wrap-script-literals: no
 

 
 
wrap-script-literals: no
 
På den här sidan får såväl allmänhet som politiskt engagerade breda ut sig med debattinlägg – alla skribenter bör vara medvetna om att ju kortare texten är, desto mer läst blir den.



wrap-script-literals: no
   REDAKTÖRENS
Å-SIKTER
wrap-script-literals: no

wrap-script-literals: no

Carl-Olov Persson har skrivit om "vit städhjälp" till alla riksdagsmän i länet för att få kommentarer till förslaget.
Svar har kommit. Ett från Ulla Lord-Gynne, s, Kerstin Heinemann, fp, ett från Torsten Lindström, kd. och ett från Jörgen Johansson, c.

KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA CARL OLOVS BREV OCH PARTIERNAS SVAR!

____________________________

Carl-Olov Persson får mest medhåll i sina skriverier, om ett sätt som ska göra det lättare för invandrare och andra att få jobba hemma hos folk.

Och bara medhåll, ska han inte ha. Så jag skriver bara:

Jag har väl inte betalat så mycket skatt i mina dar men den skatt jag betalat och betalar vill jag inte
ska gå åt till att subventionera rika människors städhjälp.

HARRY HOLM
2005/06/15
____________________________

 
 
wrap-script-literals: no
 
   
wrap-script-literals: no
 
wrap-script-literals: no
 
wrap-script-literals: no
 
wrap-script-literals: no
 
wrap-script-literals: no
 
 
   
 
 
 
   
 
 
 
   
 
 
 
   
 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




wrap-script-literals: no

  

wrap-script-literals: no
 


 

 

**

_______________________________________________

VALET ÄR DITT – Skriv långt eller kort här på
DEBATT-SIDAN

Använd Din dators sök-verktyg för att i nedanstående text hitta
inlägg i det ämne Du är intresserad av
.
________________________________________________

ARBOGA - en döende stad?

Under det sista halvåret har vi träffat arbogabor som uttryckt sin oro över den ekonomiska utvecklingen i Arboga och över butiknedläggelser eller utflyttning från kommunen.
Oron gäller framför allt serviceutbudet i Arbogas centrala delar.
Vi menar att gågatan, som innebär att Nygatan ej kan användas för biltrafik, kan jämföras med en propp i en blodåder. "Proppen" innebär hinder och stagnation. En transport från exempelvis Arboga museum till Posten medför betydande omvägar.

I mer än 20 år har Kapellbron varit avstängd för trafik. Man kan idag konstatera att ett antal butiker, söder om bron, har försvunnit.
Vi är nu allvarligt oroade för Nygatan. En stor f.d. banklokal står tom. Vi saknar färghandel, guldsmed och klädbutik för herrar.
När försvinner nästa butik?
Därför vädjar vi till kommunens ledning att tillåta biltrafIk över Kapellbron och att öppna Nygatan för biltrafik.
Samtidigt, och detta är viktigt, skall man göra det möjligt att parkera efter de båda gatorna.
Närparkering inom stadskärnan är en förutsättning för ökad handel och att kunden väljer att göra inköp i centrala Arboga och inte beger sig till andra orter eller shoppingcentra.
Det är också viktigt att du, som lever och verkar i Arboga är köptrogen och handlar i stadens butiker!

Hilding Karnéus, Sture Gustafsson, Bo Jansson
______________________________________________________

HÄR NEDANFÖR EN KOMMENTAR I FRÅGAN FRÅN KOMMUNALRÅDET YTTERBERG:

Vad betyder handeln i Arboga för dig och vad betyder du för handeln i Arboga?

I många insändare och debattinlägg behandlas frågan om handeln i Arboga, problemet med tomma butikslokaler och åtgärder för att förbättra situationen för våra handlare.
Förslagen som oftast framförs handlar om trafiklösningar och parkeringar vilket är en liten del i hela problematiken.
Vi glömmer oftast den allra viktigaste delen i hela ekvationen, nämligen oss själva som kunder och konsumenter. Jag vågar påstå att vi har precis en så bra eller dålig handel i Arboga som vi förtjänar!
Om vi handlade allt vi kan handla i Arboga i stället för att göra det någon annanstans skulle vi snart fylla de tomma lokalerna med ett varuutbud som motsvarade vårt behov.

Den här problematiken är inte på något sätt ny, den finns kvar sedan medeltiden. Man har i århundraden förfasats över tomma bodar och butiker.
Då som nu handlade det om att varorna som bytte ägare skulle handlas på torget eller i stadens handelsbodar för att gynna städerna och därmed dess befolkning. Dessutom skulle varorna förtullas när de fördes in i staden, dåtidens motsvarighet till moms.
”Lilla tullen” som fanns kvar fram till 1810 omfattade alla ”ätliga, slitliga och förnötliga” varor. Att i dag behandla frågan på samma sätt som under medeltiden är knappast genomförbart.
Gustav Vasa som var både påhittig, bestämd och handlingskraftig skärpte lagstiftningen mot ”landsköp”, dvs. att handla varorna utanför den egna staden och tullen, enligt en förordning från år 1546.
Lösningen då var att ”den som tredje resan beträddes därmed, straffas till lifvet”. Handen på hjärtat - hur många av oss har inte besökt ett köpcentrum i någon av de stora grannstäderna tre gånger eller fler? Med den lösningen blir det tomt både i och utanför butikerna här i Arboga.

Lösningen handlar om att se vart problemet egentligen ligger, nämligen hos oss konsumenter. Jag vet av erfarenhet att man många gånger handlar varor och tjänster till samma priser här som någon annanstans, dessutom med bättre service.
Den uppåtgående spiralen börjar hos oss kunder, ju mer vi handlar ju fler butiker får vi att handla i. Med ökad handel ökar utbudet vilket gör handeln och tjänsteutbudet i Arboga ännu mer attraktiv.

Vill vi ha mycket folk på stan och många butiker så får vi själva se till att det blir så!

Utmaningen till handeln från oss konsumenter blir att svara upp till våra förväntningar, en utmaning jag är säker på att handlarna gärna antar om vi visar att vi menar allvar!

Olle Ytterberg (S)
Kommunstyrelsens ordförande, Arboga.

14 febr 2006
 
**  


Kristdemokraterna ger högskolan bättre kvalitet

– Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ satsat rejält på den högre utbildningen.
Under 2006 får lärosätena över 400 miljoner kronor för
kvalitetssatsningar, totalt 1,4 miljarder kronor under perioden 2006-2008.
Vi satsar också 80 ytterligare miljoner på fler disputerade lärare och sätter kvalitet framför kvantitet.

Det säger Torsten Lindström, kristdemokratisk högskolepolitisk talesman och riksdagsledamot i Utbildningsutskottet, på torsdagen.

– Regeringens utbyggnad av den högre utbildningen är inte genomtänkt. Nu behövs satsningar på kvalitet, inte fler underfinansierade högskoleplatser. Därför säger vi nej till förslaget.

– Socialdemokraterna gör inga förberedelser för att komma tillrätta med pensionsavgångarna i högskolan. En särskild kristdemokratisk satsning går därför till att öka andelen disputerade lärare i högskolan. Vi anslår 80 miljoner för detta under perioden 2006-2008.

- Kårobligatoriumet måste slopas. Studenterna måste kunna välja vilka föreningar de ska vara med i. Studentinflytandet bör ges en annan finansieringsform.

– I Sverige har socialdemokraterna skapar ett strukturellt problem, att högskolan ska vara den rätta vägen. Kristdemokraterna anser att människor måste få förutsättningar att utvecklas efter fallenhet. Vi inrättar i vårt förslag en ny yrkeshögskola 2006, säger Torsten Lindström.

Pressinfo 6 okt 2005
______________________________________________________


Statliga myndigheter till Västerås kräver Torsten Lindström

– En placering av statliga myndigheter i Västerås minskar den
kompetensflykt som sker när myndigheter flyttas långt bort. Effektiviteten kan behållas samtidigt som det har positiva effekter för hela Mälardalen.

Det säger Torsten Lindström, kristdemokratisk riksdagsledamot från
Västmanland, som lagt en motion i Riksdagen där han uppmanar
regeringen att lokalisera statliga myndigheter till Västerås.
– Under det gångna året har regeringen framfört förslag om att flyttaolika myndigheter från Stockholm till andra delar av landet. I hög gradhar detta varit en del av spelet kring försvarsuppgörelsen. Men för många människor är det omöjligt att flytta från Stockholm och det är anmärkningsvärt att regeringen på detta sätt flyttar tjänster, utan att ta hänsyn till de människor som har dessa i dag. Ett alternativ till att flytta långt bort är att placera statliga myndigheter i Mälardalen.
– Västerås har ett ypperligt läge med bra pendlingsmöjligheter till
Stockholm och nära till Arlanda och Bromma vilket gör det snabbt, billigt och enkelt att färdas till Bryssel. En hög grad av effektivitet skulle uppnås samtidigt som det medför positiva effekter för staden, regionen och riket.
Så tycker Torsten Lindström enligt ett pressmeddelande.

***

Motion från vänstern i Arboga
om barnbidrag och socialbidrag

PRESSMEDDELANDE FRÅN DAN KARLSSON, v:

Regeringen har genom finansminister Per Nuder annonserat om ett höjt barnbidrag från och med oktober 2005. Det är bra, barnfamiljerna är samhällets ryggrad. Familjepolitiken måste vara generös. Friska och harmoniska barn är ett samhälles största tillgång. Barnbidraget är en del av den generella välfärden och detta bidrag får alla barn del av.

Vid sidan av det generella välfärdssystemet finns ett individuellt anpassat stöd till dem som inte tagit sig in i alla de system som beräknas utifrån en tidigare arbetslön. Hit hör nyinflyttade invandrare och flyktingar, unga vuxna som saknar arbete och socialt utsatta som motats bort därför att de ej uppfyller de krav som arbetslöshetsförsäkring eller sjukförsäkring ställer på dem. Hur det individuella stödet är utformat kan man läsa i socialtjänstförordningen.

Vi har i Sverige fått uppleva en ökande barnfattigdom under de senaste 10 till 15 åren. Klyftorna mellan dem som har det bra och dem som faller utanför ökar. Den som inte kan försörja sig själv får del av det stöd som erbjuds genom socialtjänstens försörjningsstöd. Många av de fattiga barnen finns i familjer som uppbär försörjningsstöd. Arboga har en större andel fattiga barn än de flesta av landets kommuner har.

Då barnbidraget i oktober 2005 höjs med 100:- kommer det första barnet att få 1050:- i bidrag per månad. Redan från andra barnet införs ett flerbarnstillägg om 100:-. Det innebär att barn nummer två får 1150:- per månad. Barn nummer tre erhåller 1 404:- per månad i bidrag. Barn nummer fyra erhåller 1 910:- och så vidare. Flerbarnstillägget har höjts med 100:- per barn. (Jag reserverar mig något i förhållande till dessa summor som jag läst ut av lag och förordning direkt).

För barn i fattiga familjer som får hjälp med ekonomin av kommunen räknas detta bidrag som inkomst vid beräkningen av försörjningsstöd. Det innebär att dessa barn inte får någon som helst glädje av denna reform. De nya barnbidragspengarna dras helt enkelt ifrån biståndet. Istället för att tillfalla de barn som mest behöver detta stöd är det kommunens kassa som stärks. I Sveriges radios pressmeddelande angående reformen sägs att en tvåbarnsfamilj får 300:- mer att leva av och en trebarnsfamilj får 500:-. Det stämmer bara om familjerna inte är fattiga. De fattiga får inget alls.

Barn som erhåller lunch i kommunal regi har rätt till ett individuellt försörjningsstöd  på

1 310:- om de är under ett år gamla (1 440:- får de om de äter hemma). Det betyder att den kommunala insatsen för dessa barn från och med oktober blir 260:-. Barn mellan 1-2 år erhåller 1 480:- i  försörjningsstöd. Om detta barn är ett syskon får det i barnbidrag 1 150:-. Mellanskillnaden blir 330:-. Barn nummer tre får 1 404:- i barnbidrag. Om detta barn är 3 år får det i försörjningsstöd 1 170:-. Det betyder att detta barns barnbidrag överstiger försörjningstödet med 234:- (nettot blir således negativt och försörjningsstödet reduceras med mer än vad barnet får i barnbidrag). Barn nummer fyra i en syskonskara får 1 910:- i barnbidrag och 1 430:- i försörjningsstöd (4-6 år) eller 1 840:- (7-10 år). Även här blir nettot således negativt.

Exemplen ovan är noterade för att understryka hur systemen om generell välfärd fungerar tillsammans med en individuellt inriktad insats. Hur man än resonerar om motivation, rättvisa eller respektavstånd mellan arbete och bidrag måste man ändå inse att barn är oskyldiga och att de ej kunnat välja sina föräldrar. Att stödet till barnfamiljer når alla utom de barn som har det sämst anser vi vara en stor olycka och en stor orättvisa.

I tidigare debatter och diskussioner om detta har det visat sig att Socialtjänstlagen, som den numera ser ut, gör det svårt att gynna någon åldersgrupp bidragsmässigt. Såväl ökat bistånd till de äldre som till barn har fått bakslag i olika rättsinstanser. En metod vore därför att höja försörjningsstödet över lag med 100:- per person. Det kan uppfattas som en alltför dyr åtgärd.

Vi vill istället använda oss av följande metodik. Barnbidraget är ju inte alls inkomstrelaterat utan lika för alla barn. Därför borde alla barn få samma glädje av en höjning och vidkännas samma förlust vid en sänkning. Ett sätt vore att låta bli att räkna bidraget som inkomst. Så var fallet förr (före 1990-talet) i många kommuner. Kanske kan man uppleva detta som alltför generöst med tanke den nuvarande nivån på bidraget. Vi föreslår därför att barnbidraget, i kommunens riktlinjer för försörjningsstöd, fryses på den nivå det har idag. Höjningen som genomförs i oktober tillåts därför inte påverka försörjningsstödets storlek här i Arboga.

Med stöd av ovanstående föreslår vi

Att kommunens riktlinjer för försörjningsstöd formuleras på ett sådant sätt att barnbidragshöjningen i oktober månad 2005 ej påverkar försörjningsstödets storlek för barn.

(Barnbidraget fryses på den nivå det har idag vid beräkning av familjens inkomster).

Dan Karlsson
Gruppledare
Vänsterpartiet i Arboga


***

Torsten Lindström presenterar Kristdemokraternas nya rapport:
10 år med Persson –
Fö(röd)ande för Västmanland!

– Ett decennium med Göran Persson vid makten har varit förödande för välfärden i Västmanland. Skolbetygen, antalet vårdplatser, företagandet, barngruppernas storlek, antalet öppna förskolor och barn i familjedaghem - på område efter område har utvecklingen i Socialdemokraternas Sverige gått åt fel håll. Vi tar fajten för att vända utvecklingen och få en ny regering efter valet 2006.

Det säger Torsten Lindström, Kristdemokraternas riksdagsledamot för Västmanlands län, när han presenterar en ny rapport: ”Bok(s)lut Persson – 10 förlorade år för Sverige och Västmanland” i Västerås på måndagen.

– Antalet vårdplatser i Västmanlands län har minskat med 25 procent det senaste decenniet. Även antalet vårdplatser inom psykiatrin har minskat kraftigt. Antalet poliser har också sjunkit. 2004 hade polismyndigheten i Västmanlands län 454 poliser vilket kan jämföras med 1994 då det fanns 507 poliser.

– 1994 fanns det 46.000 vårdplatser i Sverige. Idag har det blivit 18.000 färre. Tendensen är densamma på en mängd områden. Resurserna tryter. Fler och fler hamnar i permanent utanförskap.

– 45 000 västmanlänningar står utanför arbetsmarknaden. Sjukskrivningarnahar exploderat på tio år och allt fler förtidspensioneras. Rehabilitering existerar knappt. (S) politik är ett slöseri med resurser och ett svek mot medborgarna.

- 2002 drev Göran Persson igenom maxtaxan i barnomsorgen. Men reformen har en dyster baksida. Barngruppernas storlek har ökat med två barn ytterligare för varje förskolelärare. Och medan den kommunala förskolan byggts ut förtvinar alternativen.

- Sverige har en av världens stökigaste skolor. Det märks på resultaten.
Mer än var fjärde elev i grundskola når inte kunskapsmålen. Andelen som inte uppnår gymnasiekompetens ökar. Lärarna blir färre. Svenska skolor har blivit utbildningsfabriker där ordning och resultat åsidosätts på barnens bekostnad.

- På företagssidan har Perssons politik misslyckats. Det svenska
nyföretagandet är i botten. Regelkrånglet har - trots löften om
förenklingar - blivit allt mer betungande.

- Regeringens främsta uppgift är att föra en politik som ger ökade
resurser till välfärden. Med Persson vid makten har fler blivit beroende av staten för sin försörjning, vilket urholkat resurserna till vården, skolan och omsorgen. Utvecklingen måste brytas! Sverige måste få fler jobb i fler och växande företag. Det kräver en regering som målmedvetet sänker skatter och förbättrar villkoren för nyanställningar och företagande. Bara så kan välfärden räddas.

(Pressrelease från kd)

***

Christian Linde har inga uppdrag i Kd
Pressinformation
Stockholm den 13 september 2005

Urban Svensson, partisekreterare för Kristdemokraterna skriver
med anledning av massmail och brev till redaktionerna:
"Christian Linde har inga uppdrag i Kristdemokraterna"

Christian Linde, en partimedlem från Göteborg, har under en period skickat ut mail till ledarredaktionerna på ett antal tidningar med en del konstiga påståenden. Fokus har varit religionsfrågor och utrikespolitik och han säger sig vara ansvarig för utformningen av kristdemokraternas "nya utrikes- och säkerhetspolitik".

I UNT :s ledare kunde man den 12 september läsa följande. "I dagarna har ett rundbrev sänts ut till olika ledarredaktionerfrån en person som säger sig vara ansvarig för utformningen av kristdemokraternas "nya utrikes och säkerhetspolitik". Denna uppges bestå i att partiet ska vara det mest "öppet pro-amerikanska i svensk politik", vilket i brevet likställs med att konsekvent ta ställning för Bush. Men inget parti som vill tas på allvar kan bygga sin utrikespolitik på sådana förenklingar vilket rimligtvis även Göran Hägglund inser".

Vi vill med denna pressinformation göra klart att Christian Linde inte arbetar för oss eller innehar några som helst uppdrag. De åsikter han har spridit får således stå för honom själv och inte för Kristdemokraterna. Vi känner inte till honom mer än att han blev medlem i partiet i juni förra året.

Urban Svensson,
partisekreterare för Kristdemokraterna

***
 

Alla bör vara överens om spelplanen!

Landstinget Västmanlands indelning i valkretsar ska omprövas.
Enligt Centerpartiet är det då naturligt att Västerås, där halva länets befolkning bor, blir en valkrets och övriga länet en annan.
Så ser dock inte den röda majoriteten i länet på situationen.

Den röda majoriteten i länet hävdar, utifrån egenintresse, att Västerås, Sala och Heby ska vara en valkrets och övriga länet en krets. Följden blir att två tredjedelar av länets befolkning hamnar i samma valkrets. Ingen hänsyn har tagits till de olika kulturmönster som finns i länets olika delar. Storstaden Västerås har knappast samma struktur och frågeställningar som Östervåla. Följden blir att olika bygders syn på landstingets verksamhet sopas under mattan i stället för att komma i fokus så att förutsättningar för en bättre landstingsverksamhet skapas.
Den föreslagna indelningen verkar ha som syfte att garantera nuvarande landstingsråd sina taburetter även i framtiden. Detta kan knappast vara utgångspunkten för den demokratiska styrningen av landstinget Västmanland.

Landstinget är en region och de folkvalda har ansvar för regionens alla delar. I ett sådant förhållande är det önskvärt att ha ett valdistrikt i länet. Lagstiftningen tillåter inte en sådan indelning. Landstinget diskuterar därför att införa två valdistrikt i länet. Vid en sådan förändring är det viktigt att lyssna och sträva efter att komma överens mellan de politiska partierna så att man har samma syn på den politiska spelplanen. Det kravet uppfylls inte i det vänsterstyrda landstinget i Västmanland.

Landstinget ska ta beslut om valkretsindelningen under hösten. Centerpartiets distriktsstämma uppmanar landstingets politiska partier att diskutera ihop sig till en valkretsindelning som tillför det demokratiska systemet något, inte som i liggande förslag bidra till ett demokratiskt underskott. Landstingets majoritet har det yttersta ansvaret för att detta löses på ett för medborgarna bra sätt!

** Uttalande vid Centerpartiets distriktsstämma i Västerås i augusti-05
___________________________________________________________

Carl Olov Persson
Jag tror som Harry Holm
om sättet att köpa väljare


”Den som är satt i skuld är inte fri” yttrade Göran Persson för några år sedan. Trots vetskap om det fördärvliga i att ha skulder satsar han ändå allt hårdare på att människor skall överkonsumera och sätta sig i skuld och för en politik som gör att Sverige måste skuldsätta sig.

Att uppmana människor att låna till överkonsumtion för att få fart på Sverige är inte att vara trogen de vackra orden. Den som lockats sätta sig i skuld blir statens och mammons träl för resten av livet.

Nu försöker Göran Persson och finansministern köpa väljare med höjt barnbidrag. Begriper inte regeringen att en expansiv politik lätt driver upp räntan. När räntan går upp med 2 % måste den som lånat en miljon tjäna ihop ytterligare 30.000 kronor eller 2.500 kronor per månad, lika mycket som två barnbidrag. 2 % på en miljon är 20000 + 10000 i skatt.

Jag tror som Harry Holm att det börjar bli svårt att köpa väljare genom att inför varje val satsa miljardbelopp på konstgjorda arbeten. Här om dagen mötte jag en man som fått jobb hos Skogsvårdsstyrelsen.
”Vad roligt då” tyckte jag.
”Inte så bra” var hans kommentar. ”Det handlar bara om två år så att S skall klara valet.”
De 20 människor som fått tillfälliga arbeten hade genomskådat bluffen. Det handlade inte om satsningar på entreprenörskap för ett bra näringsliv och långsiktiga jobb. Det handlade bara om makt.

Carl Olov Persson
2005/08/22
______________________________________________________

Så här skrev Karin Thorborg till
Carl Olov Persson i "pig-debatten"

(Direkt efter följer hans svar)

 Hej!

Jag är uppriktigt ledsen över att jag missat din tidigare förfrågan om debattinlägg. Antagligen kom den den veckan i början av sommaren då jag vistades på intensivenavdelningen på Västerås lasarett och var ledig från riksdagsarbetet. Då klickade jag bort många mail som inte var nödvändiga. Och i förrgår när jag kom hem från en USA-resa hade jag fått ditt andra med mail där du uppvisade resultatet av din förfrågan. Jag skäms över att ha missat din invit. Fram för allt för att jag tycker att du tar upp en viktig fråga och jag har en annan uppfattning än du. Men det är kanske inte för sent ännu?

Att fler människor kommer i arbete och att det skapas flera jobb är ju en hjärtefråga för oss i vänsterpartiet. Det är något som vi har prioriterat i alla budgetförhandlingar. Men det ska vara riktiga arbeten med skälig lön, anställningsskydd och ingen inskränkning av arbetsrätten.
I de förslag du nämner tycker jag att du, trots att du förnekar det, nedvärderar de arbeten du beskriver. De beskrivs inte som riktiga jobb utan de ska utföras för en billig penning och "är lämpliga för invandrare" och andra grupper.
Jag kan inte acceptera att det finns ett A och B-lag när det gäller arbete. Jag kom i kontakt med det när jag var i USA. Jag träffade på en del kvinnor och fattiga färgade människor som hade två eller tre sådana här arbeten samtidigt för att kunna överleva och försörja sig.

När det sedan gäller skattesubventionerade hushållstjänster (eller pigavdrag som de också kallas) så delar jag inte din uppfattning. Det försök som gjorts i Finland hyllas av näringslivet och av borgarna. Men jag och många andra vill gärna lyfta fram det som tydligt framkommer i utvärderingen. Nämligen att det är medelklassen och överklassen som vunnit på reformen.
Försöket har inneburit en rejäl kostnad för samhället och för de pengarna hade man  kunnat skapa mängder av riktiga jobb inom t.ex hemtjänsten istället. Jag tycker inte att det är vettigt att använda våra gemensamma skattepengar för att en liten del av befolkningen ska kunna köpa privata tjänster. Det är också ett bakslag för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Jag delar alltså din uppfattning om att det måste skapas fler arbeten - men inte till priset av att det skapas t.ex ytterligare klasskillnader.

Vänligen
Karin Thorborg (v)

***

Så här svarar Carl Olov Persson

Till Karin Thorborg (v)
Du är välkommen med i samtalet om hur vi skall agera för att alla som vill delta i välfärdsbygget skall få chansen. För mig är det viktigt att alla får känna att de betyder något positivt. Tyvärr Karin, i Ditt inlägg finns ingen postiv ansats. Det räcker inte att räkna upp en katalogen över vad man är emot., Det löser inga problem. Slagord har bara skapat problem, aldrig löst några.

Jag vill uppmärksamma Dig på att de idéer jag presenterat redan finns förverkligade i flera av våra vänsterorienterade kommuner, som till exempel i Kungsör där omkring 100 personer sysselsätts och där användaren bara betalar 25 kronor per timme, allt med kommunledning och arbetsförmedlings goda minne. Jag förstår svårigheterna i vår sammansatta ekonomi. För en företagare, som måste ta ut 400 kronor i timmen för att klara lön och lönebikostnader, blir det omöjligt att fortsätta. Skattepolitiken går ju ut på att få in så mycket skatt som möjligt utan att de som betalar skall märka att de betalar den.

Karin, Du borde söka efter pusselbitar som passar in det kompliserade samhällsbygget i stället för att bara stå på barikaderna och slåss för gamla förlegade vänsteråsikter. Förlåt mig om Du tycker jag är brysk men en samhällsinsats på riksdagsnivå kräver mer. Frågan kvarstår, hur agerar vi för att efterfrågan och utbud skall kunna mötas. Kan Du komma med några förslag på den frågan är Du välkommen tillbaks.
 

MVH
Carl-Olov Persson
2005/08/08
______________________________________________________


 
**  

 

Varför skall Köping, Arboga och Kungsör samarbeta?

Huvudsyftet med samarbetet mellan kommunerna får inte vara lägre kostnaderna för offentligt utförda tjänster? Är man bara ute efter lägre kostnader så går det att begära in pris på öppna marknaden. Något polskt företag, givetvis utan personal i Sverige, tar troligen hem anbudet till betydligt lägre kostnad.

Det handlar om att välfärden måste finansieras

Det är beklämmande att se hur Köping och Arboga rasat i ranking när det gäller att ta vara på entreprenörskapet. Av landets totalt 290 kommuner hamnade Köping 2004/05 på 181 (167), Arboga på 272 (268) plats i fråga om företagsvänlighet. Kungsör klarade sig bättre och hamnade på plats 122 (en uppgång från 155). Det är det här vi måste göra något åt.
Hans Jerner, ordförande för Företagarna i Köping, beskriver i Bbl/At, mycket realistiskt företagandets roll som försörjare av välfärden. Välfärden måste finansieras och för det krävs ökat företagande. Det fungerar inte när antalet anställda i offentlig regi är fler än i det samlade företagandet.

Tro på oss som bor i regionen!

De tre kommunerna har olika näringslivsprofil. Om vi räknas som en gemensam region har vi sannolikt ett bredare näringsliv än våra tre närliggande större kommuner. Vi måste identifiera vad människor och företag i respektive kommun är bäst på för att sedan stimulera med riktade satsningar. Det finns mängder av små företag som, om de bemöttes väl, skulle kunna expandera och anställa och det finns många här som skulle kunna bli företagare. Kampanjer som syftar till att få fler att flytta till oss eller att få fler företag utifrån att etablera sig här måste ifrågasättas. Människor i andra kommuner är inte bättre än oss. Vi måste börja tro på oss själva.

Ta vara på globaliseringen, satsa på invandrarna

Produktionen flyttar till länder med lägre löner. Det rår vi inte på. I stället måste vi resonera oss fram till hur vi skall möta globaliseringen. Om vi ser bakåt i tiden finner vi att där fri handel blomstrat ha det rått välstånd. Här kan våra nya svenskar vara den viktigaste pusselbiten. Med sina kunskaper om kultur och språk både här och i sina gamla hemländer skulle de med lite hjälp kunna bli aktiva säljare och köpare av produkter tillverkade i Sverige och i de gamla hemländerna. Köping, Arboga och Kungsör skulle med invandrarnas hjälp kunna bli ett internationellt handelscentrum.

Målet är andlig och social välfärd – eller?

Politiker från alla partier talar sig varma för vård, skola och omsorg. Då kan de inte frigöra sig från ansvaret för finansieringen För att klara finansieringen av allt det goda krävs nödvändig skattekraft och det kan bara ett ökat företagande skapa. Det är där samtalet över gränserna måste starta.

CARL OLOV PERSSON
2005/07/19

_____________________________________________________________


Inkonsekvent miljöpolitik

Svenska fiskare tar upp omkring 15.000 ton torsk i år. Den tillåtna fångsten är anpassad till kravet på fortsatt uthålliga bestånd. Det mesta av fångsten exporteras.
Regeringen med Mp som pådrivare talar så illa om svenskt fiske att de svenska livsmedelskedjorna inte vill sälja svenskfångad torsk. ICA, COOP och Hemköp saluför i stället fisk från Stilla havet och Nordatlanten.
En av arterna som importeras heter ”Hoki”. Den fiskas runt Nya Zeeland och fraktas sedan över halva jordklotet. Den är miljöcertifierad. Ansvariga för certifieringen tar inte hänsyn till att de långa transporterna, som kräver ökad förbrukning av fossila bränslen och spär på växthuseffekten, dessutom Hokifisket är så intensivt att beståndet hotas.

Carl Olov Persson
juli 2005
 

**  

 

 

Carl-Olov Persson har skrivit om detta till alla riksdagsmän i länet för att få kommentarer till förslaget.
Fyra svar har kommit. Ett från Ulla Lord-Gynne, s, Kerstin Heinemann, fp, ett från Torsten Lindström, kd. och ett från Jörgen Johansson, c.
KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA CARL OLOVS BREV OCH PARTIERNAS SVAR!

Carl Olov Persson tackar för svaren
Tragiskt med arbetslösa som vill jobba

Det är en tragedi att så många som kan och vill jobba tvingas gå arbetslösa. De verkar det råda enighet om. Alla partier utom M, Mp och V har svarat på mina frågor om jobb till arbetslösa
För- och nackdelar kan se ut som följer;
Fördelar för den arbetslöse
Sjukskrivna, som klarar av vissa arbeten, pigga pensionärer, arbetslösa ungdomar etc. slipper isolering och ensamhet. Det förhindrar depression och förlorat självförtroende.
Invandrare får träffa människor med svensk bakgrund. De får lära sig lite om Sverige och får träning i svenska språket.
Unga människor med prognosen ”förtidspensionering” får ny kontakt med arbetslivet. Det kanske inte behöver slås ut helt.
Inga nackdelar kan listas
För- och nackdelar för den som behöver hjälp
Gamla människor och handikappade kan ha kvar sitt invanda boende och slipper ensamhet och isolering.
Människor med rörelsehinder får hjälp att komma ut.
Rätt upplagt kan inga nackdelar listas
Vinst eller förlust för samhället
Ökad social välfärd eftersom fler får känna sig efterfrågade.
”Arbete befrämjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd”.
Invändningen att de som redan har det bra får det bättre kan motverkas skattevägen.
Man behöver inte förtidspensionera för att minska statens kostnader.
S hävdar att reformen kostar pengar. Det tackar många nej till, t.ex. Harry Holm. Jag tror S har fel. En nyligen framtagen analys, som initierats av S, visar att staten är vinnare. Jörgen Johansson Cp hävdar att rätt upplagt skulle reformen gå med vinst. Även om ändringarna är kostnadsneutrala, varför tacka nej till så mycket gott?
Svarta inkomster blir vita – en hederlighetsreform!
Tyvärr höga lönebikostnader, inte bara försäkring och pension utan en hel del ren skatt, gör att företag som satsar på att utföra tjänsterna skattetekniskt korrekt slås ut. Det betyder att människor blir utan jobb. Trygghetslagstiftningen har hamnat i en ond cirkel. Det blir svårt för vilken regerring som helst att lösa det problemet.

Till sist, inte nedvärderar S som ursprungligen var ett arbetarparti hederligt arbete. Det är inte ett dugg finare att ha studerat och doktorerat än att vara dräng eller piga. Den som har den inställningen är kanske intelligent men saknar förstånd.

Tack till Er som engagerar er!

Carl Olov Persson

**  

 

Saxat ut Göran Hägglunds tal
vid Kristdemokraternas riksting i Skövde 30 juni 2005

--- Vårt ansvar är att sörja för varje persons rätt till ett värdigt liv, oavsett geografiskt avstånd. Vårt ansvar är att sörja för kommande generationers livsmiljö och livsvillkor. Vårt mål är att samhället ska återspegla denna grund. Vårt mål är ett samhälle där ingen hålls tillbaka, och ingen lämnas efter. Och därför vet vi att vi är i desperat behov av förändring. Att bygga nytt på fast grund.
Det socialdemokratiska barackbygget står där. Överlastat med plastic-paddingprovisoriska åtgärder i syfte att dölja de värsta läckorna. Men konstruktionen krackelerar, i de delar den ens håller sig upprätt. Grunden saknas. Och då duger det inte att bygga mer av samma, då behövs en ny grund av fasta värden.
--- Det offentliga rummet hotas. Våra inre platser kränks. Våldet tar över gatorna. Sexualiseringen fyller löpsedlar och magasin. Pornografins snedvridande bilder kopplar upp sig mot våra barn via Internet. Alkoholen säljer sig via lömsk marknadsföring.
Då är det märkligt att den stora faran tydligen är att ”Den blomstertid nu kommer” fortfarande sjungs på skolavslutningarna…
Vi ska inte måla verkligheten i enbart svart, men vi måste inse att alla krafter behövs för att vi tillsammans ska kunna bygga ett mjukare samhälle. Där alla blir sedda. Där alla får plats. Vi behöver varandra. Så enkelt är det.
Försöken att avskaffa det mellanmänskliga beroendet har lett till ett närmast gränslöst beroende av det offentliga. Det civila samhället är ingen gullig garnering av det offentliga, utan själva samhällskittet.

--- Och därför behöver vi en ny familjepolitik. Där vi får tid. Tid som inte politiker har styrt och ställt med, utan tid som är vår egen. Tid för varandra. Tid för det som är viktigt.
Men allt fler politiker vill maka sig ner med rödpennan vid familjernas köksbord och rita om familjeschemat efter en central mall. Som om alla familjer, föräldrar och barn såg likadana ut!
--- Regeringens utredare Karl-Petter Thorwaldsson beskriver sina egna förslag: ”Kanske kan det leda till att en del småbarn får långa dagar på dagis. Det får man ta!” Men ”man” får ju inte ”ta” någonting! Det är ju barnet som ”får ta”.
--- Familjen har visat sig vara slitstark. Men vi kan inte ta den för given. Den uthärdar inte allt. För var finns de andra självklara platser där människan blir älskad och respekterad för att hon är, inte för att hon har eller gör?

Jag tänker fortsätta att utmana och avslöja alla de som vill bryta ned familjen, varje gång de framträder. Oavsett om attackerna sker under socialistisk, feministisk, liberal eller grön flagg.
De får inte lyckas. De ska inte få lyckas.
Det är samtidigt lätt att konstatera att familjens och barnens förespråkare blir allt färre. Riksdagen klubbade nyligen igenom lesbiska pars rätt till insemination. Man lagstiftade därmed bort vissa pappor redan från barnets tillblivelse. Paradoxalt nog talas det i alla andra sammanhang om hur oerhört viktig pappan är. Barnkonventionen plockas endast fram när det passar och är politiskt korrekt. Det är att förfuska dess syfte. ……………..
---I vår individualiserade tid ser vi hur banden mellan människor blir tunnare. Jag nämnde tidigare behovet av återuppväckt civilkurage. En natt i våras sa Marcus ifrån, när två män urinerade i en port på Kungsgatan. Han sparkades ihjäl. 30 personer kan ha sett dödsmisshandeln. Vem hjälpte honom?
En sjukpensionär protesterade när en tonårsflicka kastade skräp i tunnelbanevagnen. Hon blev slagen och kallad för "djävla hora". Vem hjälpte henne? Ingen!
När en knivman gick lös i Stockholms tunnelbana angreps Dominik och Tony.
Dominik knivhöggs i ansiktet och Tony ropade på hjälp från de andra i vagnen. Ingen ingrep.
När någon offrar sin egen bekvämlighet eller till och med riskerar sitt eget liv för att undsätta en medmänniska, vet vi att hon handlat rätt. Det är sådant mod och sådan vilja samhället behöver. Men om en person passivt ser på när en medmänniska drunknar, då vet vi att han handlat fel.
Att inte ingripa eller kalla på hjälp är ett slags handlande som framstår som oacceptabelt. När någon misshandlas till döds i en port på Kungsgatan finns det ett moraliskt krav att göra något för den som drabbas. Att gripa in, att säga ifrån eller att slå larm. Frankrike har en utvecklad lagstiftning i sin straffrätt mot passivitet och individualistiskt egenintresse och för medmänsklig solidaritet.
Jag menar att vi också i Sverige behöver en ny lag i straffrätten: Var och en ska göra det som man utifrån situationen och sin egen förmåga kan göra, när en medmänniska befinner sig i nöd!
Vi kräver ett förstärkt rättsväsende i vårt land. Men det är också uppenbart att något grundläggande i vårt samhäll hotas när allt färre vågar säga ifrån.
………..
--- Vi kan inte leva av bröd allena. Men vi kan heller inte leva utan bröd.
Utan de små företagens stora bidrag så klarar vi inte den värdiga vården eller den kunskapsbringande skolan. Dåliga villkor för företagen är dåliga villkor för välfärden.
--- Ofattbara dryga en miljon människor står utan arbete. De berövas möjligheten att försörja sig själva. De lämnas efter när de inte får den rehabilitering de behöver. Där finns de som diskrimineras på grund av sitt ursprung. Som lämnas i utanförskap och aldrig får chansen. Där finns de som skulle vilja driva företag, men som hålls tillbaka. Det är svårt att få klar sikt i blankettdjungeln. Tungt att bära en ryggsäck som ständigt fylls med pålagor.
Mona Sahlin sa för några år sedan att småföretagarna är ”vår tids hjältar”. Vad är i så fall belöningen för deras hjältedåd? Medfinansiering av sjuklönen?
--- Vi behöver ett handslag mellan näringsliv och politiker. Ett samhällskontrakt byggt på förtroende och insikt om gemensamma intressen kring välfärden, jobben och tillväxten. Vi behöver en statsminister som säger: Vi tror på er entreprenörer. Vi ska göra allt vi kan för att förbättra företagarförutsättningarna. Vi kan inte göra allt direkt, men ni ska veta att vi kommer att göra förbättring efter förbättring. Och att orden följs av handling.
…….
--- Så här säger Helga Carlsson, 94 år: ”Livet är en strid som man brukar säga. Ni förstår hur det känns att sitta här dag ut och dag in. Det är därför jag vill till ett äldreboende där det finns lite gumtanter, och kanske farbröder också för den delen, att prata med.”
Helga är nästan blind. Bor tre trappor upp utan hiss. Hon känner sig som en fånge. Hemtjänsten hjälper henne att laga mat och städa, men när hon ska på toaletten på natten så blir det otäckt. Hon är ju nästan blind.
”Det är inget kul att vara 94 år. Jag blir 95 i januari, hoppas jag inte blir det, säger Helga och skrattar.” Södertälje kommun skrattar inte. Länsrätten har gett Helga rätt till en äldreboendeplats. Men kommunen tänker inte ge sig. De överklagar eftersom – och nu citerar jag - ”alla kan inte få precis vad de vill ha”.
Som om Helga Carlsson 94 år, nästan blind, begär det orimliga. Sverige behöver en ny äldrepolitik. En som utgår från människovärdighetens fasta grund.
--- Vi kommer att fortsätta slåss för de äldre. Särskilt för dem som inte får komma ut, som är drabbade av vätskebrist eller undernäring eller som ligger ensamma. De som lämnas efter. Deras röster bär inte som förr. Men vi tänker fortsätta ge röst åt dem. Och vi tänker ta vår unga äldrepolitik in i en ny regering.
--- Min övertygelse och drivkraft är att Sverige behöver förändring utifrån en fast grund. Att den lilla och den stora världen behöver mer av gemenskap, av solidaritet. Mer av förvaltarskap, och respekt för livet och människan. Kristdemokraterna är unika i svensk politik. Vem står annars upp för dessa värden?

COP
______________________________________________________


Samarbetet mellan oppositionspar-tierna, kd, c, fp, mp och m, intensifieras

Fem arbetsgrupper med en representant från varje parti rapporterar vad man kommit fram till vid en konferens på Färna herrgård där partiernas landstingsgrupper var samlade.

Konferensen blev lyckad och partiernas gruppledare fick mandatet att fortsätta det gemensamma arbetet, vilket bland annat innebär att de träffas varje måndag. De fem arbetsområden som kommer att behandlas är Friskvård, Mångfald, Psykiatri, Tillgänglighet och Äldrefrågor.
Det kunde konstateras att det finns mycket som förenar partierna och som kan bilda en god grund för fortsatt samarbete.

Den enade oppositionen höjer debattklimatet i landstingsfullmäktige

I debatten vid senaste fullmäktige inträffade det unika att ledamöterna från s och v köade för att få föra fram sina budskap i talarstolen.
Det visade att representanterna för de två partierna var frustuerade över den situation som uppstått: En enad opposition i landstinget!

Media
Samarbetet inom oppositionen har naturligtvis fått ett visst genomslag i massmedia – framför allt TV4 Bergslagen, Radio Västmanland och Västerås tidning får godkänt.
Med undantag av Fagerstaposten, där Bengt Andersson fått in en lång insändare om vad han gjort för att stödja sjukvården i Fagersta, visar de mindre tidningarna i länet litet intresse för det nya som händer inom vårdsektorn.

Svårigheter och möjligheter
Samarbetet mellan oppositionspartierna har gått mycket bra och personkemin fungerar väl.
Att för respektive parti stå helt ensamt är förvisso lättare om man ska profilera sig, men att vinna landstingsvalet ensamt är orealistiskt.

Genom att samarbeta har oppositionen en unik chans att få majoritet för de fem partierna vid valet 2006.

– I den nya politiska majoriteten ska naturligtvis kristdemokraterna vara så stora som möjligt, framhåller Kristdemokraternas gruppledare Hanke Joneklav
Enligt en väljarundersökning för Västmanland ökar kristdemokraterna, så det är bara att fortsätta kämpa för framgång nästa höst!

Välkommen att höra av Dig om du undrar över något eller har något förslag som du tror att vi kan föra fram!

CARL OLOV PERSSON
2005/06/28
_____________________________________________________



**

 

Fånigt dra in världen i debatten,
enligt Kjell-Albin Abrahamsson


 
Söndagen den 26 juni handlade det i P4-programmet Efter Tolv om utlandsföddas svårigheter att göra karriär i Sverige och tvärtom.
Det tog frilansjournalisten Kjell-Albin Abrahamsson, bosatt i Polen, som orsak till att få förgylla EU:s rykte och nedvärdera de svenskar som varit skeptiska till kanske inte EU men till EMU och den föreslagna konstitutionen.
Genom denna skepsis blir Sverige marginaliserat, förklarade Abrahamsson.

Jag skickade följande e-post till programmet:

”Kjell-Albin Abrahamsson tycker att Sverige marginaliseras genom svenskarnas skepsis till EMU och till förslaget att vår grundlag ska ersättas av EU:s.
Oj, vad marginaliserade dom måste känna sig i exempelvis Japan!
Japanerna har bara sin egen grundlag och - ännu värre - dom är inte ens med i EU.
Stackars människor, eller hur Kjell-Albin?”


Det lästes upp och vad svarade då Abrahamsson:
– Det är så fånigt att det inte är något att kommentera.

Och det var ju också ett argument.
I så fall tycker jag det är fånigt att, som Kjell-Albin Abrahamsson, ha inställningen att Europa är hela världen. Och att allt utanför Europa är ovidkommande för Sveriges och svenskarnas utveckling och eventuella karriärer.

Att varje EU-skeptiker fick ännu mer ammunition i anti-arbetet, tackar vi dock för:
Abrahamsson berättade att det kommer att ta tre generationer innan de nya länderna i EU kommit i fatt oss.
Vilket betyder att: Åtminstone tre generationer framåt ska svenskarna betala med sina skattepengar för att polacker, balter och andra ska komma ifatt.
Det har Kjell-Emil Abrahamsson sagt.
Tror man på honom så är det dags för Sverige att gå ur EU och i stället gå in i Världen.
HARRY HOLM
2005/06/26

**  

 

Väljarna vill inte ha höjd skatt

Regeringen med Göran Persson i spetsen vill bl a höja kommunalskatten och energiskatterna.
Men enligt en undersökning gjord av Göteborgs Universitet, där 1700 personer tillfrågats om skattetrycket är regeringen helt fel ute. Bara fem procent av de tillfrågade vill höja kommunalskatten, tretton procent kan tänka sig höjd energiskatt. Den allra mest impopulära skatten är fastighetsskatten.
Detta visar med klar tydlighet att svenska folket inte längre går på socialdemokraternas prat om att höjda skatter är vägen till lycka. Moderaternas recept för att utveckla välfärden använder helt andra ingredienser t ex:
• Fler människor måste få möjlighet att gå till jobbet en vanlig dag
• Ge människorna makt över sina liv genom möjligheten att leva på sin lön
• Minskat krångel och bättre villkor för företagande skapar fler jobb

Med fler människor i arbete och företag som vågar expandera i hela Sverige kan vår välfärd både säkras och utvecklas utan skattehöjningar. Detta gäller självklart även små kommuner som Arboga.

JONAS WENNBERG(m)
Arboga
2005/06/22
_______________________________________________________

**  

 

Om städhjälp och annat

CARL-OLOV PERSSONS FRÅGOR TILL RIKSDAGSMÄNNEN – OCH DERAS SVAR

En väljares frågor till riksdagsledamöter och kommunalpolitiker

En fjärdedel av alla i arbetsför ålder får inte vara med i välfärdsbygget.
Dan Andersson, Chefsekonom på LO, säger ”deras tjänster efterfrågas inte”.
För få jobbar och betalar skatt och för många tvingas leva på bidrag. Nu räcker inte pengarna till och därför skärs ersättningarna till sjuka och arbetslösa ner.

Det finns gott om arbeten som riksdagen motarbetar. Varför frigör Ni inte resurser som står till förfogande när de är efterfrågade?

Vi är en allt större grupp pensionärer som behöver hjälp för att kunna bo kvar i villor och lägenheter och som är beredda att betala för arbetet bara vi slipper ifrån lönebikostnaderna. Det handlar om smutsiga fönster som får stå där smutsiga för att vi inte orkar tvätta dem. Det handlar om trädgårdsarbete som inte blir av och som skapar otrivsel både för oss och våra grannar.
Parkerna skulle kunna vårdas lite bättre. Det är ju mångas enda trädgård.
Den kommunala äldreomsorgen skulle kunna förstärkas genom att människor som nu går arbetslösa fick ta med äldre funktionshindrade ut på rullstolvändor i någon av parkerna,.
Skolan behöver hjälp med rastvakter, stöd till lite stökigare ungar och mycket annat.
Barnföräldrarna är en stressad samhällsgrupp. Förr kunde en familj där båda arbetade få hjälp med städning och barnpassning utan att gå på knä ekonomiskt. Nu går inte det.

Vad är det för fel på de här jobben?
I dag verkar det legitimt att nedvärdera vissa arbetsinsatser. Själv började jag mitt arbetsliv med att lasta dynga åt en bonde i grannskapet. Det var inget jag skämdes för. Man är inte mindre värd som dräng än som riksdagsman. Alla klarar inte kompetenskravet för att bli byråkrater men de vill ändå få vara med i välfärdsbygget. Ge oss alla chansen!

Det finns så mycket gott att vinna på att människor som går sysslolösa får arbeta efter sin förmåga.
Det finns mängder med invandrare med eller utan uppehållstillstånd som går utan arbete och som gärna ställer upp på enkla arbeten där de förutom inkomst från eget arbete skulle möta människor de valt att flytta till för att leva resten av livet tillsammans med. Kontakten med lite mindre stressade pensionärer som har tid över för ett samtal vid kaffebordet skulle ge inblick i hur Sverige fungerar och ge möjlighet till lite språkträning.
De finns mängder med pigga pensionärer som vill ha lite mer att göra än att vattna blomlådan på balkongen och det finns sjukskrivna som inte orkar gå tillbaks till det gamla stressiga arbetet, som inte vill bli förtidspensionerade utan vill fortsätta fast på en något lägre nivå. De skulle kunna bilda byalag och försköna i närområdet.

Ta vara på resurser som väntar på att få komma till användning, låt tillgång och efterfrågan mötas, släpp loss vilande resurser
Gör det genom
att ge den som behöver hjälp med hemtjänst möjlighet att köpa tjänsten för förslagsvis 70 kronor per timme.
att arbetsförmedlingen och/eller sjukkassan får i uppgift att förmedla tjänsterna.
att dra av, kanske, 50 kronor från den skattefinansierade ersättningen.

Om 200.000 människor skulle arbeta ytterligare 400 timmar per år så skulle det ge inkomster på 5,6 miljarder. Staten skulle spara 4 miljarder. Förtjänsten skulle kunna gå till bibehållen ersättningen till sjuka och arbetslösa. Det skulle bidra till bättre rehabilitering, färre skulle behöva förtidspensioneras och fler skulle få uppleva att de gör en värdefull insats.

Avundsjuka eller bättre förslag?
Någon kanske invänder, ”Det är de rika som får det bättre”. Jag vill bara påpeka att några promille i högre skatt på ministrar och andra höginkomsttagare kompenserar med råge eventuella bristen på utjämning i förslaget.
Riksdagsmännen som har tillgång till riksdagens utredningstjänst kan säkert fila på förslaget och göra det ändå bättre. Det viktigaste är att Ni tar tag i frågan och frigör resurserna.

Motverkar den svarta ekonomi
En del av de här jobben utförs kanske redan men representerar den svarta sektorn.
Rätt upplagt skulle arbetet kunna göras lagligt och göras tillgängligt även för dem som inte vill delta i den informella marknaden.
Ni borde inte tacka nej till ett ärligare, medmänskligare och roligare samhälle.
Det här är moget för ett storskaligt försök på riksnivå men om Ni vill prova det i mindre skala så låt Köping-Arboga-Kungsör bli försökskommuner inför en bredare satsning på ökad livskvalitet i hela landet.
CARL-OLOV PERSSON
Försommaren 2005
_____________________________________________________


Carl-Olov Persson har skrivit om detta till alla riksdagsmän i länet för att få kommentarer till förslaget.
Fyra svar har kommit. Ett från Ulla Lord-Gynne, s, Kerstin Heinemann, fp, ett från Torsten Lindström, kd. och ett från Jörgen Johansson, c.
LÄS NEDAN!

-----------

Från Ulla, socialdemokrat
Välfärdssystemen är inte synkroniserades på den här punkten

Hej Carl Olov och tack för ditt brev!

Du  har ställt frågor till oss socialdemokratiska riksdagsledamöter kring arbete och arbetslöshet.Vi är  tacksamma för det engagemang som du visar i dessa viktiga och svåra frågor och vi tror att det är just i dialogen med medborgarena som vi politiskt kan komma vidare i de frågor du tar upp.

Vi kan inte annat än hålla med dej om att det är en paradox att många människor som både kan och vill jobba går arbetslösa och tvingas försörja sig via våra välfärdsystem vid arbetslöshet eller partiell sjukdom.Hur många människor detta handlar om kan vi tvista om. Men det är hur som helst för många.

Men, vi socialdemokrater står däremot fast vid den generella välfärden. Den som gäller alla och betalas soldariskt av oss alla. Alla kan vi bli sjuka eller arbetslösa. Då ska inte hela livet slås i spillror. Ingen blir frisk genom att vi sänker ersättningar. Inte ett enda nytt arbete skapar vi genom att försämra ersättningen till de arbetslösa.  Det är moderaternas påhitt.

Men vi ser i ditt brev att det inte är den utvecklingen du är ute efter. Utan den obalans som blir tydlig då man ser att det finns många behov i vård, omsorg, skola osv. Samtidigt finns ett stort antal människor som inte kan få arbete eftersom det saknas pengar i kommuner och landsting.
Vi ser liksom du att våra välfärdssystem inte är synkroniserade på den här punkten och det är självklart ett stort problem som vi socialdemokrater måste fortsätta att brottas med. Att åstadkomma en förändring är dock inte alldeles enkelt som du säkert förstår.
Vi håller helt och hållet med dej om att passivt utbetalande av bidrag är det mest destruktiva som finns. Därför sätter vi också in massiva åtgärder i form av utbildning och andra arbetmarknadspolitiska åtgärder för att upprätthålla arbetslinjen så långt som möjligt.

Du föreslår att man kan ta bort arbetsgivaravgifter på vissa tjänster. Det tycker vi är en oacceptabel väg. Arbetsgivaravgifterna är ju till för att försäkra löntagarna för eventuella arbetsskador och för att tillförsäkra dem penision på äldre dar. Vi vill inte att någon som arbetar ska stå utan försäkringar och pensionsinbetalningar. Vi socialdemokrater är som du vet ivriga förespråkare för kollektivavtalen som ju är inte är något annat än överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden.

Du tar också upp det som i debatten har kommit att kallas hushållsnära tjänster. Du menar, om vi förstått rätt, att vi med skattemedel ska subventionera dessa tjänster. Där delar vi inte din uppfattning.
Vi ser ingen anledning till att använda skattepengar till städning och trädgårdsarbete i ett läge då vi har stora behov inom äldreomsorgen, skolan och sjukvården. Vi anser att pengarna gör större nytta där. Om vi ska ge mer skattepengar till ett nytt område måste ju dessa tas från något annat område. Annars återstår ju bara att höja skatten. Det finns heller ingen erfarenhet på området som entydigt visar att det skapas värst många nya jobb eller att svarta jobb skulle försvinna.
Som du märker delar vi  inte dina uppfattningar i allt men vi uppskattar som sagt ditt engagemang och din vilja att hålla dialogen levande.

Med förhoppning om en skön sommar!

De socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Västmanland
/
Ulla Loord-Gynne
Politisk sekreterare/Mälardalen
Socialdemokraterna i riksdagen

----


Kerstin Heinemann (fp)
Replik om den osynliga arbetslösheten

Den verkliga arbetslösheten är snarare 17 procent än den officiella på 5-6 procent, om man räknar in alla dem som är i AMS-åtgärder, jobbar mindre än de skulle vilja, är sjukskrivna eller förtidspensionerade trots att de skulle kunna arbeta, avskrivits från arbetsförmedlingen eller aldrig brytt sig om att anmäla sig till arbetsförmedlingen.
Detta tragiska slöseri med mänskligt kapital har föranlett förre riksdagsmannen Carl-Olov Persson (kd) att väcka en rad frågor till mig.

Persson menar med rätta att det finns en stor efterfrågan i Sverige på en rad jobb, men att dessa tjänster nedvärderas i vårt samhälle. Ett tydligt exempel på detta är att socialdemokraterna motverkar våra förslag att underlätta för vanliga familjer att anlita hushållsnära tjänster. Över 200 000 personer uppgav i en undersökning förra hösten att de betalat svart för städning. Det finns helt enkelt inte möjlighet för vanliga familjer att anlita ”vit” hjälp med städning och barnpassning.

Och som Carl Olov Persson skriver, är barnföräldrar en stressad grupp i samhället som skulle vinna mycket på att kunna få hjälp i hemmet till rimliga priser.
I Finland har man redan insett detta och genomfört en reform för hushållsnära tjänster. Resultatet är att omkring 100 000 människor är sysselsatta med hushållstjänster och att antalet svartjobbare dramatiskt minskat, vilket har stärkt ställningen för arbetarna som tidigare saknade skydd, försäkring och pensionspoäng.

Att bli äldre är idag alltför ofta att bli åsidosatt. Ingen frågar efter ens erfarenheter och kunskap. Men alla blir vinnare i ett samhälle som tar tillvara de äldres kunskap och erfarenhet. Därför har folkpartiet i en motion föreslagit en lagstiftning mot åldersdiskriminering i arbetslivet. Det behövs också förändringar av regeringens regler om åldersgränser för äldre i statliga styrelser mm.

Samhället behöver också frivilliga insatser. Idag finns ett drygt hundratal s.k. frivilligcentraler ute i landets kommuner. Dessa fungerar som sambandscentraler mellan de – främst äldre – som önskar stöd och hjälp i sin vardag och medmänniskor med tid över för frivilliga insatser. Därför bör kommunerna göra särskilda överenskommelser med vårdpersonalens fackliga organisationer om volontärarbetets innebörd och gränser.
Från folkpartiet anser vi att volontärarbete bör stimuleras genom särskilda medel. Och vi har i vårt budgetförslag avsatt 30 miljoner kronor per år under åren 2005-2007.

Kerstin Heinemann (fp)
Riksdagsledamot från Västmanland
2:e vice talman

____________________________________________________

Torsten Lindström
Bedrövligt att människor stängs ute från jobben

Med anledning av Carl Olov Perssons dokument "En väljares frågor..." kommer här enligt önskemål några reflektioner:

Jag delar i hög grad Carl Olov Perssons tankar och engagemang. Det är bedrövligt att människor stängs ute från jobben, trots att behoven finns. Om en del regler skulle underlätta skulle fler få jobb. Självklart borde svarat jobb bli vita. Det kan vi göra genom att införa "RUT-avdrag" så att det blir billigare förfalla hushåll att anlita hushållshjälp med att städa, tvätta eller vad det nu är. Finland har infört detta och på så sätt fått massor av nya jobb. Många äldre skulle kunna tas tillvara genom att tex bli sk Klassmorfar i skolan. Det skulle öka tryggheten för många barn och vara meningsfullt för äldre, både kvinnor och män. När det gäller flyktingar så måste de snabbare komma in i samhället. Det bästa sättet är att finnas på arbetsmarknaden och möta vanliga svenskar. Det borde alla få göra så snabbt som möjligt.

Hälsningar
Torsten Lindström

Riksdagsledamot, Kristdemokraterna, Västmanlands län

-----------

Johansson svarar Persson
Har framfört åsikterna i riksdagen

Carl-Olov,
-Delar mycket av de idéer som du framför i din skrivelse. Har i såväl i motion som i interpellationsdebatt framfört samma åsikter. Det är exempelvis inte rimligt att en pensionär som arbetar och uppbär lön ska betala avgift för pension då personen redan är pensionär. Interpellationen baserades på Carl-Johan Åberg och professor Lodins åsikter på den äldre arbetskraftens otillbörliga beskattning. De äldre är en resurs i samhället och ska också behandlas som sådan. Man blir inte mindre vetande vid en viss ålder som det verkar vara idag. En attitydförändring behövs alltså gentemot de äldre.

Beträffande pensionärer som köpare av tjänster så har frågan varit uppe i riksdagen och ständigt avvisats av den röda alliansen. Detta trots att 3-5 miljarder av svart arbete skulle kunna bli vitt arbete. Avdrag för hushållsnära tjänster, i likhet med avdrag för reparation och tillbyggnad i hus, bör alltså stimulera såväl arbetstillfällen, hjälpa äldre och hårt arbetande familjer som att främja arbete efter gällande bestämmelser, alltså motverka svartjobb.

Systemet har tillämpats i Finland under något år och de erfarenheter som finns därifrån går att ta hem till Sverige. Vi behöver alltså inte något provområde i landet för att se hur det verkar. De så kallade RUT- och ROT-avdragen kan alltså införas med omedelbar verkan i vårt land.

De åsikter du för fram om behovet av äldre i skolan och därmed i umgänget med unga har sitt berättigande idag såväl som det hade för tiotalet år sedan. Våldet i våra skolor, såväl direkt som i ord, blir allt grövre. Få är de som ingriper när det går snett och ofta bestraffas de. Här behövs en skärpning i hela landet. Tyvärr ser jag även glidningen i attityder hos samhällets företrädare. Ofta i form av polisens agerande vilket jag påtalat i riksdagen ett flertal gånger.

För att skapa det goda samhället behövs alla människors insatser. Pensionärerna är en resurs i det arbetet. Om alla, efter förmåga, drar sitt strå till stacken så har vi stora möjligheter att utveckla ett tryggare samhälle där alla har förståelse för varandra.

Mvh
Jörgen Johansson, Arboga

Distriktsordförande för C och CK i Västmanland
Riksdagsledamot
Talesman för Centerpartiet  i kommun- och landstingsekonomiska frågor
Ledamot av Skatteutskottet
Ersättare i Finansutskottet och Bostadsutskottet
____________________________________________________

**  

 

Allians vill ta över landstinget
Hanke Joneklav, Kristdemokraternas oppositionsråd, satsar på bra vård i framtiden!

Problemen inom landstinget är stora. Den interna kontrollen har inte fungerat. Kostnaderna har skenat och det har krävts panikbromsningar, vilket skapat oro bland personal och sämre vård. Det är lätt att fastna i problemen. Nu satsar vi på framtiden säger Hanke Joneklav.

Efter valet 2006 tror Hanke att oppositionsalliansen ”din hälsa vårt mål” (kd, c,fp,mp och m) får ta över landstingets styrhytt. Äntligen finns ett alternativ som kan ersätta ett förlamande vänsterstyre. Kristdemokraternas medverkan i alliansen är en garant för solidaritet och medkänsla.

Massmedias är intresserat. Hanke har framträtt flera gånger i regional-tv, i radio Västmanland, Vlt och Västerås tidning. De mindre länstidningarna verkar inte intresserade av sjukvården.

Vi kommer att portionera ut våra mål successivt. Det viktigaste är satsningarna på bättre arbetsklimat. Det ger mer välmående personal, mindre sjukskrivningar och det blir lättare att rekrytera familjeläkare. Vi får en bättre och värdigare vård. Vi söker samarbete med kommuner och andra landsting, allt för mer vård för pengarna avslutar Hanke.

COP
2005/06/11
_____________________________________________________
_____________________________________________________

Carl Olov Perssons slutreplik
Om Jämtin, Israel och muren

 För att följa debatten från början - klicka här och läs inläggen uppåt i spalten.

Dan Karlsson!
Vi kan vara överens om en sak. Muren är något förskräckligt men vi verkar inte nå koncensus i frågan om hur vi skall få bort den.
Det råder ofred i området och jag hävdar att det inte går att lösa problemen genom att svära över en eller båda parters agerande. En svensk minister borde i stället göra allt för att sprida försoning som en grund för fredlig samlevnad.

Det är inte ens fel att två träter säger ett gammalt fint ordspråk.
Lyssnar man till Hamasimamen Sheikh Ibrahim Mudeiras fredagspredikan den 13 maj så förstår man att ordspråket är relevant i sammanhanget. Han säger bland annat att ”Det var judarna som provocerade fram nazismen” och liknar judarna vid aids och Israel vid en cancersvulst.

Dan, vart vill de att israelerna skall ta vägen? Skall dom flytta tillbaks till de tomma lägenheterna i Budapest? Du har rätt att ensidigt svära över Israel och judarna men att Sveriges biståndsminister nedlåter sig till svärandet betackar jag mig för.

Jag tackar Dig för en som jag hoppas klargörande debatt som för min del avslutas med detta inlägg.

CARL OLOV PERSSON
2005/06/08
______________________________________________________________



Dan Karlsson svarar återigen
Carl Olov Persson om muren

Carl Olov,
 
naturligtvis har vi olika uppfattning, men om denna mur borde vi kunna enas. Det var ju muren det handlade om inte sant. Grunden för att enas är att hålla sig till ämnet. Muren står på ockuperad mark och den skyddar bara israeler. För palestinier utgör den ett hot och en plåga. Den är ytterligare en metod för att stjäla mark på ockuperat område.
 
Vi kommer inte att bli överens om hela den komplicerade frågan om Israel och Palestina, men om muren borde vi kunna enas, liksom om folkrätten. Kan vi vara överens om att folkrätten skall följas även av Israel så är mycket vunnet. I vår värld skall bara vissa länder och folk tvingas att lyda internationella lagar och avtal, andra kan fritt strunta i dem. Ett gott exempel på det sistnämnda är staten Israel.
 
Murbygget är bara ett i raden av brott mot folkrätten som Israel gjort sig skyldig till. Kanske var det värsta som skett händelserna i de palestinska flyktinglägren Sabra och Chatila efter Israels ockupation av södra Libanon 1982. Med stöd från Ariel Sharon kunde libanesiska kristna falangister ta sig in i flyktinglägren i september (16-18/9 1982) och anställa massakrer på ett par tusen män, kvinnor och barn. Några år tidigare (1976) har samma falangister (utrustade med israeliska uniformer och vapen) mördat tusentals flyktingar i lägret Tel-al Zataar. Att stödja eller nonchalera sådana tilltag främjar inte försoning. Att erkänna det palestinska lidandet och fördöma dessa brott mot folkrätten är en förutsättning för försoning.
 
Liknande händelser i Bosnien under kriget i Jugoslavien ledde till att krigsförbrytardomstolen i Haag upprättades. Mördarna i Libanon, med Sharon i spetsen går fria. De kallas inte ens extremister. Hur skall en så orättvis värld kunna bli fredlig?
 
Du talar hela tiden om judarna? Men i Israel finns andra än judar (som du säkert vet). Ett modernt samhälle är inte religiöst grundat utan där råder religionsfrihet. Jag har alltid undrat över stödet för den "judiska staten". Stöder man sådana tanker kan man likaväl stödja muslimska stater (exempelvis Iran). Låt religionsfrihet råda även i Israel och i Palestina. Att vissa trosriktningar skall göras exklusiva i en stat kallas vanligen för "fundamentalism". Så även i Israel?
 
Riv muren nu!
 
Hälsningar
DAN KARLSSON
2005/06/07

____________________________________________________
 

Carl Olov Persson skriver
en replik om försoning


Dan Karlsson!

Vi har olika uppfattningar. Vi lever i en demokrati där det till och med är tillåtet att få avvikande uppfattning publicerad på Arbogasidan. Att vi har rätt uttrycka våra åsikter skriftligt tror jag både Du och jag gillar. Hoppas bara att våra samtal kan föra oss fram till lite av förnuftig samstämmighet.

För några år sedan besökte en grupp riksdagsledamöter Jordanien, Israel och Palestina, bland dem fanns jag och Göran Magnusson från Köping. Diakonia och Frikyrkliga Studieförbundet stod för värdskapet. (Carin Jämtin hämtades från Diakonia till Rosenbad.)
Gruppen besökte bl.a. flyktingläger i Jordanien, Gaza och Betlehem. Vi fick en liten inblick i hur stora problemen är. I rapporten till riksdagen noterar vi bl.a. från ett samtal med en kristen ledare i Nasaret där han säger
”Vi måste få hejd på fundamentalismen. Palestinierna har rätt liksom israelerna…. Extremisterna skall aldrig få tro att det är de som skall segra. Människor med ansvar vill ha fred, de vill ha folkförsoning… och de vill ha frågan om Jerusalem löst… Det finns en stark fundamentalism som vill ha ett islamiskt Palestina, men framtiden är inte till för fanatiker. Vare sig islamiska eller judiska fundamentalister kommer att vinna. Tråkigt nog finns det kristna fundamentalister som stöder judiska fundamentalister. De går inte fredens ärende…. Enda sättet att få folket att vända sig från fundamentalismen är att få fart på fredsprocessen. När folk lever i säkerhet finns det ingen möjlighet längre att fraternisera med fundamentalister.”

Vi som bara besöker området eller läser om det vill tro att det finns enkla pragmatiska lösningar. Vi vet att allt skulle bli så mycket bättre för alla om man bara hittade fram till fredlig samexistens. Området har en oerhörd utvecklingspotential. Sedan årtusendena har Jerusalem med omnejd varit en plats där kulturer och religioner mötts. Om judar och palestinier samarbetade kan området utvecklas till att bli ett världscentrum.
Det är inte för alltid givet att FN:s huvudkontor skall ligga i New York. Mycket talar för att det i framtiden kommer att ligga i Jerusalem. Närheten till de stora länderna i Asien i stark utveckling, till Europa och till Afrika talar för en sådan utveckling. Framtiden bjuder på så stora utmaningar att människorna i Israel/Palestina egentligen inte har tid att strida.

En av de svåraste frågorna är båda parters krav på Jerusalem som huvudstad. Att sitta på parkett och komma med förslag är enkelt, i vår dokumentation till riksdagen presenterade vi en idé:
Jerusalem skulle kunna delas upp i stadsdelar med Los Angeles som modell. Stadsdelarna skulle bli självstyrande med ett gemensamt styre. Jerusalem är ju en mycket religiös stad. Där finns tre religioner med alla sina olika uppdelningar. Där måste finnas plats för alla trosriktningar och även för alla som inte har någon tro. Därför har övriga världen ett stort ansvar för en fredlig utveckling

Dan, låt oss hjälpa till att riva muren med försonande ord i stället för förbannelser!

CARL OLOV PERSSON
2005/06/01
______________________________________________________


Dan Karlsson svarar Carl-Olov Persson


Försvara folkrätten, Carl-Olov!
Annars kan vi själva drabbas nästa gång.

 
Nu drar Carl-Olov in en massa andra murar i debatten. Murar han tycker illa om till skillnad från Israelernas mur, som han försvarar med grumliga argument. Han skriver om muren i Tyskland under det kalla kriget att "Många som försökte ta sig över den muren dödades obarmhärtigt av kommunisterna". Det är sant, många dödades vid denna mur. Vid den mur som Israels byggt på ockuperad mark dödas många fler. Frågan jag då ställer till Carl-Olov är denna; "är de israeliska morden mera barmhärtiga än de mord som kommunister i Östtyskland gjort sig skyldiga till?". Försvaren för murarna är likartade. De skall skydda den goda människan mot den onda. Skillnaden är den ideologi som motiverar murbyggandet.
 
Israels ockupation av Palestina är grym och omänsklig. Ockupanten håller innevånarna i träldom och gör dem, med hjälp av sina soldater, maktlösa och utfattiga. Mördandet är toppen på ett isberg av förtryck. Muren skyddar liv påstår Carl-Olov. Men vilka liv skyddar den? Amnesty har nyligen publicerat sin årliga rapport om tillståndet för de mänskliga rättigheterna i världen. I denna redovisas morden i Israel och i Palestina under år 2004. Den israeliska armén mördade 700 palestinier förra året. Av dem var 150 barn. Mördandet sker balnd annat med hjälp av militärhelikoptrar, som skjuter rätt in i befolkade områden på Västbanken och i Gaza.
 
Palestinska "extremister" då, hur många israeler föll offer för dem? Rapporten upptar 109 dödade israeler. 67 av dem var civila och 8 av de civila var israeliska barn. Det var självmordsbombare, handeldvapen och granater som dödade här. Således dödades nästan 7 gånger så många Palestinier som Israeler. Räknar vi oskyldiga barn så föll nästan 19 gånger fler palestinska barn offer för Israelisk hämd efter palestinska attacker. Alla mord på civila är terrordåd oavsett vem som utför dem. Morden är dessutom bara en liten del av allt förtryck och alla brott mot mänskliga rättigheter som staten Israel gör sig skyldig till. Israel har bland annat tagit sig rätten att kollektivt bestraffa hela palestinska familjer när någon medlem bekämpat dem. Man river ner det hus där familjen bor. Flera hunda palestinska hem förstördes under år 2004. Hela Israels politik mot Palestina är kolonialism. Den upprätthålls genom det stöd kolonialmakten får från USA.
 
Sista delen av Carl-Olovs argument förstår jag inte alls. Hur kan lidandet under det andra världskriget här i Europa legitimera våld och förtryck av palestinier idag? Hur kan europeiska mördare ge israeliska makthavare rätt att förtrycka människor i Palestina? På vilket sätt kan Raol Wallnbergs öde motivera den israeliska muren på ockuperad mark? Hur kan du använda andra brott mot folkrätten för att försvara de brott som pågår just nu, just här i vår globaliserade värld?
 
Jag försvarar inte dödandet vid Berlinmuren. Inte heller bortrövande av Raol Wallenberg eller massmorden på judar. Men du Carl-Olov försvarar uppenbarligen de israeliska morden och brotten mot folkrätt i Palestina därför att du sympatiserar med dem som utför handlingarna.
 
Det håller inte, då blir du medskyldig.
 
DAN KARLSSON
2005/05/31

__________________________________________

Carl Olov Perssons replik till Dan Karlsson - om murar


"Jag vill inte att Sveriges biståndsminister skall svära över Israel"

Dan Karlsson, jag vill vara vän med både judar och palestinier.
Men det är långt till Mellersta Östern och nyhetsrapporteringen från konfliktområdet är ofta vinklad.
Det gör det svårt att ha färdiga uppfattningar i frågor som berör konflikten.

Det finns gradskillnader mellan murar
Den värsta mur jag kan komma på var järnridån i Europa som byggdes för att hindra människor att fly från diktatur till frihet. Många som försökte ta sig över den muren dödades obarmhärtigt av kommunisterna.
En mur som inte kommer långt efter i ondska är muren som skiljer Nord- och Sydkorea åt. Den muren fungerar också som en fängelsemur. De egna medborgarna får inte fly. Den som t.ex. söker asyl i Kina skickas tillbaks till Nordkorea och där väntar fängelse och dödsstraff.
Kinesiska muren var en försvarsanläggning. Kineserna ville skydda sig mot mongolisk invasion.
Muren mellan Israeler och palestinier är också en försvarsmur. Den har onekligen hindrat självmordsbombare och på så sätt sparat många människoliv.
Muren är bättre än ett ömsesidigt dödande.

Murarna rivs
Berlinmuren revs, Kinesiska muren finns kvar men bara som ett historiskt minne, ungefär som Vaxholms fästning fast större. Nordkorea är fortfarande ett fängelse.
Muren som israelerna uppför, byggs för att hindra självmordsbombarna. Den kommer att rivas men för det krävs konfliktlösning.
Att svära över judarna löser inte problemen, tvärt om. Biståndsminister Carin Jämtins hårda ord ökar motsättningarna och försvårar konfliktlösningen

Judarna är specialister på gettoliv
Jag kommer just från ett besök i Budapest. Där tittade jag in i det nästan folktomma judiska gettot. Nazisterna deporterade 600.000 ungerska judar till utrotningslägren.
Det fanns små titthål i portarna där man kunde kika in på de förfallna nästan folktomma kvarteren.
Vi var inte välkomna in på gårdarna. Människorna verkade rädda. De hade lärt sig att utanför gettot var det farligt. Där fanns det människor som inte accepterade judarnas annorlunda liv. Fick de chansen misshandlade och dödade de judar i pogromer som ofta flammade upp.
Vi fann minnesstenen av Raul Wallenberg. När han fullgjort sin uppgift fängslades och dödades av nazisternas efterträdare, kommunisterna, Var det kommunisternas straff för att han räddat judar?

Dan, förlåt mig, men Europas mörka historia gör att jag har förståelse för att judar som lyckats ta sig till Israel misstror dem som sagt sig vilja utplåna deras land och att judarna därför vill skydda sig.

CARL OLOV PERSSON
2005/05/27
______________________________________________________


Dan Karlssons svar till C-O Persson
om muren på Västbanken

(Perssons inlägg finns att läsa direkt under denna artikel)
 
Carl-Olov Persson ger sig på Carin Jämtin (biståndsminister) därför att hon sagt vad hon tycker om Israels mur i Palestina. Han efterlyser ett "flerdimensionellt tänkande"? Vad är nu detta?
 
Den som vill hävda medmänsklighet och rättvisa måste vara opartisk i sin bedömning av andra. Även de egna vännerna och värderingarna måste tåla ett omdöme. Kanske tycker Carl-Olov att palestinska liv är mindre värda än israeliska liv, vad vet jag? Kanske är han en vän av Israel och en fiende till det Palestinska folket? Han reagerar som om han vore fiende i vart fall.
 
Frågan om muren på västbanken är en fråga om folkrätt och om folkvett. Israel har rätt att försvara sig och bygga murar i sitt eget land, på det egna territoriet. Inget land har rätt att ockupera andra, bygga skyhöga murar på detta folks territorium, eller att förslava och förtrycka andra. Vare sig USA eller Israel har denna rätt. Inte heller Storbritannien eller Ryssland. Men att förtrycka andra det är just vad Israel gör. Regimen i Israel ockuperar och förstör andras egendom och territorium, bosätter sig där och tränger undan den andra, mycket fattigare, människan, bygger murar och motorvägar på den andres mark. Det är inget annat än stöld av egendom, kolonialism och kanske något än värre.
 
Hur kan Persson försvara detta brott mot folkrätt och folkvett. "Flerdimensionellt tänkande", vad är det i detta fall? Ett sätt att försvara brottslingen? En mur är väl en mur. Den står ju där den står. I den saken finns inte fler än en dimension. Antingen kan man försvara tilltaget, eller så kan man kritisera och fördöma det.
 
DAN KARLSSON, Arboga
2005/05/26

______________________________________________

**

Carin Jämtin saknar förmåga till flerdimensionellt tänkande

Biståndsminister Carin Jämtins ord ”Muren är helt obegriplig. Det går inte att uttrycka med ord hur vansinnigt sjuk den är” plus lite svordomar - är ett exempel på det jag skrev för bara en vecka sedan på Arbogasidan.se ”Jag bet honom för att sen så slog han mig”

Muren byggs för att skydda civila israeler mot terrorism. Våldet är förskräckligt men muren har räddat många liv.

CARL OLOV PERSSON
2005/05/24

___________________________________________________

 
**  

En kommunal Vilda Västern!

– Lärarna är skolans viktigaste resurs. Samtidigt räcker lärarutbildningsvolymen bara till att ersätta dem som går i pension. Hur ska skolministern besätta inte avhopp, sjukskrivningar och utökade behov? Och hur ska praktikhandledarna kunna få vettig ersättning för sin insats från kommunerna? Vad kan Baylan göra för att återupprätta läraryrkets status?

Det sade Torsten Lindström, västmanländsk kristdemokratisk riksdagsledamot i
Utbildningsutskottet, på måndagen som kommentar till sina två interpellationer ställda till skolminister Ibrahim Baylan.

– Trots att ca 20 procent av samtliga läraranställda, det vill säga närmare 35.000 personer, var obehöriga 2004 utannonseras få lärartjänster på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har ökat bland utexaminerade lärare, främst grundskollärare. De obehöriga lärarna har börjat tränga ut de behöriga från arbetsmarknaden.

– Ett system som väljer bort lärarutbildad personal riskerar att i sig ytterligare minska rekryteringen till lärarutbildning, vilket naturligtvis bidrar till en ännu högre andel läraranställda utan lärarexamen.

– Till detta kommer att allt fler lärare – särskilt kvinnliga lärare – går in i väggen, knäckta av åratal av slit och långsamt men stadigt försämrade möjligheter att utföra sitt yrke. Detta är larmsignaler som måste tas på allvar.

– Den 28 augusti 2003 meddelades att det inte skulle bli något nytt centralt avtal om kommunernas medverkan i handledning av lärarstudenter (VFU) utan att frågan ska lösas lokalt. Det har visat sig leda till en kommunal Vilda västern med stora orättvisor, trots att handledarskapet är avgörande för kommunernas egen försörjning av lärare och därför egentligen borde vara av hög prioritet, säger Torsten Lindström.
TORSTEN LINDSTRÖM
Pressmeddelande 23 maj 2005
_______________________________________________

**  

Kungsör en ljuspunkt
i en mörk verklighet
Entreprenörskapet sitter trångt
i de flesta av våra kommune
r

Rankingen av kommunernas företagsvänlighet slog, som vanligt, dåligt ut i de flesta av våra närliggande kommuner.
Undantaget är Kungsör som hedersamt placerade sig på plats 122 av landets totalt 290 kommuner, ett avancemang från 155.


Utfallet för KAK 2004/05ser ut som följer; (Inom parentes: 2003/04)
Kungsör 122 (155) +
Köping 181 (167) -
Arboga 272 (268) -

Vi kan jämföra oss med några andra närliggande regioner

Nora 155 (215) +
Ljusnarsberg 215 (246) +
Lindesberg 274 (271) -

Fagersta 153 (141) -
Skinnskatteberg281 (281) +-0
Norberg 285 (273) -

Sala 261 (252) -
Heby 226 (218) -

Viktiga parametrar för bra en bra placering är att kommunerna har bra kontaktytor mot de mindre företagen, bemöter entreprenörerna bra, t.ex. låter kommunens behov av varor och tjänster vara en dragkraft till ökat företagande, tillgången till kompetent arbetskraft, hur nyföretagandet utvecklas, utbildningsnivå, infrastruktur m.m.
En bra kommunal ekonomi, låga skatter och goda möjligheter till utbildning är andra viktiga faktorer som spelar in.
För att avancera i listan krävs politiker som vet hur man odlar entreprenörskap.
Det är mycket som fattas kommunerna i KAK. Nästan alla hamnar bland de allra sämsta i landet.

Köpings satsningar på lokaler för småföretagare kan vara en av orsakerna till att Köpings kommun halkar ner på listan.
Köpings fullmäktige beslutar på nästa fullmäktigemöte, måndag 30 maj om ytterligare stora satsningar, som alla borde förstå, rycker undan benen på privata fastighetsägare och tar död på entreprenörskapet.
Ingen privat fastighetsägare konkurrerar ostraffat med länsstyrelse och EU, som har obegränsade resurser och som satsar enorma belopp på Köpings kommun.
Vilken privat företagare är dum nog att försöka konkurrera med en hel världs skattekraft? Man kan bara undra om EU:s regler verkligen förbjuder satsningar på privata initiativ och bara tillåter socialistiska investeringar. Frågan borde analyseras.
Kanske företagarna i kommunerna i Västra Mälardalen borde satsa på direktrelationer med Bryssel i stället för att gå via de socialistiskt impregnerade myndigheterna i Sverige.
Företagandet behöver odlas om vi skall klara välfärden.

Vi följer utvecklingen med stort intresse.

CARL OLOV PERSSON
2005/05/21
___________________________________________________

 

Saxat från tidningen ”Menora”

”Jag bet honom för att sen så slog han mig”

Psykologen Michael Enckells beskrivning av hur en liten gosse svarade på frågan varför han bet sin bror, ovan, tas som ett exempel på hur stora delar av svensk massmedia rapporterat från intifadan. Först rapporterar man om vedergällningarna och sedan om vad som utlöst vedergällningen. Obalansen verkar vara systematiskt antiisraelisk.
Lisa Abramowicz, ordförande i svensk Israel-information, menar att svensk media kontrollerar sina palestinska källor, som alltid har något att säga, även om saker som hände för fem minuter sedan. I stort sett är allt israelernas fel. Om israeliska källor tillfrågas, citeras de som om de vore mindre trovärdiga, åtminstone om de inte bekräftar den palestinska källan. Hon menar att nu när dammet och röken lagt sig, vore det angeläget för forskare att studera hur media har behandlat konflikten. Programmet ”Vår grundade Mening” har ett givet uppdrag.

CARL OLOV PERSSON
2005/05/19
___________________________________________________


Förseningen drabbar studenterna

– Regeringens politik för högskolorna är svag. Pagrotskys besked att
högskolepropositionen, som berör viktiga framtidsfrågor, skjuts på
framtiden är ett svek mot både lärosätena och studenterna. Svenska
studenter får inte de möjligheter de borde få att röra sig över gränserna.

Det säger Torsten Lindström, kristdemokraterna högskolepolitiske talesman och riksdagsledamot i Utbildningsutskottet, som kommentar till Pagrotskys besked på tisdagen att högskolepropositionen skjuts på framtiden.

– Vi känner igen mönstret. Forskningspropositionen sköts upp gång efter annan, för att sedan inte ge särskilt mycket mersmak när den väl
presenterades. Nu har även högskolepropositionen fått samma behandling.

– En uppskjuten högskoleproposition betyder minskade möjligheter för svenska studenter. Nästan alla länder har infört Bolognamodellen, dock inte Sverige. Nu lämnas vi utan besked i en viktig fråga. En annan viktig fråga att ta ställning till är ECTS, det europeiska betygssystemet.

– Det är uppenbart att Sverige behöver en regering som består av partier som arbetar på lika villkor, inte en regering som regerar med ett vingligt stöd som existerar på nåder.

– Ketchupeffekten uteblir från rödgröna röran, hur mycket än
utbildningsministern skakar och skakar på samarbetspartierna. Det är
beklagligt, säger Torsten Lindström.
Pressmeddelande Stockholm 18 maj 2005
_______________________________

Slå vakt om servicen för passärenden!
Lindström agerar för Arbogaborna

Att man inte längre ska få söka och hämta pass i Arboga, det stör även riksdagsledamoten Torsten Lindström.
I veckan tog han upp frågan med Thomas Bodström.

–  Service för ansökan om och utlämning av pass hotas nu i stora delar av Sverige efter Rikspolisstyrelsens nya rekommendationer.

Det säger Torsten Lindström, kristdemokratisk riksdagsledamot för
Västmanlands län, i en kommentar till den fråga till justitieminister
Thomas Bodström som Lindström väcker i Riksdagen.
– Många kommer att få längre att resa för att söka om och hämta pass. Det beror ytterst på för små resurser i polisväsendet vilket hotar servicen till allmänheten.
– I mitt eget län hotas två pass-ställen, Hallstahammar och Arboga, och på ett tredje, Fagersta, kommer servicen att försämras.
Torsten Lindström betonar att staten har ett ansvar för passervicen i hela landet och att justitieministern ska ta det ansvaret.

HARRY HOLM
2005/0217

KLICKA HÄR för att läsa frågan i sin helhet.
____________________________________________________

**  
Nytt styre för Arbogas sossar

Olle Ytterberg blir kommunalråd och ny ordförande i Arbogas kommunstyrelse. Agneta Bode har valts till ny orddförande för Arbogas socialdemokrater. BILD: SVEN LARSSON

Att Olle Ytterberg skulle ta över efter P-O Nilsson den 1 juni i år, det var väntat.
Men personligen visste jag inte att Agneta Bode var tänkt som ny ordförande för Arbogas socialdemokrater.

 
När socialdemokraterna hade årsmöte härom dagen beslutade de alltså att nominera Olle Ytterberg som kommunalråd efter P-O Nilsson.

Till ny ordförande valdes vid samma möte Agneta Bode, som berättade att hon svarade ja ganska snabbt efter att valberedningen hade frågat henne.
– Det är det finaste uppdraget man kan få detta att leda partiet i Arboga, sade hon och kallade det för en tuff utmaning som hon gärna antog.

Styrelsen för socialdemokraterna i Arboga har nu följande sammansättning:
Ordf. Agneta Bode, Vice ordf. Olle Ytterberg, Kassör Kerstin Lundahl.
Ledamöter: Tommy Gustavsson, Lena Håkansson, Per-Olof Nilsson, Mikael Hedberg, Tommy Tallroth och Sven-Inge Larsson.

Södra s-föreningen
Den socialdemokratiska s-föreningen Södra i Arboga har också haft årsmöte.
Lars Bolander som har varit ordförande ett par år avsade sig sitt uppdrag och Börje Blomqvist ställde upp och blev vald.
Övriga i styrelsen är Olle Göransson vice ordf. Jan-Erik Isaksson kassör, Anders Hallgren, Börje Sturk, Gunnar-Olle Johansson, Marja-Liisa Hindersson Karl-Ove Johansson, Sven Larsson.
Efter årsmötet talade Olle Ytterberg om det lokala politiska läget samt berörde det kommande årets händelser med tanke på valet nästa år. Han sade sig vara optimistisk vad gäller det kommande kommunala valet.

HARRY HOLM efter underlag från Sven Larsson.
2005/03/09
_______________________________________________________

**  

Ommöblering i styrelsen
för Arbogas moderater


Det var tur att det var tillräckligt högt i tak när Arbogamoderaterna samlades till årsmöte. För det gick med musik, bland annat att utse en i stora stycken ny styrelse.

Sprittande toner och taktfasta rytmer mötte besökarna i Högskolecentrum när Arbogamoderaterna samlades till årsmöte söndagen den 13 mars. Det var gladjazzgruppen Jazzt for Fun som svarade för underhållning, såväl vid uppstarten av årsmötet som under den timslånga serveringspausen.
Att det var välkända tongångar gick inte att ta miste på. Gamla "On the sunny side of the street" passade som hand i handske när senaste opinionssiffrorna presenterades och visade rejält uppåt för moderaterna.
Gästtalare var arbogasonen Tomas Högström, som hade med sig färska intryck från rikskonferensen i Örebro. Applåder och en livlig diskussion följde på anförandet.

Nya styrelsen
Det blev rejäla ommöbleringar vid valen till ny styrelse. På följande poster blev det nyval: Ordförande Peter Wahlström, vice ordförande Jonas Wennberg, kassör Mats Öhgren samt sekreterare Calle Egegren.
Övriga styrelseledamöter blev Anders Röhfors, Mona Öberg, Arne Henriksson samt Barbro Sigurdh. Orvar Alinder kvarstår som självskriven ledamot i egenskap av gruppledare.

Inför kyrkovalet
Diskussion fördes också med sikte på det framförliggande kyrkovalet. Det framhölls bland annat att kyrkan står inför en stor förändring i och med att fyra församlingar blir en vid årsskiftet 2005/2006.
Den moderata vallistan kommer att fastställas i början av april. Frågan om en borgerlig allians inför valet 2006 aktualiserades på nytt och den nya styrelsen fick i uppdrag att ta förnyade kontakter med partier som vill samverka inför det kommande valet.

EFTER UNDERLAG FRÅN ORVAR ALINDER
2005/03/15
______________________________________________________________

**  

Torsten Lindströms passfråga i sin helhet:

FRÅGA TILL STATSRÅD
2005-02-16
Till justitieminister Thomas Bodström

Nedläggning av passexpeditioner

En viktig service till medborgarna är hanteringen av pass. I dag är det relativt lätt på många polisstationer att ansöka om och hämta sitt pass. I takt med den ökande oron i världen ändras emellertid hanteringen av pass.
Framöver kommer därför antalet pasställen med de speciella fotoautomater som införs att bli färre.
Enligt rekommendationer från Rikspolisstyrelsen i skrivelsen "Placering av passexpeditioner" ska till pasställen endast utses polisstationer där det hanteras fler än 5000 pass om året. Respektive polismyndighet arbetar nu för att med bibehållen servicegrad förverkliga detta. Men på grund av de bristande resurser som regeringens politik lett till kommer de nya rutinerna att på många håll leda till en försämrad service för medborgarna.
Många mindre pasställen kommer att läggas ner. I mitt eget hemlän
Västmanland föreslås två pasställen dras in och ytterligare ett pasställe kommer att ha lägre servicenivå. Ansvaret för försämrad service ligger hos regeringen som rimligen borde ha en högre ambition än så.
Utifrån det ovan anförda vill jag fråga justitieministern:
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att säkerställa en god
passervice för alla invånare i landet?
Torsten Lindström (kd)
bänknr 289


**

 


Kommer s-regeringen satsa på Mälardalens tågtrafik?

Kommer (s)-regeringen satsa på Mälardalens tågtrafik?
– I vänsterkartellens budgetproposition finns pengar till Rikstrafiken. Kommer en del av pengarna att gå till den hotade tågtrafiken i Mälardalen?
Det undrar Torsten Lindström, kristdemokratisk riksdagsledamot i
Utbildningsutskottet, som kommentar till en skriftlig fråga ställd till
statsrådet Ulrica Messing i måndags.
– Trafiken inom Tåg i Mälardalen och Tåg i Bergslagen får i år
medfinansiering från Rikstrafiken. I den budgetproposition som
socialdemokraterna och stödpartierna presenterat för 2005 skulle
tvärförbindelsen ”Uven” (Uppsala – Sala – Västerås – Kolbäck – Eskilstuna – Norrköping) drabbas av minskade anslag redan under 2005.
Bergslagspendeln Västerås till Fagersta och vidare mot Ludvika i Dalarnas län skulle drabbas i ett längre perspektiv. Dessa försämringar vore ett dråpslag för regionen.
– Statsrådet har bland annat svarat på frågor om detta i
interpellationsdebatt i Riksdagen. Nu meddelas i den s.k. vårbudgeten att Rikstrafiken får ett större anslag än tidigare meddelats. Om detta skulle innebära räddningen för Uven och Bergslagspendeln vore det välkommet.
Risken är dock annars att medlen används till andra ändamål som bättre passar socialdemokraterna och stödpartierna, men inte tar hänsyn till Mälardalens betydelse.
– Mälardalen är en stark region med oumbärlig betydelse för svensk
utveckling och tillväxt i landet. 40 procent av den svenska ekonomin och 35 procent av befolkningen finns i regionen. En minskad utveckling och tillväxt i Mälardalen får förödande konsekvenser för regionens möjligheter att bidra till övriga landet och innebär ett hårt slag mot svensk samhällsekonomi, säger Torsten Lindström.
Pressmeddelande från kd 2005/04/18

KLICKA HÄR för att också läsa Torsten Lindströms förklaring till varför Barntillägget kommer få studenterna att se rött
_____________________________________________________

 

**  


Leverera, Messing!

– Ulrica Messing hoppas att Tåg i Berslagen och Uven ska kunna räddas. Det duger dock inte med fromma förhoppningar. Tågen måste få vara kvar och tågtrafiken stärkas. Det gäller att Messing håller det hon säger.

Det säger Torsten Lindström, kristdemokratisk riksdagsledamot för
Västmanland, i en kommntar till infrastrukturministerns svar på Lindströms fråga i Riksdagen om Uven och Tåg i Bergslagen.
–  Tåg i Bergslagen och Uven har hotats av regeringens besparingar på Rikstarfiken. Nu säger Ulrica messing efter flera debatter och som svar på min fråga att Rikstarfikens budget ska bidra till fortsatt trafik.

Det räcker inte med ord
– Det är bra att Messing tar ställning för Uven och Tåg i Bergslagen. Det räcker dock inte med ord utan det gäller också att handla.
– Trafiken inom Tåg i Mälardalen och Tåg i Bergslagen får i år
medfinansiering från Rikstrafiken. I den budgetproposition som
socialdemokraterna och stödpartierna presenterat för 2005 skulle
tvärförbindelsen ”Uven” (Uppsala – Sala – Västerås – Kolbäck – Eskilstuna
– År 2005 skulle tvärförbindelsen ”Uven” (Uppsala – Sala – Västerås – Kolbäck – Eskilstuna –Norrköping) drabbas av minskade anslag redan under 2005. Bergslagspendeln Västerås till Fagersta och vidare mot Ludvika i Dalarnas län skulle drabbas i ett längre perspektiv.

Ett dråpslag
– Dessa försämringar vore ett dråpslag för regionen. Mälardalen är en stark region med oumbärlig betydelse för svensk utveckling och tillväxt i landet. 40 procent av den svenska ekonomin och 35 procent av befolkningen finns i regionen.
– En minskad utveckling och tillväxt i Mälardalen får förödande konsekvenser för regionens möjligheter att bidra till övriga landet och innebär ett hårt slag mot svensk samhällsekonomi, säger Torsten Lindström.
Pressmeddelande 29 april 2005


MER POLITIK OCH FLERA NYA INLÄGG
PÅ DEBATTSIDAN
(Klicka här!)

_______________________________________________

**  

Vilken kommun har bästa skylten?

En betygsättning om kommunala skyltfönster har aktualiserats.
Det är Carl Olov Persson som tänkt till. Så här presenterar han situationen.

ARBOGA
Mycket tilltalande skyltning. Reinhold Carlssons bilder med olika Arbogamotiv (byts ut, fast bara ibland). Lockar turister och andra förbipasserande till Arboga. Uppsatta på fina stativ i trä. Utförandena passar in i kommunens arbete för att visa på Arboga som en historiskt viktig stad med traditioner från medeltiden, en stad som under Axel Oxenstiernas tid fick status som en av landets viktigaste städer och där riksmöten hölls.
Staden har fått behålla sin gamla prägel vilket visas upp i skyltningen. Arbogaån förgyller ofta bilderna.
Antal stjärnor ***

KUNGSÖR
Har ingen skyltning alls. Kanske är det på väg? Vi ser fram emot att få betygsätta!
Kungsör har så mycket fint att anknyta till, som t.ex. kungligt boende och björnjakt, marina med möjlighet till segling på Mälaren och ut i Östersjön och ändå större hav.
Ingen stjärna ännu

KÖPING
Har tagit bort sina mindre lyckade skyltar, kanske nya på väg? Vi ser fram emot att få betygsätta! Köping borde spinna på namnet ”Köping”, en handelsplats med anor. Transporterna från bruken i Bergslagen gick på åsen ner till Köping och sedan ut i övriga världen. Köping kan på nytt bli en av Sveriges viktigaste handelsstäder.
Inga stjärnor ännu

KAK
För övrigt saknas skyltning om möjlighet till sjönära permanent- eller fritidsboende vid Norra Hjälmarstranden eller vid vackra Mälaren. (Vasastan, Nygård etc. i alla ära men inte lockar det till boende i KAK.)
Vi saknar skyltning som beskriver KAK som en bra region att driva företag i. Inte bara ”Vi har mark att bygga på” Åkrar och skogar att bygga på finns det på alla orter utom i de riktigt stora städerna.
Den som vill starta företag söker bra miljöer för sig, sin familj, sin anställda etc. Företagare är människor, inte juridisk person. Ta vara på det.
Gör gemensamma satsningar tillsammans med Vägverket. Låt fastighetsmäklarna vara med i satsningarna.
Inga stjärnor ännu

Vi väntar på nya initiativ som kan ändra poängställningen.
(Betygsättning 1-5 stjärnor)

CARL OLOV PERSSON
April 2005
______________________________________________________


Vilken kommun har bästa skylten?

Så frågade Carl Olov Persson i en artikel här på sidan för ett tag sedan. Det har Hendrik Mayer från Kungsör läst. Så han skriver:
 

Med följande rader vill jag kommentera Carl Olov Perssons tankar kring Kungsörs skyltar och profilering:
 
Tack Carl Olov att du uppmärksammar kommunernas skyltning i KAK.
Det är en viktig fråga, men när det Kungsörs skyltning vill jag säga att det inte bara handlar om skyltar
 
Kungsör bedriver sedan flera decienner ett målmedvetet miljöarbete där bland annat restaureringen av ett stort antal historiska hagmarker har varit tongivande. Detta arbete har uppmärksammats av många turister, till och med långt utanför Sveriges gränser och klassas idag som en av Europas mest värdefulla naturmiljöer.
Allt marknadsföringsmaterial och skyltmaterial som kommunen har producerat har följt en konsekvent grafisk profil som bygger på Kungsörs historiska platser,
naturskatter och den inriktning kommunen har valt för sin profilering som miljökommun.
 
Konstnären Pekka Hedin har tecknat otaliga bilder på i stort sett alla värdefulla miljöer i kommunen. Tillsammans med intressanta texter finns dessa bilder i en mängd högkvalitativt turistbroschyrmaterial och i böcker om Kungsör. De skyltar som Kungsör har är miljöbilder som även återkommer på allt korrespondensmaterial kommunen använder.
Kungsörs kungliga historia är ett naturligt inslag i både marknadsföringen och i kommunikationen med omvärlden, vänligen läs mer påwww.kungsor.se
Kungsörs arbete är framgångsrikt, vi har en god utveckling när det gäller inflyttning och nybyggnation av villor.
 
Kungsörs nya grafiska profil presenteras den 17 juni på Kungsudden
Under en längre tid har ett omfattande arbete lagts ner i Kungsör för att utveckla den befintliga profilen med en ny grafisk formgivning. Det jag kan avslöja idag är att den bygger på Kungsörs kungliga historia och omfattar alla de värden som gör Kungsör så unikt att leva, bo och trivas i. När det gäller skyltarna efter vägarna kommer Kungsör bjuda på en överraskning. Ni kommer inte behöva hålla ögonen öppna, skyltarna kommer att synas! Ledtråden jag kan ge på "Arbogaspråk" där man har haft A som i Arboga så kommer första bokstaven i profilen vara K som i Kung för Kungsör...Välkomna den 17:de!!
 
Med vänlig hälsning
HENDRIK MAYER


 

**  

En kommentar inifrån Knutby-församlingen

Lögner, förtal och märkliga "önskade" vinklingar fyller ännu en bok om Knutby
 
Jag råkade läsa en recension av boken "Pastorerna i Knutby" av Mårten Nilsson i Södermanlands nyheter. Recensenten öste galla över församlingen i Knutby, över alla hemskheter de gjort sig skyldiga till. 
Jag insåg att jag behövde läsa boken själv för att se vad svenska folket matas med och tror om församlingen i Knutby. Det var skrämmande läsning, med ett tydligt mål i beskrivningen om församlingen: 
Genom att förvränga och vinkla information, är författaren ute efter att smutskasta och förtala namngivna personer, men utger sig för att förmedla sanning.
Nog för att media har lyckats hjärntvätta Sverige, så att människor sväljer det mesta som skrivs om Knutby, men det här är Hets mot folkgrupp och förtal över rimliga gränser.
 
Nedan följer min egen "recension" av boken.

Mvh
JONAS KULING
Medlem i Knutbyförsamlingen
.................................................................................

Recension och kommentarer ”inifrån” av boken
”Pastorerna i Knutby” skriven av Mårten Nilsson:

Så har det då kommit ännu en bok som beskriver händelserna i Knutby.
Mårten Nilsson, som arbetar på Radio Uppland, vill också försöka tjäna pengar på de tragiska händelserna i Knutby.

Jag börjar få uppfattningen att alla verkligen vill att det ska vara så hemskt som möjligt. Ju hemskare beskrivning desto bättre. En församlingsmedlem verkar vara lätt att känna igen. Det är de som har röda glödande ögon, som inte tänker och känner och som slår ner varje barn som kommer i deras väg. Det är inte så svårt att förstå hur judeförföljelser och zigenarförakt har uppkommit.
  
Det Helge och Sara gjorde är hemskt

Jag har inget emot att sanningen beskrivs. Det som Helge Fossmo (och Sara Svensson) har gjort är hemskt och ofattbart, det förstår vi alla. Det är förfärande att Helge lyckades dölja sina egna egoistiska motiv under en from fasad, och det behövs en psykopat för att lyckas med det. Han agerade själv tvärt emot vad han stod för. Men det är förtal att antyda att alla i församlingen skulle vara medskyldiga till brotten.
Boken är fylld av målande beskrivningar som ger trovärdighet till berättelsen, och hur polisens arbete växte fram. Men det är nog bokens enda plus.

Skildringarna från församlingen däremot är mestadels tolkade med författarens egna slutsatser bland annat utifrån kvällspressens osanna skriverier men också färgade av egna fördomar och missuppfattningar.

Vet inget om frikyrkans tro
Det är uppenbart att författaren inte har någon kunskap om frikyrkans tro eller traditioner, eftersom han lyckas förvränga och misstolka så mycket av den tro som Knutbyförsamlingen (och många andra frikyrkor) står för.
Alla händelser beskrivs utifrån värderingar och bakomliggande motiv som inte alls stämmer med verkligheten, eller utifrån uppgiftslämnare som allmänt är emot församlingen. En sanning kan som bekant ofta ses från olika håll, och kan beskrivas på olika sätt!

Berättar-sättet
För att göra en väldigt tydligt och inte ens överdriven liknelse: Om Mårten Nilsson skulle beskriva Sverige för en utlänning på samma sätt som han beskriven församlingen och vår tro, skulle han av rena fakta kunna skriva så här:

   I Sverige får du inte bestämma över dina pengar själv. Minst 50% tar staten. Skulle du vägra eller missa att lämna ifrån dej dina pengar, straffas du med ockerräntor eller då kommer de hem till dej och ta dina saker. Staten bestämmer även att du måste ge pengar för värden du inte äger eller har. Du får inte heller känna eller leva ut dina känslor, utan måste lägga band på dej. Du får t.ex. inte slå någon på käften fast du vill det, eller sno någons bil fast du vill ha den. Du måste alltid lyda det som staten bestämmer. Du får inte ens köra bil så fort som du själv vill. Bryter du mot någon lydnadsregel straffar staten dej genom att ta ännu mer av dina pengar eller låsa in dej i ett väldigt litet rum. Staten hotar och skrämmer dej också, även med döden. På varje cigarettpaket skrämmer staten dej med att rökning dödar, eller hotar med att du kommer bli sjuk.

   Du får inte heller bestämma vad som ska hända med dina älskade barn.  Din familj kontrolleras genom hembesök när du kommer hem med ditt nyfödda barn. Redan vid ett års ålder tvingas barnen till en institution, eftersom du måste arbeta för att kunna äta och ge staten dina pengar. Vid 7 års ålder konfiskeras barnen dagtid, där människor som du inte alls känner styr dem. Där lär de sig bland annat ord du aldrig skulle vilja lära dem, och de får vara med om att slåss och mobba andra barn.

   Det här är ett sätt att beskriva löneskatt och moms, kronofogde, fastighetsskatt, lagar och regler, socialstyrelsen, barnmorska, dagis och skola. Ingen kan säga att det inte är så här i Sverige, och vem kan leva så?!  Man måste vara bra hjärntvättad för att inte sticka hals över huvud till ett bättre land!

En önskan att svartmåla
Att uttrycka sig så här tyder på egoism, bristande kunskap om sociala mönster, naivitet och en önskan att svartmåla, kanske för att sätta sig själv i en bättre dager.

Vad har då Mårten Nilsson för motiv till att använda samma metoder för att beskriva församlingen i Knutby? Kärlekslös barndom, bitterhet, vinstintresse eller bara avsky mot en Gud och en gudstro.

I boken är alla de beskrivna personerna i händelserna i Knutby namngivna. Bara det är kränkande.
Ännu mer kränkande blir det då författaren genomgående beskriver händelser utifrån sina egna fördomar och värderingar, som om det vore sanningen. Därigenom dömer han dem ensidigt, utan att ens vilja försöka sätta sig in i sammanhanget. Varför är det t.ex. så självklart att alla utanför församlingen talar sanning utan egenintresse eller personlig färgning, men församlingsmedlemmarna behöver man inte ens fråga, för de ljuger eller vinklar sanningen.                  

Kränker namngivna personer
   Det är otäckt och kränkande att en författare kan (och får) lägga på de beskrivna och namngivna personerna åsikter och värderingar som de inte har! Författaren utger att han har kunskap om församlingen, men han har inte ens mött dem som han beskriver! De motiv och slutledningar han tillför flera församlingsmedlemmar är många gånger helt tagna ur luften. Är det kanske så att de slutledningar han ger är utifrån hur han själv skulle agera? Rent förtal är vad det handlar om.

Varför ses inte medlemmarna i församlingen som enskilda individer? Slutledningen att Helge Fossmos privata förehavanden kan likställas med värderingar och handlingssätt som används i församlingen är helt absurd.
Att anklaga Åsa Waldau som medskyldig är förtal. Intressant att uttalanden och ”avslöjanden” från Helge tolkas som sanna. Han sitter på livstid, men säger sig vara oskyldig! Hur hög trovärdighet har då hans uttalanden, då det är bevisat att ytterst lite av hans utsagor under rättegångarna var sanna?
Vi blev utsatta för en psykopat, som lyckades gömma sig bakom ett på ytan oklanderligt och föredömligt leverne.
"Varför såg ni inget?", har vi fått höra och själv rannsakat oss för. Ändå fortsätter han att dupera journalister (som inte ser ens nu fast han är avslöjad) med fler lögner!

Vill att församlingen ska vara skum
Min slutsats generellt är att alla uttalanden som beskriver församlingen negativt tolkas som trovärdiga, men de som är positiva tolkas som förledda eller manipulerade.  Man ”vill” att Knutbyförsamlingen ska vara skum och sektliknande.

   Författaren återkommer ofta till den s.k. ”lydnadsläran”, som en förklaring på händelserna, och att församlingen inte skulle tillåta känslor.

Författaren tolkar de refererande citaten, utplockade ur sitt sammanhang från gudstjänster och bibelskolor, som fan läser Bibeln. Det blir fel om inte allt bygger på kärleken till andra människor, sig själv och Gud.

Med kärlek följer respekt och ödmjukhet, och en förståelse för att det inte är du mot dom. Det är vi tillsammans. Att ta vinning på bekostnad av någon annan blir en omöjlighet. Skadar du någon annan, skadar du dig själv. 
Är det då sunt att följa (lyda) sina känslor istället för att följa (lyda) ditt förnuft, om det skadar dej själv eller andra. Ska du t.ex. följa din känsla och kasta dej över närmsta medmänniska för att du är kåt, eller slå ner någon som inte tycker som du? Motsatsen till kärlek är inte hat, utan rädsla. Vi handlar oftast utifrån våra känslor, som ofta baseras på jaget i form av olika rädslor. Istället borde vi agera utifrån kärlek, och använda förnuftet.

Vad är negativt?
Är det är negativt att ”dö från sitt ego”, om du trots din rädsla som säger åt dej att inte lägga dej i, ändå väljer att inte lyssna på det som kan tyckas bäst för dej själv, och lyckas gå emellan och avstyra en våldtäkt. 

Är det är negativt att ”dö från sitt ego”, om du trots mödan och risken att behöva stå och skämmas, står upp och talar sanning till fördel för en medmänniska som är orättvist behandlad.

Är det är negativt att ”dö från sitt ego”, om du trots att du alltid fått höra att du är ingenting värd och själv känt, ”inte ska väl jag”, ändå acceptera ditt höga värde och kunna ta emot den kärlek du är värd.

Slutna men infiltrerande...
Församlingsmedlemmarna påläggs än det ena, än det andra. De är slutna, men likt en bläckfisk infiltrerar de samhällets alla hörn. Hur går det ihop? De är älskvärda och milda, och samtidigt hårda och hänsynslösa? De har fullt med hårda regler, men kan göra hur som helst, och ha sex med alla hur som helst. Varje lögn cirkulerar ännu ett varv, och bekräftas genom att referera till tidigare lögner.

   Åsa Waldau hör Gud, vilket alla tolkar som att bara hon gör det och använder det som en maktfaktor. Fel. Vi förutsätter att alla kan höra Gud i församlingen. Vi ser inget märkvärdigt i det, bara naturligt och nödvändigt för en kristen. Tillsammans kan vi söka och förstå Gud.

  
Agar aldrig barnen
För mig är det kränkande att anklagas för att aga mina barn. De anklagelserna går inte att bemöta, ”för det vet ju alla hur det egentligen är, det har vi ju läst.”.
Jag och min fru har i allt bemödat oss om att uppfostra och älska våra barn, så att de bemöter och respekterar andra på ett kärleksfullt sätt. Inte för att vi har tvingat dem, utan för att vi har lärt dem att älska.
Om vi bara hade gått på våra känslor, hade det varit enklare för oss att ta till låt-gå-uppfostran eller sätta barnen framför TVn när de krånglade. Men vi har tålmodigt förklarat och visat, älskat dem igenom och löst konflikterna, satt gränser, allt för att göra dem till trygga lugna barn som vet sitt värde och kan ge av sig själva till andra. Det kräver mer av oss, och tar mer tid, men det är det värt. Det gör då ont i en när man ser hur andra barn trampar på dem, kränker dem när de visar kärlek omsorg och respekt, men blir bemötta med själviskhet och aggressioner.

Beskrivningen av skolan  
Därför är det med sorg som jag ser hur händelserna på Knutby skola beskrivs. Några få röster har fått väldigt stort utrymme. Är Knutby Hem&Skolas ordförandes värdering att en skola ska vara totalt demokratisk, där läraren har lika stor rösträtt som en elev i hur undervisningen ska bedrivas, normen vi ska följa? 
Ska vi curla barnen genom skolan, för att smällen ska bli extra stor när de kommer ut i verkliga livet?
Ska de inte få lära sig att följa regler (=lyda), när samhället för vuxna omgärdas av tusentals regler vi dagligen måste lyda, utan möjlighet att ifrågasätta. Vilken kränkning är störst, den elev som blir slagen av sin klasskamrat, eller eleven som blir hindrad att slå av sin lärare?
Varför är alla så snara att döma utan att ens höra de utpekade lärarna? De lärare som av de allra flesta föräldrar uppskattades mycket. De som av kärlek ansträngde sig för att ta barnen igenom konflikten istället för att ta den enkla vägen och inte låtsas om den eller inte bry sig. De som ville få barnen att förstå respekt och omsorg.
Ju mer som skrivs om skolan, desto mer tycks det likna Al Quaida! Jag önskar att sanningen ska få höras!

Att ta över Knutby
Varifrån kommer tanken att församlingen skulle ta över Knutby? Vad finns det för vits i att tvinga människor till något de inte vill? Det är kränkande att höra sådant.

Vi evangeliserar inte
I vår kärlek till och respekt för andra människor vill vi inte pracka på människor vår tro. Därför evangeliserar vi inte, som så många andra kyrkor gör, vilket kanske kan tolkas som att vi skulle vara slutna.
Däremot vill vi älska och agera med den kärlek vi har fått från Gud, och det hoppas vi syns. Men vi har inga dolda motiv med det.

Alla vara samlade
Författaren tar även upp ”det mystiska med” att ingen hade vild panik efter mordet. Alla var samlade, och t.ex. Helges barn blev inte vettskrämda när poliserna kom. Varför skulle de vara rädda? Barnen har fått umgås med många vuxna, där de har blivit behandlade med respekt och kärlek. Det är kanske ovanligt, men vi är alla lugna och trygga, även i en så dramatisk situation, för vi har vår Gud att förlita oss på.

Ett frosseri i förtal 
Den här boken är förutom brottsbeskrivningarna ett frosseri i spekulation och förtal, där tidigare fördomar och lögner befästs. Därför vill jag inte rekommendera boken alls.
Men författaren lyckas bra, för många tycks tro honom.
Boken är polisanmäld för förtal, men även JK tycker inte att förtalet riktar sig mot någon enskild person, trots att samtliga personer är namngivna.
Uppenbart är att få ser församlingsmedlemmarna som individer utan som en kollektiv grupp. Hets mot folkgrupp?

Bättre bokval
Läs hellre Terese Cristianssons bok "Himmel och helvete". Den ger en bättre insikt om hur det hela kan ha gått till, och hon är hittills den enda journalist/författare som försökt sätta sig in i verkligheten i församlingen trots att hon inte själv har en gudstro.

JONAS KULING,
med röda glödande ögon,
Knutby  2005-04-30

______________________________________________________

 

Pressfrihetens dag – och UD:s ovisa schabbel med Eritrea

Den 3 maj högtidlighölls pressfriheten i världen.
Den Eritrea-födde Dawit Isaaks fängslande fick symbolisera alla världens ofrihet.


Det är illa att Eritrea håller en människa fängslad i flera år men Sverige är inte utan skuld.

Eritrea fritt efter 30 års krig
Den 2 maj 1993 röstade Eritrea för självständighet från Etiopien. Jag fanns på plats som valövervakare.
Ett år senare utropade landet sin självständighet. De svenska eritreanerna firade friheten på Sergels torg. Jag talade på torget och hade hälsningar från dåvarande biståndsminister, Alf Svensson, som lovade att Sveriges regering ställer upp för folket i Eritrea.
Mötet avslutades med att 3000 överlyckliga svenska eritreaner dansade på torget.

Sverige svek Eritrea
Den eritreanska regeringens representant i Sverige kom överens med den svenska regeringen om att en svensk regeringsdelegation skulle besöka Asmara för samtal om hur samarbetet mellan Sverige och Eritrea skulle läggas upp. Regeringen gav Ann Wilkens på svenska UD i uppgift att förbereda ett besök av en svensk delegation i Asmara.
Ann Wilkens besök utföll dåligt. Hon framförde, felaktigt, att besöket var av privat karaktär.
Eritreas representant i Sverige var väl informerad om uppdragets karaktär och hade informerat den eritreanska regeringen. Förhållandet mellan den eritreanska regeringen och det svenska sändebudet blev därför ansträngt och förbättrades inte av att sändebudet öppnade samtalet med att fråga vilket bistånd Eritrea behövde.
Den eritreanska regeringen svarade att den inte var beredd att svara på den frågan förrän frågan om vilka relationer Eritrea och Sverige skulle ha och för det krävdes samtal med regeringen i Sverige i enlighet med vad som överenskommits i Stockholm.
Landet var inte ute efter bistånd. Eritrea ville i första hand ha vänner att samtala med. I ett vänskapligt samtal kunde Sverige ha påverkat till ett snabbare demokratisk utveckling.

De direkta förbindelserna bröts – inget bistånd beviljades
Efter Ann Wilkens besök i Eritrea beslutade Sveriges regering att vårt lands förbindelser med Eritrea skulle gå via ambassaden i Addes Abeba och Ann Wilkens utsågs beklagligtvis till ambassadör i Etiopien.
Efter 30 års krig ville inte Eritrea ha förbindelser med omvärlden via Addes Abeba.
Sveriges agerande innebar därför att förbindelserna mellan länderna bröts och inget direkt bistånd beviljades.

Nu vill Sverige påverka för att få Dawit Isaak frisläppt men vilka vägar skall man gå?
Att strypa ett obefintligt biståndsprogram går ju inte och att föra samtal när man inte har några relationer ser ganska omöjligt ut.
Eritrea klarar sig bra utan Sverige. Landet har utomordentlig bra relationer med Kina och andra framgångsrika ekonomier.  

Kanske lösningen finns inom räckhåll
Nu äntligen 15 år efter krigsslutet utser Sverige en ambassadör i Eritrea, Bengt Sparre. 
Eritrea är ett bra land att leva i, ett av de bästa i Afrika.
Eritrea har goda förutsättningar att bli ett Afrikanskt mönsterland i fråga om demokrati och yttrandefrihet.
Bengt Sparre får ett styvt jobb men med honom som ambassadör tror jag vi kan se fram emot ett fruktbärande samarbete mellan de båda länderna.
CARL OLOV PERSSON
2005/05/03
_________________________________________________

Vill vänsterpartiet ha inflation?

Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly lovade i sitt tal på 1:a maj att bekämpa arbetslösheten.

Samtidigt utlovades olika former av ökade bidrag. Han tog också avstånd från alla tankar om besparingar inom den offentliga sektorn. Sammantaget innebär vänsterns rundhänta förslag högre statsutgifter och dyrare arbetskraft.

Som den kommunist han säger sig vara är han inte intresserad av att stimulera till ökat företagande. Att lätta på bördor för näringslivet eller att främja svensk export är lika främmande för vänstern. Återstår då att sätta fart på sedelpressarna och låta nya, färska sedlar betala för en växande offentlig sektor. Detta betyder bara en sak – inflation.

Vänsterns kärlek till inflation är märklig. Den som tjänar bra och har pengar på banken kan alltid gardera sig mot inflation, till och med tjäna på den. Men den som har låg lön, och inga reserver som kan omsättas i hus eller andra relativt inflationssäkra värden, märker bara att allt blir dyrare medan plånboken blir allt tunnare.

Vänsterns politik leder till utarmning av landet och fattigdom för den enskilde.

ORVAR ALINDER, m
2005/05/01

___________________________________________

Om det där med fiffel

När regeringspartiets ungdomsförbund, SSU, fifflar med matrikeln och tillskansar sig för mycket skattemedel så blir reaktionen från moderpartiet:
”Vi ändrar reglerna. Då kan våra ungdomar sitta kvar vid köttgrytorna och behöver inte fuska”.

Det slår mig: Hur gör fritidsförvaltningarna i KAK, kommer dom att kräva in nya, mer tillförlitliga uppgifter? Eller, lyckas S med hjälp av stödpartierna få frågan sopad under mattan?

Lite får man väl tåla. Alla har vi varit unga och många, till och med flera ministrar, har gått den långa vägen och utbildat sig i partiets ungdomsförbund.

CARL OLOV PERSSON
April 2005
_____________________________________________________

 

**  

"Barntillägget kommer få studenterna att se rött"

– Det är noterbart att förslaget om barntillägg för studenter kommer att genomföras i slutet av mandatperioden nära ett förestående val. Trots att frågan har varit aktuell sedan före förra valet och endast är en begränsad lösning på stora problem. Man kan verkligen fundera över på vilket sätt studenterna kommer att ”se rött” i valet 2006.
Det säger Torsten Lindström, västmanländsk kristdemokratisk riksdagsledamot i Utbildningsutskottet, som kommentar till den motion med anledning av studiestödspropositionen som lämnades in på tisdagen.
– Kristdemokraterna har i flera år drivit att barntillägg för studenter
snarast måste införas. Efter hårt motstånd föll den socialdemokratiska regeringen till föga och valde att gå kravet tillmötes – om än bara halvvägs. De förändringar och förslag som hittills presenterats är mest som plåster på såren.
– Den modell för barntillägg som utredningen föreslår är en lösning för att snabbt komma till rätta med akuta problem, men att inriktningen på längre sikt bör vara att barntillägget ges med samma nivå till alla barn.
– Kristdemokraterna kräver vidare 55 år som åldersgräns i stället för
regeringens förslag på 54 år. 55 år är en mer vedertagen åldersgräns,
studiebidrag på utbildningar till bristyrken beviljas till exempel i dag
t.o.m. 55 års ålder. Även den s.k. lånetrappan, det successiva minskandet av maximalt studiemedelsutnyttjande, bör löpa till 55 år i stället för till 54 år som regeringen föreslagit.
– Kristdemokraterna anser i stället att alla som studerat under fyra år
eller längre tid ska ha möjlighet att få dispens enligt de tidigare
reglerna för att kunna slutföra sin utbildning, och inte som regeringen föreslår, endast från och med det år då den studerande fyller 40 år, säger Torsten Lindström.
Pressmeddelande från kd 2005/04/19

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

**  

Sparar man något med etanol?

Hur mycket mindre (eller mer) energi förbrukas om vi går över till etanol?
Mp, med S och V som stödpartier, bröstar sig över hur bra övergången till etanol är för miljön.
Jag är inte alls övertygad om att det blir någon bättre miljö, för hur ser egentligen energibalansen ut?
När jag satt i riksdagen frågade jag dåvarande miljöministern Olof Johansson om han kunde göra något för att skynda på beslutet om stöd till Kungsörs planerade odling av klöver för framställning av gas till fjärrvärmen.
Dagen efter det frågan behandlats i kammaren ringde Olof Johansson till den som ansvarade för projektet och bad om en beräkning av energibalansen.
Ett par månader senare kunde resultatet redovisas.
Tyvärr gick det åt mer energi för framställningen av gasen än vad man fick ut ur processen.
Vi måste hitta vägar till bra miljö men det är inte säkert att övergången till etanol är framkomlig.
Därför, var försiktiga med de stora orden.
Sunt förnuft kräver att ni först redovisar en trovärdig energibalans.
CARL OLOV PERSSON
2005/04/14
____________________________________________________

För valfrihet i barnomsorgen

Föräldraupproret tågade in i Stockholm.
För i ett trettiotal av Sveriges kommuner har fler än 36.000 namnunderskrifter för mer valfrihet i barnomsorgen samlats in.
Denna växande gräsrotsrörelse har bildat nätverket Föräldraupproret.

Underskrifterna lämnas till Mona Sahlin, eftersom varken Berit Andnor eller Lena Hallengren har velat ta emot underskrifterna, berättar Anna Bergqvist, som är initiativtagare till Föräldraupproret.
– Vi kräver att få träffa sakkunnig inom familjepolitiska frågor. Regeringen måste vara helt instängd i sitt elfenbenstorn när den gång på gång i media påstår att vi inte finns! Tvärtom är vi många som själva vill bestämma vem som ska ta hand om våra barn.
– Vi tycker det är djupt orättvist att vissa barnomsorgsformer subventioneras starkt av det offentliga medan andra måste finansieras helt av föräldrarna själva. Detta system strider mot FN:s barnkonvention och Europakonventionen om mänskliga rättigheter, om värnande om barnen som Sverige stått bakom sedan länge. Det strider också mot vår egen Föräldrabalk.
– Föräldrar behöver inte mer tvång, utan behöver myndigförklaras! Det är dags att regeringen görs skyldig att skapa de ekonomiska förutsättningar som Föräldrabalken och Barnkonventionen föreskriver, säger Ingvild Segersam, representant för föräldraupproret i Uppsala.
–  Regeringen har gång på gång avslagit kommunernas ansökningar om valfrihet och nu vill nätverket att politiker skall lyssna. Därför skall nätverket även hälsa på Kristdemokraterna som bjudit in gruppen till samtal.
– Vi välkomnar alla partier att kontakta oss. Barnperspektivet behövs i svensk politik. Det går inte att negligera Sveriges barn och framtid i evighet, avslutar Anna Bergqvist.

Pressmeddelande 2005 04 14 från
Anna Bergqvist, Åseda, Christer Westerlund, Surahammar, Bo Pettersson, Västerås, och Christina Nilsson, Karlstad.

**  

Sjukvård i Sverige en exportprodukt

Varför vill , V och Mp förbjuda privata initiativ inom sjukvården? Allt fler i Sverige går utan riktiga arbeten och regeringen menar att de nya jobben finns inom tjänstesektorn. Ändå när entreprenörer dyker upp och vill skapa de nya jobben stiftar regeringen stopplagar som hindrar den utvecklingen.

S verkar fångat av de egna slagorden som, ”Man skall inte tjäna pengar på vård”. Man måste fråga sig är om det är finare att tjäna pengar på vapenaffärer? Göran Persson med fler i svenska regeringen åker jorden runt och gör reklam för svensktillverkade vapen och svenska stridsflygplan. Skulle det inte vara ganska tilltalande om ministrarna slutade göra reklam för vapen och i stället kunde göra reklam för vård i Sverige.

Kan sjukvård i Sverige kunna bli en lönsam exportprodukt. Ja, men för det krävs att politikerna tillåter privat företagande inom vårdsektorn.

När framlidne palestinske ledaren Yasser Arafat låg på sitt yttersta flögs han till Paris för att behandlas på ett franskt sjukhus. (Troligen privatägt, kanske av det svenska företaget CAPIO, som växer sig stort i Europa men som inte tillåts utvecklas i Sverige.)

En del av SIDA:s, sedan gammalt kända satsningar på korrumperade regimer, (värt ett särskilt kapitel) kunde användas till vård av Arafat i livets slutskede. Pengarna fanns på familjen Arafats konto i Schweiz. De gick inte tillbaks till Sverige utan hamnade i Frankrike. (Frankrike vet hur en slipsten skall dras. Se bara hur landet tillåter det lilla Monaco att utveckla en fristad för skattesmitare. Dessa skattesmitare strör sedan med EU-parlamentets goda minne ut pengarna i de franska affärerna, franska sjukhusen etc.)

I Sverige finns det gott om duktiga entreprenörer och gott om oerhört skicklig sjukvårdspersonal. Ge dessa människor en chans. För det krävs att regeringen slutar motarbeta privata initiativ inom vårdsektorn, och kom ihåg, att tillverka vapen, bilar etc. är inte exempel på högre etik än att producera och sälja vård.

**

Carl Olov Persson
Köping tfn 0221-146 81, 070-456 32 90, epost HYPERLINK "mailto:c.o.p@telia.com" c.o.p@telia.com

_______________________________________________

 


Porträtt av Peter Wahlström

Moderat från Arboga invaldes
i Länsförbundets styrelse

Arbogabon Peter Wahlström invaldes som ordinarie ledamot i styrelsen för Moderata samlingspartiet i Västmanland vid dess årsstämma som hölls i Kungsörstorp, Kungsör den 16 april.
Peter Wahlström har en gedigen bakgrund i det politiska arbetet. Redan under studietiden i Värnamo var han aktiv i Moderata Ungdomsförbundet (MUF) och Moderat skolungdom (MSU).
Allt sedan inflyttningen till Arboga 1991 har engagerat sig i det lokala partiarbetet. Han ingår också som ersättare i kommunfullmäktige i Arboga samt är ordinarie ledamot av Fritid- & Kulturnämnden.
I samband med Arbogamoderaternas årsmöte i mars i år övertog han ordförandeskapet i den lokala partiorganisationen.
På frågan om vad han tänker utveckla i arbetet inom styrelsen för Länsförbundet, svarar han att han främst vill utveckla de olika länsdelarnas inflytande inom det regionala arbetet.
Övriga Arbogamoderater som deltog i Länsförbundets stämma var Orvar Alinder, Anders Röhfors och Mats Öhgren.



Moderater från vänster: Orvar Alinder, Tomas Högström, Peter Wahlström, Anders Röhfors och Mats Öhgren.
____________________________________________________
 

**  

Ja till fler i arbete och nej till skattehöjningar!

Läget är i Sverige är allvarligt; Socialbidragskostnaderna vänder åter uppåt, företag flyttar ur landet och omkring 1,4 milj människor går inte till jobbet en vanlig arbetsdag. De är arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade eller i någon form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det är inte bara en tragedi för alla dem som ställs utanför arbetsmarknaden, utan också för Sverige som land.
Att mer än var femte svensk i arbetsför ålder saknar arbete urholkar vårt välstånd och därmed vår välfärd.
Vi moderater vill skapa ett bättre företagsklimat och nya jobb genom sänkta skatter på arbete och stramare bidrag. Genom arbete och ökad sysselsättning skapas ett minskat bidragsberoende vilket leder till frihet för den enskilde och välstånd i samhället.
Politikens överordnade uppgift bör vara att fokusera på hur människors resurser ska kunna tas till vara för att öka livskvaliteten hos den enskilde och för att tillföra hela samhället ökade resurser.
Samhället ska också vara rustat för att stödja människor som slagits ut eller förhindrats att inträda på arbetsmarknaden.
Men fokus måste trots allt ligga på rätten för den enskilde att bruka sina egna resurser. Människors vilja till arbete är samhällets viktigaste tillgång.
Slutsatsen bör därför vara ett tydligt NEJ till ökad skatt och ett lika tydligt JA till flera jobb och fler människor i arbete.

**
Arbogamoderaterna;
Peter Wahlström, Jonas Wennberg, Sigvard Sigurd.

_____________________________________________

 

 

Torsten Lindströms passfråga i sin helhet:

FRÅGA TILL STATSRÅD
2005-02-16
Till justitieminister Thomas Bodström

Nedläggning av passexpeditioner

En viktig service till medborgarna är hanteringen av pass. I dag är det relativt lätt på många polisstationer att ansöka om och hämta sitt pass. I takt med den ökande oron i världen ändras emellertid hanteringen av pass.
Framöver kommer därför antalet pasställen med de speciella fotoautomater som införs att bli färre.
Enligt rekommendationer från Rikspolisstyrelsen i skrivelsen "Placering av passexpeditioner" ska till pasställen endast utses polisstationer där det hanteras fler än 5000 pass om året. Respektive polismyndighet arbetar nu för att med bibehållen servicegrad förverkliga detta. Men på grund av de bristande resurser som regeringens politik lett till kommer de nya rutinerna att på många håll leda till en försämrad service för medborgarna.
Många mindre pasställen kommer att läggas ner. I mitt eget hemlän
Västmanland föreslås två pasställen dras in och ytterligare ett pasställe kommer att ha lägre servicenivå. Ansvaret för försämrad service ligger hos regeringen som rimligen borde ha en högre ambition än så.
Utifrån det ovan anförda vill jag fråga justitieministern:
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att säkerställa en god
passervice för alla invånare i landet?
Torsten Lindström (kd)
bänknr 289


**

 


 

"Svik inte de dementa"
Kd-ledaren talade i Kungsör

- Demenssjuka personer tillhör en av samhällets mest utsatta grupper. De äger ofta inte förmågan att själva föra sin talan samtidigt som kunskapen kring denna patientgrupp många gånger är bristfällig. Det är därför viktigt att utöka, inte skära ner, antalet vårdplatser för demenssjuka.
Det sade Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund på onsdagen när han besökte Kungsör.
- Varje år insjuknar ungefär 24 000 personer i demens, och nästan lika många avlider. Antalet kommer öka kraftigt de kommande åren. Det ställer krav på kraftiga insatser, för att kunna möta med den sjukes speciella behov och för att kunna ge en värdig tillvaro och värdig vård för den demenssjuke.
- Demenssjuka får inte alltid den vård de har rätt till på grund av
bristande resurser och på grund av att personalen ofta saknar kunskap kring sjukdomen. Idag får knappt två av tio behandling för sin demens, personer med demenssymptom utreds inte och samordningen inom demensvården brister på många sätt. Det kan vi inte acceptera.
- Många demenssjuka vårdas idag i hemmet av någon närstående.
Anhörigvårdarna är en oerhörd resurs i vårt samhälle, framförallt
mänskligt förstås, men också ekonomiskt. Utan de anhörigas insatser skulle äldreomsorgen haverera men idag är kommunernas stöd till dem allt för bristfällig. Behoven av avlastning, utbildning och annat stöd är mycket stora.

 
PRESSMEDDELANDE
2005/02/09
_______________________________________________________________

**  

__________________________

Orvar och Dan har diskuterat kommunismen

1. Arbogas Dan Karlsson är delvis kommunist KLICKA HÄR!
2. Orvar Alinder, m: Vänstern har kvar sitt kommunistiska arv KLICKA HÄR!
3. Dan Karlsson, v: Vi kan vår historia, Alinder! KLICKA HÄR!
4. Orvar Alinder, m: Karlssons dimridåer KLICKA HÄR!
______________________________________________________________

**  

Dan Karlsson, v
Om klappjakten på kommunister

www.arbogasidan.se frågade en av Arbogas ledande vänsterpartister, Dan Karlsson, om hur han ser på den stora kommunism-debatt som nu pågår i Sverige och där hans partiledare Lars Ohly står i fokus.
Och är Dan Karlsson själv kommunist?
Så här svarar han:

Klappjakten på kommunister är i full gång skriver Tove Lifvendahl, partistyrelseledamot (m). Hon tycker den är osmaklig och blodtörstig. Jag håller med henne.
Det vi ser är en upprepning av det anti-kommunistiska hat som går som en röd tråd genom 1900-talshistorien. Utan förståelse för detta oresonliga hat kan inte det förra århundradet förstås. Varken kommunisternas eller anti-kommunisternas mördande och våld kan undvikas om historien skall beskrivas på det enögda sätt som nu sker.
 
Att Lars Ohly kallar sig kommunist har jag inget alls emot. Hans tvärsäkra uttalanden om demokratin ifrågasätter jag däremot. Dumheter om denna är vi många som uttalat. Demokrati förresten? Vad är det, ett formellt system för att utse sina representanter eller ett samhälle som tar god hand om alla sina medborgare.
Bush eller Castro, Sharon eller Arafath? Är vad som helst tillåtet när en ledare har valts inom ramen för en demokrati? Har vi inget lärt av det som hänt de senaste 200 åren. 
Kommunism betyder gemenskap. I sin politiska form handlar det om gemensamt ägande för en jämlik utveckling. Naturligtvis skall denna utveckling ske genom att folket styr, genom demokrati således.
 Själv är jag en blandning av olika ideologier, i likhet med de flesta. En del kommunism finns det i mig, men även liberalism och anarkism som sagt var.
DAN KARLSSON, v
2004/10/20

**  

************************

Orvar Alinder, m:
Karlssons dimridåer
”Vi kan vår historia”, skriver Karlsson. Ja det tror jag nog. Men det gör inte alltid dagens unga, för vilka kommunismens verkliga ideologi är ett näst intill ett okänt kapitel. Många av dagens unga vet ingenting om järnridån, Berlinmuren eller den terror som kommunismen utvecklade i Europa för bara några tiotal år sedan.
Men det är inte bara massmorden som skett i kommunismens namn som skrämmer. Det är också skrämmande att ta del av den syn på demokrati som kommunisternas partiledare Lars Ohly uttalat. För övrigt har Karlsson gett sitt fulla stöd till samme Ohly, vilket ger tydliga signaler om hur hans själv och hans partiledare vill forma det svenska samhället. Ingen kommunist i Sverige – inte ens Karlsson eller Ohly – har hittills kunnat ge ett enda exempel på en stat eller ett samhälle där kommunismen fungerat.
Att Karlsson sedan låtsas vara förföljd och mobbad är bara tomma ord och ett spel för galleriet. Att spela ”martyr” som han gör i sitt genmäle här nedan – kan kanske skapa sympatier hos vissa. Men sådana dimridåer håller inte i längden. Den polityr och den fernissa som dagens kommunister ger åt sig själva är enbart till för att snärja presumtiva väljare.
”Strunt är strunt och snus är snus om än i gyllne dosor” skaldade Fröding på sin tid. Det var sant då och det är lika sant idag.
Karlsson säger att kommunister har medverkat i många regeringar och lojalt underordnat sig de spelregler landet har. Tacka för det. Så länge de kommunistiska sekterna i olika länder är i minoritet och bedriver sin udda och ibland subversiva verksamhet i skuggan av de demokratiska partierna, så tvingas man nog finna sig i den situationen.
”Var någonstans finner man nazister som gjort detsamma?” skriver Karlsson. Om Karlsson kan sin historia, vilket jag tror, så vet han att nazismen också började som en liten sekt. När sekten utvecklats och växt till en massrörelse visade det sig vilken andas barn den var.
Om kommunismen skulle växa på samma sätt och få ett allt ökat inflytande, blir situationen i ett slag annorlunda. Åtminstone om man skall tro deras partiprogram. Kommunismens idé är och förblir samhällsomstörtning. ”Demokratisk kommunism” eller ”demokratisk nazism” existerar inte någonstans i hela världen. Inte heller i Sverige – eller i Arboga.
ORVAR ALINDER, m

*

Dan Karlsson:
Vi kan vår historia, Alinder!
(Åsyftade inlägg från Orvar Alinder följer direkt efter denna åsikt)

Alinder gillar inte kommunister. Det är hans ensak. Men den debatteknik han använder är djupt oärlig. Det brukar kallas ”guilt by association”. Man förklaras skyldig med anledning av samröre med någon eller något.
 
Alinder är (så vitt jag vet) bekännande kristen. Med den debatteknik han använder kan man hävda att ”kristendomen” mördat ännu fler än nazismen eller kommunismen gjort (de har ju haft gott om tid att begå brotten). Jag tycker dock att sättet att resonera är oärligt. Alinder skall väl inte, som kristen, behöva ta ansvar för vad Rwandas kristna Hutuer gjorde år 1994 (massmord på Tutsier, 800 000 döda på 100 dagar, rekord i masslakt).
Det är människor som dödar, inte ideologier eller religioner. Skall Alinder behöva ta ansvar för president Bush politik? De har ju religionen gemensam? (Ja, men bara om han försvarar den. Däri ligger skillnaden mellan ärlig debatt och ”guilt by association”.)
 
I Sverige är det kommunister som förföljts för sina åsikters skull. Likadant är det på många håll i världen. Kommunister har varit offer för terror, men också bedrivit storskalig terror mot andra. Hur denna terrorbalans ser ut tror jag är svårt att sakligt reda ut. Anti-kommunism är dock ett utmärkt medel för att dölja detta och dessutom ett medel för att fortsätta den mobbing som pågått i decennier.
 
Kommunister har medverkat i många regeringar och lojalt underordnat sig de spelregler landet har. Exempel kan hämtas från Frankrike, Italien, Indien och från  andra platser. Var någonstans finner man nazister som gjort detsamma? Jag känner inget exempel på detta.
 
Dan Karlsson (v)
Arboga.

2004/10/28

*

Orvar Alinder:
Vänstern har kvar sitt kommunistiska arv

Vänstern värnar om sitt kommunistiska arv. På annat sätt kan man inte tolka den senaste tidens uttalanden från vänsterfolk – till och med i Arboga.
Bland annat försöker man manipulera väljare genom att hävda att man företräder en ”demokratisk kommunism”. Detta är ett halsbrytande och fullständigt fantastiskt påstående! Det är lika övertygande som om en nazist skulle hävda att han är ”demokratisk nazist”. Eller, som signaturen ”Varjager” skriver i ett debattinlägg i Bbl/AT (26 okt-04): ”…på det sätt vänsterfolket argumenterat i namnfrågan skulle vilken nazist som helst göras rumsren och respektabel. Tänka sig att någon kallar sig demokratisk nazist och ogillar Hitler….”

Vänsterpartiet har inte frigjort sig från sitt kommunistiska arv och den samhällssyn som ledde till diktatur och förtryck av miljoner människor. Kommunismens illdåd är en direkt konsekvens av en totalitär och hänsynslös människosyn och är lika långt från demokrati som det är mellan månen och jorden.

Dagens ledare inom Vänsterpartiets är livrädda för en objektiv historisk beskrivning av kommunismens illdåd eftersom det skulle få omedelbara konsekvenser för dess väljarstöd i dag. Vänsterpartiets inställning till ett historieprojekt om kommunismens historia är både skamlig och avslöjande.

Sanningen är att kommunismen har fler människoliv på sitt samvete än nazismen. Om dagens unga visste sanningen om kommunismen, så tror jag att det blev tämligen ödsligt i vänsterns partilokaler – förhoppningsvis även i Arboga.

Det är också oroande att socialdemokraterna har så svårt att sopa framför egen dörr. För mig är det obegripligt att regeringspartiet ( s ) har den dåliga smaken att stödja sig på ett parti som i grunden hyllar ett totalitärt statssystem.

Orvar Alinder, Arboga ( m )
2004/10/26

***********************

Det sista för nu om Dan Karlsson och kommunismen

Efter viss diskussion med Dan Karlsson känner jag för att avsluta hans och Orvar Alinders debatt om kommunismen med att bara ta ett kort avsnitt ur vänsterpartistiske Karlssons senaste inlägg.
Så här lyder det:
" Att kalla det italienska, franska, chilenska eller de indiska kommunistpartierna för sekter är uppenbart orimligt. Inte heller Vänsterpartiet är en sekt.
En sekt var däremot pingstförsamlingen i Knutby.
Med Alinders terminologi blir de flesta av världens politiska partier sekter. Hur seriös är sådan debatteknik? Han använder ordet sekt därför att det ger en önskad klang av extremism och mörka riter. Det är respektlöst av honom.
 Utan den ryska revolutionen, eller någon liknande händelse, hade inte välfärdsstaten uppstått.”
Så skriver alltså Dan Karlsson. Det är dags att sluta k-debatten. Tycker
HARRY HOLM
2004/11/03

-----------------------------------

 

**  
 

Arbogamoderaterna fastställde valsedel inför kyrkovalet 2005

Jodå,även i år är det valår i Sverige. Det är Svenska kyrkans medlemmar som får rösta. Och arbetet hos partierna inför valet är i full gång.
Vid månadsmötet i april fastställdes den moderata valsedeln inför kyrkovalet i Arboga.
Moderaterna går fram med 20 namn, som rekryterats från pastoratets
samtliga fyra församlingar.
Det visar sig vara 12 kvinnor och 8 män. Men överst står en manlig kandidat, Orvar Alinder.
Åldersspridningen är också stor hos Arbogamoderaternas kyrkopolitiker. De tre yngsta är i 20-årsåldern. Även i
åldersgruppen 30-åringar återfinns tre personer. Den dominerande
gruppen är medelålders. En grupp äldre återfinns också på listan.

I den här ordningen kommer de att stå på valsedeln.

1. Orvar Alinder, Stadsförsamlingen
2. Barbro Sigurdh, Stadsförsamlingen.
3. Britt Folin, Götlunda församling.
4. Ingwar Lindgren, Stadsförsamlingen.
5. Mona Öberg, Stadsförsamlingen.
6. Britta Alinder, Stadsförsamlingen.
7. Jonna Lindman, Stadsförsamlingen.
8. Krister Karlsson, Medåkers församling.
9. Eva Holstein, Stadsförsamlingen.
10. Tommy Karlsson, Medåkers församling.
11. Arne Henriksson, Götlunda församling.
12. Linnéa Forskil, Medåkers församling.
13. Gunilla Rytte-Andersson, Stadsförsamlingen.
14. Camilla Hamrelius, Landsförsamlingen.
15. Peter Wahlström, Stadsförsamlingen.
16. Marcus Larsson, Götlunda församling.
17. Tove Grenzdorf, Medåkers församling.
18. Mona Larsson, Götlunda församling.
19. Kristina Fogwall-Bjurström, Stadsförsamlingen.
20. Pernilla Wigren, Stadsförsamlingen.

HARRY HOLM
2005/04/28
 
________________________

**  

Bubblan som sprack
Sveriges ekonomi var förstörd
redan när de borgerliga tog över

Titt som tätt, i insändare och i TV-debatter, får vi höra socialdemokrater och vänsterpartister tala om att allt gick snett med vårt land när den borgerliga regeringen styrde landet.
Jag hör inte ens borgerliga politiker svara, att krisen var där redan innan de borgerliga tillträdde.

Så ställde exempelvis Finansbolaget Nyckeln in betalningar ungefär ett år innan regeringsskiftet.... och sedan fortsatte det ekonomiska blodbadet.

När bankerna började komma till de styrande och be om hjälp hade det gått någon månad sedan regeringsskiftet, och då hade inte de borgerliga hunnit föra så mycket politik än.

Varför ser jag aldrig i en TV-debatt att någon för fram sådana fakta? Är våra politiker historielösa?
Det skriver Carl Olov Persson, som var med vid näringsutskottets sammanträden under den historiskt stora svenska ekonomiska kraschen.
Han har givit www.arbogasidan.se rätt att publicera hans anteckningar från den tiden.

– Tyvärr verkar det som om socialdemokraterna saknar medvetande om att var deras politik som orsakade krisen i början av 1990-talet, kommenterar Carl Olov Persson idag.
– Skaffar sig s-politikerna inte en riktig verklighetsbild så bäddar det för nya ekonomiska katastrofer, lägger han till.


Så här berättar Carl Olov Persson om den aktuella tiden,då han vari kristdemokratisk riksdagsman:

Som nyvalda riksdagsledamöter tilldelades vi olika ansvarsuppgifter. Kanslichefen på Kristdemokraternas riksdagskansli, Sven Gunnar Persson, (senare partiets ansvarige på samordningskansliet där regeringspartierna kom överens om ställningstagandena i olika politiska frågor och från 1994 partisekreterare för partiet) spelade tillsammans med gruppledaren för riksdagsgruppen, Göran Hägglund, huvudrollerna vid fördelningen av ansvaret för de olika utskotten.
De nyvalda riksdagsledamöterna tilldelades uppgifter utan att tillfrågas om kompetens eller intresse. Jag vet inte hur urvalskriterierna såg ut. Jag utsågs till ersättare i Jordbruksutskottet (JoU) och näringsutskottet (NäU). Senare erbjöds ledamöterna att själv välja att bli andresuppleant i något utskott som de själva ansåg sig passa i. Då valde jag till Näringsutskottet, NäU.
Jag behövde alltså inte känna ansvar för något utskottsarbete. Det gjorde att jag kunde flyta omkring lite och själv välja att delta i de utskottssammanträden jag fann mest intressanta. Just vid starten av den här riksdagsperioden var ärendena i NäU oerhört intressanta. Direkt efter att den borgerliga regeringen tillträtt nåddes NäU av den första chockvågen från den ekonomiska kollapsen.

Sossarna lämnade walk over
Ja, 1970- och 80-talens ohämmade tillväxtpolitik med hög inflation, devalveringar och höga räntor blommade hösten 1990 ut i den värsta ekonomiska kris Sverige upplevt sedan 1930-talet. Socialdemokraterna hade misslyckats i sina ganska tafatta försök att rätta till efter inflationspolitikens år. Man kan faktiskt säga att de lämnade walk over till den nya regeringen, som tilldelades den näst intill omöjliga uppgiften att lägga till rätta svensk ekonomi.
Den förda politiken hade bäddat för spekulationer. En enorm spekulationsbubbla hade byggts upp. Inte ens räntor på omkring 15 % förmådde att kyla ner spekulanternas intresse för våghalsiga affärer. Vem kunde föresten motstå frestelsen att köpa i dag när priset blev så mycket högre i morgon. Prishöjningar blev säljarnas bästa säljargument.

Kedjebrevsbubblan
Bubblan blev synligast genom de i det närmast kedjebrevslika fastighetsaffärerna. Fastighetsbolag köpte fastigheter som avkastade 3 % och betalade med lånade pengar där långivarna, finansbolagen, tog ut 14 % ränta. För att klara hem sådana affärer krävdes bara att någon av övriga "kedjebrevsdeltagare" var beredd att relativt snabbt köpa samma fastighet och då nöja sig med ändå lägre förräntning, alltså ändå större framtida förluster.
Så småningom kom fastighetsspekulanterna på att det fanns mängder med fastigheter i London, Bryssel, ja över hela världen, som gav bättre avkastning än fastigheter i Stockholms innerstad. Till säljarnas i Europas storstäders stora glädje dök den nya köpargruppen upp och köpte fastigheter som de gamla ägarna ville bli av med och de fick bra betalt. Finansbolagen följde med utomlands. Det gick inte att tacka nej till finansiering av fastighetsaffärer där förräntningen låg på 7-8 % när man nyss sagt ja till att finansiera betydligt sämre affärer. Så sprang verkligheten allt snabbare i fatt kedjebrevsaktörerna.
Faktorer som borde ha dämpat spekulanternas iver var att bostadssubventionerna trappades ner och att skattereduktionen för privatpersoners lånekostnader minskade. Dessa förändringar hade när de genomfördes tänkts kompenseras med slopad fastighetsskatt.

Sossarna fullföljde
När S fick regeringsmakten kunde de inte motstå frestelsen att fullfölja avregleringen av subventionerna men samtidigt behålla fastighetsskatterna. Det innebar att boendet som tidigare stod för omkring 30 miljarder i statliga utgifter vändes till en inkomstkälla på ändå större belopp. Göran Persson och S som stod för den politiken skröt över sin politik och kallade den för budgetsanering. I och för sig var det nödvändigt att få slut på den helt sjuka bostadspolitiken. Räntesubventioner och bidrag hade kapitaliserat sig.
När byggarna skulle ta betalt frågade de inte efter hur hög byggkostnaderna var utan i stället hur mycket kunderna kunde betala. Bostadsbidragen användes bara som ett sätt att öka byggarnas vinster. Men att, som S gjorde, fullfölja borttagandet av bostadssubventionerna, minska avdragsrätten på bostadsräntan och därmed lägga grunden för minskad inflation och ett slut på förutsättningarna för pris uppgångarna på fastigheter men behålla fastighetsskatten var nog lite väl magstarkt. Boendekostnaderna skenade och bostadsbyggandet upphörde.
De aviserade förändringarna (alla var inte kända) borde fått fastighetspriserna att falla. Det blev tvärt om.

Ingen trodde på åtstramning
Kanske var det så att Sverige under för många år fört en så lättsinnig penningpolitik att ingen riktigt trodde att svenska politiker och svensk riksbank skulle klara av att föra en så stram penningpolitik att den kunde leda fram till låg inflation? Kanske gick det att bygga vidare på bubbelekonomin?
Men, så i september 1990 startade det ekonomiska blodbadet.

Bara en månad efter regeringsskiftet
Finansbolaget Nyckeln ställde som första finansbolag in betalningarna. I november 1991, bara drygt en månad efter regeringsskiftet, ungefär 1 år efter Nyckelns betalningsinställelse började de olika aktörerna på marknaden knacka på hos regering och riksdag.
Först på plan var "Björnligans" ledare, Björn Wahlström. Han hade fått i uppdrag att rädda vad som räddas kunde av den kapsejsade Pk-banken. Med sig hade han Pk-bankens nye VD, en av medlemmarna i "Björnligan", Hans Dahlberg.
De båda herrarna besökte NäU i oktober 1991. Björn Wahlström inledde. Han började med att ge en bakgrund till sitt engagemang. Jag väljer att citera.

"Allan Larsson ringde vid jul för ett år sedan (december 1990) och ställde krav på min medverkan. Förutsättningarna var att vi behövde tre storbanker. . . .. Man hade redan tagit bort samtliga personer som haft en verksamhet av mer dubiös karaktär. . . .. Först gällde det att fastställa ändamålet med verksamheten, sedan gällde det att hitta de rätta medlen och det gällde att arbeta snabbt. Nordbanken hade 15 miljarder utlånat där låntagarna inte klarade att betala räntorna. SE-banken hade 2,9 miljarder.....
Den 19 februari blev krisen med Penseråtagandet akut. Inget enskilt engagemang har varit större för Nordbanken. Det var en ren härdsmälta på gång. Pensers Gammelstaden var i kris och det hade inte varit något problem om inte Nobel varit fast i Gammelstaden. Alla tillgångar inklusive 5 miljarder i goodwill var uppskrivna till max. En KK för Gammelstaden betydde KK inom en timme för Nobel och vi var angelägna att rädda Nobel och låta Gammelstaden sjunka.
Jag har aldrig upplevt så svåra förhandlingar tidigare som förhandlingarna med Penser. En överenskommelse träffades, mycket tack vare Anders Salén, som jag måste berömma.
Börsen började bli orolig. Utländska kreditgivare satt utan säkerhet och det var väldigt känsligt. Det börjar helt enkelt bli för mycket i Sverige sa en utländsk långivare. För att klara den akuta kristen fick Gammelstaden 2 miljarder. Det räckte inte men Penser trodde ändå på övervärden och var rädd för att dessa pengar skulle tillfalla Nordbanken, men börsen trodde inte på några övervärden."

Efter Wahlströms framträdande fick Hans Dahlberg ordet. Han framhöll att Nordbanken hade 2 miljoner småsparare. Spararna använde banken som plånbok och det var för dyrt för banken.
– Vi måste hitta vägar till lönsamhet. Kostnaderna måste ner. Det betydde varsel för att skapa tryck. Det gällde att skapa kreativitet och rationellt tänkande. Problemet var att fastighetsmarknaden var död. Det gick inte att sälja fastigheter, för det fanns inga köpare.
Banken hade 15 miljarder i nödlidande krediter, där man slutat betala räntor och fram för allt amorteringar. Men, allt var inte nödlidande. Det fanns säkerheter i fastigheterna.

Ville ha politikernas hjälp
De båda bankmännen besökte NäU för att få hjälp att klara krisen. Wahlström och Dahlberg krävde att politikerna skulle hjälpa till att klara bankens ekonomi. Utan hjälp från staten skulle banken tvingas gå i konkurs. Det gick inte för sig.
Pk-banken ägdes av staten och fackföreningarna. Att låta ett statsägt företag göra konkurs skulle allvarligt skada förtroendet för hela nationens ekonomi.
I de båda herrarnas föredragning ingick krav på att riksdag och regering skulle låta skattebetalarna stötta banken med 5 miljarder kronor.
Efter föredragningen följde en frågestund. Utskottsledamöternas frågor inriktade sig ensidigt på frågor om hur banken kunnat hamna i en så bedrövlig sits och om inte 5 miljarder var i överkant. Så mycket pengar till en bank skulle kunna kanske leda till att konkurrensen mellan bankerna skadades.
Som andre ersättare i utskottet frågade jag om jag fick ställa en fråga. Ordförande sa ja varför jag frågade
"Nu har vi fått belyst en del frågor som berör problemens uppkomst och om stora statliga stöd till PK-banken kan skada konkurrensen mellan bankerna. Skuldfrågan kommer säkert att belysas av framtida historieskrivare och vad gäller konkurrensen får vi bevaka den i framtiden. Det är ju dessutom inte Ert ansvarsområde”, sa jag vänd till Wahlström/Dahlberg. ”Ni har fått i uppgift att rädda en havererad statlig affärsbank. Jag måste få ställa en helt annan fråga, räcker 5 miljarder eller kommer ni igen inom ett år och vill ha mer?"
"Nej, jag kommer inte igen och vill ha mer pengar", svarade Wahlström. ”Räcker inte 5 miljarder så upplever jag det som ett personligt misslyckande och kommer att överlåta till någon annan att ta sig an uppgiften att rädda banken".

Miljarderna räckte inte
Tyvärr räckte inte de 5 miljarder. Ett år senare var det dags igen. NäU besöktes på nytt av ansvariga för Pk-banken. Den här gången var det statssekreteraren på Finansdepartementet Per Westberg som å PK-bankens vägnar krävde ytterligare 15 miljarder för att klara banken.
Jag deltog även i det sammanträdet. På nytt begärde jag ordet och påminde utskottet om min frågeställning vid föredragningen för 1 år sedan och svaret vi fått från Björn Wahlström.
Utskottsledamöterna log lite och någon sa utan att ha begärt ordet, "ja men han kom ju inte tillbaks heller, han sände ju statssekreteraren i stället". Björn Wahlström hade lämnat ifrån sig uppdraget att rädda banken. Eftersom jag ställt den ursprungliga frågan som då fick ett villkorat svar kände jag mig delvis skyldig till att Björn Wahlström försvann ut ur bilden.

Det blev Securum
Ur Nordbankens kris utvecklades "Securum", ett företag som fick ta över och förvalta bolag med lån som ansågs nödlidande. I det sammanhanget gjordes bedömningen att alla lån till bostadsfastigheter måste klara en ränta på minst 8 %. På näringsfastigheter sattes golvet vid 10 %.
De höga nivåerna vittnar om att man kunnat undvika mycket av problemen om man samtidigt med att kronan släpptes fri även släppt räntan fri. Det hade sannolikt betytt markant fallande marknadsräntor vilket i sin tur gjort att färre företag behövt tas över av Securum. Jag återkommer till det.

Den dopade Nordbanken
När det gäller frågan om hur statens satsningar på den egna banken påverkat konkurrensen mellan bankerna kan jag bara hänvisa till orden från en anställd på en av de banker som aldrig sågs i riksdagens korridorer i de här sammanhangen, "Nordbanken (tidigare PK-banken) är en dopad bank."
Det är kanske inte så underligt att den "dopade", tidigare konkurshotade banken kunnat expandera och bli Nordens största bank.

Postgirot till Nordbanken
Inom parentes sagt, något som förvånar är att EU -s konkurrensmyndighet med Emano Prodi i spetsen lät Nordbanken ensamt ta över postgirot.
De stora bankerna ville tillsammans ta över postgirot. Det sa Prodi nej till. Sedan fick Nordbanken ensamt ta över postgirot. Det innebar att alla betalningar över postgirot som inte gick till ett konto i Nordbanken måste utsättas för en transaktion till då pengarna skulle föras över till respektive kunds bank.
EU-s konkurrens- myndighet drabbade svenskarna med stora onödiga kostnader. Kan man ana socialdemokratiska påtryckningar?

Finansinspektionen
Finansinspektions chef, Anders Salén var nästa besökare i NäU. Salén inledde sin föredragning med en genomgång av krisförloppet. Han inledde,
"Sent en kväll i september 1990 fick jag telefon från PK-bankens chef. Han sa, det ser ut som om Nyckeln inte klarar att betala ränta och amorteringar på sin skuld den här gången. 3 dagar senare var katastrofen ett faktum. Nyckeln tvingades ställa in betalningarna".
Ett drygt år senare hade i princip alla, omkring 150 finansbolag som levt i skuggen av bankerna, sopats under mattan.
Sverige stod mitt upp i den värsta bankkris landet genomlevt sedan 1930-talet.

Finansbolagens fall
När bankerna tackade nej till fastighets spekulanterna hade dessa vänt sig till finansbolagen, som stod i kö för att få låna ut till de mest spektakulära och osäkra projekt. Bankerna som sagt nej till högriskprojekten lånade sedan villigt ut till samma projekt men genom dessa uppblåsta och ibland ohederligt fungerande kreditbolag.
I utfrågningen som följde på Saléns genomgång ställdes frågan,
"Du som är ansvarig för finansinspektionens arbete, varför gick inte Du in och hejdade karusellen på ett tidigare stadium"?
Det var omöjligt menade Salén. "Om jag hälsat på hos någon av aktörerna och sagt ifrån så hade de alla höjt på ögonbrynen och frågat, vad sysslar Du egentligen med? Vi har aldrig tidigare haft en så lönsam verksamhet. Kreditföretagens och bankernas vinster skjuter i höjden och våra samlade kreditförluster ligger på försumbara något tiotal miljoner kronor per år. Gå här ifrån och sluta prata strunt skulle aktörerna ha sagt. "

Omedvetna om bubblan
"Hur kunde så många människor, som arbetade på alla dessa finansinstitut vara så omedvetna om att det var en bubbla som byggdes upp” frågade vi? Salén svarade att det hade gått tillräckligt lång tid, omkring 60 år, sedan den 30-talets ekonomiska krasch. Ingen av aktörerna hade personliga minnen av något liknande.
Han menade att i princip måste alla som varit med om en krasch dö för att en ny liknande problembild skall kunna uppstå. Någon kontrade med att det måste ha varit finansinspektions ansvar att läsa historia och varna aktörerna.
Anders Saléns teori om de 60 åren som måste passera mellan krascherna verkar vara behäftad med brister.
Redan 10 år efter 90-talskraschen hade en ny bubbla byggts upp, 2000-talet började med att en IT-bubbla växte.

IT-bubblan som sprack
Kraschen som följde på den spekulationsvågen drabbade de som deltog i bubbelbyggandet lika hårt. Den här gången drabbas inte bankerna i någon större utsträckning.
Det var inte bankerna som stått för pengarna den här gången. Det var aktiemarknaden och människorna bakom den som köpt luft.
När företag som inte kan redovisa någon vinst alls ändå värderas till 8 - 10 -12 miljarder kronor kan det inte betraktas som en investering att köpa aktier i dessa företag utan som ett deltagande i en kedjebrevslek. Den som besitter vanligt förnuftigt tänkande borde kunna inse att det är bubblor som håller på att byggas upp.
Det måste finnas en kedja av lika spelsugna människor som är beredda att, kanske omedvetet, bli med i spelet om pengarna. Många, inklusive mängder med små aktieägare satt där med förluster som de inte kunde ta sig ur. Några tog hem vinsterna.

Hann sälja
När det gällde fastighetsbubblan som sprack i början av 90-talet fanns det också några som lyckades ta hem vinsterna. Nobelstiftelsen, med Ramel som huvudansvarig för stiftelsens placeringar, sålde hela stiftelsens aktieinnehav veckan innan det blev allmänt känt att bubblan höll på att brista.
Bubblan som sprack 1990 var till stor dellånebaserad. Det kan beskrivas som följer: År 1980 var svenskarna och de svenska företagens samlade lånestock 350 miljarder kronor. År 1990 hade upplåningen stigit till 2000 miljarder. Inga väsentliga tillgångar hade tillförts, som motiverade denna expansion på lånesidan, alltså säkerheten för de nya lånen var till övervägande del inflation och övervärderingar.

Inflationen
Inflationen kan beskrivas genom en titt på byggkostnaderna. År 1980 kostade det 3.500 kr/kvm att bygga en lägenhet. År 1992 hade priset stigit till 13.500 kr/kvm.
Byggandet var inte så mycket exklusivare att det motiverade ett så mycket högre pris, nej allt hade gått snett under det s.k. glada 80-talet.
Som en följd av detta vällde nu krisen in över svenska folket. Bankerna förlorade stora pengar, men inte bara bankerna. De största förlorarna var – förutom de kedjebrevsdeltagare som satt kvar med Svarte Petter –  svenska folket.
En del frågar, vart tog pengarna vägen? Svaret är, det fanns inga pengar. Det var bara luft. De som var med i spelet och inte tog sig ur före slutet förlorade ursprungskapitalet och pengar de lånat. Resten var luft. Efter kraschen var de givetvis tvungna att betala tillbaks skulder de dragit på sig. Det här var spekulanternas bittra öde.

Avståndet till egen plånbok
På en fråga till Anders Salén om det gick att utskilja några kännemärken som kunde förklara varför olika banker drabbats mer eller mindre hårt svarade han:
"Det ser ut som om avståndet till den egna plånboken är en av de viktigaste styrande faktorer till hur man klarat eller inte klarat av problemen".
PK-banken som styrts av politiker och fackföreningsfolk drabbades hårdast. Ägarna, svenska folket, hade representerats av människor som inte ägde personligt ekonomisk intresse av att banken gick bra. Generellt sett betydde det att de var mindre rädda om bankens pengar.
Många av ledarna för de offentligt ägda företagen var dessutom skolade till att anse att vinst är något fult. En sådan idégrund för företagande bäddar faktiskt för att vi skall få en uppsättning förlustföretag.

Vem tar konsekvensen?
Jag undrar bara, finns de politiker som är beredda att ta konsekvensen av detta konstaterande? Anser politiker på vänsterkanten fortfarande att den offentliga sektorn skall äga och driva så mycket som möjligt? Underskattar de fortfarande behovet av den yrkeskunskap som krävs för att driva företag? Tror de att de, utan egen erfarenhet av företagande, kan driva banker, bostadsbolag osv.? Anser de att politiska meriter, som t ex att tillhöra rätt parti skall väga tyngre än kunskap om företagandet vid tillsättandet av ledare för företagen?
Eller vill de bara behålla de, för allmänheten ofta dolda, inkomsterna och representationsmiddagarna som följer av styrelseuppdraget?

Slut på inflationspolitiken
Det stannade inte vid att bubblan sprack och att kreditgivarna förlorade stora pengar. Politikerna från alla partier hade kommit överens om att nu måste det bli slut på inflations- och devalveringspolitiken. Delvis var det en anpassning till vad som skedde i övriga delar av den civiliserade världen.
Sverige valde att anpassa sin ekonomi till länderna i EU. Det gällde att föra en politik som gjorde det möjligt att bli medlem i EMU.
Den nya politiken var dessutom ett tecken på en ny insikt om hur inflationen på ett orättfärdigt sätt omfördelade tillgångarna. Men med en devalveringsmogen krona, som dessutom hade knutits till fler mer stabila valutor, gick det inte att skydda kronan.
Riksbanken stödköpte kronor och hissade vid upprepade tillfällen upp räntan i höjden men till sist fanns det inte längre några medel att skydda kronan med. År 1992, ytterligare ett år framåt i tiden, tvingades Sveriges riksbank släppa kronan fri.

Dåligt utgångsläge
Efter flera årtiondens inflations- och devalveringspolitik misstrodde omvärlden Sveriges uthållighet. Sverige hade ett dåligt utgångsläge och saknade möjlighet att kämpa mot en hel världs misstro.
Politiker, företagsledare och löntagarorganisationer hade kommit överens om att nu skulle penningvärdet vårdas, inga fler devalveringar skulle tillåtas. Det var bra, men omgivningen trodde inte att det var på riktigt.
När kronans knytning till andra valutor upphörde 1992 kan det ses som ett bevis på att de som misstrodde de svenska politikerna hade rätt. Men, att politikerna stod på sig så länge och offrade så mycket kan ändå visa sig hållbart i ett längre perspektiv.

Ett dyrt pris
Sverige har successivt lyckats trappa ner inflationen. Men Sverige fick betala ett oerhört högt pris för genomförandet av den nya politiken. Nu finns det tecken som tyder på en ny inflationsbrasa.
Budgeten för 2005 och prognoserna för de två följande åren skrämmer. Göran Persson, som gick ut med budskapet "Den som är satt i skuld är inte fri" för en ekonomisk politik, som i högkonjunktur kräver att staten lånar upp 240 miljoner på bara 3 år.
Högkonjunkturer är något bräckligt. Upplåningsbehovet kan börja skena igen. Sprider sig osäkerheten om hur landet skall klara sin ekonomi stänger konsumenterna plånböckerna igen och vi får snabbt stora underskott i landets finanser.

Bäddar Göran för de borgerliga?
Bäddar Göran Persson för att en ny borgerlig regering skall misslyckas?
Med facit i hand och med kunskap om hur mycket det kostar att rätta till efter en sådan politik må vi be Gud beskydda oss från denna lättfärdiga budgetpolitik.
Riksbanken tvingades släppa kronan fri. Det kallades att valutan tilläts flyta.
Kronan flöt inte kronan sjönk i stället, som en sten. Utan möjlighet för Sverige att agera till kronans försvar devalverades valutan med först omkring 15 % senare 25 %, mot dollar och pund betydligt mer

”Vi klarar inte det här”
Jag minns, gruppmötet tisdag eftermiddag den vecka Sverige tvingades kapitulera, hur förvånade mina kristdemokratiska riksdagskollegor var när jag talade om att nu klarar vi inte det här längre. Regeringen och socialdemokraterna hade ju kommit överens om att nu fick det vara slut på inflationspolitiken men den här gången såg S till att följa den gemensamt beslutade linjen.
I mina kontakter med olika företagare hemma i länet hade jag fått klart för mig att nu hade i princip alla företagare som producerade för export valutasäkrat affärerna.
När riksbankschef Bengt Dennis hissade upp den ränta som bankerna måste betala om de behöver låna från riksbanken till 500 % så var det tecknet på att vi löpt linan ut.

Hänvisade lokalt
I gruppmötet tisdag den vecka devalveringen tvingades fram hänvisade jag till mina samtal med företagare i hemlänet och framförde som min övertygelse att nu gick det inte att skydda kronan längre.
Riksdagskollegan Holger Gustavsson yttrade då uppgivet. "Men då har allt arbete för att skydda kronan varit förgäves."
Någon frågade om kronan tillåts flyta hur mycket kommer kronan att falla? Jag svarade, det beror på hur vi i fortsättningen hanterar räntesidan. En låg ränta betyder större kronfall. En fortsatt kamp för att bevara kronvärdet med hög ränta kan tillfälligt skydda kronan, men på sikt slår verkligheten alltid igenom. Därför bör vi redan från början acceptera en lägre kronkurs och inte fortsätta att kämpa för kronan med hög ränta.

Så backade sossarna
På torsdagen samma vecka lämnade S beskedet att de inte längre stödde försvaret av kronan. På fredagen gav politiker och riksbank upp.
Jag förstår besvikelsen hos de politiker som litat på att vår regering fört en riktig politik. Det hade kostat Sverige enorma pengar att stödköpa kronor och nu skulle vi förlora stora värden.
Nu hade vi inget penningvärde att skydda längre.
Min bestämda uppfattning var och är "att då borde vi även släppt räntan fri, i varje fall tillfälligt. Hade vi gjort det så hade kronan i och för sig fallit ytterligare, men efter några månader gjorde den det i alla fall. En fri räntesättning hade med tanke på den låga aktiviteten i ekonomin just då betytt betydligt lägre ränta och det hade inte skadat någon. Nu föll räntorna men inte tillräckligt mycket för att rädda tillräckligt mycket av bankernas nödlidande lån.
Hade vi tillåtit en fri ränta hade vi inte behövt satsa så mycket på bankakuten och Securum.

Polemik om räntan
Jag minns hur jag vid ett möte som arrangerades av partiets ekonomgrupp gick i polemik med nuvarande chefsekonomen på Nordbanken, Klas Eklund, som hävdade att en fortsatt hög ränta var motiverad.
Det var den inte.
Nu blev det skattebetalarna som fick betala för den våg av konkurser och utslagningen på arbetsmarknaden som den absolut meningslösa fortsatt höga räntan gav upphov till.
När kronan släpptes fri föll den med omkring 15 %. Riksbanken försökte skydda kronan från ytterligare fall men det dröjde inte länge innan kronförsvagningen var uppe i 25 %.
Där hade kronan säkert hamnat på en gång om räntan släppts fri samtidigt med att kronan släpptes fri.

Fler utslagningar
Det enda som följde av dessa sista försök att rädda kronans värde med räntevapnet var ytterligare utslagningar av företag, färre i arbete och fler som måste försörjas genom arbetslöshetskassorna. Dessa sista försök att rädda kronvärdet bidrog till att skapa de skyhöga budgetunderskott som gjorde att staten tvingades att ta upp enorma lån. Den felaktiga räntepolitiken gav dessutom upphov till behovet av bankakuten som beskrivs ovan.
Detta sista kronförsvar var befängt. Lika befängt var att landet amorterade av sin statsskuld när kronan värderas lägre än någonsin. Statsskulden minskade inte utan ökade.
Hade man avvaktat med amorteringarna av utlandsskulden bara några år så hade man sparat skattebetalarna stora belopp. Minskat statsskulden hade man kunnat göra genom att amortera svenska lån.

Folk utan affärssinne
Politiker, riksbank och stadsgäldskontor ser ut att vara befolkat av människor utan affärssinne.
De kristdemokrater som bar ansvaret för partiets ekonomiska politik var tydligen lika okunniga om sammanhangen. Det var ingen idé att ens försöka föra samtal med Stefan Atterfall eller Mats Odell. Den enda i riksdagsgruppen som det gick att prata med var gruppledaren Göran Hägglund.
Övriga trodde att de var så skickliga att de inte behövde lyssna och vad förmådde vi mot finansministern Ann Wibble och alla övriga ministrar?

Verklighetsuppfattningen?
Tyvärr verkar det som om socialdemokraterna saknar medvetande om att var deras politik som orsakade krisen.
I VLT i maj 1997 menar kommunalrådet Bengt Gustavsson, s, att allt gick snett när den borgerliga regeringen styrde landet. Skaffar sig s-politikerna inte en riktig verklighetsbild så bäddar det för nya ekonomiska katastrofer.

CARL OLOV PERSSON
2005/06/08


 
**  
 
**  
 
**  

 
**  

 
**  

**  

 

 



wrap-script-literals: no
 

@rbogasidan

 
  E-mail:  
  kontakt@arbogasidan.se  

Välkommen till Arbogasidan www.arbogasidan.se

© Text och bilder är skyddade av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
Textmaterial får återges med angivande av källan ”www.arbogasidan.se” och i förekommande fall författarens namn.

För användande av bilder, professionellt som ideellt och privat, kontakta kontakt@rbogasidan.se.

Välkommen till Debattsidan www.arbogasidan.se/debatt

En debattsida. Jo, nog behövs den. I dessa tider.

Först är det kyrkoval men det brukar blåsa ganska milda vindar i det sammanhanget.

Men sedan är det verkligt valår och nästa höst ska vi rösta på allvar och därför vill alla politiker ha fram sina synpunkter till så många väljare som möjligt.

Den här kanalen är inte minst till för dom väljare som vill sätta sig in extra noga i de olika partiernas och deras företrädares syn på aktuella frågor.

I en tid då jag tror, och hoppas, att personröstandet får allt större betydelse, kan det vara av värde för oss väljare att se vilka politiker som
a. har sunt förnuft
b. har förmågan att förklara sina förnuftiga synpunkter på ett så rakt och enkelt sätt att vi som läsare/väljare lätt förstår respektive budskap.

HARRY HOLM
2005/04/08


 

HARRY HOLM
Ansvarig utgivare

 
 

 För att komma tillbaka till förstasidan:
Klicka bara på det stora namnet
@rbogasidan
längst uppe till vänster!