rätta orden i mer eller mindre kritiska lägen).

Ja, väljer man att följa Jesus, då får man strunta i det gamla och se framåt, gå framåt.

Jesus svarade: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.” (Lukas 9:62)

När man då går där och efter förmåga försöker trampa i Jesus fotspår, så händer det alltid saker utmed vägen.
Då och då i livet står man i vägskäl och undrar vad man ska välja. För en kristen är det lätt att be om Guds ledning, om att få ett tecken av något slag om vilken väg som är bäst (bäst för en själv, tänker man nog gärna).
Men mestadels har man inte ögon att se sådana pekpinnar.

Jag brukar i stället försöka tänka så här:
– Vad skulle Jesus ha gjort i den här situationen?
Eller:
– Vad skulle Jesus ha sagt i det här läget?

Innan eller efter detta har jag sökt ledning i Bibeln.
Men det räcker inte att kunna alla verser där. För det kan också de skriftlärda. Och Jesus sade så här:
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket. (Matt. 5:20)

För det mesta känner jag förhoppningsvis vad som är rätt och fel. Och säger eller gör det riktiga. Det räcker inte att bara lita på nåden och syndernas förlåtelse.

För det står också, i Matteus 16-27, ”Mäniskosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”

Jag ber:
Herre Jesus, Du som till och med gick korsets väg för oss, ge oss alla mod att följa den väg Din kärlek visar oss.
Och Gud, som allt gott kommer från, fyll mitt hjärtan med kärlek till Dig, och med kärlek till mina medmänniskor, så att den godhet Du skapat i mig stannar kvar – och växer – i mig.
I Jesu, namn Amen.

HARRY HOLM
2009/07/19

----------------------------------------------

De höll samman och möttes varje dag troget i templet...

Apostlagärningarna 2:46 a

-------------------

Härliga dagar i Sion i Lofsdalen

En typisk bild från Härjedalskonferensen i Lofsdalen, med många musiker på podiet.

Vi spelar och sjunger tillsammans, är ett tema för Härjedalskonferensen i Lofsdalen varje sommar.
Och det spelas och det sjungs, gamla kristna sånger, så kallade läsarsånger, segertoner.

Men denna tämligen anspråkslösa men varma, andefyllda kristna konferens innehåller också mycket annat: Vittnesbörd, profetior, missionsberättelser och en gemenskap av bästa sort.
Mest hemma känner sig säkert de som kanske nått pensionsåldern och tycker sig förflyttade till ungdomens pingstmöten.
Men ingen, ung eller gammal, kan här undgå att fyllas av den alla konferensdagarna närvarande kärleken från såväl Gud som närvarande medmänniskor.
Och alla måste imponeras av pastorn i Härjedalens pingstförsamling, Bertil Olingdahl, som med sina 86 år på nacken, utan minsta utkast eller anteckning leder bibelstudier och predikar om Jesus.
Han gör det med en klarhet och koncentration som kommer nära lyssnaren och träffar både hjärna och hjärta som en andefylld kula av kaliber minst 9,3x57.

Herden i Härjedalens Pingstförsamling, Bertil Olingdahl, 86, sjöng också en gammal kristen sång i Lofsdalen på lördagsförmiddagen.

Tore Hammarbäck från Siljansnäs sjöng, assisterad av Bengt Johansson.

Det finns inget försv
2009 06 14
---------------------------------------------------------------------------

Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar; döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matteusevangeliet, 28:e kapitlet, verserna 18, 19 och 20

Heliga Trefaldighets dag
Fader, Son och helig Ande

Söndagen efter pingst kallas Heliga Trefaldighets dag. Då talar man i tusentals kyrkor i landet talar om trefaldigheten, om treenigheten: Fadern, Sonen och den helige Ande.

Treenigheten? ”En orimlighet” säger många där ute. ”Tre kan inte vara en och en kan inte vara tre.”
Då säger jag att vatten kan exempelvis finnas som vatten, is och ånga. Och när vanligt vatten kan finnas i tre olika skepnader, skulle inte då vår store Gud kunna finnas i tre olika skepnader?!

I Jesus möter vi Gud själv, mitt i mänsklighetens historia, och eftersom Jesus inför sin himlafärd lovade oss den helige Ande som hjäpare så får vi också komma ihåg Jesu ord, om att han – trots avresan, himlafärden – är med oss alla dagar intill tidens ände... alltså i Anden ... plus att Jesus säger att Fadern verkar genom Anden. Allt hänger ihop. Vi har en treenig Gud.

Jesus talar alltså om den treeniga Guden också när han sänder ut sina lärjungar, som det står i dagens bibelord, alltså slutet på Matteusevangeliet, jag repeterar 28:e kapitlet, verserna 18, 19 och 20.

”Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar; döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Och jag ber:
Treenige Gud, Du är större än vad man kan säga med ord, Vi prisar Dina tre namn, Fader, Son och helig Ande.

Tack, Gud skaparen, för att du i form av Jesus lärde oss vad kärlek är. Tack Jesus, frälsaren, för att du räddade oss och för att du sände oss den helige Ande, hjälparen, till att kalla, församla, upplysa och helga de kristna på jorden.

I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM 2009-06-07
_____________________________________________________

Torp hade sol på midsommarafton

En afrikansk biskop lyssnade också till Carl-Erik Sahlberg.

Torp är inte minst barnens midsommarfirande.

De stora gärdena vid Torp fylldes som vanligt med bilar under Torpkonferensen.

TEXT OCH FOTO: HARRY HOLM 2009 06 19
______________________________________________________

"Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss;
han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan."

2:a Korinthierbrevet 1:21

Pingsten är här –
med extra mycket helig Ande

För dom flesta är pingsten bröllop och blommor och en resa till sommarstugan. På nån helig Ande finns inte en tanke.
Om vi tittar utanför frikyrkoförsamlingarna – och där är dom flesta –  Säg den tonåring som skulle tända till och bli hängiven över dagens tema ”Den helige Andes utgjutande”.
Utgjutande... tänker hon eller han. När vi spelade fotboll fick jag en smäll på benet och fick en utgjutning...
Och då blir det inte alls så positivt som Jesus hade tänkt sig det.

FÖRR I TIDEN måste alla barn lära sig Luthers katekes. Tycka vad man vill om den, men dom unga då, dom fick frågor ur den boken och dom skulle kunna svara.
Jag ska ta ett exempel ur ”Luthers Lilla katekes med kort utveckling”, ”av Konungen gillad och stadfäst 1878”.
Den 134:e frågan där lyder: Vad är helgelsen.?
Och på det skulle varje elev svara:
”Helgelsen är den helige Andes verk i vårt hjärta, varigenom han gör oss delaktiga av frälsningens nåd, och därmed omskapar oss till hjärta och leverne, så att vi bliva heliga.”
”och därmed omskapar oss till hjärta och leverne” alltså.
Och nästa, den 135:e frågan: ”Varför måste den helige Ande göra oss delaktiga av frälsningens nåd?”
På det skulle den unge svara: ”Emedan vi icke av vårt eget förnuft eller kraft kunna i tron komma till Kristus och få del av hans frälsning.”
Nästan 150 år gammal svenska. Men ändå inte så svår att förstå.
”Emedan vi icke av vårt eget förnuft eller kraft kunna i tron komma till Kristus och få del av hans frälsning.”

SMÖRJELSEN då, hur förklarar man den - det ordet - för en sökande medmänniska?
Vi pratade om det här i vår tillväxtgrupp en gång.

Olivoljan
Det blev att börja med OLIVOLJAN. Den användes i Bibelns värld för matlagning, för kroppsvård (Rut 3:3, 2 Sam 16:20), för sårbehandling (Jes. 1:6, Luk. 10;34) och – för underhåll av militär utrustning - jodå, kolla själv i Jesaja 21:5 eller 2:a Samuelsboken 1:21!)
OLJAN var en symbol för glädje och välbefinnande (Ps 45:8, 92:11, Ordsp. 27:9). Och att hälla olja över huvudet på en gäst var en hedersbevisning (Ps 23:5, 104:15, Luk. 7:46)
INOM DET RELIGIÖSA invigde och helgade man ting eller personer genom att smörja dem. Den symbola betydelsen växte till att oljan tänktes förmedla gudomlig kraft.
”HERRENS SMORDE” är den regerande kungen (Ps 2:2, 1 Sam 24:7, Klag. 4:20), senare översteprästen när han blev den som bestämd.

Smord = i Herrens tjänst
Men det gäller även personer som Herren i bildlig mening hade smort - dvs tagit i sin tjänst (Jes. 45:1, 61:1).
Dessutom blev uttrycket Den Smorde - alldeles innan kristendomens uppkomst - beteckningen för den väntade Räddaren.
Ordets hebreiska form - mashías - gav upphov till namnet Messias.
DÅ JESUS i NT skildras som ”Den Smorde” blev tanken att smörjelseoljan förmedlar kraft och Helig Ande (Luk. 4:18, Apg. 10:38).
Den får också bli bilden av dom kristna: Dom har smorts av Kristus, dvs tagit emot Anden av Honom. (2. Kor 1:21, 1 Joh 2:20, 2:27)
På gamla testamentets tid var det alltså bara profeter, präster och kungar som kunde få denna underbara smörjelse. Men genom det Jesus har gjort för oss, så är allt Guds folk ett konungsligt prästerskap: För Gud vill att alla troende ska ha en smörjelse från Honom.

Till vad nytta?
Vi brukar använda uttrycket smörjelse för att beskriva Andens närvaro, närvaron och ledningen från Gud. Men vad är då nyttan med denna Smörjelse?
Smörjelsen är till för att allt Guds folk skall få kraft att förkunna Hans härliga gärningar.
Aposteln säger att ”hos var och en uppenbarar sig Anden så att den blir till nytta” (1 Kor 12:7) och han definierar målet som ”att församlingen blir uppbyggd” (1 Kor. 14:5).
Syftet är nämligen att ”utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son.”(Ef. 4:12-13)
Smörjelsen, den Helige Andens gåvor, är alltså till för att bygga upp församlingen.
Predikanten predikar och pastorn vårdar men det är när den Helige Ande träffar människors hjärtan, som den förvandlande och förnyande elden tänds i dem.
Och meningen men det? Jo genom att inbjuda den Helige Ande att fritt få verka i församlingen är det meningen att Herren ska verka genom varje församlingsmedlem.

Bänkvärmares behov
Jag har en del tankar om hur fler ska få smörjelsen, hur det ska gå bättre än nu men det får jag ta i något planeringsråd...
För smörjelsen förlöser. Att många av oss mest är bänkvärmare kan alltså också bero på att vi inte riktigt kommer i kontakt med Guds kraft. Men den kontakten ska vi ha och vill vi ha.
För smörjelsen gör mig friare, frimodigare.
Tänk ett riktigt Gudsmöte, ett sånt där härligt tillfälle när Guds närvaro bara sköljer kärlek över en. Tårar kanske rinner utför kinderna, och man känner kanonstarkt att Gud är med just mig.
Vi smälter samman med Jesu Ande och får Gudomlig närvaro. (Som det står i 1. Kor. 6:17) ”Den som är förenad med Herren är en ande med honom.”

Hur förklara smörjelsen?
Åter till inledningen av inledningen. Hur beskriver man smörjelsen, den helige Andes verkan, för exempelvis en oinvigd tonåring? Kanske genom att förklara, att när man genom Helig Ande får kontakt med Herren så kan det kännas som när två tonårstjejer träffas efter lång tid: Dom får syn på varann på Stora torget, dom skriker till och dansar om varandra i glädje och frågar och svarar:
-Tjaba! Hur äre? Länge sen, hundra år, typ. Durå? Jorå. Schysst. Woaa! Jippi!
På samma sätt bör kanske både dom och du och jag möta Gud under pingsten.
Släppa ut vår egen glädje, inte vara så hämmade. Egentligen borde det - speciellt i pingst - i kyrkan vara som på en fotbollsläktare när hemmalaget gör mål.
Med andra ord, kanske man inte borde skriva så mycket om pingst som jag har gjort, utan leva ut pingsten i stället. Nu och här. Alltid.

Jag ber:
Så Helige Ande, hjälp mig att frimodigt visa - i ord och ton, med miner och rörelser, med tårar och skratt - hur lycklig jag är över att få vara ett med Herren.
Jesus, tack för att den Hjälpare du sände oss, smörjer oss - så att inte våra kugghjul kärvar av rostiga vanor, så att vi inte fastnar i stelt uppförande, stelnade former,, smörj oss loss vår fastrostade frimodighet så att varje församling blir en plats där alla gör sitt i gudstjänsterna och i evangelisationen i Arboga.
Så att det varje dag i år och kommande år blir som en riktigt
Glad pingst.
I Jesu namn Amen.

HARRY HOLM inför pingsten 2009

_______________________________

... ni har fått en ande som ger er söners rätt så att ni kan ropa "Abba! Fader".
Ur Romarbrevets 8:e kapitel

ANDEN VÅR HJÄLPARE

 Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? Så står det i ett bibelord.
På ett sätt är det många som kan vara emot oss kristna, som är det och som visar det mer eller mindre tydligt.
Men det är inte det som det handlar om. Det är mer om att när någon, eller något, är emot oss så, så har vi Gud på vår sida. Och han är den störste, en oslagbar livvakt, försvarsadvokat, rådgivare och skyddsängel.
Han är vår far och som ett barn vänder sig till pappa vid alla sorts bekymmer, så vänder vi oss till Gud.

"... ni har fått en ande som ger er söners rätt så att ni kan ropa "Abba! Fader", står det alltså i Romarbrevets 8:e kapitel.

De kristna i världen har även idag människor emot sig, vilket tar sig uttryck i allt från spydiga ord till dödshot och verkställda sådana.
Men i alla lägen vänder de kristna sig till Herren och det ger styrka, mod och minskad oro.
Varje kristen har dessutom, som varje annan människa, de personliga problem av skilda slag som alltid dyker upp. Det kan ha att göra med hälsa, ekonomi, relationer och annat.

Ja alla vet vi att ett liv rymmer motgångar. Lidande finns av många slag och att lida för sin tro är en sort, och en stor sak egentligen. Förutsagd i Bibeln, exempelvis i Romarbrevet 8:18 där det står: "Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som ska uppenbaras och bli vår."
Vid alla lidanden är det dessutom trösterikt, att Jesus inför sin himlafärd lovade att den helige Ande, Hjälparen, skulle ta över på jorden och stötta – även oss sentida lärljungar – i alla lägen, i både sorg och glädje.

Ja, glädjen är också viktig. Att vara kristen är inte bara att allvarligt följa en rad hårda bestämmelser och leva helt i försakelse. Nej, jag brukar fundera på om vi inte här på jorden måste öva oss i att ha det glatt och mysigt, för annars kanske det blir för stor och chockartad kontrast när vi kommer till himlen och dess härlighet.
I Romarbrevet 8:13 står det: "Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; "

Sammanfattningsvis: Vi vet att Hjälparen kommer när vi behöver honom, och inte minst nästa söndag, Pingstdagen. Men jag vill ändå, som avslutning idag, citera ur en kollektbön i Svenska kyrkans evangeliehandbok:
"Allsmäktige evige Gud, du som har upphöjt din ende Son och givit honom del i din härlighet,
sänd oss Hjälparen, den helige Ande, så att vi med dina trogna finner vägen till ditt eviga rike. Amen."

HARRY HOLM 2009 05 24
____________________________________________

Be, så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.

Matt. 7:7 tillika Luk. 11:9

Be – så växer din tro, ditt hopp

Hela tiden sedan jag var barn och växte upp i Skinnskatteberg har jag haft en favoritpsalm. Det är den som har nummer 254 i Svenska kyrkans psalmbok och i även i kristna andra samfunds sångböcker.

Under decennierna är det mest i pingstkyrkor jag har blivit glad över att få sjunga med i den psalmen. Tänk bara hur sanna de är raderna:

"Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar växer din tro, ditt hopp."

Så låter alltså en av verserna i Lewi Pethrus sång ”Löftena kunna ej svika”. Och detta att titta upp mot stjärnhimlen, ut i universum, är ändå bara en av otaliga faktorer som stärker din tro.
Att universum är oändligt, det fattar inte hjärnan – som envisas med att undra vad som finns utanför universum...
precis som jag har svårt att greppa detta med evigheten.
Men även det blir lättare när man tror på Gud.

Även om universum skapades med en stor smäll, The Big Bang, så måste ju något ha funnits där det skulle smälla.
Och det måste ha funnits något som gjorde att det small. Vi kallar den kraften för Gud.
Eftersom Han därmed fanns före universum – och säkerligen också därefter – så är han evig.

Denne evige Gud har skänkt oss möjligheten att tro, på detta och på andra små som stora under.
På köpet har vi fått frid och glädje, och ofta hälsa.

Jag har träffat många och läst om ännu fler människor som med hjälp av bön i tro blivit friska. De har genomgått ett helande som fått läkare, inte sällan med en plötsligt frisk persons röntgenplåtar i handen, att gapa förvånat.
Vetenskapen måste snart kapitulera totalt och – ateisterna om inte annat genom kvantfysikens landvinningar – erkänna tro och bön som påvisbart fungerande krafter som står stadigt i eviga principer.

Be till Gud - det hjälper
Mitt råd om du har bekymmer med hälsa eller annat, be till Gud att han löser allt till det bästa. Redan detta att be gör att det känns bättre, har jag märkt.
Och Han kommer att lösa allt till det bästa, om du när du ber verkligen tror att Han ska göra det.
Han löser ditt problem, kanske inte direkt och säkert inte som du tänkt dig utan oftast på ett smartare sätt.

När man säger om en kompis att ”honom tror jag på”, så betyder det att man litar på den människan.
När jag säger att jag tror på Gud, så betyder det att jag litar på Honom och på att Han hjälper mig.
Måtte också du, kära läsare, få både glädje och nytta av trons kraft.

HARRY HOLM 2009 05 17

_______________________________

Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.
Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen.
Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Johannes första brev kapitel 4, vers 10 - 16

Femte söndagen i påsktiden

Att växa i tro

Ulf Ekman är numera accepterad som ”rumsren” i de flesta kristna läger. I han bok "Dag efter dag bär han oss" ger han oss en text för varje dag hela året.
Den 7 maj läste jag det som står på 7 maj, med rubriken Kristi kropp.

"Varje troende skall tillhöra en lokal församling. Där lever man ut det kristna livet i gemenskap med andra.
Man föds i det naturliga in i en familj och då väljer man inte sina syskon.
Anden ledde dig in i ett församlingsliv och inte heller där har du valt dina syskon.
Du kommer att se deras svagheter och de ser dina.
Men ni tillhör samma Herre och han bygger sin församling.
Församlingen är Kristi kropp. En kropp består av celler. En av dem är du.
En cell kan aldrig leva ensam. Du får liv genom det liv som från andra delar av kroppen pumpas med blodet till den enskilda cellen.
Du och jag är älskade av Jesus, men vi är inte i centrum, det är han.
När vi tillber honom, lyssnar på honom och följer honom bevaras vi i andlig hälsa, och församlingen växer."

Det var Ulf Ekmans syn på saken. Jag tycker att det låter bra. För det stämmer med hur jag har funderat.

Min generella inställning har varit så här:

1. Som kristen behöver man vara med i en församling (som man trivs med) – för att ha en fast och levande utgångspunkt för sin andliga utveckling (om man ska uttrycka sig så högtidligt).

2. Men som kristen får man också komma ihåg vad som hände efter den första pingsten för ett par tusen år sedan:
Meningen är att församlingen skall växa – det gjorde den då genom att lärjungarna
dels var med varandra (i hemmen och i templet),
dels ägnade sig åt evangelisation
med utgångspunkten att församlingen inte i första hand är till för oss som är med utan för dom som ännu inte är med.

Att få den insikten och mer och mer tillämpa detta, det tycker jag att man kan kalla för att växa i tro.

”Och vägen dit jag går, den känner ni.”
Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”

Johannesevangeliets 14:e kapitlet, 4-7 versen.

Vägen till livet

Bibelordet här ovan finns i beskrivningen av hur det var när Jesus tog adjö från jordevistelsen.
Avskedstalet finns i Johannesevangeliet, i kapitlen 14-17, och det talet börjar med de korta men underbart sammanfattande orden:
”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.”

Där finns allt, för det betyder att den människa behöver inte bekymra sig, som tror på Gud och tror på Jesus.

Många, allt för många av dagens människor, bryr sig inte eller har av någon orsak svårt att tro. Det är inget nytt. Till och med i den närmaste kretsen runt Jesus fanns det tvivlare. Inte bara Tomas. Filippos ville se Fadern. Då blev Jesus lite besviken, men sedan svarade han, enligt 14:e kapitlet, i 9:e versen:
”Den som har sett mig har sett Fadern.”
Och Jesus fortsatte bland annat med att säga:
”Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.”

För gärningarnas skull, alltså.
Här hade ju Jesus i flera år gått omkring och botat fysiska som psykiska sjukdomar, ja till och med uppväckt döda. Han hade förvandlat vatten till vin och han stod för betydligt större bespisningsunder än så.

– Fattar ni inte att det var med Guds hjälp, undrar Jesus – om vi skulle använda dagens språkbruk.

Vår väg idag då? Jesus är vägen, det han själv sagt. Den vägen han visade oss ska vi kristna gå, en väg av ständig strävan att göra det Jesus gjorde.

För i Johannesevangeliets 14:e kapitels 12 och 13 vers kommer sedan de fantastiska löftena till alla kristna. Jesus säger:

”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen.”

Ett steg på den vägen till livet – och i livet – är att hela med Guds hjälp, att lägga händerna på sjuka och säga till det onda att fara ut, I Jesu Namn.

Enligt Jesus föredöme och enligt Bibeln behövs bara tre ingredienser för att detta ska fungera:
1. Att det finns en troende.
2. Att denne troende har händer.
3. Att det finns en sjuk att lägga dessa händer på.

Hur ofta har vi tro och frimodighet att gå den vägen? Allt för sällan.
Men låt oss börja nu. Vi vanliga kristna. I familjen först kanske och bland nära vänner.
Framgången – om vi gör detta i äkta tro – kommer att sporra oss att låta Jesus hela kropp och själ hos allt fler Arbogabor.

Herre, jag ber: Påminn oss ständigt om att det inte bara är med undervisning utan också genom tecken och under som människor ska visas vägen till livet, det vill säga vinnas för Herren. För då blir Fadern verkligen förhärligad. Och glad.
Amen.

HARRY HOLM 2009/05/03
_____________________________________________________

Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst.

Inledningen på Johannes evangeliums 10:e kapitel

Den gode herden finns också i Arboga

På samma ställe i Johannesevangeliet, där dagens bibelord här ovanför är hämtat, säger Jesus. Till oss, här uppe i Nord:

"Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det ska bli en hjord och en herde."

Tänk att få vara en i Hans hjord! Vilken gåva. Det betyder att när vi har bekymmer så kan vi berätta det för vår herde, exempelvis i bönens form, och Han hjälper oss.
Kanske inte direkt och kanske inte som vi har önskat utan ofta på ett underbart, mycket bättre sätt.

Ibland händer det att man får vänta på att Herden hämtar oss ur bekymrets sankmark.
Men han kommer till slut, var så säker!
Under väntetiden fortsätter vi att ropa på honom, genom att be eller att läsa i Bibeln och där – mitt i vårt irrande – hittar Han oss, genom att vi finner Honom.
Och ju mer jag lär känna Jesus, som han känner mig, så förstår jag att det är hos honom tryggheten finns, för ett får som mig och för alla andra mer eller mindre vilsna och rädda människor.
Amen.

Valborgsfirande på Dal 30.4 2009

*

*

*

*
 

Jesus stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla."

Joh. 20:26

Påskens vittnen – fick frid

Frid åt er alla! Så står det i dagens bibelord här ovanför. Med ”Frid” hälsar också många frikyrkliga varandra. Och det känns skönt.
Men när Jesus uttalar de orden är det inte bara en hälsningsfras eller en variant på norrmännens Ha det!

För när Jesus säger något är det som vanligt inte bara ord, utan fakta, verklighet. När Jesus sa ”Frid” till sina lärjungar, då kände de säkert hur friden sköljde in i dem och tog bort all sorg samt suddade ut all rädsla för romarna och för judarna. Vilket var nödvändigt inför den kommande kampen för evangelium.

Det är likadant för oss idag, inte bara när vi gör våra tafatta försök att sprida Jesu budskap, utan också i det dagliga världsliga livet. För att orka ta itu med problem och diverse arbetsuppgifter måste man ha frid inombords. Annars blir allt extra jobbigt.

Har du Guds frid i hjärtat, då känner du trygghet och klarar kampen mot både det ena och det andra, mot krasslighet och krämpor, mot myndigheter och mobbare, mot frestaren och andra fula fiender.

Lite längre fram i Johannesevangeliets 20:e kapitel andas Jesus på lärjungarna och säger: "Tag emot helig ande."
Genom detta fick lärjungarna mer bokstavligt än vi idag känna att Jesus skulle vara med dem för alltid. Ja, rent fysisk blev upplevelsen: Han andades på dem.

När Jesus sedan lämnade jorden förklarade han att det var Den helige Ande som därefter skulle göra Jesus jobb här nere hos oss. Den helige Ande skulle vara vår hjälpare. Och nog är vi många som på olika sätt, och i olika sammanhang, känt hur denne hjälpare andats på oss och därmed givit oss styrka, kraft och – frid.

Så inför söndagen efter påsk – som alltid – ber vi om att Den helige Ande, enligt Jesu löfte, ska komma och hjälpa oss så att vi i våra hjärtan får Guds frid.
Amen.

HARRY HOLM
2009/04/19

PÅSKEN I TEXT OCH BILDER
– PÅSKVECKAN 2009

”Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett:
Välsignade vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden”.

(Luk. 19:37-38)
Vägen till korset
för Jesus och för oss, som på olika sätt följer honom

”Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja Jesus ur vägen – de var rädda för folket. Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. De blev glada och erbjöd honom pengar.” (Luk. 22:1-5)

Det nya förbundet

Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att han stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern... (Joh. 13:1)

På kvällen lade han sig till bords med de tolv. (Matt. 26:20)

Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han åt dem och sade: ”Drick av den alla, detta är mitt blod, förbundsblodet som blev utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Nu kommer jag inte at dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.” (Matt 26:26-29)

Korset

Pilatus frågade:
”Vad ska jag då göra med den Jesus som kallas Messias?”
Alla svarade: ”Han skall korsfästas!” (Matt. 27:22)

Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. De tog av honom kläderna och hängde på honom en soldatkappa, vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom och hånade honom och sade: ”Leve judarnas konung.” De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. Och när de hade hånat honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom. (Matt 27:27-31)

När de hade korsfäst honom, delade de upp hans kläder genom att kosta lott om dem, och satte sig de sig ner där och vaktade honom. (Matt. 27:335-36)

Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster rom honom. (Matt.27:38)

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Min Gud,m Min Gud, varför har du övergett mig? (Matt. 27:45-46)

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig... (Matt. 27:51-52)

När officeren och de som bevakade Jesus såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” (Matt. 27:54)

Då det redan hade blivit kväll - det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten . kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre som också han väntade å guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. (Mark. 15:42-43)

Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullande en sten för ingången till graven. Maria från Magdala och Maria, Josefs mor, såg var han blev lagd. (Mark. 15:46)

Kristus är uppstånden

Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftig jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. (Matt. 28:1-2)

Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem. ”Han har uppstått från de döda och nu går han före er till Gallileen. Där ska ni få se honom.” Nu har jag sagt er detta.”
De lämnade genast graven. och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta för hans lärjungar... (Matt. 28:5-8)
___________________________________________________

Ett citat om betydelsen av det vi läst

Rom. 6:3-11: Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus, också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristis uppväcktes från de döda genom Faders härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han så skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet at vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas in makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus, är vår tro att vi också skall leva med honom.

_____________________________________________________

Han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste."

Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.

Mark 11:17-18

PALMSÖNDAGEN
VÄGEN TILL KORSET

Fariséerna ansåg sig lite finare, religiöst sett, än andra. Och det retade dom oändligt mycket när folk – inklusive lärjungarna – jublade under Jesus åsneritt mot Jerusalem.

Fariséerna studerade lagen och de äldstes stadgar och höll benhårt på alla gamla regler, ja så strängt att de höll sig för sig själva och inte ville vara tillsammans med de andra, som de kallade för otrogna och ogudaktiga.
Det blev förstås en kulturkrock när så Jesus kom, han som till och med ville ha gemenskap med syndare.
– Det är inte dom friska som behöver läkare utan dom sjuka, sa Jesus bland annat.
Och han kallade rakt ut fariséerna för hycklare. Genom sin lagiskhet stängde dom sig ute från Guds rike, menade Jesus.

Så naturligtvis vägrade fariséerna att acceptera Jesus som Guds son. De var dessutom väl ansedda i samhället, folk respekterade denna religiösa societet.
Kanske har vi där ett av skälen till att samma människohop som nu prisade Jesus och strödde ut palmblad framför honom och åsnan, några dagar senare ropade:
– Korsfärst, korsfäst!

Påverkbara är vi alla, av "yttre omständigheter". Det förre ärkebiskopen K-G Hammar i Uppsala uttalat får liksom större tyngd än det exempelvis en enkel baptistmedlem i Borås säger. Därmed inte sagt att Hammar hade mer rätt. Ibland tyckte jag att han hade helt fel när han uttalade sig.
Den enda som har helt rätt och alltid gör och gjort helt riktigt är Jesus Kristus.
Närmast honom kan vi komma genom att läsa i Nya Testamentet om vad han sagt och gjort och försöka leva därefter.

Jag skulle hellre vilja vara svansen på åsnan som bär Jesus, än en farisé som kan hela Gamla Testamentet och kyrkoordningen utantill men missar Guds son.

Käre Gud, låt mig få mer förmåga att i ord och gärningar strö ut palmer och breda ut kläder för Din son, vår Herre. Jesus Kristus.
Amen.

HARRY HOLM
2009 04 05

_______________________________

Men eftersom han är till i evighet behåller han för alltid sitt prästämbete.
Så kan han också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem.
En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna.
Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv.
Heb 7:24- 27

FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN

FÖRSONAREN

Med Femte söndagen i Fastan eller Passionssöndagen börjar Passionstiden, som varar fram till Påsklördagen.

Med hänvisning till dagens bibelord (ovan) ska vi titta lite tidigare i Hebreerbrevet. I det 9:e kapitlets 15:e vers står det:

"Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utvalda eviga arvet,
sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det första förbundet." (Heb. 9:15)

Det grekiska ordet för "förbund" betyder också "testamente". Och då är alla med på noterna, som vet att vår Bibel innehåller två huvuddelar.
Gamla testamentet i Bibeln berättar om det gamla förbundet, om den gamla lagen. I långa stycken är det rätt otäck läsning som bjuds i Gamla testamentet. För den gamla lagen var en sträng lag.

Men så kom Jesus Kristus (förutspådd i Gamla testamentet att komma till jorden) och det är om Honom och hans budskap och roll som Nya testamentet handlar.
Nya testamentet, det nya förbundet, är alltså den nya lagen.
Och det vet vi, att även i vår tid när det kommer en ny lag, så är det det den nya lagen som gäller, inte den gamla.
Visserligen finns i nya lagar mycket kvar av de gamla men ändringarna är alltså väsentliga.
Så också med Nya testamentet, med Det nya förbundet, med den nya lag som inte talar så mycket om straff men som talar om förlåtelse.

Jag vill påminna om hur det stod i Heb. 9:15:

"... sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det första förbundet."

Jesus, den enda – bl.a. ur medmänsklig kärlekssynpunkt – perfekta människa som levat på jorden, dog på korset för att vi skulle slippa de straff som vi enligt gamla testamanetet vore värda.
Han dog på korset för att sona de synder som vi andra presterat och presterar.

Det Nya testamentet berättar också om hur Jesus kan förvandla en skuldtyngd syndare till ett – närmast i lyckorus fritt svävande – Guds barn.
Jesus kan göra om ett tomt och dystert liv, till ett glädjefyllt liv med mål och mening, ett liv då man hela tiden vill sträva efter att – så gott man kan – göra och vara som Jesus.
För det är det som blir följden när en människa hittar sin plats i Guds, ja i den glatt kämpande kärlekens rike.

Så tack Gud för det vi uppmärksammar om ett tiotal dagar, tack för att Du offrade Din son på Golgata kors, tack för försoningen, tack för att Du förlåter synder.
I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM
2009 03 28

______________________________________________________

Familjegudstjänst i Arboga den 29 mars 2009
Hoppfullt i Örtagårdskyrkan

Nåt på gång, den verksamhet för barn i mellanstadieåldrarna som genomförs i Pingstkyrkan i Arboga på fredagskvällarna, bjöd på en musikal i förmiddagsgudstjänsten i Örtagårdskyrkan på söndagen.
Mötesledare var pingstkyrkans ungdomsledare Sara Stengård och predikan hölls av Örtagårdskyrkans pastor Pelle Rosdahl, som talade om gudstjänsten tema: Hopp.
Mot slutet illustrerades detta med att alla, både ungdomar och krkobesökare, hoppade i takt till musiken, en ganska exklusiv och uppmuntrande syn.

TEXT OCH FOTO: HARRY HOLM

*

**

*

_____________________________________________________

”Ingenting är omöjligt för Gud”.

Lukas 1:37

Jungfru Marie bebådelsedag

Lukasevangeliets 1 kapitel 37:e vers är kort men kanonbra. Den låter alltså så här:
”Ingenting är omöjligt för Gud”.
Det är också Lukasevangeliets första kapitel som berättar om ängeln som kom till tonårsflickan Maria och sa: – Du ska bli med barn!
Och innan ängeln lämna Maria sa han också: ”Ingenting är omöjligt för Gud”.

När nu riksdan - i bruttonationalproduktens namn - stulit Annandag pingst från oss, så finns det - speciellt idag - anledning att påminna om en liknande grej för omkring 50 år sen.
Lite grann har det med våfflor att göra. Ni gillar väl våfflor. Jag vill helst ha dom med hjortron och grädde...

Den 25 mars - 9 månar före jul - är sen 1000-tals år Marie bebådelsedag eller Vårfrudagen, ordet som slarvigt uttalat blev ”Våffeldagen”.
Varför las bebådelsedagen den 25 mars? Jo, för mycket länge sen trodde man att världen skapades vid vårdagjämningen. När fullkomlighetens Gud skapade världen var dag och natt lika långa. Och då måste också världens nyskapelse genom Jesus Kristus starta samma datum.
Och Jesu liv började ju inte med födelsen utan med tillblivelsen i Maria.
Alltså måste bebådelsedagen vara på skapelsedagen den 25 mars, resonerade man.

Fram till och med 1953, det år jag skulle fylla 13 år, var den 25 mars helgdag. Men efter riksdagsbeslut ströks Marie Bebådelsedag som helgdag, samtidigt som vi från 1954 fick Allhelgonahelgen.
I stället firas nu Jungfru Marie bebådelsedag den söndag som är närmast den 25 mars.
Så, oj vad det krånglar till det när politikerna ska peta i kristliga ting.

Så jag måste citera den festlige evangelisten C-G Hjelm.
C-G Hjelm dog våren 1965, i Missionskyrkan i Fagersta förresten, under en mötesserie. Men innan dess var han minst sagt levande. Så här sa han en gång:

”Mariebebådelsehelgen passade alldeles utmärkt för stormöten. Riksdagen, som sitter inne med det världsliga vett som man tror sig behöva för att styra i kristliga ting, tog ifrån oss Marie Bebådelses helg, den jungfrurena, den vårfriska, en hyllning till livet i dess obefläckade klarhet, och gav oss i stället en helg på höstsidan. Den helgen gör alla präster alla döda till helgon. Folket i Västsverige åker till Norge och köper billigt margarin. Tomma skåningar far till Helsingör och vänder stinna åter.”
TYCKTE C G HJELM.

Vi har paralleller idag till hur Allhelgonahelgen används, även om det är annat än margarin och mat som skåningarna nu tar med sig från sina danmarksresor. Dessutom har vi vid Allhelgona fått hit det morbida USA-firandet Halloween.

Så tack Herre för att vi har vår på gång och tack för att vi får fira bebådelsedan här i kyrkan idag, i glädje över allt som lever och växer, vilket vi ber också ska gälla Guds församling i Arboga. Det ber vi.
I Jesu namn. Amen.

HARRY HOLM

________________________________

Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Matt 12:30

Tredje söndagen i Fastan
Kampen mot ondskan

Ondska finns överallt här i världen. Ibland i form av girighet, hos redan rika, med effekten att hela världen får det sämre. Jag missunnar inte folk att vinna eller på hederligt sätt tjäna mycket pengar, för pengarna kommer till nytta på något sätt. Placeras de på banken kan de lånas ut till företag som vill bygga ut och nyanställa, så får fler jobb. Handlar den rike upp pengarna, så behövs det mer varor och dessa skall tillverkas, varvid fler får jobb.
Men det är girigheten som är ond. När förmögenheten når sådana höjder att summan inte kan ha tillkommit utan att någon annan blivit lurad eller fått lida på annat sätt.

Men ibland är dock ondskan iklädd avundsjukans osmakliga dräkt, som till och med kan få bil-lösa personer att sjunka så lågt att de dra med portnyckeln i lacken på privatbilar som ser lite för blanka och fina ut.

Ondskan kan också sitta som fysisk eller psykisk plåga i en människan. Det finns säkert onda andar som bor i såväl lackförstöraren som i den bonusjagande mångmiljonären.

I dagens berättelse i Matteus evangelium har Jesus just botat en man som hade förtvinad hand. Och han gjorde det på sabbaten. Därför ville fariséerna, som var skriftlärda och fina, sätta dit Jesus. För man fick bara hela någon på vilodagen om den sjuke personen annars skulle vara död nästa dag.
– Hörrö du, sa Jesus (ungefär) åt den förnäme fariséen. Om du ser att ett av dina får har ramlat ner i en grop så plockar du ju opp fåret fast det är sabbat. Och en människa är väl mer värd än ett får att hjälpa och rädda.

Som vanligt hade Jesus gjort fariséerna svarslösa, så de troppade av för att för sig själva diskutera hur de skulle kunna röja Jesus ur vägen.

Då står det så här i Matt:12:15:
”Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla”

Och i Matt 12:22 berättas:
”Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se.”

När fariséerna hörde det sade de (enligt Matt 12:24) : "Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna."

Men den ondska som fick de skriftlärda att vilja ge Satan äran för att den blinde och stumme blev bra, blev också tillplattad av Jesus.

Så här står det i 25-28:e verserna:

”Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå.
Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå?
Om jag driver ut demonerna med Beelsebul *), med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom.
Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.”!

Jag ser spår av sånt som är ont även i de kristna leden idag, år 2009. Ibland är det omedveten ondska. Jag har inte mött den i min församling, som verkligen vågat prova på nya fiskeredskap.
Men jag ser rapporter om förfrusna församlingar, i tidningen Dagen och på andra håll: Då hedervärda evangelisationsförsök stoppas därför att församlingsmedlemmar tycker att allt ska vara som det har varit – trots att den modellen hittills bara betytt minskade medlemssiffror.
Om man ser till missionsbefallningen är det en sorts ondska om en församling ser det viktigare att de egna medlemmarna trivs än att nya människor blir nådda och frälsta.
När människoregler blir viktigare än människofiske, då missar man målet. Och den ursprungliga betydelsen av ordet synda, det är att missa målet.

Av de senaste veckornas gudstjänster i TV har jag förstått att hos Frälsningsarmén i Umeå, där har man förstått.
Där försöker man verkligen få icke kyrkvana att se att de kan komma att trivas i en troende gemenskap, en gemenskap som förstår de behov nutida människor har – och då menar jag långt ifrån bara behovet av de i och för sig ack så viktiga soppköken.

Jag tycker att vi alla ska stötta de kristna som med Bibeln som kompass vågar gå emot traditionerna (och ibland också mot församlingens bröder och systrar), för att lyda missionsbefallningen om att göra alla folk till lärjungar.

Det är inte i första hand de redan frälsta vi skall samla på, vi ska främst samla in den stora skörden av kyrk-ovana personer.
För snart är det för sent, det är bråttom nu.

Jag slutar idag inte med bibelstället om att det inte är de friska, utan de sjuka som behöver läkare.
Utan summerar i stället med dagens inledande bibelord, samma bibelord som jag slutade med förra vekan, Jesus ord enligt Matt 12:30:
”Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.”

HARRY HOLM 2009 03 14

*)
Beelsebub, är den grekiska formen av de hebreiska namnet Baal Sebub, som betyder Flugornas herre och är ett förlöjligande av Bal Sebul = fursten Baal. Här står det Beelsebul, som också används som namn på Satan.

_____________________________________________________

Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!”

Markus 9:19

Andra söndagen i Fastan

Den kämpande tron

Dagens bibelord handlar om när Jesu lärjungar misslyckats med att bota en dövstum pojke som dessutom tycks ha haft epilepsi.
Men Jesus kunde hela, sedan han sagt de kända orden:
– Allt är möjligt för den som tror.
När lärjungarna sedan var ensamma med Jesus frågade de honom varför de hade misslyckats med sitt försök att driva ut den onde anden ur pojken.
– Den sorten kan bara drivas ut med bön, svarade Jesus.
Kamp och i varje fall tillfälliga misslyckanden, det råkar vi alla ut för.
”För båd syndare och fromma, kan en prövning lätt ju komma”, diktade Calle Öst.
Och sådana gånger blir det att kämpa. Ibland även med sin tro, om man trots enträget bedjande inte slipper sin krämpa eller sitt problem.

När bönesvaret dröjer
I sådana lägen, när bönesvaret dröjer, brukar jag påminna mig hur det är att vara barn till ”vanliga” föräldrar. Barnet tigger och ber om något speciellt, tjatar och kanske gråter. Det hjälper inte alla gånger. För ett barn som får allt det ber om blir otryggt (som alltid när det inte sätts gränser) och förmodligen också odrägligt.
Vår fader Gud ska förstås inte heller ge oss allt vi ber om och pekar på. För då blir vi odrägliga. Och framför allt kanske vi ber om fel saker, i det stora perspektivet, Guds perspektiv.
För precis som i våra jordiska familjer vet säkert pappa bäst vad som är det bästa för barnet,.
Alla vi Guds barn tillsammans är Guds församling, vilken också kallas Kristi Kropp. Att någon av lemmarna i den kroppen skulle vara sämre än den andra, mindre värd, mindre skickad att använda sin speciella gåva, det är det obibliskt att hävda.

Internationella Kvinnodagen
Denna söndag är det Internationella Kvinnodagen vilket mer än vanligt får mig att fundera över de präster som inte accepterar det jag skrev i förra meningen, i och med att de inte accepterar kvinnliga präster.
Har de verkligen läst hela Bibeln?

Vi har i åratal hört om prästerna i Svenska kyrkan som till och med bildade en egen kyrka så att säga, därför att de inte gillar att kvinnor leder, predikar, medverkar i gudstjänst. I Guds tjänst.
Dessa präster plockar de små bitar ur Bibeln som passar deras skräck (jo, för. motstånd av den här sorten – mot invandrare såväl som mot kvinnliga präster – är jag övertygad om oftast bygger på rädsla).

De här manliga prästerna har t.ex. missat att just Paulus skickade sitt brev till Rom med den ledande församlingskvinnan, Foibe.
Alltså:
Kvinnoprästmotståndarnas gud, Paulus, använde alltså själv en kvinnlig församlingsledare för ett viktigt uppdrag, och var dessutom säker på att hon, kvinnan, skulle vara accepterad också hos mottagarna, de kristna i Rom.

Men accepterad av en rad präster i svenska kyrkan år 2009, det är kvinnan inte. Inte heller av de präster som säger sig ha bytt ståndpunkt, vilka jag är rädd för oftast inte bytt åsikt men gjort avbön för att de lättare skall få de jobb de strävar efter.

Jag tycker att vi, även för den kristna enighetens skull, ska be att vi får kraft och kunskap nog för att ur dessa präster kunna driva ut den demon som gör att de inte förstått Jesu ord i Lukas 11:23:

Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Amen.

HARRY HOLM 2009-03-07

_______________________________

Anden drev honom ut i öknen och han var i öknen i fyrtio dagar och sattes på prov av Satan.
Han levde bland de vilda djuren och änglarna betjänade honom.

Markus 1:12-13

Första söndagen i Fastan
Prövningens stund

Jesus hade varit vid Betania, på andra sidan Jordanfloden från Jeriko räknat. Där hade han blivit döpt av Johannes. Och i versen innan den ovan citerade står det "Och en röst hördes från himlen: Du är min älskade son, du är min utvalde."

Tidigare hade profeterna sagt att Messias var Guds son. Här kommer orden direkt från Gud att Jesus är hans utvalde son.
Men som så många gånger i människors liv: Ju närmare man kommer Gud desto ivrigare blir Satan att sätta käppar i hjulen.

Nu var Jesus redo att börja sitt "offentliga" liv, att göra gott och som förebild demonstrera vad kärlek verkligen är. Så Satan blev desperat.

I sina texter använder Markus ordet "genast" närmare 50 gånger. Det gör han här också. Egentligen står det enligt originaltexten att "Anden drev GENAST ut honom i öknen.”
Och då fick också djävulen bråttom. Han hängde på och försökte på alla sätt få Jesus att lyda sig i stället för att lyda Gud.

Markus nämner inget om detta, kanske för att det var en självklarhet för denne evangelist att Jesus skulle vinna kampen mot den onde.
Matteus däremot, berättar om hur djävulen försökte övertala Jesus, som efter 40 dagars fasta blivit hungrig, att han skulle förvandla stenar till bröd, för att sedan kasta sig ner från tempelmuren, den höga plats där prästerna brukade blåsa i horn för att meddela viktiga händelser. Matteus beskriver också hur Jesus högst uppe på en av de branta klipporna nära Jeriko fick erbjudandet om att få alla riken i världen, om han bara föll på knä och tillbad Satan.
Men då sa Jesus:
– Gå din väg, Satan. Herren, din Gud skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.
Och då lät djävulen honom vara, skriver Matteus och slutar med samma beskrivning som Markus, att änglar kom fram och betjänade Jesus.

Vilda djur
Jesus hade då hela tiden levt bland lejon och andra vilda djur (som det fanns många fler av i Israel då för tiden).
Öknens vilda djur förknippades på Jesu tid med ondska och katastrofer, och det verkar som om det uttrycket fick vara Markus gradering av djävulens hantering av Jesus där i öknen.
Men Bibeln visar att inte heller sådant bör vara några större problem för den som tror på Gud.
Satan kan och kommer att övervinnas. Även om han kämpar på (hebreiska språkets Satán betyder motståndare).
Vi skall alltså inte ge oss, även om den största kampen ofta möter oss när segern är som närmast. I flera olika sammanhang.
En stark tro släcker ALLA den ondes brinnande pilar. Och vi ger inte opp, eller hur?

Låt kärleken vinna! Det gör den när vi står fast vid vår övertygelse om att Gud är med oss här och nu.
Men var samtidigt säker på att det kommer attacker mot tron, mot församlingar som åter blir framgångsrika, mot enskilda kristna som vill ta steg i tron.

Vår fiende djävulen tar inte så allvarligt på att vi säger "Jag tror på Gud". För det gör ju han också.
Nej, Satans problem börjar när vi låter tron fungera i vår vardag.
När vi använder tron, då kläder vi automatiskt på oss trons sköld.
Då studsar dom bort, djävulens brinnande projektiler, oberoende av kaliber.
(Ef. 6:16)

_____________________________________________________

Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: "Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse."

Luk 18:31

Fastlagssöndagen
Kärlekens väg

På almanacksbladen idag står det att det är Fastlagssöndagen, den söndag som inleder den tre dagar långa fastlagen, som föregår den fyrtio dagar långa fastan.

Temat för dagens bibeltexter i svenska kyrkan är "Kärlekens väg", och man läser de texter ur evangelierna som berättar om hur Jesus – på väg till Jerusalem – för tredje gången berättar om Messias (sitt) förestående lidande.

Och det står alltså så här i Lukas 18:31:

"Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: "Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse."

Det där har jag ju både hört och läst förr. Men inte sällan när jag läser Bibeln så far tankarna iväg på ett sätt som jag tror är en yrkesskada. "Vi går nu UPP till Jerusalem", sår det. Och så sjunger vi också i psalmen.
Men om man tittar på kartan så syns det tydligt att man från Gallilen NER till Jerusalem. Söderut alltså.
Upp för mig det är norrut, från Arboga räknat, mot Hede och Härjedalen.
Så jag var tvungen att fråga någon som varit i Israel om det här. Jag fick då påmint för mig att Jerusalem ligger högt över havet, ungefär som när vi går från stan UPP till Granitvägen fast Brattberget ligger söder om stan.
Dessa mina tankars avsteget från bibeltexten påminde mig också om att jag är tacksam över att vi i pingstkyrkan inte behöver – får men inte behöver alltså – följa evangelibokens turordning där varje söndags bibeltexter är anbefallda från ett kyrkomöte i Uppsala.

Lite öppnare

Jag gillar det här att man inte hela tiden behöver leva med i kyrkoårets händelser för att leva ett kristet liv. För därmed blir det lite lättare att vara öppen för det som händer just nu i våra liv, i vår stad, i vår värld.
Evangelisten och läkaren Lukas förlåter mig säkert för att mina tankar då och då inför påsken lämnar hans dramatiska ett par tusen går gamla berättelse för att i stället gå till exempelvis de nutida händelserna i Gaza. Där fanns det långfredagslidande redan när 2009 började.
Under fastetidens vandring mot påsken tänker jag också på de oroliga människorna på Saab i Trollhättan. Och på de Seco Tools anställda i Arboga även om det där " bara" är 16 som varslats. Jag tänker på människor på Hällbacken som jag känner som är dåliga och i något fall på väg bort från denna världen.

Även om det där inte handlar om vägen mot påsken så får vi hoppas att det handlar om kärlekens väg i mitt liv.
Jag tror och hoppas att jag inte behöver känna dåligt samvete för att mina tankar inte är alldeles i takt med med kyrkoårets puls.
I den fastetid som nu börjar vill jag ha rätt att gå med i vandringen mot påsken trots att jag inte sällan har tankarna på annat.

Innan jag ber, vill jag läsa en bekant vers ur den episteltext som har lästs i svenska kyrkans alla församlingar idag. Det är 1 Kor 13:13:

"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."
-------

SOM AVSLUTNING vill jag be en bön som kom till för tusentals sedan men som håller lika bra idag:
Det är ur den 86:e psalmen i Psaltaren. från 5:e t o m 11:e versen:

Ja, Herre, du är god, du förlåter,
rik på kärlek till alla som åkallar dig.

Herre, lyssna till min bön,
hör mig när jag ber.

I nödens stund ropar jag till dig,
och du svarar mig.

Herre, bland gudarna är ingen som du,
inga gärningar är som dina.

Alla de folk du har skapat
skall komma och tillbe inför dig, Herre,
och de skall ära ditt namn.

Ty du är stor, du gör under,
du ensam är Gud.

Visa mig, Herre, din väg,
så att jag kan vandra i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.

Amen.

_______________________________

Ni har fått en Ande som ger söners rätt så att vi kan ropa
”Abba Fader”.

Romarbrevet 8:15

Vi ber för oss själva, för Arboga kommun och för Barack Obama

Bönen är något fantastiskt. Det känns bra redan att bedja. Om det sedan – vilket inte sällan sker – blir som man bett, eller bättre, så är det förstås extra härligt. Så idag skall det handla om bön.

För tre veckor sedan bad vi extra mycket i vår kyrka. Jag ledde mötet och läste bland annat den här gamla sångtexten av Lina Sandell Berg.

"Hos Gud är idel glädje, här trycker mången nöd,
här får jag ofta sucka och äta tårars bröd.
Här blandas fröjd och smärta för Herren Jesu brud,
men där skall så ej vara, ty glädjen bor hos Gud."

Hos Gud är idel glädje. I kyrkan ska det också vara glädje.
För där är Gud, hans härlighet strömmar fram genom Jesus. Och Jesus är där, mitt ibland oss, eftersom han har lovat i sitt ord att han är med när vi är samlade i hans namn.
Och Jesus håller alltid vad han lovat. Han lovade också att ge oss den helige Ande som hjälpare.
Att den helige Ande är på plastts kan du knappast låta bli att känna, i varje fall i den kyrka där jag går på söndagarna.

I Romarbrevet 8:15 står det:
Ni har fått en Ande som ger söners rätt så att vi kan ropa ”Abba Fader”.
Bönen är alltså barnets sätt att finnas till inför Faderns ansikte.
I kyrkan, som hemma, ska vi Guds barn be mycket.
I lovsången i kyrkan ägnar vi oss åt en sorts tillbedjan som Herren älskar. Tacksägelsebönen får vi inte glömma.

Begärande bön
Men vi har också rätt att ägna oss åt "begärande" bön. Och det gör vi ofta. Jag behöver bara gå till mig själv.
Ibland har jag ganska enkla problem att lösa. Som om jag nån natt inte kan sova. Men då säger jag som Miriam Axklo:
– I stället för att räkna fåren talar jag med Herden.

Men jag ber om många andra saker. För vad vi än ber om i Jesus namn, det ska vi få, står det i Joh 15:16.
Vi ber t ex om helande.

Sen i somras har jag haft besvär med vänstra fotleden. En dag i januari, såg jag ett TV-program i lapptoppen.
En dansk predikant sa:
–  Lägg ena handen på det sjuka stället och den andra mot tv-bilden.

Det gjorde jag. Sedan bad perdikanten kort om att det onda skulle försvinna, i Jesu namn.
Det tog inte en minut så var fotleden som ny. Efter 4 månaders problem.

Låt oss be
När vi ber är det alltså inget ”fult” att tänka på sig själv, att börja be så nära som med oss själva.
Så, om du känner för det, lägg handen på din onda höft eller vad det nu är. Och är det en relation som gör ont, tänk bara ärligt orden "Jag förlåter allt och alla",
Sedan ber vi, exempelvis så här:

Gud fader, jag tackar dig för att jag får vara ditt barn. Jag tackar för alla mina fina syskon som finns här i våra kyrkor. Och hjälp mig att koncentrera mig på Din son Jesus Kristus.
Jag välkomnar Dig Jesus och tackar Dig för att Du är hos mig, genom den helige Ande. Och jag tackar Dig Herre för att du har lovat besvara våra böner.
Jesus, vi prisar dig. Du känner oss alla och alla våra tankar. Du dog för oss och för våra smärtor på Golgata kors. Jag ber dig nu, Låt läkedomen från dina sår strömma in i våra sår, kroppsliga som själsliga. Det onda vi har i kropp och själ har du redan känt av, lyft bort det från oss. De olika saker som nu plågar var och en av oss, dom smärtorna befaller vi nu att försvinna. I Jesu namn.
Amen

Bön för Arboga
Men vi kan och bör förstås be i vidare bemärkelse, inte bara för att hjälpa oss själva och de våra.
Vi ska också be för – och välsigna – vår stad, dom styrande, dom kristna och alla andra Arbogabor.
Jag berättade för kommunalrådet Olle Ytterberg att vi skulle be för Arboga i vår kyrka och gav honom möjlighet att föreslå vad vi skulle be särskilt om.
Och kommunalrådet Ytterberg svarade så här

Jag tycker självklart att man ska börja med att uttrycka sin tacksamhet!
Först och främst för att Arbogas näringsliv hittills klarat sig så pass bra som det gjort i den rådande lågkonjunkturen.
Därefter tycker jag att man ska ta upp alla de som drabbats av varsel direkt eller indirekt, familjer, barn och andra anhöriga. Ett varsel eller oro därför medför stora påfrestningar på en familj, en relation och för anhöriga och berörda på annat sätt.
Alla de som hotas av eller riskerar varsel behöver också stöd och uppmuntran, de får vi inte glömma.
Sist men inte minst behövs mod och kraft hos alla för att stå emot och på alla sätt motverka de påfrestningar lågkonjunkturen medför. Mycket är beroende av vår inställning. Slutar vi handla så stannar handeln mm. Upp med modet, våga och orka se framåt!

Med Vänliga Hälsningar
Olle Ytterberg

Så långt vårt kommunalråd.

Herre, vi ber för vår stad, för våra styrande och för invånarna i Arboga. Led alla på den väg som är den rätta, ur Din synpunkt. Tack för Ditt beskydd hittills. Tack också för att Du tröstar de bedrövade. Amen.

Och Barack Obama
Vi kan och bör förstås också be i än vidare bemärkelse, och inte bara om oss här i vår stad.
USA:s president Barack Obama saknar församlingsgemenskapen sedan han kom till Washington, såg jag i tidningen. Där sa han så här:
”Jag har underbara människor som ber för mig varje dag. men det är inte detsamma som att besöka gudstjänsten på söndagen.”.
Tidningen berättar att Barack Obama och hustrun Michelle snarast börjar söka efter en församlingstillhörighet i sin nya stad.

Vi ber: Tack Herre för USA:s nye president. Tack för Obama, som sedan sin skoltid varit känd för sin förmåga att få människor att enas. Så vi kan be, Herre, att Obama kommer att använda denna gåva till att skapa en varaktig fred, till att börja med i Mellanöstern.

Metodistpastorn som läste välsignelsen vid Obamas installation beskrev förresten varför man nu skördar en ekonomisk kris.
– Vi har sått en sådd av girighet och korruption, sade han och bad om Guds förlåtelse.

Och vi instämmer:
Herre vi ber om förlåtelse också för vårt eget slöseri med tid och pengar men ber att Obama och hans rådgivare snabbt ska kunna vända den ekonomiska utvecklingen.
Tack gode Gud för en vändpunkt för jorden, för klimatet och för oss människor. Ske Din vilja. Amen.

HARRY HOLM 2009 02 14

_____________________________

Jubla inför Gud, vår styrka,
höj hyllningsrop till Jakobs Gud!

Stäm upp musik, slå på tamburin,
spela ljuvligt på lyra och harpa!

Psaltaren 81:2-3

_________________

Jubla inför Gud, vår styrka,
höj hyllningsrop till Jakobs Gud!

Stäm upp musik, slå på tamburin,
spela ljuvligt på lyra och harpa!

Psaltaren 81:2-3

Kyndelsmässodagen
KYRKOMUSIKENS DAG

Den här söndagen kallas Kyndelsmässodagen i evangelieboken. Ämnet är ”Uppenbarelsens ljus” och man läser Luk 2:22-32 och Matt 13:31-33. Det rekommenderar jag att du gör, för att läsa där – och på andra håll i Bibeln – ger hur mycket som helst.

Men idag, söndagen den 8 februari, firas också Kyrkomusikens dag. Den firas inom svenska kyrkan varje år på Kyndelsmässodagen.
Till Kyrkomusikens dag är omkring 300 musikgrupper och körer anslutna, totalt över 5 000 medlemmar.

Jag skulle bli glad om hela Kristi Kropp, det vill säga alla församlingar i landet, firade Kyrkomusikens dag. Gärna varje helg – men i alla fall en gång om året och varför inte då på Kyndelsmässodagen.

Den kyrkliga sången och musiken är värdefull i spridandet av evangelium. Och att sprida evangelium är den troendes uppdrag.

Ur den kristna församlingens synpunkt skall sången och musiken inte bara vara något att njuta av, att glädjas åt.
Den kyrkliga sången och musiken skall bidra till att sprida budskapet om vad Jesus gjort och gör. Gör den inte det kan vi lika gärna bara tralla våra låtar.

Sången och musiken är ett mäktigt instrument för att hjälpa människor till ett bättre liv.
Ett av miljoner exempel på de olika plan där det fungerar, får vi genom att ta del av den norske sångdiktaren Åge Samuelsens livsöde.

Åge Samuelsen föddes den här tiden på året 1915 i Skien i Norge och var så klen att ingen trodde att han skulle överleva. När han var fem år gammal kunde han ännu inte gå. I skolåldern blev han hånad av både barn och vuxna, som efterbliven så att säga.
Han började tidigt med alkohol och fortsatte under åren med ett liv, där slagsmål blandades med gråt över det meningslösa i en alkoholists liv, som han själv beskrivit det.
En vacker sommarkväll 1944 var han på väg hem genom sin hemstad Skien. Full förstås.
Han gick förbi ett hus där några kristna höll möte med sång och spel.
Fönstret var öppet och Åge stannade till. Men eftersom han var onykter ville han inte att någon skulle se honom. Så han lade sig bakom några buskar och lyssnade.
När de kristna började sjunga ”O gjoer min sjel hvit som nyfallen sne” började han att gråta och han lovade Gud: ”I morgon ska jag bli frälst”.
– Sedan jag bevisat för mina närmaste, för grannarna och inte minst för myndigheterna att Jesus helt hade förändrat mitt liv kastade jag mig ut i arbetet för att vinna själar för himlen, har han berättat.
Tusentals personer kom att lyssna till de möten där Åge Samuelsen talade.
Innan han gick bort hann han också göra otaliga populära kristna sånger, bl.a. ”Jag är härligt löst och fri” som med Målle Lindberg blev en av de mest populära sångerna i TV-serien ”Minns du sången”.

I Sverige hade vi en glad sångare som hette Calle Öst. Några av hans sånger tänker jag försöka sjunga i Pingstkyrkan i Arboga denna söndag, den 8 februari 2009 kl 17.
Vi får väl se hur det går. På Kyrkomusikens dag.

HARRY HOLM 2009 02 07

______________________________________________________

Det finns inget försvar för dig som dömer, vem du än är.
Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handar likadant som den du dömer.

Romarbrevet 2:1

Fjärde söndagen efter Trefaldighet
FRIA ELLER FÄLLA

Den här söndagen handlar det om att döma andra. I kyrkorna läses bibelställen som Matteus 7:1–5, där Jesus förklarar att man måste ta bort bjälken ur sitt eget öga innan man kan se och ta bort flisan ur sin broders öga.

Visst kan man säga till en god vän att han har fel, för det är också vänskap att inte bara "jamsa med" utan att även korrigera. Misstag man gör och inte märker själv, dom mår man bara bra av få reda på. Så man slipper "göra bort sig" fler gånger.

Men långt ifrån alla som dömer har ögonkontakt med den det gäller. Det är allt för vanligt att kritisera någon som inte är på plats. Jag kallar det fär att "prata sk-t om andra".

Tänk då på en sak:

Den som talar illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro.

Därför tycker jag om bibelstället Gal.6:1–2. Från Efesos sände Paulus det brevet i mitten av 50-talet e.Kr. Brevet var riktat till församlingarna i provinsen Galatien, i norra delen av Mindre Asien där Paulus varit på både sin andra och sin tredje resa.

Brevet som helhet innehåller verkligen "raka puckar", som man säger nuförtiden. Men i det bibelställe jag hänvisar till är han i alla fall ganska lugn i sina formuleringar. Så här står det:

"Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse, skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag." (Gal. 6:1–2)

Så, Herre, jag ber, hjälp mig se till att min egen bjälke är borta ur ögat innan jag försöker peta bort min väns lilla flisa. Gör mig ödmjuk men ärlig i min kritik. Det ber jag, i Jesu namn. Amen.

HARRY HOLM
2009-01-31

______________________________________________

Och till officeren sade Jesus: "Gå. Du trodde och det skall ske." Och i det ögonblicket blev pojken frisk.

Matteus 8:13

Tredje söndagen efter Trettondagen Jesus skapar tro

Så var det då, på Jesu tid som vi säger. Och så är det än idag. Herren gör sina under och den person måste vara bra halsstarrig som kan låta bli att tro. Tycker jag.

Så var det då:

I Matteus evangeliums 8:e kapitel, verserna 5-13, berättas om när en officers tjänare botas:

När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp:
"Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor."
Jesus sade: "Skall då jag komma och bota honom?"
Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk.
Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det."
Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: "Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.
Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.
Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder."
Och till officeren sade Jesus: "Gå. Du trodde och det skall ske." Och i det ögonblicket blev pojken frisk.

Så är det nu:

Den som talar med sina kristna vänner kan få hur många exempel som helst på de ”onaturlig” saker som hänt när de bett om något i Jesu namn.
Från helande från både allvarligare och enklare krämpor, till vardagsbekymmer som krånglande bilar och borttappade prylar.
I sändningarna från kristna TV-kanaler kan man dagligen se bildbevis på bildbevis på hur Gud helar när man ber i Jesu namn.
För Jesus hjälper än idag. Om man tror på honom.

Och tro, det innebär att man är öppen för den här ”hjälpen från ovan”, att man har Jesus med i tankarna och att man inte drar sig för att be om hjälp.

Min fot krånglade

Själv har jag gått med en krånglande vrist sedan i somras. Men i veckan som var sa en dansk predikant i en websändning:
– Lägg ena handen på det onda stället och den andra mot TV-bilden. Och så bad predikanten att det onda skulle försvinna, i Jesu namn.
Det hettade till lite i min vrist en halv minut. Sedan var rörligheten tillbaka och smärtan borta.
Än idag har det onda inte kommit tillbaka. Så vem ska jag tacka?
Gud Fader, Sonen och - Den helige Ande.
Den helige Ande ja, som hjälper till med allt men egentligen inte vill ha något beröm. För då säger han bara:
– Allt fokus på Jesus!

”En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.)
Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”
Johannesevangeliets fjärde kapitel, verserna 7-10.

Nu börjar ekumeniska böneveckan
Men Jesu härlighet finns året om

På söndag, den 18 januari, börjar den ekumeniska böneveckan i Arboga, detta med en gudstjänst i Heliga Trefaldighets kyrka.
Där medverkar många personer från Arbogas olika församlingar, t.ex. kyrkoherde Mikael Hirsch från Svenska kyrkan, Stig Haglund från Pingstförsamlingen och Hans Lundberg från Arboga frikyrkoförsamling.

Dessa representerar, som jag brukar säga, de olika arbetslagen i Kristi församling i Arboga.
Och jag betonar alltid ordet ”en” när när vi i trosbekännelsen läser ”vi tror på en helig allmännelig kyrka”.

Det viktigaste är att vi, i dessa olika ”arbetsgrupper”, tror på samma Jesus, Han som kan ge oss något som kallas levande vatten.
Hur var det Calle Öst skrev om vad som händer den som börjar tro på och ta emot Jesus, den som blir omvänd?
”Det blir sång uti ditt hjärta, du blir fri från syndens smärta. Och sen ökar frälsningsfröjden mer och mer.”

Denna söndag passar berättelsen om den samariska kvinnan. Eller också tar man andra lysande exempel ur Jesu liv. För det är andra helgen efter Trettondedagen och då är temat ”Jesus visar sin härlighet”.
Under den bönevecka som börjar på söndag, och som bl.a. innehåller en sång- och musikgudstjänst i Pingstkyrkan nästa lördag (24.1.), är jag säker på att medlemmarna i Kristi församling i Arboga, i tal och sång, var och en på sitt sätt, kommer att berätta om hur Jesus visat och visar sin härlighet.

I Arboga år 2009 ber jag om det, dvs om en samverkande kristenhet som på skiftande sätt når många med berättelser om föredömet Jesus, Han som – då som nu – lär människor uppleva Guds kärlek.

I Jesu namn, amen.

HARRY HOLM 2009 01 16
________________________________________________

Jesus kom från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Matteus 3:13-17

SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN
Jesu dop

Första söndagen efter Trettondagen är i år den första av fyra söndagar med det "efternamnet”. Det kan vara upp till sex ”efter Trettondagen-söndagar”, beroende på hur påsken infaller.
I de flesta kyrkor talas det den här söndagen varje år om Jesu dop och vad det kan betyda för oss ett par tusen år senare.

Apropå bibelordet:
Bland alla som kom till Johannes för att döpa sig fanns alltså också Jesus. Johannes vägrade till att börja med.
– Det är jag som behöver döpas av dig, sa han.
Men Jesus gav sig inte, det var förutbestämt förklarade han och Johannes förstod och döpte sedan sin mästare i floden Jordans vatten.
Genom det dopet invigde Gud sin Son till hans kall som vår frälsare.

När jag läser dessa rader förs tankarna till skillnaden mellan barndop, som främst Svenska kyrkan genomför, och så kallat troendedop som finns i till exempel baptistförsamlingarna och i pingströrelsen. Där är tanken att man ska vara så vuxen att man själv förstår och därmed vill döpas.
De som döps som spädbarn konfirmeras ju senare. Konfirmationen betyder att man tycker att det var rätt av ens föräldrar att låta döpa en som barn, man konfirmerar dopet – och låt oss hoppas att så många som möjligt förstår den orsaken till konfirmationen.

Rosalind Rinker har skrivit något som jag fäst mig vid. Hon uttrycker sig så här:
– Kristendom är inte att lära sig något utan att gripas av någon.

Därför blir jag så ledsen när jag hör exempel från konfirmandgrupper där unga människa öppet erkänt att hon/han inte tror men konfirmerar sig "för presenternas skull".
Då har man kommit långt ifrån de där dagarna på Jordanstranden där Johannes döpte – i Jesus namn – dom som trodde på Jesus Kristus.

I stället ber jag, käre Gud, hjälp oss som blivit döpta att leva som dina barn. Med kärlek till och för andra människor, döpta som odöpta.
I Jesu namn. Amen.

HARRY HOLM
2009/01/09
________________________________________________

Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan...

Du kröner året med ditt goda, dina fotspår dryper av fetma.

Upp. 22:16.17, Ps 65:12.

Inför det nya året 2009

Som varje morgon vid köksbordet hemma i Arboga läste vi även denna nyårsafton ur Ulf Ekmans bok "Dag efter dag bär han oss".
Under rubriken "Årets sista dag" står det på 31 december bl.a. så här:

Se tillbaka! Se allt underbart Herren har gjort. Summera alla välsignelserna och du kommer att bli djupt förundrad...

Se framåt!

Förlåt alla som gjort något emot dig. Be om förlåtelse och låt Gud förlåta och glömma.
Förlåt dig själv! Förakta inte dig själv mer och kom ihåg att Bibeln säger att grämelse bor i dårars bröst.

Nu väntar ett nytt år, med ny nåd och nya möjligheter. Du kommer att göra nya erfarenheter, träffa nya människor och se Herren göra fler under.

Du kommer att höra Andens röst tala i ditt inre om nya planer, nya aäventyr och nya tillfällen för Guds rike att expandera genom dig.

Låt Gud ta dig vid handen och sätt igång!

Bön:
Herre Jesus Kristus, nu går jag in i det nya året med dig. Tack för det äventyr du har för mig. Det skall bli underbart att följa dig och tjäna dig. I Jesu namn, amen.

Ekman/Holm 2008 12 31
_______________________________________________________

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,
och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

Ur Lukas andra kapitel

Jesu födelse – Julevangeliet

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.

Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.

Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem,
för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,
och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.
Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
 ”Ära i höjden åt Gud
      och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.
När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade.

Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.
 
** (Luk 2:1-21)

Illustration: Gustave Doré

________________________________________________

"Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut."

Ur Lukasevangeliets första kapitel

Fjärde söndagen i advent
Maria – Jesu moder

Fokus måste vi alltid ha på Jesus. Men dagens betraktelse blir något av en hyllning till Maria.
Den är också ägnad alla mammor genom berättelsen om deras kvinnliga förebild Maria, Jesu Moder.

Jag blev lite poetisk när jag försökte analysera begreppet Mor och fick plötsligt till mig följande mening:

”Under paraplyet av en moders kärlek
trängs syskonen Oro och Glädje.”

Vi förs till tankar på mödrars oro och glädje, genom berättelsen om Marias känslor och reaktioner för 2000 år.

I Luk 1:26/27 - 38 läser vi om Budskapet till Maria om Jesu födelse:

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria.
Ängeln kom in till henne och sade:
"Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig."
Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne:
"Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut."

Maria sade till ängeln:
”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man."
Men ängeln svarade henne:
"Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden.
Ty ingenting är omöjligt för Gud."
Maria sade:
"Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt."
Och ängeln lämnade henne.

Om vi förflyttar oss till vår tid. Hur är det på 2000-talet att vänta sitt första barn. Jo, också nu, både oro och glädje. Många tonårsflickor i Sverige idag vet hur det kändes när de förstod att de var med barn. Graviditeten fortgår sedan numera under ständig kontakt med barnavårdscentralen. Resan till förlossningsavdelningen sker vanligen i ombonat fordon. Och miljön i födelseögonblicket är så långt ifrån ett litet stall med krubba som man kan tänka sig.

Men ändå är jag säker på att mitt i glädjen över det nyfödda barnet ligger oron där i bakgrunden. Hur ska det gå? Ska jag klara att vara förälder? Ska barnet få vara friskt? Kommer vi att klara ekonomin?

Då underlättar det för den nyblivna mamman år 2008 att som Maria gjorde, lita på Gud. Och att be till Honom i Jesu namn, av tacksamhet när förlossningen gått bra, om hjälp när det kärvar.
Och att komma ihåg vad ängeln sade till Maria för drygt 2000 år sedan:
– Ingenting är omöjligt för Gud.

HARRY HOLM 2008 12 21

_______________________________________________

Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop...
(Om Johannes, ur inledningen på Lukasevangeliets 3:e kapitel)

Tredje söndagen i Advent
Vägröjaren - Johannes Döparen

Bibelordet inför den tredje advent har jag hämtat från Lukas evangelium. Lukas verkar vara den ende av författarna i Nya Testamentet som inte är född jude. Han var läkare och en av Paulus medarbetare och skrev sin berättelse ungefär 80 år efter Kristi födelse.
I tredje kapitlet berättar Lukas om Johannes döparen, mannen som röjde väg för Jesus och till och med döpte honom.

Johannes, son till Sakarias, var ute i öknen när Gud sa till honom vad han skulle göra. Så Johannes började, överallt i trakten av Jordan, alltså att berätta att om man ärligt erkände sina missar i livet, om man omvände sig och lät sig döpas så skulle Gud glömma det onda man gjort.
Folk kom i stora skaror till honom för att bli döpta, trots att han kallade dem ”huggormsyngel” och sa att ”varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kasts i elden”.
Undra på att människorna då frågade Johannes vad de skulle göra. En stor del av svaret finns i dagens bibelord, överst på sidan.

Många av de människor som kom till Johannes fick för sig att det var den efterlängtade Messias som hade kommit. På sådana frågor svarade han alltid:
– Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. (Luk.3:16)

Bland alla som kom till Johannes för att döpa sig fanns också Jesus. När han blivit döpt – berättar Lukas – och stod och bad ”öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen:
– Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Jag hoppas att det är lika för Dig som läser dessa rader, att Jesus är – eller mycket snart blir – Din utvalde.
Jag kan intyga att det inte finns en bättre förebild (läs mer om Honom i Bibeln så förstår Du vad jag menar).
Och jag kan bekräfta att det inte finns bättre ressällskap på färden genom livet än Jesus Kristus.
Han är inte bara som Kevin, Idol 2008, utan Idol i evighet.

Amen.

HARRY HOLM
2008/12/13

_______________________________

Han gav dem en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd.
När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära.
På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära.
Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer.
Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.

Lukas 21:29-33

Andra advent: Guds rike är nära

Om ”Riket som kommer” handlar det, den andra söndagen i advent. Till Jesus vill jag nu ropa orden jag läst på caféernas servetter:
– Välkommen åter!

Men så tänker jag:
– Kanske, Herre, att Du skulle vänta ett tag. För det är så många som ännu inte hört om Dig och så väldigt många – inte minst här i Arboga – som hört Ditt namn men inte fattat.

Er befrielse närmar sig
Bibelordet ovan är en tröst för många kristna, inte minst för dom som får lida för sin tro.
Runt om i världen är det många som får göra det.
Du som kan gå in i kyrkan utan ångest, utan att Du får svårigheter, utan att man skall fängsla eller döda Dig, är bättre lottad än 3 miljarder av jordens innevånare.
Så visst är vi priviligierade, även på det sättet, vi i Arboga och Sverige.

Motigheterna
Trots det känns det motigt ibland. Lite slängar om verklighetsflyktens Knutby-församling får man tåla, speciellt som det saknas paralleller till det kristna livet i Arboga, där ex.vis pingstförsamlingen inte ens har en pastor.
Men målet för församlingsarbetet, för varje kristens tillvaro, är att få så många som möjligt att förstå det fina med att tro på Gud och leva så likt Jesus som man klarar.
Så mest motigt känns det för att det går så trögt med den så kallade evangelisationen, speciellt som Herren vill att alla ska vara omvända när han kommer tillbaka.
Men han tröstar oss genom att – bland annat i Bibelordet här ovanför – säga ungefär så här:
– Deppa inte! När jag än kommer, så kan ni vara stolta över vad ni har gjort för mig.

Det som vi gjort
Vad vi har gjort för honom, det vet han. Vi behöver inte räkna upp de gånger vi har hjälpt”en av dessa mina minsta bröder”, vi behöver inte lista hur många arbetstimmar vi ägnat åt projektet att göra alla folk till lärjungar.
Med andra ord behöver vi inte – när riket kommer – redovisa våra gärningar i någon sorts dubbel bokföring på en cd-rom. Vi som redan är omvända och dom som snart ska bli omvända står vid det tillfället redan i Livets bok.
När Jesus kommer tillbaka räcker det att vi har omvänt oss, att vi tror på Gud och att vi inför andra stått och står för att Herren är vägen, sanningen och livet.
Och att vi dessutom levt upp till vår insikt:
Att det enda som håller i våra egna liv, i Arboga kommun och i världen är
Kärlek i stället för egoism.
Amen.
HARRY HOLM
______________________________________________

”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle…”

Ur Sakarja 9

Glädjen och sorgen de vandra tillsammans
Men även i advent har vi Nåden

Kyrkoåret börjar med första söndagen i Advent och bygger på avgörande händelser i Jesu liv. Så när fler än vanligt nu går i kyrkan, och vi sjunger kända psalmer och ljus och gemenskap gör allt positivt, så får vi inte glömma allt det andra som hände Frälsaren.
Den positiva, glada bilden med (över en ankomst jublande) människor i Bibelordet överst på sidan, måste kompletteras med det som väntar.
Hosianna-ropen kommer att bytas mot "Korsfäst!", "Korsfäst!" Palmbladen ersätts av korset.

Så är det i våra liv också, eller hur? Mitt i glädjen och ljuset träffas vi av sorgen och mörkret. Det vet vi och därför lever vi i ständig osäkerhet vad gäller det framtiden har i beredskap för var och en av oss.
Men ju närmare Gud vi lyckas komma, desto mindre behöver vi beklaga att vi inte själva kan styra allt som händer i våra liv.
Han har oss i sin hand och han har en plan för var och en av oss, även om vi med våra begränsade hjärnor ibland först långt senare förstår hur fantastiskt bra Han har tänkt.
Vare sig vi har oss själva att skylla eller drabbas av oväntade, oförutsebara bakslag så finns Jesus där för att ge oss sina läkande ord, ge oss hopp om en bättre framtid med och hos Honom.
Guds son led och dog på korset, så av nåd får vi förlåtelse och – gång på gång – möjlighet till en nystart.

Så här första advent, då ett nytt kyrkoår börjar, vill han att vi ska förstå att vi nu får ännu ett nytt Nådens år från Herren.

Ett Nådens år? Vad kan det betyda? Jo också nåden att i gemenskap med vår Herre få utföra vår del i uppdraget att göra alla människor till Hans lärljungar.

De flesta avger nyårslöften den sista december. För kristna är första advent en minst lika bra dag att föresätta sig att ge mer hjärta och hjärna – och mer tid – till att utföra nämnda uppdrag.
I Jesu namn. Amen.

Det är söndagen före domsöndagen, kyrkoårets näst sista söndag alltså.
I kyrkorna runt om i landet talar man i dag om vaksamhet och väntan.
Och Jesus uppmaning ”Vakna” gäller inte bara lärjungarna utan alla människor.

”Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet?” står det alltså i 2:a Kor. 13:5.
Gud är kärleken. Jesus har visat oss vad kärleken är, hur den ultimat utövas. Och eftersom vi tror på kärleken, tror på Jesus, så tror vi också att han ska komma tillbaka en dag, eftersom han – som är Sanningen – har sagt det.
Och då gäller det att vara beredd. Att hålla sig vaken fram till den stunden.
Att hålla sig vaken är då detsamma som att hålla sin tro levande, i teori och praktik.
Vilket också betyder att man ska hålla sig vaken på så sätt att man inte går på dom många olika felaktiga vägvisningar som finns idag. Att till exempel vara vaksamma mot församlingsledare som tror sig vara förmer än andra kristna, vare sig de är pastorer i Knutby eller i USA.

För att klara detta gäller det först och främst att vi har hjälp av hela treenigheten, av Fadern, Sonen och Den helige ande.
Vi ber till Gud att han av barmhärtighet ska hålla oss vakande i tron på honom, att Jesus ord och handlingar i Bibeln ska vara vår facit och att den hjälpare Jesus gav oss vid himlafärden (Den helige Ande) ska frigöra oss från skadlig påverkan så att vi klart kan se vad vi ska göra och inte göra. Så att vi inte tror att vi är vakna när vi egentligen går i sömnen, eller så att vi inte bara sover fram till Jesus återkomst, utan håller oss vakna.

I vår vardag vet vi att det är lättare att hålla sig vaken när det är ljust än när det är mörkt. Så det gäller att ha lampan brinnande, vår livsgärnings lampa där kraften och ljuset ska komma från Jesus och Guds ord i Bibeln.
Vi måste ta vara på evangeliet när det förkunnas, eftersom varje vecka, varje dag, ja varje sekund av jordelivet kan vara den sista.

"Himmel och jord ska förgå men mina ord ska aldrig förgås", säger Jesus.
Dom som säger sig inte tro, förlitar sig på vetenskapen. Vetenskapen, som vi vet ändrar sig hela tiden. Det som där är sant idag, är fel i morgon.
Men de som säger att Jesus ord är gammaldags och omoderna, de har knappast läst Bibeln –  om dom ens har den.
För i motsats till vetenskapen så har ju Jesus ord och policy hållit sig i 2000 år, utan att behöva revidering.
Hans ord kommer att stå kvar även den dag jag nämnde tidigare, det vill säga på Den Yttersta Dagen.
Vi vet inte när tiden är inne. Så: Låt oss vara på vår vakt och hålla oss vakna – så att vi, på olika sätt, också kan väcka andra.
I Jesu namn, Amen.

25:e söndagen efter Trefaldighet
TALET OM TIDENS SLUT

När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?"
Jesus svarade: "Se upp så att ingen bedrar er.
Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många.
Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet.
Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra.
Allt detta är början på födslovärkarna.
Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull.
Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra.
Många falska profeter skall framträda och bedra många.
Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta.
Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.
Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.
Matt 24:3-14
---------------------------
”Den yttersta tiden”

Tjugofemte söndagen efter Trefaldighet firas bara vissa år beroende på hur påsk och jul infaller.

Temat för den här söndagens bibeltexter är ”Den yttersta tiden”, och inte minst det ställe i Matteusevangeliet där Jesus varnar för yttersta tidens fasor (se bibelordet ovan).

Tecknen verkar för oss troende bli allt fler, på att vi är i den yttersta tiden. Även profetior pekar åt det hållet.

Redan år 1973 kom den amerikanske evangelisten David Wilkerson ut med en bok som hette ”Synen”
Där står det bland annat så här:

”Förenta Staternas regering kommer att reagera på ett överdrivet sätt, då den ser den ekonomiska utvecklingen gå sig ur händerna.
Jag ser en flod av nästan panikartade beslut fattas av olika regeringsorgan, men dessa förhastade ansträngningar att få bukt med ekonomin misslyckas.
Förenta Staternas president gör ett, möjligen två, framträdanden i radio och tv, för att säkra nationen att allt är väl och att bästa tänkbara ekonomiska tider ligger framför.
Men det kommer inte att få åsyftad verkan. Folk kommer att misstro dessa påståenden och den fruktan alla känner leder till en revolution vid valurnorna.
Bilindustrin blir allvarligt skadad. Krisen slår särskilt hårt mot dem som tillverkar fordon för fritidsbruk.
Försäljningssiffrorna sjunker drastiskt, medan varuförråden ökar."

”Att synda”, det begreppet står i ursprungsbetydelsen för ”att missa målet”. Och visst är det lätt att göra det ibland, när det mörkt och jobbigt.
Så jag ska inte späda på med ytterligare tecken på att det i den yttersta tiden väntar dåliga tider. Novembermörkret är nog svart som det är.
Men det ljusa målet kommer allt närmare, Jesu återkomst och en tid då det varken skall vara natt eller ekonomi eller politik eller bilar längre.
Det är vad vi ska sikta på när det känns motigt, vilket inte är så svårt man man går med Jesus i vardagen och låter honom lysa upp livsvägen i novembermörkret.

HARRY HOLM 2008 11 07
______________________________________________________

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud.

2 Kor 1:3

Allhelgonahelgen 2008
– med mindre störningsmoment

Med sorg men också med vackra minnen kommer vi speciellt den här helgen ihåg de nära och kära som gått bort från detta jordeliv.
Ljus på gravarna och andaktsfullt liv i kyrkorna ska prägla veckoslutet.
Under senare år har dock det amerikanska halloween-firandet börjat störa friden. Men jag tycker mig ha märkt en hälsosam minskning av detta morbida "firande"
Ännu när detta slrivs har inga helvetiskt utklädda barn ringt på dörren och sagt "bus eller godis", som de var flitiga med i fjol och åren innan.
Fast det kan ju bero på att jag alltid svarat, vänligt men bestämt:
– Om ni kommer klädda som änglar nästa år så ska ni få godis.

Halloween betyder egentligen Alla helgons afton (ordet kommer av All Hallows Eve). Motivet för firandet med dödskallar och skelett och pumpor kan i grunden vara detsamma som vårt svenska mönster att denna helg tänka på dem som gått bort.

Att vänja sig vid döden
Båda sätten att fira innebär att man något mer vänjer sig vid tanken på döden.
Pumpan i Halloween-firandet kommer från sagan om Jack som varken släpptes in i himlen eller i helvetet och som därför fick vistas i evighet på jorden. Där gjorde han lyktor av de rovor han åt och fyllde dem med glödande kol.
Men annars, detta att skrämmas, att klä ut sig till lik, skär sig väldigt mot vår svenska tradition med stillhet, ljuständning på gravarna och minnesstunder i kyrkorna.

Halloween och de sörjande
När man tänker speciellt på dem som under året mist en anhörig och ser Allhelgonahelgen som ett tillfälle för dem att leva ut sin sorg i andakt och eftertanke, då kan då inte jag annat än berömma dem som följer den några år gamla uppmaningen, att fira Halloween innan Allhelgona.
Vi skulle alla från och med nästa år kunna hjälpas åt att styra detta genom att inte handla Halloween-material (mat och grejer) .

Alla Helgons Dag
kom i vårt land till för arbetsgivarnas skull. Det fanns så många helgon att fira att det blev för många röda dagar i almanackan.
Så alla helgon föstes ihop till den här helgen.
Vilket jag inte har särskilt mycket emot.
För det är ju inte helgonen vi ska tillbe. Det är i stället Jesus som skall vara i centrum för vårt liv och förebild för våra försök att leva som goda medmänniskor.

HARRY HOLM 2008 11 01

****

Ett litet resonemang om helgonens dag

Fram till och med 1953, det år jag skulle fylla 13 år, var den 25 mars helgdag. Men efter riksdagsbeslut ströks Marie Bebådelsedag som helgdag, samtidigt som vi från 1954 fick Allhelgonahelgen.
I stället firas nu Jungfru Marie bebådelsedag den söndag som är närmast den 25 mars.
Så, oj vad det krånglar till det när politikerna ska peta i kristliga ting.

Så jag måste citera den festlige evangelisten C-G Hjelm.
C-G Hjelm dog våren 1965, i Missionskyrkan i Fagersta förresten, under en mötesserie. Men innan dess var han minst sagt levande. Så här sa han en gång:

”Mariebebådelsehelgen passade alldeles utmärkt för stormöten. Riksdagen, som sitter inne med det världsliga vett som man tror sig behöva för att styra i kristliga ting, tog ifrån oss Marie Bebådelses helg, den jungfrurena, den vårfriska, en hyllning till livet i dess obefläckade klarhet, och gav oss i stället en helg på höstsidan. Den helgen gör alla präster alla döda till helgon. Folket i Västsverige åker till Norge och köper billigt margarin. Tomma skåningar far till Helsingör och vänder stinna åter.”

Tyckte C-G Hjelm

Vi har paralleller idag till hur Allhelgonahelgen används, även om det är annat än margarin och mat som skåningarna nu tar med sig från sina danmarksresor. 

Dagens bibelord om förlåtelse vill jag koppla till ett annat bibelord. I Mark 11:24-25 står det.

”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.
Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser.”

– Jag är inte bitter, sa Tony Rickardsson och hans imitatör.

Att kunna säga det och ärligt mena det, det är underbart.

Jag tror att man, genom övning, kan lära sig att att inte vara bitter. Och att i stället vara cool, som de unga säger, när vi utsätts för orättvisor, för svek.
Det händer alltid att någon man litat på gör en illa, på ett eller annat sätt. Den personen ska man till och med älska, säger Jesus.

Alla har vi varit med om det där, om att känna sig orättvist behandlad. I stort eller i smått. Även den lilla oförskyllda kritik man får kan växa, ja till och med växa en över huvudet.
Men jag brukar säga – så ofta jag får chansen – att det är man själv som lider mest av att gå och vara bitter på en medmänniska. Den man är arg eller besviken på märker det ju knappast.
Så detta att förlåta, det gör man därmed också i mycket för sin egen skull.

Livet blir skönare att leva om man tränar upp sin förmåga att förlåta. Att till exempel resonera så här:
– Jaha, sån är den personen. Det är hans/hennes läggning. Då vet jag det och det är inget jag kan ändra på. Det är bara jag som förlorar på att gå och vara sur på henne eller honom.

Vi kristna ber till Gud i Jesu namn. Ibland – allt för sällan – är bönen tacksägelse till Gud för att vi har det så bra. Då och då tackar vi också Gud för att ett problem har löst sig.
Men de flesta böner är begärande böner, typ ”Käre Gud, ta bort värken i min vänstra vrist, I Jesu namn, amen.”
Och även om bönesvaren ofta kommer så verkar det då och då som om Gud inte hör bönen.
Men han hör, var så säker!
Problemet ligger hos oss själva, det står så tydligt, tycker jag, att man ska ha förlåtit alla... för att vara säker på att bli bönhörd. (I Mark. 11:24-25)

Bön: Käre Gud, tack för att Du hör bön. Tack Jesus för att Du visat oss hur vi skall vara, att vi skall förlåta alla som vi tycker har gjort oss något ont. Vi ber att den Helige Ande skall hjälpa oss att förstå att vi förlorar på att vara bittra - och att vi vinner på att ha förlåtit alla, att vi vinner både frid i vardagen och när det gäller bönesvar.
I Jesu namn amen.

Lär man sig, genom övning, att inte vara bitter, så är det ett steg på vägen. Men svårt är det att lyda dagens bibelord. ”Älska era fiender...”
Alla tycker vi ibland att vi utsätts för orättvisor, för svek. Någon man litat på gör en illa, på ett eller annat sätt. Den personen ska man älska, säger Jesus.

Att ”be för dem som förföljer er”, är lättare, tycker jag. Men att älska sina fiender... Då får man ta i. Och det ska gå, det också.
Man får, som jag skrev inledningsvis, börja med att inte vara bitter. För din bitterhet lider du mycket mer av själv än vad den gör som du är arg på.

Kanske måste vi i alla fall börja vår övning, i konsten att vara medmänniska, på ett ännu enklare plan. Detta genom att fundera på om vi till och med är kärlekslösa i vår behandling av människor som aldrig gjort oss något ont.

Bara tre verser längre fram, i Matteus 5:47, säger Jesus:
”Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?”

Det är klart att jag blir glad när jag ser någon från vår församling ute på stan, hejar och kanske till och med får en kram, som härom dan.
Men jag försöker vara en glatt hejande person också på andra Arbogabor, alla kategorier.

Kärleksfullhet, i ord och handling, vänlighet och hjälpsamhet, borde vara utmärkande drag för oss som vill kalla oss kristna.
Men är vi det?
Det har ute i samhället funnits en bild av oss att vi i stället är mer skickliga i att kärlekslöst döma andra människor.

Sådant gillar inte Jesus. Han kunde visserligen riva i ibland. Men det var inte sällan mot dom skriftlärda eller mot andra som trodde att dom var särskilt fina på något sätt.
Och Jesus drog sig inte för att vara tillsammans med allt från procentare till glädjeflickor och andra så kallade syndare. Han sade dessutom att Gud älskade dom.

Det är dags att fråga sig själv:
– Vilken kategori ligger jag närmast? Rövarna som slog och sårade? Eller samariten som försökte läka såren?

Jag ber:
Käre Gud, lär mig att leva för andra och lär mig att älska utan hänsyn till vad min medmänniska gjort mig eller någon annan, så som Du älskar oss genom Jesus Kristus. Amen.

Irja Simos, Peter Wäfors och Helen Wäfors hörde till teamet
som delade ut livets vatten till Arbogaborna vid förra årets Medeltidsdagar. Foto: HARRY HOLM

Pingstförsamlingen i Arboga under Medeltidsdagarna 2008

Även i år kommer pingstförsamlingen i Arboga att gratis bjuda på vatten och sälja biblar och ljus vid medeltidsdagarna.
Den 7-9 augusti ska församlingen enligt församlingsmötesbeslut delta. Ståndet kommer att vara bemannat mellan 11 och 17 varje dag, samt även 17-24 på fredag kväll.
Den definitiva placeringen av bordet blev utanför Medeltidsföreningens kansli (Gamla sparbanken) vid Järntorget.

De tider bordet är bemannat är alltså torsdag 7 augusti 11-17, fredag 8 augusti 11-24 samt lördag 9 augusti 11-17.

Kristi Förklarings dag
JESUS FÖRHÄRLIGAS

Tips och råd från vänliga människor, det får vi titt som tätt. Det kan gälla allt från yrkesval till lämplig krydda i maträtten.

Men ett bättre råd än i dagens bibelord, det finns inte.
– Lyssna på Jesus, sa Gud.

Bibeln är som ett korsordslexikon i livets stora ordfläta.
Låser det sig, är det svårt att hitta en lösning, då slår jag upp Bibeln och ser vad Jesus gjort och sagt. Och så försöker jag smittas av Herrens inställning.

Vad sker då? Jo, då går allt ihop, då stämmer det både i lod och våg, i med- och motlut i livets berg- och dalbana.

Så,jag ber:
Tack Gud för att Du på förklaringsberget visade vem Din son är. Hjälp mig att alltid se ljuset omkring honom. Och låt Ditt ord visa oss vägen genom vår – speciellt denna vecka – mörka värld, så att vi alla hittar till målet: Ett liv med Jesus och himmelens härlighet.
I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM
____________________________________________________

Söndagen den 13 juli

BIBELORDET:

”Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt.”
Matteus 7:14

Åttonde söndagen efter Trefaldighet
ANDLIG KLARSYN

I Bergspredikan talar Jesus i klartext och i liknelser om hur vi människor bör leva. Folket där på plats var överväldigade av hans undervisning, berättar Bibeln, för ”han undervisade med makt och inte som deras skriftlärde”. Så slutar sjunde kapitlet i Matteusevangeliet. Sedan gick Jesus ned från berget och stora folkskaror följde med honom.

Detta Matteusevangeliets sjunde kapitel börjar med orden ”Döm inte, så blir ni inte dömda.” Här finns också uttrycket om att man ser flisan i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget. Och det tröstesrika ”Be så ska ni få”.

Men jag tänker idag på ett par andra saker i kapitlet. I 13:e versen uppmanas vi att gå in genom den trånga porten och välja den smala vägen. Mot den bakgrunden blir det extra svårt att betrakta vissa förkunnare som trovärdiga. Jag tänker bland annat på Benny Hinn, som betalade 70.000 kronor per natt för en hotellsvit, med förklaringen:
– Jag har bara en kropp att använda för Gud och jag vill därför inte låta Guds verk hindras av brist på vila.

Av egen erfarenhet vet jag att man kan vila i betydligt billigare nattkvarter.

Med min gamla rostiga Volvo i bakgrunden kan det kanske tolkas som avundsjuka, men jag är nog inte ensam om att tycka att det förtar trovärdigheten i förkunnandet när en kollega till Hinn har en Merca för 700.000 kronor plus sex andra bilar. Samt en Rolex-klocka för 300.000 kronor.

Tankarna går då av sig själva till Matteus 7:13. ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar.”

Och nästa vers, dagens Bibelord, sitter som en smäck: Ett uselt träd bär dålig frukt. Kostsamt lyxliv i stället för att dela med sig av sina tillgångar till de fattiga, det rimmar dåligt med det budskap Jesus vill ha spritt. En Rolex-klocka eller en bil för tre kvarts miljon, det är lätt igenkännbara exempel på den dåliga frukt som berättar om ett uselt träd.

Dessutom är det helt onödigt med materiell lyx. Det ger ingen lycka,
För att gå den så kallade smala vägen, att vandra med Jesus och så mycket som möjligt i hans anda, det är inte så jobbigt. För mig känns det faktiskt som en bred väg, om jag jämför med tiden innan jag beslutade mig för att följa Jesus.

Jag ber:
Käre Herre, låt Din Helige Ande visa oss vad som är sant och rätt. Använd oss i Ditt verk och ge oss den kraft och insikt som behövs för att vi ska klara det uppdrag Du gett oss.
Gud Fader, led oss på livet väg och låt Din Andes kraft lysa oss när vi stundtals famlar i mörkret. I Jesu namn, Amen.

HARRY HOLM

______________________________________________________

Söndagen den 20 juli

BIBELORDET:

”Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort.
Om ni inte har varit trogna ifråga om den ohederliga mammom, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?
Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?
Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
(Lukas 16:10-15)

Nionde söndagen efter Trefaldighet
FÖRVALTARSKAP

Visst gillar jag pengar. Mest bekymmer i det sammanhanget orsakar bristen på dom.
Så, gott om slantar gör mig gott. Tycker jag. Och än så länge har jag inte märkt att min kärlek till Herren har minskat när jag någon enstaka gång haft slantar så det räckt till räkningarna och dessutom blivit lite över.

Men budskapet i dagens bibelord är glasklart. Man kan inte tjäna både Gud och mammon.
Så jag måste fundera lite närmare på ordet tjäna.

– Ju mer pengar jag tjänar, desto mer kan jag offra till församlingens verksamhet och till exempelvis mission.
Verkar argumentet bra?

Det tycker knappast Herren.
För repliken ovan pekar på att man för den kristna verksamheten bara använder överflödet, det som är över.
Och ordet offer betyder faktiskt att man försakar något. Och det gör man ju inte, med inställningen att ”nu tjänar jag lite mer så nu kan jag ge lite mer till kyrkan”.

Ändå är det inte så enkelt, som att alltid ge mer än man har.

– Sälj allt vad du har, sa visserligen Jesus till den rike ynglingen.
Men han sade det inte till alla. Det var till exempel helt OK i bröllopshuset i Kana, att ge ut pengar för att hålla gästabud.

Att ställa in en familjefest för att i stället ge pengarna till kristen verksamhet, det låter ädelt. Och det vore ett offer.
Men frågan är om denna försakelse gjorde givaren till en glad och god människa.

Likadant är det med det mer eller mindre uttalade kravet att ge tionde, vare sig man är pensionär med 5.000 kr i handen i månaden eller en välavlönad nybliven ams-direktör med 120.000 kr i månaden.
För pensionären kan tiondet kännas som ett tvång. Och tvång ger ledsna människor. Och det är inte bra, för Gud älskar en glad givare.

Jag tror att det viktiga kan sammanfattas så här:
Det är inte fel att tjäna penningar men det är fel att tjäna penningen.

Så jag ber , Gud, gör mig klok och trogen, trogen att tjäna Dig och min nästa, lär mig att sköta mina uppdrag och mina pengar och ge mig uthållighet i det. Skydda mig så att jag, med eller utan pengar, dyrkar Dig och inte mammon, I Jesu namn, amen.
HARRY HOLM

__________________________________________________

Söndagen den 27 juli

BIBELORDET

”Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar än idag,”
Matteus 11:23

Tionde söndagen efter Trefaldighet
FÖRSPILLDA TILLFÄLLEN

Jag har i illustrerade böcker och i TV sett ögats och synnervens förunderliga funktion.
Med ögonen har jag stirrat upp mot natthimlen och försökt förstå oändligheten.
Jag har sett blommor växa upp genom hårt asfalt, myror som burit på bördor många gånger tyngre än dom själva.
Ingen har lyckats att vetenskapligt förklara för mig hur hjärtat kan fortsätta att slå dygn efter dygn. Men ett under är det.
När jag har upplevt människor komma upp ur drogmissbruk och ur misär av olika andra slag, för att bli glada, lyckliga, friska, omtänksamma medmänniskor, då fattar jag i alla fall en del av frälsningens makt.

Ja, tänk så många under det finns runt omkring oss. Dagligen.
Men trots alla dessa underverk så degar de flesta av oss omkring i någon sort invand andlig onyttighet. Vi jäktar och jobbar på, javisst. Men med vad?
Hur prioriterar vi? Vad är det vi missar?

Det finns en evangeliebok och jag brukar följa den rätt nära varje helg. Men i den evangeliebok, som gäller från första advent 2003, har det gjorts ett byte som jag inte vill vara med på,
Det handlar om denna veckas ämne, den 10:e söndagen efter Trefaldighet. Då gällde tidigare - sedan 1983 - rubriken "Förspillda tillfällen".
Men i den nya evangelieboken, som arbetats fram av Svenska kyrkan i ekumenisk samverkan med några andra kyrkor och samfund, främst Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan, har den 10:e söndagen efter Trefaldighet fått temat "Nådens gåvor".
Också texterna är helt utbytta. (Här finns till exempel berättelsen om hantverkarna som byggde tabernaklet med hjälp av Guds gåvor.)

Jag förstår inte varför det skulle ändras karaktär på denna söndag.
Dels har nådegåvorna varit på tapeten tidigare.
Dels behöver vi svenskar en botdag,

Visserligen behövs nådegåvorna - och framför allt användandet av dem - för att bygga församlingar. Men närmare 7 miljoner av de människor som redan är med i någon av svenska kyrkans församlingar deltar ju inte i det kyrkliga livet, varken genom regelbundna gudstjänstbesök eller genom att använda sina gåvor för att få medmänniskor att leva mer i Jesu efterföljd.

Så det vi alla behöver, det är omvändelse. Det vill säga: De tidigare allvarliga texterna på 10:e söndagen efter Trefaldighet borde ha fått stå kvar. Och då med sin glasklara rubrik Förspillda tillfällen.
Genom att rannsaka sig under det temat, kan var och en av oss kanske nå den bättring som Gud skulle glädjas över.

Förspillda tillfällen. Tänker jag efter bara lite, så kan jag komma ihåg otaliga sådana:
Alla gånger jag - på fysiskt eller andligt sätt - kunnat hjälpa en medmänniska men i stället försvarat mig med det falska uttrycket:
– Jag har inte tid.
Falskt? Jovisst. För jag fortsätter att betona, att den som säger "Jag har inte tid" egentligen menar "Jag anser något annat viktigare". Och när jag säger det, då är det att strunta i vad den Helige Ande just viskat eller ropat till mig.

Enligt Luther är Andens verk att han kallar, församlar, upplyser och helgar.

Att inte lyssna när Anden kallar, utan komma med det barnsliga
–  Jag ska bara...

Att inte ställa upp med de andra när Anden församlar.
– Jag hoppar över gudstjänsten den här söndan, måste plocka av vinbärsbuskarna".

Att se bort när Anden upplyser.
– Det där bibelordet gäller ju inte mig.

Att vara nöjd som det är när Anden vill helga.
– Vi har det ju så mysigt i våran församling där alla känner varann, och förresten kanske jag generar grannarna om jag ber dom följa med till tillväxtgruppen.

Allt sådant är synd mot den Helige Ande. Och det är i klartext att vända ryggen åt Gud.
Dessutom är det, åtminstone hos mig, tyvärr ett vanligt beteende.
Den 10:e söndagen efter Trefaldighet, tänker jag därför år efter år fortsätta med 1983 års version, det vill säga med temat Förspillda tillfallen. Så att jag får välbehövliga tankeställare. För omvändelse behöver vi alla. Då och då. Inte minst jag.

Jag ber:
Käre Gud, tack för Dina löften, som gör att jag kan be Dig förlåta mig för alla förspillda tillfällen. Herre, lär mig att lyssna när din Ande kallar eftersom han talar om vad Du vill att jag ska göra, och hjälp mig så att jag på rätt sätt tar vara på den tid Du utmätt åt mig här på jorden. I Jesu namn, Amen.

_____________________________________________________

Söndagen den 3 augusti

I STÄLLET FÖR BIBELORD, en psalmvers: (ur ps 254)

Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp.
Medan du stjärnorna räknar
växer din tro, ditt hopp.

Elfte efter Trefaldighet
Så växer din tro, ditt hopp

Så låter en av verserna i Lewi Pethrus sång ”Löftena kunna ej svika”. Och detta att titta upp mot stjärnhimlen, ut i universum, är ändå bara en av otaliga faktorer som stärker din tro.
Att universum är oändligt, det fattar inte hjärnan – som envisas med att undra vad som finns utanför universum...
precis som att jag har svårt att greppa detta med evigheten.
Men även det blir lättare när man tror på Gud.
Även om universum skapades med en stor smäll, The Big Bang, så måste ju något ha funnits där det skulle smälla.
Och det måste ha funnits något som gjorde att det small. Vi kallar den kraften för Gud.
Eftersom Han därmed fanns före universum – och säkerligen också därefter – så är han evig.

Denne evige Gud har skänkt oss möjligheten att tro, på detta och på andra små som stora under.
På köpet har vi fått frid och glädje, och ofta hälsa.
Jag har träffat många och läst om ännu fler människor som med hjälp av bön i tro blivit friska. De har genomgått ett helande som fått läkare, inte sällan med en plötsligt frisk persons röntgenplåtar i handen, att gapa förvånat.

Vetenskapen måste snart kapitulera totalt och – ateisterna om inte annat genom kvantfysikens landvinningar – erkänna tro och bön som påvisbart fungerande krafter som står stadigt i eviga principer.

Be till Gud - det hjälper
Mitt råd om du har bekymmer med hälsa eller annat, be till Gud att han löser allt till det bästa. Redan detta att be gör att det känns bättre, har jag märkt.
Och Han kommer att lösa allt till det bästa, om du när du ber verkligen tror att Han ska göra det.
Han löser ditt problem, kanske inte direkt och säkert inte som du tänkt dig utan oftast på ett smartare sätt.
När man säger om en kompis att ”honom tror jag på”, så betyder det att man litar på den människan. När jag säger att jag tror på Gud, så betyder det att jag litar på Honom och på att Han hjälper mig.
Måtte också du, kära läsare, få både glädje och nytta av trons kraft.
HARRY HOLM

______________________________________________________