_____________
HOLMENS BLOGG
Den 1 maj 2011 - om brasor som brunnit....
VALBORGSFIRANDET kom som en sorts punkt efter en hård och lång vinter, där humöret har påverkats av snöskottningsbesvär och elräkningar och brist på ljus utomhus.
SÅ KOM DÅ då våren. Och ljuset.
För oss kristna har Jesus varit ljuset även under årets och livets mörka perioder.
Nu kommer också solen och hjälper till, väcker naturen men också oss.
FÖR ATT BLI lite kemisk, vill jag berätta att när hjärnan känner att det blir ljusare så bildar kroppen Serotonin, som gör att man mår bättre.
När vi i naturen och hemma i rabatten ser de snabba förändringarna i växtligheten, så börjar kroppen utsöndra ämnen som får oss att känna lycka, nämligen Endorfin och Dopamin - vilka också bildas när man är förälskad.
Precis som Oxytocin.
DÅ BÖR DET också bli lättare att göra som Jesus, älska alla människor. Nu är rätta tiden att vara kärleksfull, att glömma gammalt groll, att förlåta dom man tycker har varit dumma mot en. För det kan många vittna om, att det finns inget som ger sådana vårkänslor i familjer, i släkten, i vänskapskretsen, i skolan, på jobbet - och inte minst i den egna själen - som att förlåta.
JESUS HAR inte sagt att vi bara ska älska dom vi gillar. Han säger att du ska älska varje medmänniska, så som dig själv.
Våren är här, Låt den präglas av budskapet från världens ljus, Jesus, låt den här våren blir en vår av förlåtande och av massor Oxytocin och annat utsöndrat därför att du älskar dina medmänniskor.
VI VAR MÅNGA som i går gick ut till en brasa och hurrade för våren.
Elden betydde förstås värme men den kunde också symbolisera att vi eldar upp det gamla, bland annat gammalt groll, för att något nytt, något kärleksfullt, ska kunna börja växa.
GUD VÄLSIGNE våren. Och Gud välsigne dig.
_____________
HOLMENS BLOGG
Den 30 april 2011 - om vårens välkomna ankomst ....
VINTERN HAR känts lång och svår. Och mörk. En kall och snörik vinter var det och sällan har vi längtat så mycket efter våren.
Humöret har påverkats av snöskottning och elräkningar och brist på ljus utomhus.
OCH SÅ kom då våren. Ljuset. Värmen. I sällskap med påsken, då ovanligt många var lediga från jobb och skola.
Kemiskt sett gör solen att kroppen bildar serotonin, som gör att vi mår bättre.
NÄR VI sedan ser att det börjar grönska i naturen börjar kroppen utsöndra endorfin och dopamin, ämnen som får oss att känna lycka. Det är samma ämnen som bildas när man är förälskad.
PRECIS SOM Oxytocin, ett hormon som utsöndras när huden värms av solen och - som sagt - när man är förälskad.
DET ÄR läge nu att tycka om alla människor, inte bara nära och kära.
Testa att förlåta dom som du tycker har varit dumma mot dig.
Förlåter du kommer du att känna verkliga vårkänslor i ditt inre.
GAMMALT GROLL passar det bra att elda upp just på valborgsmässoafton, i den brasa som alltså inte bara hälsar en varmare årstid välkommen utan som också symboliserar att vi eldar upp gammalt skräp... som bittra tankar på vad som varit.
GLAD VÅR!
_____________
HOLMENS BLOGG
Den 23 april 2011 - om trösten för en bedrövlig vinter ....
DET VAR en kall och snörik vinter och sällan har vi längtat så innerligt efter våren som denna gång.
SÅ GJORDE DEN då en rivstart, precis som om året hade dåligt samvete och ville kompensera oss för lidandet under de mörka månaderna.
NU ÄR DET bara att tacka och ta emot, äta påskmat utomhus och låta solen värma och färga vår bleka nunor. Och verkligen mena det när vi säger:
GLAD PÅSK!
______________
HOLMENS BLOGG
Den 20 april 2011 - nu är befolkningen i Hedetrakten mångdubblad...
DET ÄR ONSDAG och det är inte Askonsdan om du trodde det. För den dan var redan för någon månad sedan.
Idag är det Dymmelonsdagen och det heter det därför att man förr inför långfredagen bytte till träkläppar (dymlar) i kyrkklockorna, eller klädde kläpparna med tyg.
FÖR NU ÄR det Stilla veckan, i kyrkliga sammanhang.
I Hede blir det ganska stilla hela påsken.
I grannorten Vemdalen däremot är det påskmarknad och ömse tillställningar. Men i Hede tar vi det lugnt.
Inte ens pimpeltävlingarna blir av.
UNDER RUBRIKEN "Skärsjöpimpeln är inställd!" skriver Skärsjövålens fritidsförening på sin hemsida så här:
- Väderprognosen gör att vi tyvärr måste ställa in tävlingen. Framkomligheten är nog ytterst tveksam om värmen håller i sig.
TIPSPROMENAD blir det i stället, berättar föreningen. Den kan genomföras på skidor eller kanske som en promenad, för stora och små. Och det blir på långfredagen, med samling vid Kaffestugan kl 10. Arrangemanget slutar med grillning
och prisutdelning
BLAND FÅTALIGA övriga aktiviteter i Hede i påsk kan nämnas konstutställningen "tvärs över Råndalsvägen", på Nysäterns Fjällgård (Se artikel här intill), plus att det ordnas ett par gudstjänster i Hede kyrka. På långfredagen kl 11 och på påskdagen kl 11.
MEN PETER och dom håller Ica öppet varje dag hela helgen, så vi får väl roa oss med att äta ägg med tillbehör. Och umgås familjevis och med grannar, mer socialt kan man tycka, jämfört med att ligga på ett renskinn och kika ner i ett pimpelhål.
DESSUTOM kommer påsken tidigare nästa år, så att snön bär skotran...
---------------
HOLMENS BLOGG
Den 15 april 2011 - ja det är våren....
VECKAN har varit varm och åarna i Hedetrakten rinner öppna, som Luna på bilden här ovan.
Det verkar som om snöskottningsperioden är över. Och många jag träffat är glada för det.
FINVÄDRET kommer inte i helgen, verkar det som. Men måndag och tisdag lovar meteorologerna blir strålande soliga. På tisdag eftermiddag spås sol och plus 13 i skuggan.
SÅDANA GÅNGER vill vi förstås att yr.no ska gissa rätt. Men däremot får dom gärna ha fel vad gäller vädret i påskhelgen. För där ser det inte alls så lovande ut i långtidsprognosen.
MULNAR DET det på i påsk, som meteorologerna tror, så blir det väl att trösta sig med sill och ägg och tillbehör.
(Oj, nu började jag längta efter en riktigt salt och gräddrik Janssons frestelse...)
--------------------
HOLMENS BLOGG
Den 26 mars 2011 - ja det är våren....
I VECKAN som var, var det vårdagjämningen.
Och till och med vår Novemberkaktus har fått vårkänslor (t.h. på bilden ovan).
Eller också vill den bara försöka överträffa porslinsblomman (t.v.) som redan blommat någon vecka.
HUR SOM HELST så gör Gumman Tö storartat arbete utomhus och skulle det komma någon liten köldknäpp så går i alla fall inte våren att hindra.
Den är här nu. Tack och lov.
______________________________
HOLMENS BLOGG
Den 18 mars 2011 - nu är månen jättenära...
DET ÄR FREDAG och Edvard har namnsdag. Namnet betyder Rik väktare. Eller Rik beskyddare.
Undrar om vi inte behöver många Edvard i dessa dagar, inte minst i Japan.
Men kanske även på andra håll.
I MORGON, den 19 mars, kommer nämligen månen att passera jorden närmare än någon gång under 2000-talet.
Den är "bara" 35.658 mil bort.
Och det sägs att jordbävningar och vulkanutbrott brukar öka i sådana lägen.
ENLIGT TEORIERNA som Nls Persson i Kngsör arbetade med under sin levnad, beror ökat antal naturkatastrofer på om också solen, månen, jorden och i värsta fall även någon annan planet står i linje med varandra.
DEN SOM ÄR intresserad kan ju ta reda på hur planeterna står i morgon. Jag har inte tid att kolla det.
Men ber gärna att Gud skall bevara oss för både naturkatastrofer och 2000-tales tvärsäkra domedagsprofeter.
Och när vi i alla fall är igång och ber tycker jag vi kan be för japanerna också.
_____________
HOLMENS BLOGG
Den 15 mars 2011 - om det där med att tävla.
Linda Bengtzing i studion som 13-åring, när hon spelade in en av skivorna jag gav ut med henne.
SÅ BLEV DET vardagar igen och vågorna börjar så här på tisdagen lägga sig efter tävlingen i musik som heter Melodifestivalen och som egentligen är en tävling i så mycket annat.
Det gäller bland annat att kunna sjunga, kunna dansa, kunna slå sönder glasväggar och kunna elda piano,
Och kunna engelska.
LINDA BENGTZING kom sjua. Och det säger jag inget om. Men nog måste det generallt sett vara en nackdel i tävlingen att sjunga på svenska, när alla de utländska juryarna skall vara med och bestämma.
Det hindrar inte att jag längtar efter att höra Linda sjunga en lugn och fin ballad, till och med på svenska.
______________
HOLMENS BLOGG
Den 6 januari 2011 - med tips om det snabbast verkande bantningsmedlet.
DET ÄR JOBBIGT nu för den som är skotträdd.
Snön kommer denna vinter då och då i rejäla portioner. Och nu ska det snöa hela dagar i sträck ett tag i Hede.
Har man då ett snöröjningsansvar, då finns det arbete att utföra.
DET ÄR INTE jobbigt för mig, eftersom jag sällan har ett klockslag att passa då det måste vara skottat.
Det innebär att jag kan ta snöflyttandet i den takt jag vill.
Det gjorde att jag i veckan upptäckte att det, förutom Facebook, finns ett annat bra "socialt medium".
Snö.
TREVLIGA SAMTAL med grannar som är ute i ungefär samma ärende, gör skottandet till något riktigt trevligt.
Till och med en hund kom och hälsade på mig. Jag klappade den lagom länge. Och det var en så lydig tik att när jag pekade med handen och lugnt sa "Gå till matte" så löd hon direkt.
Och jag kunde fortsätta köra snösläde.
DESSUTOM ser jag snöforslandet som ett sätt att åtminstone få bort några hekton av alla de kilon helgernas ätande skapat.
Då minskar också behovet av denna vinters snabbaste bantningsmetod:
Att skaffa sig en flaska kranvatten från Östersund.
_____________
HOLMENS BLOGG
Den 31 december 2010
Det är snart över nu. Året 2010.
Jag önskar till att börja med idag Gott Slut.
En lite dyster men vanlig hälsning.
Men snart gör vi som kungen föreslagit, vänder blad.
Och går vidare.
______________
HOLMENS BLOGG
En adventberättelse ur samernas verklighet
Det var sommaren 1970 och jag gick på järnvägen till den väglösa byn Kaitum. Där hälade jag på samen Andreas Labba i hans lilla stuga.
– Jaha, är ni från Arboga, sa han. Det är där ni har ölet som kommer efter.
Och så berättade han en del om sitt liv. Men det mesta om samernas situation genom seklerna och om hans öde har jag läst i Labbas två böcker. Den första boken hette Anta.
Den andra boken, Anta och Mari, kom ut efter hans död på hösten 1970.
Det passar denna tid på året att berätta om när Anta kom till Gällivare med fru och litet barn för att "kyrkskriva" babyn.
Inte ens ett stall för babyn
Efter brunsten flyttade sitan till en färsk betesmark, där de lät hjorden vila i stillhet och repa sig i flera veckor, för att den skulle orka med den långa flyttningen till vinterbeteslandet som e ske i lagom tid före adventmässan. Sitans folk skulle till Gällivare och fira advent och gå på marknaden.
Så satte den långa renrajden igång igen. Ackjorna var packade med renkött, hudar, saltad fisk, ripor och även tran som folk köpt billigt i kyrkbyn i Norge. De hade också med sig sälskinn, som det stor efterfrågan på till tömmar och stövelskaft. På marknadsplatsen skulle de antingen sälja eller göra bytesaffär.
När Anta och sitans folk kom till Gällivare och till den plats där deras kyrkstugor funnits, fann de att järnvägen dragits just där deras tre stugor stått. Nu fanns ingenting kvar, inte en enda stockbit.
Järnvägsspåret hade kommit på sommaren till Gällivare och kyrkstugorna hade helt enkelt sopats bort, utan att ägarna fått veta något om det, inte blivit tillfrågade och än mindre fått någon ersättning.
Anta och de andra stod där nu husvilla och förargade. Men hjälpte det? Tidens människor hade fått lära sig att svälja ont och gott. Deras klagan hade ingen möjlighet att nå fram.
Det var bara att böja sig och hålla tyst inför den starka okända Kronan som gjorde precis vad den ville och tog annans egendom utan att fråga. Den lämnade Anta och sitans folk åt deras öde utan tak över huvudet.
Kåtorna hade de lämnat vid renhjorden och de fick nu dra till skogs och slå läger under granarna.
Anta var tyst och sammanbiten. Han gjorde upp en stor eld, men det var mörkt och kallt och snöstormen rasade och kölden bet i både ansikten och händer.
Anta var orolig för Mari som hade lille Pieta med. De skulle ju till kyrkan och få dopbekräftelsen.
Av grankvistar byggde Anta ett vindskydd som skyddade Mari och Pieta för vinden men inte från kylan. Hela natten avlöste sitans folk varandra vid sitan.
Nästa dag kom Anta att diskutera med samen Käirik som ville ta i med hårdhandskarna.
– Du kan inte ensam stå emot Kronan, sade Anta. Inte frågar de dig om lov var de får och inte får dra rälsen. Du ser ju hur det gick med våra kyrkstugor.
– Kyrkstugorna var småsaker, svarade Käirik. De revs ju på en liten stund. Men att dra rälsen är en annan sak, det syns och hörs långa vägar, och då hinner man ju vässa björnspjut och förbereda motstånd
– Motstånd kan man väl inte göra ensam mot så många. Och ensam människa lyssnar ingen på. Det är nog bättre att tiga och flytta längre bort, dit de inte kommer så snabbt. Säkert kommer vi att få bryta vår flyttningsleder många gånger under vår tid. Och du också Käirik, tro mina ord.
Ur boken Anta och Mari, av Andreas Labba (Bonniers 1971)
_____________
HOLMENS BLOGG
Den första advent 2010 ... om den vars ankomst det handlar om
Advent betyder ankomst
Folk lade sin viktigaste ägodel – manteln – på marken för att hylla Jesus vid hans ankomst till Jerusalem.
Ryktet hade gått före honom och vissa hade själva upplevt hur han botat sjuka och ställt upp på de uttstöttas sida.
Så folk hyllade honom nu som en kung, de strödde ut palmer och sjöng lovsånger.
Kyrkoåret börjar med första söndagen i Advent och bygger på avgörande händelser i Jesu liv.
Den här söndagen går fler än vanligt i kyrkan. Vi sjunger kända psalmer och ser hur ljus och gemenskap gör allt positivt.
Därmed inte sagt att vi får glömma allt det andra som hände Frälsaren:
Den positiva, glada bilden med (över en ankomst jublande) människor (bilden överst) måste kompletteras med det som väntar.
Hosianna-ropen kommer att bytas mot "Korsfäst!", "Korsfäst!" Palmbladen ersätts av korset.
Så i all denna söndags glädje och all dyrkan, gäller det att minnas vad som sedan hände:
Det var med stor sannolikhet i viss utsträckning samma människor som sedan "hängde på" de opinionsbildare som ropade Korstfäst, korsfäst.
Så jag kan inte ens denna glada första advent låta bli att tänka på långfredagens tema. Och därmed på hur lättledda vi människor – på olika områden – är av professionella gaphalsar.
HARRY HOLM den första advent 2010.
LÄS MER PÅ
www.arbogasidan.se/tro
______________
HOLMENS BLOGG
Lördagen den 20 november ... om att ett år är slut
DET DÄR MED tid och tideräkning tål att fundera på.
På vissa håll på jorden är det inte 2010 nu, utan något helt annat... i varje fall inom visas länder.
I förbindelsen med omvärlden måste dock alla finna sig i vår, västvärldens datering. Skulle jag tro.
APROPÅ TRO så slutar året nu. I den kyrkliga världen.
Det är domsöndagen i morgon. Då slutar kyrkoåret, enligt de regler som gäller i svenska kyrkan.
Nästa helg, alltså om en vecka, är det Första advent. Och första söndagen i advent börjar det om igen, i kyrkorna. Då inleds det nya kyrkoåret.
SÅ DAGS brukar jag tänka på alla år då jag som journalist inför almanackans årsskifte brukat intervjua kommunalrådet, om året som gått och om vad som väntar under året som kommer.
SEDAN TÄNKER jag, att precis som i det världsliga året bör det för kristna just nu vara dags att göra en sån där årssummering som kommunalråden ger i lokalpressen en månad senare.
Det går att göra genom att intervjua sig själv.
MENAR JAG mig vara en aktiv kristen bör jag gå rakt på sak och först av allt ställa mig frågan:
– Vad har jag gjort de senaste tolv månaderna för att få fler medmänniskor att förstå det fantastiska, förtjusande fina och fördelaktiga med att försöka följa föredömet Jesus?
NÄR JAG FÖR min del, inför det nya kyrkoåret, gör en sådan summering, känner jag mig som ett barn som har gjort något ofog och som inför sin pappa inte kan göra annat än sucka och säga:
– Förlåt Far, jag ska försöka göra bättre ifrån mig i fortsättningen.
__________________________
HOLMENS BLOGG
Fredagen den 5 november – då vi minns dom som levt färdigt...
VI HAR NÅTT den helg då vi extra mycket tänker på dem som gått före oss, som man säger.
I kyrkorna går man igenom vilka som dött senaste året. För mig väcks saknaden denna helg extra starkt efter många som avlidit även förr om åren.
I ÅR HAR ovanligt många av mina "fasta punkter" gått ur tiden. Först dog Erik Persson, sedan min far Ivar Holm, och så Konrad Nordström som i sin ungdom var mer med min farfar än min far var.
I ÅR STÅR också Ragnar Malm färskt i minnet. Så många gånger denne gode, glade man sjungit för oss i bilen när vi skjutsat honom.
"Glöm inte bort att änglarna finns..." var vanligast på repertoaren senaste året.
VI VAR TUILL hans grav med blommor och så sjöng vi "för honom", precis den sången, "Glöm inte bort att änglarna finns..."
Inte glömmer vi Ragnar Malm. Inte glömmer jag Erik och Ivar och Konrad.
Och det är många andra vi också minns, precis den här helgen.
NÄR JAG SKREV här för preics två år sedan var jag säker på att många, när året skulle summeras, tänkte på Max och Saga i Arboga, de mördade små barnen.
Inför denna Allhelgonhelg blev vi extra påminda om det dramat, genom att deras mammas bok blev klar.
DET ÄR VID tragiska händelser som många säger att det inte kan finnas någon god Gud, eftersom han tillåter att sådant här händer.
Och de tänker då inte på att när människor skyller på Gud så skyller de ifrån sig.
FÖR DET ÄR inte Gud som är ond, det är onda människor som gör saker som jag är säker på gör Gud minst lika ledsen som oss andra.
Vi glömmer ibland att Gud gjorde människor med en fri vilja, så att vi kunde välja mellan att göra gott och göra ont.
Hade han gjort alla likadana hade han gjort robotar och inte människor.
MEN NU HAR han gett oss möjligheten att välja att göra gott, att visa kärlek av egen fri vilja.
Så skyll inte på Gud! Skyll på de människor som gör onda saker. Startar krig eller dödar små barn.
DET BÖR vi också minnas, denna minnenas högtid
HARRY HOLM 2010 11 05
________________________
HOLMENS BLOGG
Lördagen den 9 oktober – då jakten började om...
JODÅ, vissa är så roliga så roliga. Tycker dom själva i alla fall.
Jag försökte förklara för en sörlänning, det här med att det först var septemberjakt och att sedan älgjagandet började om igen den 9 oktober.
– Det är uppehåll för brunsten, sa jag.
– Jägarnas eller älgarnas, frågade lustigkurren.
MEN NU blir det andra bullar. I måndags var det ju kanelbullens dag. Men det var då en annan firardag också, den helige Franciskus dag.
En sån kille! Han var rikemansson men bröt med det livet, satte på sig en sorts poncho med rep om magen och gick – utan ett öre på fickan – ut i världen för att hjälpa dom fattiga.
FRANCISKUS föddes i Assisi vintern 1181-1182 som son till tyghandlaren Pietro Bernardone och fransyskan Donna Pica.
Tack vare föräldrarnas goda ekonomi kunde Franciskus leva ett bekymmerslöst liv.
MEN ÅR 1206 fick han en andlig upplevelse, i kapellet San Damiano utanför Assisi, samtidigt som han tog så starkt intryck av Matteusevangeliet 10:7-10 att han sålde en del av sin fars varor för att bekosta renoveringen av samma kapell och för att ge till de fattiga.
DETTA LEDDE till att fadern, Pietro, ställde sin son inför rätta, och de bröt med varandra.
Franciskus lämnade tillbaka allt han fått av sin far, avsade sig sitt arv och andra medfödda förmåner, och begav sig hemifrån, iklädd endast en sliten, grå kåpa på vilken han tecknade ett kors med krita.
DÄREFTER LEVDE Franciskus bland de spetälskesjuka och ägnade sig åt att reparera kyrkobyggnader, åt tiggeri och åt att ge så mycket han kunde åt de nödlidande; själv levde han i största försakelse, läser jag hos gråbröderna.
Människor började sluta upp bredvid Franciskus, och de kallade sig ”de små bröderna”. Gråbröder kallades de här i Sverige.
FRÅN BÖRJAN av 1200-talet bildade gråbröderna s k konvent i Arboga,
Enköping, Jönköping, Korkek, Kökar (Hamnö), Linköping, Nyköping, Nya Lödöse, Raimo, Skara, Stockholm, Söderköping, Uppsala, Viborg, Visby och Växjö.
I Bohuslän som var den del av Norge fanns de i Kungälv och Marstrand, samt i de forna danska landskapen hittade man franciskaner i Halmstad, Lund, Malmö, Sölvesborg, Trelleborg och Ystad.
I DAGENS Sverige finns det franciskaner i Stockholm (Nacka), Jönköping, Skövde, Angered, Borås Västerås och i Jonsered utanför Göteborg.
En gång om året kan väl även vi icke gråbröder minnas ”Guds lille fattige”, Franciskus av Assisi
Den 4 oktober. Den helige Franciskus dag.
På Kanelbullens dag, om du behöver en påminnelse.
___________________________
HOLMENS BLOGG
Fredagen den 1 oktober – om slantar...
IDAG GÅR det inte att betala med 50-öringar längre.
Kanske trodde en och annan att 50-öringarna skulle vara värdelösa från och med idag.
Inte.
EXEMPELVIS: på alla Swedbanks och Sparbankers bankkontor finns det insamlingsbössor där du kan skänka dina 50-öringar. Det går även bra att stoppa andra valörer i bössorna.
De insamlade pengarna skall gå till Bris, Childhood och SOS-Barnbyar.
FRÅN OCH MED idag är 50-öringen däremot "inget lagligt betalningsmedel". Det beslutade riksdagen den 25 mars, efter ett förslag från Riksbanken.
Samtidigt ändras lagen, så att öresbelopp som slutar på ett till och med fyrtionio avrundas nedåt och belopp från femtio till och med nittionio avrundas uppåt.
MEN EN VARA kan fortfarande kosta 9:50.
I kassan avrundas alltså 1–49 öre nedåt och 50 öre och uppåt till närmaste hel krona.
För den som betalar kontant.
Om du betalar med kort räknas fortfarande ören.
EFTERSOM 50 öre på 1550-talet var årslönen för en piga så har det förstås med penningvärdets utveckling att göra, att mynt blir omoderna.
År 1970 försvann ettöringen och tvåöringen. Och 1990 var femöringen helt borta, 25-öringen försvann på 1980-talet och tioöringen en bit in på 90-talet.
JAG SAKNAR i och för sig slantar, generellt sett.
Men jag saknar inte dom småmynkt som nämnts här. och alltså inte heller 50-öringen.
Den var mer till besvär.
Så, tack och farväl du lilla bronspeng – som tvingade på mig glasögonen när du skulle skiljas från tiorna.
_____________________________
HOLMENS BLOGG
Torsdagen 23 september – om röstningens resultat...
RÖSTRÄKNINGEN är avklarad och när detta skrivs står det klart att det i riksdagen blir det 173 platser för alliansen, 156 för oppositionsalliansen och 20 för sverigedemokraterna.
DET INNEBÄR att Reinfeldt känner sig tvingad att skaffa sig en ny kompis, en som inte var med i det gäng som samlades hemma hos Maud Olofsson när Alliansen bildades.
OCH HUR skall det gå? Jag ser framför mig hur stickor och strån ryker när Maria Wetterstrand och Maud Olofsson skall diskutera fram Den Nya Alliansens miljöpolitik, där jag väntar en krock mellan storstadsbornas och landsbygdsbornas intressen.
DESSUTOM undrar jag förstås, efter detta valresultat och efter nästa s-kongress, var Mona Sahlin skall bli landshövdning.
_______________________________
HOLMENS BLOGG
Lördagen den 4 september – om att skylla ensamma barns situation på Rut...
JAG SKÄMS kollegialt för redaktörerna i TV:s Uppdrag Granskning, som alltså ska vara public service och inte någon politisk ledare / krönika, men ändå vinklar mot Rut i valrörelsens slutskede.
Jag håller med GP:
Föräldrar flyttar p.g.a. fattigdom, arbetslöshet, brist på sociala skyddsnät i sina hemländer. Även till länder utan rut.
ULRICA MESSING, s, argumenterade en gång i tiden så här:
– I dag subventionerar vi möjligheten att ha byggjobbare hemma som lägger golv. Varför ska det då inte vara ok med subventioner för att man har någon som bonar golvet?
Både Winberg, s, och Östros, s, höll med. Då.
Och ex.vis Gudrun Schyman har själv utnyttjat rut.
MEN DET VAR som jag skrev, journalistiskt, jag reagerade.
I den lettländska klassen i TV-programmet var det EN av mammorna som valt att jobba utomlands, dom andra ca 30 stannade i sitt land med sina barn.
Tonårsflickan som inledde programmet hade saknat sin mamma "hela livet" -... dvs långt innan rut.
Och ändå lyckades redaktionen för Uppdrag Granskning vinkla hårt mot rut.
I MIN GENERATION har väldigt många växt upp hos mormor, medan mamman jobbat på annat håll i Sverige - utan rut.
Jag såg GP:s formulering och håller med om att TV-programmet om rut fokuserar på kvinnlig migration. Frånvarande pappor kommer lindrigare undan.
Ändå har vi länge haft polska byggjobbare här.
Genom rot och rut kan nu fler gästarbetare jobba vitt, vilket gör det
lite tryggare för splittrade familjer.
DET ÄR INTE bara rika stockholmsfamiljer som använder rut-folk.
Och jag känner en helsvensk man som skulle vara arbetslös idag om han inte kunde ha en firma som ”lever på ” rut-systemet. Bl.a. genom att hjälpa pensionärer, som inte är nog dåliga för att få hemtjänst och har sådär 6.000 kr i månaden i pension efter skatt.
Var fanns dom personerna i TV:s Uppdrag Granskning?
OCH VEM ANMÄLER programmet för detta grava övertramp mot public service-reglerna?
Jag har inte tid, för jag har annat för mig.
Måste duka till födelsedagskalas. Utan rut.
___________________________
HOLMENS BLOGG
Söndagen den 22 augusti – om att det är mycket man får vara med om ...
MYCKET FÅR man vara med om.
Idag fick jag höra Elisabeth från Nigeria sjunga lovsång med ljuvlig röst.
Vid kaffebordet. För bara oss fem som satt där.
Och igår visste jag inte ens att hon fanns.
MYCKET FÅR man vara med om och allt man varit med om har inte varit så positivt.
Men som Bert Åke Varg förklarade i radio i morse, så är det ingen idé att hänga upp sig på sånt som har varit.
Det är bättre att bara se framåt.
Sa Bert-Åke, 77.
MYCKET FÅR man vara med om, så det gäller att se upp.
Tur att jag såg framåt och inte bakåt i går, när jag körde not sparbankens baksida.
För hade jag sett bakåt i stället för framåt hade jag kört på tidigare statsministern Ingvar Carlsson, s.
Snygg och prydlig och rak i ryggen spatserade han över från Medborgarhuset till Ahllöfsparken för att hålla tala.
För han var inte i Lofsdalen denna dag.
HANS PARTI vill förhoppningsvis att vi alla ser framåt nu inför valet.
För ser vi bakåt, så vete sjutton hur det går.
Så det är väl lika bra att vi lyssnar på s-vallöftena, de som är kvar sedan alliansen försökt ta över många av de gamla socialdemokratiska idéerna, och det i sådan utsträckning att till och med moderaterna kallar sig för ett arbetarparti.
MYCKET får man vara med om...
__________________________
HOLMENS BLOGG
Torsdagen den 12 augusti – om tankar vid ett möte med en varg...
(Foto; HARRY HOLM)
JAG TRÄFFADE den här vargen för ett antal år sedan. En trött tik som varit neråt Södertälje och var på väg tillbaka hem till Värmland när hon kom i mina vintervistes-trakter.
Jag såg när hon sprang in i ett skogsparti och tänkte som i älgjakten när jag beräknade var hon skulle komma ut ur skogen igen.
Så där ställde jag mig på pass.
Med kameran.
TUR ELLER skicklighet? Det vet jag inte.
Men vargen kom ut ur skogen där jag trodde att den skulle göra det, så jag fick en del fina bilder.
Speciellt som djuret stannade och vilade en stund.
Känslan? Ja inte var det skräck. Mer en sorts respekt. Ömsesidig, verkade det som.
NÄR JAG härom året var ensam med en björn på 20 meters håll i nästan fyra minuter (det kändes längre) så infann sig samma känsla. Och fast jag hade bössa så var den känslan inte alls som när man ligger och ålar på ett ståndskall på älg. Då har det hänt att hjärtat bultat som en vulkares slägga.
Men i björnmötet, som i vargmötet, blev jag lugn. Men respektfull.
För det var allt lite "agasamt".
NU ÄR björnarna för många i Härjedalen. Och som alla vilda djur gör när de blir för många, så börjar dom uppträda onaturligt.
Som att gå in i samhällen för att söka mat i soptunnor.
Dom tappar den annars medfödda viljan att gå undan för människor och för människors dofter.
I VÄSTMANLAND har vargarna börjat riva får och gå för nära människorna. Dom tar hunden på gården mitt framför ägarens ögon.
Och tänk om det hade varit ett barn där i stället...
I Indien tar vargar hundratals förskolebarn per decennium, barn som leker bland husen inne i byar.
I VÄNTAN på att något sådant sker är jag mest kritisk till att vi i decennier nu har blivit ilurade, att vargarna kommit invandrande.
Dom är utplanterade och jag är glad att jag har listan på de verkliga namnen, på de medverkande i den viktiga boken "Socialismens vargar" av Sixten Johansson.
DEN DAG vi närmar oss Indiens situation vad gäller vargar, då kommer jag att publicera namnen på de småpåvar som bakom allmänhetens rygg varit inblandade i de utplanteringar som gjordes för ett antal år sedan.
Det är inte mer än rätt. Och borde egentligen göras nu.
För det är ju fråga om makthavare som betraktar oss, vanligt folk, som idioter som man kan lura hur lätt som helst.
______________
HOLMENS BLOGG
Lördagen den 31 juli – om tankar vid ett möte med cool kille ...
JAG TRÄFFADE en cool kille härom dagen.
Stentuff var han.
Forbonden i Brekken.
En staty rest till minne av härjedalingarnas forbonderesor till Röros.
BOSSON var lite fuktig, inte av att nyss ha burits runt en hästhals, utan av ett stadigt duggregn.
Det kände jag när jag tog i den.
Och tankarna tog fart.
Nog måste här finnas lite av
orsaken till att jag finns till och sitter här och skriver min blogg.
MIN MORMORS mormor fick förmodligen följa med sina föräldrar till Röros när de skulle dit i handelsärenden.
Och där träffade hon Johan, som blev min mormors morfar – eftersom han följde med till Sverige, till Hede, och byggde kvarn uppe i Åsen där kvarndamsresterna finns kvar än idag.
HAN KALLADES visst för Norsk-Johan och var inte bara mjölnare utan också massör.
När han då och då klarade av någon Hede-frus ryggskott stod respektive make och tittade in genom fönstret så att inget otillbörligt skulle hända, berättade min mormor Anna Westling.
I VARJE FALL så är det på grund av min mormors morfar som vi har en å i Hede som heter Kvarnån... och en skrivare vid Luna som heter Harry.
Ännu ett par synliga ett resultat av härjedalingarns forbonderesor.
_________________________
HOLMENS BLOGG
Torsdagen den 22 juli – om möte med trubadurer ...
RUNE OCH PEDER sjöng och spelade för 50-talet personer i församlingshemmet i Hede på onsdagskvällen.
I det varierade visutbudet fanns också en urpremiär, en tonsättning av den traditionella texten "I Härjedalen uti sus och dus..."
Texten kommer här :
HÄRJEDALSVISA
Text: A.Ö. Musik: Harry Holm
I Härjedalen, uti sus och dus,
bland sämre folk och bättre bus,
jag sett mitt liv förrinna.
Jag vandrat vill, och syndat stort,
och druckit öl, och spelat kort
:/: men aldrig lyckats vinna. :/:
I sanka myrar, mo och skog,
jag travat fram med lår och bog,
kavande i dyn.
Jag hela milor kolat slut,
stybbat om och rivit ut,
:/: på mjölk och havregryn.:/:
Jag flottat timmer upp och ned
och skalat props och huggit ved
idag och fordomtima.
Jag prövat snart på alla knog,
hamrat björk och stämplat skog
:/:och tummat vrak som prima.:/:
Ja, så vint och skackt och skevt
som jag i dessa år har levt,
väl aldrig någon gjort.
Men när en gång jag bäddats ner
jag gör väl nytta desto mer
:/: som extra prima lort. :/:
____________________________
HOLMENS BLOGG
Tisdagen den 20 juli – om möten ...
JAG MÖTTE Bo Hedälv när jag var på väg ner från Stockån i går.
Det var på ett smalt ställe i närheten av Per Halvarsas.
Men eftersom båda bilarna åkt där så många gånger förr så gick det bra, fordonen kände ju väl igen vägen och det fattades säkert 2 cm för att backspeglarna skulle kunna nötas.
ETT ANNAT möte var jag på dagen innan, uppe i Husberget.
Det var friluftsgudstjänst hos Maj och Örjan, "Oppi Tjärnås".
Och rätt bra med folk, flera präster bland annat.
Mest att göra av dom hade Martin Ottosson och då såg han ut så här:
MEN DET VAR ett annat möte jag tänkte berätta mer om. I varje fall i bild. Och det genom att rapportera lite från den så kallade Härjedalskonferensen i Lofsdalen, en årligen återkommande samling i gamla Sion – med mycket sång och musik eftersom alla som vill får vara med på podiet och spela gitarr, dragspel, fiol eller vad man nu har.
BLAND TALARNA fanns även i år pastorn i Härjedalens Pingstförsamling, Bertil Olingdahl, som i yngre år varit ledare i flera av de absolut största pingstkyrkorna i Sverige.
Jag garanterar att han är den mest positiva människa som finns i hela Härjedalen. Han är i alla fall den mesta positiva människa som jag har träffat och jag har ju varit med ett tag. jag också.
FRÅN DEN konferensen är bilden längst upp i spalten och fler foton finns att se för den som vill KLICKA HÄR!
_________________________
HOLMENS BLOGG
Fredagen den 16 juli – om att vara glad ...
JAG ÄR glad över mycket, även om jag knorrar en hel del när jag skriver mina spalter här och i vissa tidningar.
Jag är glad över att ha fått vara väldigt långvarigt frisk. Glad över vädret.
Och glad över att jag fick sälja farsans gamla hagelbössa, som jag inte får äga eftersom det är ett klass-2-vapen. Och det vore ju för hemskt att tvingas plugga igen den.
JAG ÄR GLAD över att min dröm gick i uppfyllelse, drömmen att turistbyrån åter skulle vara i det hus där den skall vara, bredvid Hede hembygdsgård och perfekt med tanke på genomfarststrafiken.
Jag är glad att Eva är där och att det gick att få till en lösning med ett företag, så att inte brist på ideella krafter och pengar skulle paja projektet.
OCH APROPÅ Eva, så är jag glad över att Peter är ett sånt krutpaket. Så mycket som han hinner på en dag blir jag helt slut av att bara tänka på ... och ändå vet jag, trots Facebook, inte allt han presterar per dygn.
Jag har tänkt i tre veckor
att "idag ska jag köpa fiskekort och mask".
Och jag är glad att det idag - denna fredag - äntligen blev av att slutföra den delen av projektet.
"Snart" kanske jag ska fiska också.
Och då blir även knotten glad.
____________________________
HOLMENS BLOGG
Fredagen den 9 juli – om att inte vara i Almedalen ...
JAG ÄR INTE i Almedalen och dricker gratis rosévin.
Jag är inte i Almedalen alls.
Och ändå "måste" jag vara där, via TV:n, i alla möjliga program och på alla möjliga av dygnets tider.
Det är en bra metod för att få människor att tidigt tröttna på årets valrörelse.
ATT ELDA upp sina egna pengar är vad man gör om man röstar på dom som vill höja skatter.
Att elda upp sina röster är vad dom gör som röstar på ett parti som eldar upp pengar för att få uppmärksamhet.
ATT VARA
bra på att elda massorna med bra talteknik, som Mona i Almedalen, är inte detsamma som att vara en bra ledare för ett helt land.
Speciellt om rader av p-böter och annat privatekonomiskt slarv vittnar om en föga landsfaderlig läggning.
POLITIK är att vilja, sägs det. Men inte kunna, lägger jag till.
För när det ska regeras i allianser så gör kompromissandet att inget parti får regera enligt sitt partiprogram.
Vi vet alltså inte ett dugg om vilken politik vi röstar för, även om det parti vi röstar på kommer i regeringsställning.
OCH ÄNDÅ måste vi – även i demokraturens Sverige – hedra det faktum att vi i alla fall har rätt att rösta.
Så, trots min skepsis, kommer jag först att försöka hitta det minst dåliga alterntivat och sedan - gå och rösta.
____________________________
HOLMENS BLOGG
Onsdagen den 30 juni – den sista värnpliktsdagen...
MIN MORFAR Gustaf Westling såg ut så här när han för hundra år sedan "låg i det militära", eller "gjorde lumpen" som vi sade när det var aktuellt för mig.
Och idag, onsdagen den 30 juni 2010, är det den allmänna värnpliktens sista dag.
TROTS MINA försök till protester, vid mönstringen i Folkets Hus i Arboga i slutet av 1950-talet, "åkte jag på" 15 månader.
Eftersom jag nyss kört upp i Sveg och hade körkort tyckte dom som bestämde att jag skulle bli gruppchef i stridsvagn (medellivslängd i strid för en sådan är 11 sekunder, fick vi lära oss).
I ENKÖPING, på P1, skulle vi lära oss köra bättre än föraren, ladda bättre än laddaren och skjuta bättre än skytten – men mest låg vi under stridsvagnarna och mekade och oljan droppade hela tiden och på regementet fanns bara kallvatten.
EFTER NÅGRA månader fick vi chans att komma till Ystad för signalunderofficersutbildning. Tre platser fanns för oss 100 att söka och jag testades och kom in och blev skåning i 10 månader.
Fast det gillade inte skåningarna för kunde man säga R så skrek dom:
– Far him där ni kom ifrån, j-a samojedaj-ar.
OCH SÅ småningom for vi hem och det kallades för Muck.
Men sedan väntade repmånaderna och den ständiga oron för att sådana skulle komma och störa yrkes- och familjeliv.
NU TAR värnplikten slut och en fördel är att vi slipper det idiotiska i systemet som gjorde att dom som ville göra lumpen inte kom in och dom som inte ville var tvungna.
Men jag är inte säker på att det bästa är en yrkesarme, som vi nu får.
____________